Jag har varit med om mycket skit i mitt liv, och det senaste året har verkligen varit en enda stor prövning.
Det började i december 2005 då jag blev fetdumpad av min dåvarande sambo samtidigt som utbrändheten verkligen slog till.
LIVSKRIS med diagnos stressrelaterad depression. Hela ens framtid, allt man planerat, bara försvann.
Var apatisk i några månader, vattenledningarna frös, och det fanns ingen ved= 9 grader inomhus som värst..
När man tagit sig i kragens å pass mycket att man orkade börja jobba lite igen så blev jag uppsagd från mitt vikariat på OKQ8´s huvudkontor. Det betydde att de ville skicka tillbaka mig till macken där jag redan varit i två omgångar och verkligen vantrivdes.. Funkade inte, och 100% sjukskrivning igen.
För att sysselsätta sig med något och slippa tänka på exet och allt annat så började jag riva köket i april för att renovera det, och det slutade med att jag upptäckte att taket är mögelskadat. Alla turen med säljarens dolda fel-försäkring, och med snickarna som skulle göra offerer mm tog sin tid, och för några veckor sedan fick jag svar att jag inte får någon ersättning. Pga normalt slitage mm mm.
Banken tycker inte om min ekonomi och "tvingar" mig till att sälja min pärla, hojen, annars hjälper de inte mig med pengar till renoveringen.
Den 10 oktober så blev jag dessutom av med körkortet för att ha kört i snitt 126 km/h på 90 väg. Yeah! Bor ute i skogen med en mil till Kungsängen, Bro och Bålsta, och med rätt kassa bussförbindelser. Som grädde på moset kom ju de 4000:- i böter man fick oxå. Totalt onödigt när man ändå inte har pengar till alla räkningar..
I lördags på SH-puben lyckas jag dessutom supa bort mina nycklar och min digital kamera. Fick krossa rutan på altandörren för att komma in, och pengar till en ny kamera har man ju inte..
NU så kommer jag äntligen till poängen med all denna text, och det är :
Jag är så jävla glad ändå, jag har mött så många helt underbara människor i sommar genom onsdagskörningarna och på Lunda. Har haft en av de bästa somrarna i mitt liv, och det är tack vare alla dessa hojpolare! Jag har skrattat mer de senaste veckorna än jag gjort på två år. Tack för att ni finns och förgyller mitt liv, ni är bäst!!! Gillar er som fan. Nämner inga namn, men jag hoppas att ni vet vilka ni är!!!
Dessutom fick jag behålla min enda trygghet jag hade kvar, min älskade lilla stuga.
Livet är jävligt ibland, men så jävla värt att leva!!!
Edit: Jag är inte ute efter en massa sympati, och tycksyndommig-uppmärksamhet. Jag vill bara hylla mina fina vänner här, som fått mig tillbaka på banan!
Det började i december 2005 då jag blev fetdumpad av min dåvarande sambo samtidigt som utbrändheten verkligen slog till.
LIVSKRIS med diagnos stressrelaterad depression. Hela ens framtid, allt man planerat, bara försvann.
Var apatisk i några månader, vattenledningarna frös, och det fanns ingen ved= 9 grader inomhus som värst..
När man tagit sig i kragens å pass mycket att man orkade börja jobba lite igen så blev jag uppsagd från mitt vikariat på OKQ8´s huvudkontor. Det betydde att de ville skicka tillbaka mig till macken där jag redan varit i två omgångar och verkligen vantrivdes.. Funkade inte, och 100% sjukskrivning igen.
För att sysselsätta sig med något och slippa tänka på exet och allt annat så började jag riva köket i april för att renovera det, och det slutade med att jag upptäckte att taket är mögelskadat. Alla turen med säljarens dolda fel-försäkring, och med snickarna som skulle göra offerer mm tog sin tid, och för några veckor sedan fick jag svar att jag inte får någon ersättning. Pga normalt slitage mm mm.
Banken tycker inte om min ekonomi och "tvingar" mig till att sälja min pärla, hojen, annars hjälper de inte mig med pengar till renoveringen.
Den 10 oktober så blev jag dessutom av med körkortet för att ha kört i snitt 126 km/h på 90 väg. Yeah! Bor ute i skogen med en mil till Kungsängen, Bro och Bålsta, och med rätt kassa bussförbindelser. Som grädde på moset kom ju de 4000:- i böter man fick oxå. Totalt onödigt när man ändå inte har pengar till alla räkningar..
I lördags på SH-puben lyckas jag dessutom supa bort mina nycklar och min digital kamera. Fick krossa rutan på altandörren för att komma in, och pengar till en ny kamera har man ju inte..
NU så kommer jag äntligen till poängen med all denna text, och det är :
Jag är så jävla glad ändå, jag har mött så många helt underbara människor i sommar genom onsdagskörningarna och på Lunda. Har haft en av de bästa somrarna i mitt liv, och det är tack vare alla dessa hojpolare! Jag har skrattat mer de senaste veckorna än jag gjort på två år. Tack för att ni finns och förgyller mitt liv, ni är bäst!!! Gillar er som fan. Nämner inga namn, men jag hoppas att ni vet vilka ni är!!!
Dessutom fick jag behålla min enda trygghet jag hade kvar, min älskade lilla stuga.
Livet är jävligt ibland, men så jävla värt att leva!!!
Edit: Jag är inte ute efter en massa sympati, och tycksyndommig-uppmärksamhet. Jag vill bara hylla mina fina vänner här, som fått mig tillbaka på banan!
Last edited:
Tjöp en toppluva, till vilket huvud får du välja själv! 
