jboive
Pjååår Räijsing
Han kom. Han såg. Han sumpade det...
Det är bevisat, även solen har fläckar och så även jag. Även om det vid tillfället mer kändes som ett stort #%&@! Svart Hål!
"Stjärnan", i egen hög person.
Nåväl, som i alla goda berättelser tar vi det från början:
I det längsta var det osäkert om jag skulle åka på tävlingen då det var vår treåriga bröllopsdag den 26/7. Av alla datum, måste de välja just denna dag? Med tanke på fjolårets tredjeplacering ville jag väldigt gärna köra även detta år. Det svängde i det längsta och efter mycket delikat diplomati lyckades jag utverka tillstånd från "Regeringen" om jag kunde lova en pallplats... Lite övermodigt så här i efterhand, men bättre lyst till den slang som brast än att aldrig pumpa en båge!
Måndag -
För "ovanlighetens" skull var det lite mekaniska tveksamheter som behövde ses över innan tävlingen. När jag gick igenom hojen noterades att pinnbulten till flänsen hade gått av(!). Klart o-bra, på gränsen till skit illa... Gjorde klart så långt mina tekniska kunskaper sträckte sig med oljebyte, däcksbyte, framvagnsinställning mm. Konsulterade därefter min personliga jourverkstad som har 24h öppet sju dagar i veckan och särskilt på måndagar, vilket var tur då detta var just en måndag. Måndag natt för att vara precis. Med fuktig panna greppar jag luren och slår numret...
Det är teamchefen a.k.a. chefsmeken a.k.a. mentorn a.k.a. "Farsan" som svarar. Efter en snabb redogörelse bestäms att vi måste infinna oss på plats för vidare undersökning. För att bryta, ännu, en dålig vana tänkte jag försöka vara ute i lite god tid inför denna tävling. Så jag tar det långa benet först, vilket är enkelt då jag inte har så många att välja på. Tar ut kurs mot garaget, hoppar i hjälmen och sadlar min ädla springare. Tar kryckorna i nypan och styr kosan mot mina kära föräldrars hus c:a 4km bort...
Trots den tämligen sena timmen var det några nattflanörer ute. Har aldrig skådat dylika strutshalsar och långa ansikten där jag kommer puttrande, såg ut som de skulle kunnat sätta hundbajspåsen i vrångstrupen precis vilket ögonblick som helst.
Lämnar fyrhjulingen i mina fars kompetenta händer, lånar en bil och styr hemåt för att krama kudden.
Tisdag -
Hade kallt räknat med min fars nattliga (o)vanor att springaren skulle vara stridsduglig lagom tills gryningen, men icke! Han har inte ens börjat, får jag till svar när jag ringer vid lunch... WTF?! Känner hur kallsveten kommer krälande och paniken gör sig påmind, men jag tröstar mig i att det åtminstone inte är mitt fel om vi inte skulle komma iväg. Mitt svårmod lättar inte direkt efter att ha finkammat Internet efter de stora problem folk haft att åtgärda detta... Jag ska kika på det strax, säger han med ett självsäkert lugn. Jaha, jaja. Det är du som får meka bak i lastutrymmet tänker jag för mig själv...
En halvtimme senare ringer det och med illa dold stolthet låter "chefsmeken" meddela att Quaden är klar för avhämtning. *Phew* Nu verkar vi vara på banan igen, för stunden.
Nu står den i tryggt förvar i mitt garage igen och får en sista översyn. Lägger märke till att bromsskivan bak är vind, verkar ha fått sig en smäll efter min senaste krasch. Riktar till den hyggligt, har inte så stor betydelse då jag ändå inte kan använda bakbromsen av uppenbara anledningar. Bara den inte går sönder helt och låser bakhjulen så... Har faktiskt packat och gjort klart allt redan vid 22-tiden och som den sanna sportsman jag är laddar jag upp med Cola och godis nersjunken i fåtöljen framför plasman.
Onsdag - Tävlingsdag!
Vaknar vid 10. Har ingen större brådska ur sängen, ska inte vara i Löhammar/Östhammar förräns 16:00, gott om tid. Käkar en stadig frukost och vad ska vi göra nu? Vankar otåligt omkring, ska inte lasta in prylarna i lastbilen förräns 12:30. Tiden segar sig fram, likt en en astmatisk snigel i för stora stövlar...
Lastar Hondan full med prylar och fru sen rullar vi tillsammans till mina föräldrars boning. Lastbilen, en före detta Pååls brödbil, numera blivande räserbuss för Team Boive Racing. Ska "bara" lasta ur lite prylar, ska "bara" städa ur den lite... Tiden rullade nu på i ett betydligt kvickare tempo. Parkerar lastbilen nedanför vår branta, trånga grusbacke och Farsan och jag kör ner varsin fyrhjuling. När vi håller på och surrar som bäst uppenbarar sig, ur intet, min schizofrena granne.. En tant i 50(?) årsåldern, klär och sminkar sig som en speedad 18-åring på sent 80-tal och med en röst likt en gremlin, med på tok för trånga byxor och finlandsvensk brytning, en uppenbarelse i ordets sannaste mening...
- "Vart ska ni då?"
- "Vi ska åkta på Quadtävling i Löhammar."
- "Kvadd- vadå?"
- "Quad. Fyrhjulingar..."
- "Jasså.. (Hajjar ingenting) För invalider..?"
- "?... Nej..."
- "Men.. Med handikappfordon ändå?"
- "?! Nej, det är en helt vanlig tävling för vanliga människor.."
Hon la pannan i djupa veck, det syntes lång väg att hon inte fick detta att gå ihop. Hur en enbent "invalid" kunde tävla, och inte ens åka handikappfordon... Jag insåg kvickt det fruktlösa i att försöka reda ut detta mysterium vidare och såg snabbt upptagen ut med lastningen. Case Closed...
Med allt lastat och klart hade tiden sprungit iväg och vi hade nu hela 13 minuter på oss att äta lunch, kyckling och potatissallad. 20-minuter sena har vi fått upp bra rull på lastbilen och låter den raka sexan på sexliter sträcka ut. Med hovchauffören bakom ratten passeras ett antal personbilar i rask takt och mina kära hustrus ansikte skiftar i ett brett spektrum av färger innan vi rullar in mot depån i Löhammar, precis när klockan slår 16:01. Medans teampersonalen lossar beger jag mig iväg mot anmälan. Pyntar glatt 250:- i startavgift, engångslicens á 400:- och 100 pix för transponder hyra. Allt detta för att få studsa fram i totalt 14 varv på deras gräsbeklädda åker, vilken självplågare man är... Återgår till teampersonalen för att fortsätta vår ojämna kamp mot bromsinvasionen och göra klart lossningen. Besiktar hojjen utan problem och i takt med att det strömmar in publik har bromsplågan reducerats då de har flera mål att tillgå.
Monterar transponder och korrigerar däckstrycket. Snart dags för första träningen...
Banan är identisk med fjolårets (läs den rapporten här: http://www.atvcenter.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=916 ). Öppen och gropig... Hela varvet går på fyrans växel, slutet på rakan hinner man lägga i femman innan det är dags att bromsa. Har lite svårt att förstå de som kör på i tävlingstempo, jag tar det rätt lugnt och letar lämpliga spår. Visar sig i och för sig vara rätt poänglöst då det i princip bara finns ett spår att åka i. Kan hålla några alternativ i den tvära vänstern efter start- och mål-rakan men sen är det inte så mycket att välja på. Noterar att min mjukare sättning av fjädringen fungerar betydligt bättre och mitt nya Flexx styre med IsoVibe styrhöjare gör underverk. Istället för att tillbringa mer tid i luften än på Quaden, som på fjolårets tävling, har jag nu nästan något som påminner om komfort men med samma skärpa.
Andre föraren i TBR håller reda på Quaden medans farsan tar igen sig...
Granskar tidschemat och efter lite fiskande hos arrangörerna till vad de verkligen menar med Quad1 och Quad2 får jag ett tveksamt svar till vad det borde betyda. Om jag nu litar på dessa tvivelaktiga uppgifter ska jag köra heat 6 och heat 11. Det är full startfält, 20 quads, så vi måste köra i två omgångar då man startar på bredd. Av samma anledning har inte kvalet en så oerhört stor betydelse, bara man kvalar sig direkt till A-final. Placeringen till finalen avgör sen i vilken ordning man får välja startspår.
Jag sitter och jabbar bromsar medans jag laddar upp med vätska bestående av ömsom Powerade ömsom Red Bull. Dags för första kvalet och jag börjar nu bli lite nervös då jag har lite problem med mina linser och stundtals ser suddigt, inte mycket att göra åt. Tycker mig ha funnit en bra start-teknik och är en av de snabbaste iväg, men plötsligt hoppar växeln ur, innan jag fått i växeln igen ligger jag sist! Biter ihop och lagom tills mitt liv börjar passera revy håller jag i lite till och sen Hårt på frambromsen, tar fem placeringar i inbromsningen till första vänstern. Lysande! Killen på fjärdeplatsen har en otäck vurpa i kurvan och medans hans Quad voltar runt i luften gör jag så gott jag kan för att hålla undan. Är rätt nöjd och bevakar bara min placering för att spara kraft till det som komma skall. Går i mål som fyra med en hälsomsam lucka till femman. Men har sjuk pump i kopplingshanden... Nu ska jag inte köra igen förräns heat 11 och har tid för vila. Efter 20 minuter skakar handen fortfarande och jag kan inte ens hålla i drickat. Jag får lite tips av stallchefen att sitta längre bak, hålla i längre på fyran och åka jämnare spår. Ja, ja.. Det är alltid lättare att vinna ett race från depån.
TBR tar starten!
Dags för andra kvalet och med en spak vänsterhand är det lite nervöst. Jag tar starten och kommer iväg som första man, blir omkörd på insidan i ingången till vänstern. Tror mig kunna knipa honom i utgången men det är för tight. Har trean flåsandes i nacken och gör vad jag kan för att hålla undan. På varv tre, av fyra, bromsar jag på mig efter start och mål-rakan och han passerar mig på insidan. Med den tidigare vurpan i färskt minne (föraren klarade sig bra), ser jag ingen anledning att chansa. Är nu säker på att kvala direkt till A-final så jag bevakar min placering. Tar tillvara på de goda råd jag fått tidigare och det fungerar mycket bättre nu. Vänsterhanden håller. Går i mål som trea och det ser ganska lovande ut inför finalen om det inte vore för imman på glasögonen...
Paus, vila, mat och uppladdning. Nu är det snart dags för A-final och jag har kvalat in som sexa med femte bästa varvtid totalt. Linserna trasslar nu riktigt ordentligt och det ser ut som slaget vid Lützen genom mina brillor. Inte allt för lysande, fasen vad orutinerat! Inte mycket jag kan göra, körningen har känts bra och det känns som jag har mer att ge än vad jag presterat hitills.
Hög på adrenalin, Red Bull och Dextrosol drar det ihop sig till start. Raffe, som den rutinerade räv han är, har varit sprungit fram och spanat ut ett bra spår. Det lockar inte att hoppa fram på ett ben 40 meter tur och retur. Men jag gör en mentalnotering att jag ska komma ihåg kryckorna till nästa gång... Tror mig ha valt ett bra spår men väl framme visar det sig att jag valt det lokala träsket... Skit också! Inte mycket att göra, startar på tvåan och hoppas komma iväg i alla fall. Starten går, alla åker och jag står kvar och spinner i lervällingen. Greppar till slut och jag far iväg med framhjulen i luften. Hinkar i trean och åker pingpong boll mellan två quads, här är det ingen som släpper i första taget. Jag lättar lite och söker mig mot innerspåret ihop om att göra en favorit i repris. Men mellan kvalen har de vattnat och det är halt som polerad såpa och jag, tillsammans med mina racekollegor, kämpar för att inte snurra. En Quad voltar bort sig längre fram i fältet, jag ligger långt bak i lersprutet. Linserna trasslar och glasögonen immar, jag ser mindre än ingenting... Efter ett varv fattar jag beslutet, detta går inte! Det är i stort sett omöjligt att komma om, även när man har full sikt. Med tanke på de två tidigare vurporna gör jag bedömmningen att det är för farligt för att det ska vara värt att slåss om någon placering längst bak i fältet. Särskilt då min kropp inte tål mer stryk efter att ha brutit ryggen på tre ställen och krossat bäckenet tre år tidigare, bestämmer jag mig för att bryta...
Ett oerhört tungt beslut och på väg in i depån skickar jag glasögonen i omloppsbana runt Löhammars slätten...
Det som svider mest är att jag inte har någon annan än mig själv att skylla. Linserna har passerat sitt bäst före datum för ett bra tag sen och det var smutsvatten, inte imma, mellan dubbelglassen visar det sig. Farten fanns där, allt såg bra ut och så gör jag ett antal fatala klantgrejer som gör att jag snubblar på mållinjen. Surt sa räven...
Åtminstone gör jag mig ett par nya erfarenheter, även om de var dyrköpta. Jag ska ha dubbla uppsättningar, färska linser, och ögonbad tillgängligt i fortsättningen...
Som kuriosa, för er sifferknarkare bifogar jag länkarna till resultaten från kvalen nedan. Det är intressant att notera att fyrhjulingarna är snabbare runt banan än både solo och sidvagn...
1:a kvalet:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=372965
2:a kvalet:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=372966
A-Finalen:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=372969
Samtliga tider:
http://www.mylaps.com/results/showevent.jsp?id=152482
Bästa tid under tävling totalt
Quad:
28.673 sek
81.610 km/h
Cross:
29.097 sek
80.421 km/h
Sidovagn:
35.516 sek
65.886 km/h
Förra årets rapport:
http://www.atvcenter.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=916
Det är bevisat, även solen har fläckar och så även jag. Även om det vid tillfället mer kändes som ett stort #%&@! Svart Hål!
"Stjärnan", i egen hög person.
Nåväl, som i alla goda berättelser tar vi det från början:
I det längsta var det osäkert om jag skulle åka på tävlingen då det var vår treåriga bröllopsdag den 26/7. Av alla datum, måste de välja just denna dag? Med tanke på fjolårets tredjeplacering ville jag väldigt gärna köra även detta år. Det svängde i det längsta och efter mycket delikat diplomati lyckades jag utverka tillstånd från "Regeringen" om jag kunde lova en pallplats... Lite övermodigt så här i efterhand, men bättre lyst till den slang som brast än att aldrig pumpa en båge!
Måndag -
För "ovanlighetens" skull var det lite mekaniska tveksamheter som behövde ses över innan tävlingen. När jag gick igenom hojen noterades att pinnbulten till flänsen hade gått av(!). Klart o-bra, på gränsen till skit illa... Gjorde klart så långt mina tekniska kunskaper sträckte sig med oljebyte, däcksbyte, framvagnsinställning mm. Konsulterade därefter min personliga jourverkstad som har 24h öppet sju dagar i veckan och särskilt på måndagar, vilket var tur då detta var just en måndag. Måndag natt för att vara precis. Med fuktig panna greppar jag luren och slår numret...
Det är teamchefen a.k.a. chefsmeken a.k.a. mentorn a.k.a. "Farsan" som svarar. Efter en snabb redogörelse bestäms att vi måste infinna oss på plats för vidare undersökning. För att bryta, ännu, en dålig vana tänkte jag försöka vara ute i lite god tid inför denna tävling. Så jag tar det långa benet först, vilket är enkelt då jag inte har så många att välja på. Tar ut kurs mot garaget, hoppar i hjälmen och sadlar min ädla springare. Tar kryckorna i nypan och styr kosan mot mina kära föräldrars hus c:a 4km bort...
Trots den tämligen sena timmen var det några nattflanörer ute. Har aldrig skådat dylika strutshalsar och långa ansikten där jag kommer puttrande, såg ut som de skulle kunnat sätta hundbajspåsen i vrångstrupen precis vilket ögonblick som helst.
Lämnar fyrhjulingen i mina fars kompetenta händer, lånar en bil och styr hemåt för att krama kudden.
Tisdag -
Hade kallt räknat med min fars nattliga (o)vanor att springaren skulle vara stridsduglig lagom tills gryningen, men icke! Han har inte ens börjat, får jag till svar när jag ringer vid lunch... WTF?! Känner hur kallsveten kommer krälande och paniken gör sig påmind, men jag tröstar mig i att det åtminstone inte är mitt fel om vi inte skulle komma iväg. Mitt svårmod lättar inte direkt efter att ha finkammat Internet efter de stora problem folk haft att åtgärda detta... Jag ska kika på det strax, säger han med ett självsäkert lugn. Jaha, jaja. Det är du som får meka bak i lastutrymmet tänker jag för mig själv...
En halvtimme senare ringer det och med illa dold stolthet låter "chefsmeken" meddela att Quaden är klar för avhämtning. *Phew* Nu verkar vi vara på banan igen, för stunden.
Nu står den i tryggt förvar i mitt garage igen och får en sista översyn. Lägger märke till att bromsskivan bak är vind, verkar ha fått sig en smäll efter min senaste krasch. Riktar till den hyggligt, har inte så stor betydelse då jag ändå inte kan använda bakbromsen av uppenbara anledningar. Bara den inte går sönder helt och låser bakhjulen så... Har faktiskt packat och gjort klart allt redan vid 22-tiden och som den sanna sportsman jag är laddar jag upp med Cola och godis nersjunken i fåtöljen framför plasman.
Onsdag - Tävlingsdag!
Vaknar vid 10. Har ingen större brådska ur sängen, ska inte vara i Löhammar/Östhammar förräns 16:00, gott om tid. Käkar en stadig frukost och vad ska vi göra nu? Vankar otåligt omkring, ska inte lasta in prylarna i lastbilen förräns 12:30. Tiden segar sig fram, likt en en astmatisk snigel i för stora stövlar...
Lastar Hondan full med prylar och fru sen rullar vi tillsammans till mina föräldrars boning. Lastbilen, en före detta Pååls brödbil, numera blivande räserbuss för Team Boive Racing. Ska "bara" lasta ur lite prylar, ska "bara" städa ur den lite... Tiden rullade nu på i ett betydligt kvickare tempo. Parkerar lastbilen nedanför vår branta, trånga grusbacke och Farsan och jag kör ner varsin fyrhjuling. När vi håller på och surrar som bäst uppenbarar sig, ur intet, min schizofrena granne.. En tant i 50(?) årsåldern, klär och sminkar sig som en speedad 18-åring på sent 80-tal och med en röst likt en gremlin, med på tok för trånga byxor och finlandsvensk brytning, en uppenbarelse i ordets sannaste mening...
- "Vart ska ni då?"
- "Vi ska åkta på Quadtävling i Löhammar."
- "Kvadd- vadå?"
- "Quad. Fyrhjulingar..."
- "Jasså.. (Hajjar ingenting) För invalider..?"
- "?... Nej..."
- "Men.. Med handikappfordon ändå?"
- "?! Nej, det är en helt vanlig tävling för vanliga människor.."
Hon la pannan i djupa veck, det syntes lång väg att hon inte fick detta att gå ihop. Hur en enbent "invalid" kunde tävla, och inte ens åka handikappfordon... Jag insåg kvickt det fruktlösa i att försöka reda ut detta mysterium vidare och såg snabbt upptagen ut med lastningen. Case Closed...
Med allt lastat och klart hade tiden sprungit iväg och vi hade nu hela 13 minuter på oss att äta lunch, kyckling och potatissallad. 20-minuter sena har vi fått upp bra rull på lastbilen och låter den raka sexan på sexliter sträcka ut. Med hovchauffören bakom ratten passeras ett antal personbilar i rask takt och mina kära hustrus ansikte skiftar i ett brett spektrum av färger innan vi rullar in mot depån i Löhammar, precis när klockan slår 16:01. Medans teampersonalen lossar beger jag mig iväg mot anmälan. Pyntar glatt 250:- i startavgift, engångslicens á 400:- och 100 pix för transponder hyra. Allt detta för att få studsa fram i totalt 14 varv på deras gräsbeklädda åker, vilken självplågare man är... Återgår till teampersonalen för att fortsätta vår ojämna kamp mot bromsinvasionen och göra klart lossningen. Besiktar hojjen utan problem och i takt med att det strömmar in publik har bromsplågan reducerats då de har flera mål att tillgå.
Monterar transponder och korrigerar däckstrycket. Snart dags för första träningen...
Banan är identisk med fjolårets (läs den rapporten här: http://www.atvcenter.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=916 ). Öppen och gropig... Hela varvet går på fyrans växel, slutet på rakan hinner man lägga i femman innan det är dags att bromsa. Har lite svårt att förstå de som kör på i tävlingstempo, jag tar det rätt lugnt och letar lämpliga spår. Visar sig i och för sig vara rätt poänglöst då det i princip bara finns ett spår att åka i. Kan hålla några alternativ i den tvära vänstern efter start- och mål-rakan men sen är det inte så mycket att välja på. Noterar att min mjukare sättning av fjädringen fungerar betydligt bättre och mitt nya Flexx styre med IsoVibe styrhöjare gör underverk. Istället för att tillbringa mer tid i luften än på Quaden, som på fjolårets tävling, har jag nu nästan något som påminner om komfort men med samma skärpa.
Andre föraren i TBR håller reda på Quaden medans farsan tar igen sig...
Granskar tidschemat och efter lite fiskande hos arrangörerna till vad de verkligen menar med Quad1 och Quad2 får jag ett tveksamt svar till vad det borde betyda. Om jag nu litar på dessa tvivelaktiga uppgifter ska jag köra heat 6 och heat 11. Det är full startfält, 20 quads, så vi måste köra i två omgångar då man startar på bredd. Av samma anledning har inte kvalet en så oerhört stor betydelse, bara man kvalar sig direkt till A-final. Placeringen till finalen avgör sen i vilken ordning man får välja startspår.
Jag sitter och jabbar bromsar medans jag laddar upp med vätska bestående av ömsom Powerade ömsom Red Bull. Dags för första kvalet och jag börjar nu bli lite nervös då jag har lite problem med mina linser och stundtals ser suddigt, inte mycket att göra åt. Tycker mig ha funnit en bra start-teknik och är en av de snabbaste iväg, men plötsligt hoppar växeln ur, innan jag fått i växeln igen ligger jag sist! Biter ihop och lagom tills mitt liv börjar passera revy håller jag i lite till och sen Hårt på frambromsen, tar fem placeringar i inbromsningen till första vänstern. Lysande! Killen på fjärdeplatsen har en otäck vurpa i kurvan och medans hans Quad voltar runt i luften gör jag så gott jag kan för att hålla undan. Är rätt nöjd och bevakar bara min placering för att spara kraft till det som komma skall. Går i mål som fyra med en hälsomsam lucka till femman. Men har sjuk pump i kopplingshanden... Nu ska jag inte köra igen förräns heat 11 och har tid för vila. Efter 20 minuter skakar handen fortfarande och jag kan inte ens hålla i drickat. Jag får lite tips av stallchefen att sitta längre bak, hålla i längre på fyran och åka jämnare spår. Ja, ja.. Det är alltid lättare att vinna ett race från depån.
TBR tar starten!
Dags för andra kvalet och med en spak vänsterhand är det lite nervöst. Jag tar starten och kommer iväg som första man, blir omkörd på insidan i ingången till vänstern. Tror mig kunna knipa honom i utgången men det är för tight. Har trean flåsandes i nacken och gör vad jag kan för att hålla undan. På varv tre, av fyra, bromsar jag på mig efter start och mål-rakan och han passerar mig på insidan. Med den tidigare vurpan i färskt minne (föraren klarade sig bra), ser jag ingen anledning att chansa. Är nu säker på att kvala direkt till A-final så jag bevakar min placering. Tar tillvara på de goda råd jag fått tidigare och det fungerar mycket bättre nu. Vänsterhanden håller. Går i mål som trea och det ser ganska lovande ut inför finalen om det inte vore för imman på glasögonen...
Paus, vila, mat och uppladdning. Nu är det snart dags för A-final och jag har kvalat in som sexa med femte bästa varvtid totalt. Linserna trasslar nu riktigt ordentligt och det ser ut som slaget vid Lützen genom mina brillor. Inte allt för lysande, fasen vad orutinerat! Inte mycket jag kan göra, körningen har känts bra och det känns som jag har mer att ge än vad jag presterat hitills.
Hög på adrenalin, Red Bull och Dextrosol drar det ihop sig till start. Raffe, som den rutinerade räv han är, har varit sprungit fram och spanat ut ett bra spår. Det lockar inte att hoppa fram på ett ben 40 meter tur och retur. Men jag gör en mentalnotering att jag ska komma ihåg kryckorna till nästa gång... Tror mig ha valt ett bra spår men väl framme visar det sig att jag valt det lokala träsket... Skit också! Inte mycket att göra, startar på tvåan och hoppas komma iväg i alla fall. Starten går, alla åker och jag står kvar och spinner i lervällingen. Greppar till slut och jag far iväg med framhjulen i luften. Hinkar i trean och åker pingpong boll mellan två quads, här är det ingen som släpper i första taget. Jag lättar lite och söker mig mot innerspåret ihop om att göra en favorit i repris. Men mellan kvalen har de vattnat och det är halt som polerad såpa och jag, tillsammans med mina racekollegor, kämpar för att inte snurra. En Quad voltar bort sig längre fram i fältet, jag ligger långt bak i lersprutet. Linserna trasslar och glasögonen immar, jag ser mindre än ingenting... Efter ett varv fattar jag beslutet, detta går inte! Det är i stort sett omöjligt att komma om, även när man har full sikt. Med tanke på de två tidigare vurporna gör jag bedömmningen att det är för farligt för att det ska vara värt att slåss om någon placering längst bak i fältet. Särskilt då min kropp inte tål mer stryk efter att ha brutit ryggen på tre ställen och krossat bäckenet tre år tidigare, bestämmer jag mig för att bryta...
Ett oerhört tungt beslut och på väg in i depån skickar jag glasögonen i omloppsbana runt Löhammars slätten...
Det som svider mest är att jag inte har någon annan än mig själv att skylla. Linserna har passerat sitt bäst före datum för ett bra tag sen och det var smutsvatten, inte imma, mellan dubbelglassen visar det sig. Farten fanns där, allt såg bra ut och så gör jag ett antal fatala klantgrejer som gör att jag snubblar på mållinjen. Surt sa räven...
Åtminstone gör jag mig ett par nya erfarenheter, även om de var dyrköpta. Jag ska ha dubbla uppsättningar, färska linser, och ögonbad tillgängligt i fortsättningen...
Som kuriosa, för er sifferknarkare bifogar jag länkarna till resultaten från kvalen nedan. Det är intressant att notera att fyrhjulingarna är snabbare runt banan än både solo och sidvagn...
1:a kvalet:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=372965
2:a kvalet:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=372966
A-Finalen:
http://www.mylaps.com/results/newResults.jsp?id=372969
Samtliga tider:
http://www.mylaps.com/results/showevent.jsp?id=152482
Bästa tid under tävling totalt
Quad:
28.673 sek
81.610 km/h
Cross:
29.097 sek
80.421 km/h
Sidovagn:
35.516 sek
65.886 km/h
Förra årets rapport:
http://www.atvcenter.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=916
