Då kommer nästa fråga....
Standard cylinder är 108mm yttre diameter och 102 mm borr, helt i aluminium med Nicasil på. En del har provat att borra den cylindern till 105 mm men det har en tendens att spricka och ge katastrofala ras då väggarna blir för tunna.
Hur tunna foder vågar man åka med förutsatt att man nu skaffar sig foder i Ductile hittepåjärn? Då jag planerar lika mycket borr som befintlig yttre diameter så kommer jag att behöva fräsa bort en del i blocket. Tjockare foder ger stabilare cylinder men vekare block
Jag tycker att såna här jobb görs bäst ihop med en på motortypen ifråga erfaren motorbyggare. Allt från beställning av foderämne, kolvval, lämpligt borr etc, bör dialogiseras med denne. Men det är nog självklart för dig, och det hindrar ju inte att göra lite förplanering i en sån här tråd, i syfte att se vad man kan hoppas på. och jag uppfattar att det är det som du avser med denna.
Så i syfte att inte vara ngt byggunderlag, utan mer lite allmän info, så tankar jag ur mig lite.
Väggtjocklek i nedsticket (Ofta kallad spigoten):
På HD finns möjlighet att borra vissa originalcylindrar (alucylindrar med ingjutna gjutjärnsfoder) till 107 kubiktum. Borret ligger då i närheten av ditt. Dessa kit verkar funka bra, väggtjockleken i spigoten är då ca 0.063" tjock, dvs 1,6mm. Detta är det tunnaste jag vet funkar. Hela spigoten består då av gjutjärnfodret.
Väljer man denna tunna lösning, är man ju dock på sista överdimensionen.
Segjärn (en typ av gjutjärn) är tåligare än vanligt gjutjärn (gråjärn). Segjärn är just duktilt, dvs det är mindre sprött, dvs det kan böjas ngt (plasticera) istället för att spricka som gråjärnet.
En faktor som påverkar vad spigoten tål, är också hur mycket support den får av det omgivande godset i blockets cylinderfot. Dvs detta hål måste göras med rätt passning, och tar man bort så mycket material att man här och där skär igenom, ja då måste spigoten vara tjockväggigare, för att kunna ta belastingen på egen hand. Den slutgiltiga bedömningen gör ju motorbyggaren på empirisk erfarenhet, och beroende på andra saker, som rod ratio, hur långa kolvarna är, och hur långt ned de vänder etc. På vissa motorer vänder kolvarna så långt ned att kjolarna sticker ut ur spigoten, sånt ställer naturligtvis större krav på styvhet i spigoten.
Naturligtvis svarvar man inte en spigot till 1,6 mm, det är dessutom farligt tunt på dessa stora diametrar i en svarv. Utan detta mått kommer man till vid borrning/honing, efter inpressningen av det nya foderämnet.
Hur stort foder/borr man kan pressa in i en sån här cylinder avgörs av olika saker, en sak är presspassningen. Cylinder måste bearbetas ur så att en viss presspassning (interference fit) åstadkoms. Här finns olika tabellerade rekommendationsvärden. Detta är dock inte alltid så mycket värda, i synnerhet inte när man närmar sig gränserna ( i det här fallet kylkanalerna och topplocksskruvhål mm).
Ty för att presspassningen ska ge rätt stöd, så måste det också vara tillräckligt tjocklek kvar på aluminiumgodset. Dvs sätter man fodret med en viss presspassning, ja då beror det faktiska greppet om fodret på hur mycket alugods det är som finns kvar att krama om fodret. För lite alugods, ja då kommer detta bara att plasticera. Man kommer aldrig upp i det önskade greppet.
Sjunkning
En annan sak som ofta kan gå snett vid bigbore-omfodring av framförallt vattenkylda motorcyklar, är fodersjunkning.
Beroende på vad man väljer för typ av packning, så ska ofta fodret sticka upp en aning,vi pratar mycket små mått här. Detta för att få en tätning mot förbränningstrycket.
För att hålla emot detta svarvar motorbyggaren en utvändig fläns i ovankant på fodret. Samt ett ett motsvarande säte i ovankant på aluminiumet. Om uppsticket är för högt, eller om flänsen ej vilar på en tillräckligt bred klack, eller både ock. Då kommer fodret att sjunka när motorn blir varm. Det blir då täthetsproblem, ofta kan detta fixas med förnyad berabetning, men det kan ställa till det med squishhöjder som måste omjusteras etc.
Så innan man skrider till verket gäller det att teama upp med en motorbyggare som får agera bollplank och sedan utföra arbetet. Det ska då vara en motorbyggare som gjort jobb på liknande motortyper.
Gällande material i foder är det minst kontroversiella att använda sig av centrifugalgjutet gjutjärn (Seg eller gråjärn) .
Vanligast i standardmotorer är gråjärn (bra slitegenskaper men sprött) eller i mer belastade foder: duktilt gjutjärn (segjärn)
Segjärn har lika fina slitageegenskaper, men högra brottgräns samt duktilt. Bättre för high performance. I synnerhet om fodret har minskad support pga av att man gått på ett radikalt borr.
Man kan skriva mycket om detta, men här tog min tid slut.
/Jörgen