Ja, tångamperemetrar använder ofta lite olika tekniska lösningar.
Har man en som bara mäter AC så är det troligt att den är mer som en strömtransformator, med en järnkärna och en spole.
Mäter den DC så krävs en annan teknik, och då använder man i regel ett så kallat hall-element, lite dyrare teknik, men beövs för DC-mätning.
Genom att kombinera flera element, så kan man få bra mätnoggrannhet inom flera mätområden, och tekniken klarar mycket små strömmar (mikroampere).
Men, som påpekas, eftersom detta egentligen är magnetfältstyrkemätning så är den känslig för externa magnetfält, orienteringen på käftarna och lite annat.
Så man bör nolla instrumentet nära mätstället, samt hålla tången i 90 grader mot kabeln osv.
Inte jättekrångligt att komma ihåg, men lite känsligare än en växelströmsmätning, och således lättare att påverka mätresultatet.
Så, som ovanstående redan påpekat finns det lite att tänka på för att få så bra mätning som möjligt.
Men ofta handlar det om grova mätningar när vi meckar i våra objekt, och då spelar inte några milliampere så stor roll.
Men kan vara bra att tänka på att det finns faktorer som påverkar mätresultatet när vi vill vara noggranna.
Och "-Att mäta är att veta" var det någon klok som så en gång.