OLJEKYLD GSXR
FÖRBJUD STARSTRIKER
Japp, den Oljekylda odågan fick lägga gasvantarna på Freppas Hayabusa ikväll, för Freppis skulle kröka ner sig på personalfest och hade därför inget behov av sin bebis. Ett tillfälle som kanske inte kommer tillbaka tänkte jag och nöp av honom nycklarna! Jag parkerade Gixxern i Freppas garage och gav mig iväg med Vattenbuffeln. Det första jag reagerade över var att kopplingen greppade så långt ut, vart mycket varvande först utan att man kom en centimeter framåt. Sen gick den så tyst och utväxlingen är ju högre än på Gixxern.
Jag styrde hemåt genom eftermiddagsrusningen för att få i mig middag och bestämma färdväg. Jag kände när jag kom upp på motorvägen att kåpan håller samma standard som övriga nya pop-moppar, nämligen usel. Inte mycket mer än pungen skyddas mot fartvinden, iofs en nog så viktig detalj!
Konstaterade också att cykeln varvar 4500 varv i 140 km/H på sexan, vid samma varvtal gör min hoj 115..... Så en viss skillnad i utväxling är det. Min hoj är dock bara femväxlad. När jag kom hem slängde jag i mig pyttipanna och kom fram till att jag skulle köra till Södertälje och åka gamla Nynäsvägen förbi Rosenhill och Stora Vika och landa i Nynäs. Gjorde ett pit-stop på Hydro nedanför mig och fyllde tanken med 95-oktanig blyfri! Väl ute på gamla vägen till S-tälje så gasade jag på en del eftersom jag kan vägen utan och innan, och kände att Busan är både längre och tyngre än min hoj, den svänger lätt och fint men när man vill lägga ner lite mer så är den trögare än min.
Fjädringen är superb, käkar ojämnheter som jag käkar salta godisar. Man har en väldigt rymlig körställning, med goda möjligheter att flytta fram och tillbaka. Benvinkeln är inte lika skarp som på min hoj, och hade man bara haft ett kåpglas som funkade så hade man kunnat åka lååångt på Busan.
Vägen från S-tälje till Rosenhill snabbspolades med hjälp av högerhanden och snart var jag ute på de roliga partierna på vägen. Man fick stort förtroende för Busan, inget gung eller konstigheter utan styr dit du vill och fyra av!
Jämförelsen i väguppträdande är dock lite missvisande eftersom min stötdämpare är kronslut och därför gungar min hoj en hel del.....
180-gradersböjen uppför mot Stora Vika klaras av i ett nafs och efter villasamhället så blir det högfartsorgie, och man kan tro att Suzukis tekniker har varit här på test, för här trivs Busan! Långa, svepande högfartsböjar gör att man aldrig behöver släppa ner nålen under 160-strecket, avstod dock från att hoppa i det lilla hoppet, utan höll ner farten runt 180. Innan jag visste ordet av så var jag framme i Nynäshamn, och stannade för en kisspaus och såg att de små nabbarna som satt på sidorna på Freppas nya bakdäck var borta....
Körde Nynäsvägen mot Stockholm, och konstaterade det som jag hade på känn, nämligen att det är omöjligt att hålla sig i närheten av hastighetsbegränsningen med en Busa, man håller ett lagom tempo, allt är lugnt och skönt, slår en flukt på mätaren, 170.....
Allt är så tyst och lugnt. Måste tillägga att kåpglaset skyddar ganska bra upp till runt 220.
Jag körde ut på min hemliga toppfartssträcka, givetvis en avlyst ovalbana i Spanien och gav full muff på tvåans växel. Hmmm, 180 på tvåan, min Gixxer gör 150.... matade vidare tills mätaren slutade röra sig men accet fortsatte, dock kunde jag inte andas eftersom hjälmen satt som en våt filt runt huvudet. Då låg jag så platt jag kunde bakom pungskyddet till kåpglas. Man ville inte ligga nån längre stund över 240, det var helt klart.
Annars var acc och vrid ungefär som jag hade förväntat mig, inte as-brutalt men den pinnade på fint, speciellt efter 200.
Jag styrde av vid Trångsund och tog Södertälje-varvet en gång till, emn körde den smala vägen förbi Hemvärnet istället, och sen Huddingevägen in till stan för att lämna tillbaka lilla Busan. Turen blev runt 20 mil, men jag blev inte nöjd med växellådan på hela turen. Otroligt okänslig, trög och jag hittade extra frilägen två gånger. Ska det vara så??? Bakbromsen var jkag inte heller nöjd med, tog sent och dåligt. Fambromsarna var bra bett i när man nöp åt lite, men i inledningen på bromsningen så var de inte lika bra, de på Gixxern är bättre då.
Jag mullrade ner Busan i garaget och ställde mig och kikade lite på den. Den är brutal, inte snygg (myrslokar är sällan snygga) men otroligt rå och maskulin, utstrålningen avskräcker alla från att vilja rejsa.
Så, ska jag köpa en jag också? Nej, av några skäl. Den är för dyr i försäkring, min Gixxer var bättre på några punkter i hanteringen, eftersom min maskin är vässad så vart jag inte så imponerad av draget i Busan som andra blir. Jag trivdes jättebra på Busan, och ville jag lägga pengar på lån och försäkring så skulle jag köpa en. Men jag hade inte roligare på den än på min Gixxer, den var helt enkelt inte så mycket bättre att jag tycker att det är värt att byta.
Men jag hade jätteroligt, och jag tackar Freppa för modet att släppa ut mig på hans nya fina hoj!! Tack älskling!!
Jag styrde hemåt genom eftermiddagsrusningen för att få i mig middag och bestämma färdväg. Jag kände när jag kom upp på motorvägen att kåpan håller samma standard som övriga nya pop-moppar, nämligen usel. Inte mycket mer än pungen skyddas mot fartvinden, iofs en nog så viktig detalj!
Konstaterade också att cykeln varvar 4500 varv i 140 km/H på sexan, vid samma varvtal gör min hoj 115..... Så en viss skillnad i utväxling är det. Min hoj är dock bara femväxlad. När jag kom hem slängde jag i mig pyttipanna och kom fram till att jag skulle köra till Södertälje och åka gamla Nynäsvägen förbi Rosenhill och Stora Vika och landa i Nynäs. Gjorde ett pit-stop på Hydro nedanför mig och fyllde tanken med 95-oktanig blyfri! Väl ute på gamla vägen till S-tälje så gasade jag på en del eftersom jag kan vägen utan och innan, och kände att Busan är både längre och tyngre än min hoj, den svänger lätt och fint men när man vill lägga ner lite mer så är den trögare än min.
Fjädringen är superb, käkar ojämnheter som jag käkar salta godisar. Man har en väldigt rymlig körställning, med goda möjligheter att flytta fram och tillbaka. Benvinkeln är inte lika skarp som på min hoj, och hade man bara haft ett kåpglas som funkade så hade man kunnat åka lååångt på Busan.
Vägen från S-tälje till Rosenhill snabbspolades med hjälp av högerhanden och snart var jag ute på de roliga partierna på vägen. Man fick stort förtroende för Busan, inget gung eller konstigheter utan styr dit du vill och fyra av!
Jämförelsen i väguppträdande är dock lite missvisande eftersom min stötdämpare är kronslut och därför gungar min hoj en hel del.....
180-gradersböjen uppför mot Stora Vika klaras av i ett nafs och efter villasamhället så blir det högfartsorgie, och man kan tro att Suzukis tekniker har varit här på test, för här trivs Busan! Långa, svepande högfartsböjar gör att man aldrig behöver släppa ner nålen under 160-strecket, avstod dock från att hoppa i det lilla hoppet, utan höll ner farten runt 180. Innan jag visste ordet av så var jag framme i Nynäshamn, och stannade för en kisspaus och såg att de små nabbarna som satt på sidorna på Freppas nya bakdäck var borta....
Körde Nynäsvägen mot Stockholm, och konstaterade det som jag hade på känn, nämligen att det är omöjligt att hålla sig i närheten av hastighetsbegränsningen med en Busa, man håller ett lagom tempo, allt är lugnt och skönt, slår en flukt på mätaren, 170.....
Allt är så tyst och lugnt. Måste tillägga att kåpglaset skyddar ganska bra upp till runt 220.Jag körde ut på min hemliga toppfartssträcka, givetvis en avlyst ovalbana i Spanien
och gav full muff på tvåans växel. Hmmm, 180 på tvåan, min Gixxer gör 150.... matade vidare tills mätaren slutade röra sig men accet fortsatte, dock kunde jag inte andas eftersom hjälmen satt som en våt filt runt huvudet. Då låg jag så platt jag kunde bakom pungskyddet till kåpglas. Man ville inte ligga nån längre stund över 240, det var helt klart. Annars var acc och vrid ungefär som jag hade förväntat mig, inte as-brutalt men den pinnade på fint, speciellt efter 200.
Jag styrde av vid Trångsund och tog Södertälje-varvet en gång till, emn körde den smala vägen förbi Hemvärnet istället, och sen Huddingevägen in till stan för att lämna tillbaka lilla Busan. Turen blev runt 20 mil, men jag blev inte nöjd med växellådan på hela turen. Otroligt okänslig, trög och jag hittade extra frilägen två gånger. Ska det vara så??? Bakbromsen var jkag inte heller nöjd med, tog sent och dåligt. Fambromsarna var bra bett i när man nöp åt lite, men i inledningen på bromsningen så var de inte lika bra, de på Gixxern är bättre då.
Jag mullrade ner Busan i garaget och ställde mig och kikade lite på den. Den är brutal, inte snygg (myrslokar är sällan snygga) men otroligt rå och maskulin, utstrålningen avskräcker alla från att vilja rejsa.
Så, ska jag köpa en jag också? Nej, av några skäl. Den är för dyr i försäkring, min Gixxer var bättre på några punkter i hanteringen, eftersom min maskin är vässad så vart jag inte så imponerad av draget i Busan som andra blir. Jag trivdes jättebra på Busan, och ville jag lägga pengar på lån och försäkring så skulle jag köpa en. Men jag hade inte roligare på den än på min Gixxer, den var helt enkelt inte så mycket bättre att jag tycker att det är värt att byta.
Men jag hade jätteroligt, och jag tackar Freppa för modet att släppa ut mig på hans nya fina hoj!! Tack älskling!!
.
. Men som sagt en gammelgixxer är ju att föredra 
