Kort racerapport
Tackar så väldigt mycket för allt stöd och gratulationer, det värmer att läsa och era kommentarer känns betydelsefulla ska ni veta!
Önskar jag snabbt och enkelt kunde dela med mig av alla nya erfarenheter och allt jag lärt mig under de här dagarna men vi får ta en kort sammanfattning nu så får vi ta resten när vi träffas och har tid att prata mer.
Efter att ha sett mycket dystra väderprognoser som lovade massor av regn hela helgen och dessutom irrat omkring i Albacete centrum på torsdagskvällen i spöregn så var det skönt att få lägga på torrdäck och sticka ut på första träningspasset för att lära sig banan på fredaglunch. Tog några varv innan jag lyckades komma ihåg om det svängde höger eller vänster nästa gång och framförallt vilka kurvor som öppnade upp och vilka som nöp åt. Asfalten var grov och gav bra grepp även om det inte var helt tort. Hojen uppförde sig klart annorlunda med Dunlop mönstrade 200 brett bak och högre däck. Att dessutom tvingas ha originalhjulen när man är van att köra med de hälften så tunga magnesiumhjulen gjorde att det kändes väldigt tungt att få omkull hojen in i böjarna och framförallt att få över hojen från sida till sida i de stora chikanerna. Väl i nerlägget så upplevde jag dock att det fanns hur mycket grepp som helst och att det gick att gasa mer än jag tidigare ens vågat drömma om.
När jag närmar mig slutet av rakan efter typ 10-talet varv så ser jag funktionärer springa och hojar flyga, tre stycken som sopar av i första kurvan och jag är glad att jag fått ner farten till kanske hälften av normalt när jag känner hur bakdäcket sladdar till i oljan. Tydligen hade första killen sprängt motorn redan i slutet av rakan och hade friskt med olja på bakdäcken och efter hojen. En sån jäklans tur att både jag och David (som jag har för mig passerade igenom strax efter) klarade oss. Efter mig var det tydligen ett par till som körde av. Tror det var ca 6 st sammanlagt som hamnade i sandfållan.
Efter ca 20 min sanering var den egentliga träningstiden slut men vi fick 10 nya extra minuter istället att köra vilket utnyttjades till max.
Andra träningspasset körde jag hela passet. Att få köra hela 40 minuter i ett brak passade mig bra, tror nog jag var nästan ensam om att inte gå i depå och vila eller byta däck under hela passet. Mot slutet tyckte jag att jag körde riktigt fort men så blev jag omkörd av ett gäng som höll typ dubbel hastighet (kändes det som) så det var bara att börja fundera på var man ska kapa nästa 5 sekunder =) Gjorde bort mig i några växlingar så jag inte riktigt fick i växeln och växlarna började strula och inte hoppa i riktigt, kände igen symtomen från R1an och hoppades verkligen att lådan skulle hålla ihop hela helgen.
Första kvalet, allting var förberett så gott det gick och det var bara ut å ladda. Växellådan fungerade bättre eller så hade jag väl lärt mig att trycka i växlarna bättre och jag ökade för varje varv till varv 6 eller 7 tror jag det var som jag kom ner på 1.35.2 sen blev det gulflagg så
jag tog ett kort depåstopp. Körde såklart hela kvalet och försökte och försökte men även om jag var nära så blev det inte bättre.
Inför andra kvalet hade det regnat och vi körde ut på regndäck, försökte hänga på David men kom snart på andra tankar och nöjde mig med att "köra in" regndäcken så det skulle vara uppruggade till racet eller när de nu skulle behövas. Körde dock strax om David eftersom han hade tagit ett litet sidospår ute i gruset efter långa rakan =) Gick i depå efter typ 6-7 varv och bytte till ett par kalla torrdäck. Mina andra fälgar är ju magnesium och det får man inte ha så med bara ett par originalhjul så var det bara att kränga om på dem. Dunlop gav dock suverän support och det tog bara drygt 10 minuter så var jag ute igen fast på kalla däck så jag åkte mest runt och försökte lära mig banan bättre. Det var upptorkande och blåsigt så jag gjorde aldrig något försök att köra fortare utan tränade på att utnyttja banan, provade olika tekniker i de kurvor jag hade svårt för och vande mig vid banan.
När Eskilsson hängde dit bakhjulet under andra kvalet upptäckte han som beskrivits i tidigare inlägg att jag fått en lång spricka i svingen så när jag kom in igen var det bara att börja skruva bort svingen och leta efter någon spanjor som kunde TIG-svetsa den en lördagkväll. Till slut fick vi hjälp på en mekanisk verkstad med att göra ett ”förband” av durkplåt som vi bedömde borde hålla resten av helgen.
På warm-up så bekräftades sambandet mellan den spruckna svingen och hur motorcykeln tidigare hade kommit i självsvängning ut på rakan för nu var det märkbart bättre.
Efter lite strul med felvänt framhjul inför racet som tidigare beskrivits i min team-chef ”Millejonären”s inlägg så startade jag uppvärmningsvarvet från depån och tog min plas på gridden. Jag hade gjort ett antal lika misslyckade provstarter i slutet av kvalen och warm-upen på morgonen men nu var jag fast besluten att göra en kanonstart.
Blev ingen kanonstart men jag kom iväg helt okej och tog några platser till på yttern i först böj. Var inga problem att hänga på i det tempot men redan på andra varvet körde det ihop sig för de två hojarna framför mig som båda missade i inbromsningen efter långa rakan och jag klarade precis att ta kurvan även om jag tappade spåret och lite fart. Då passade Nina Prinz på att smita förbi och jakten började. Lyckades hänga på riktigt bra några varv men sen blev det några missar när växlarna inte ville gå i och jag tappade mer och mer. Fick ett framhjulssläpp in i en snabbhöger (ca 200 km/h) och lyckades på något märkligt sätt göra en sån där motoGP-grej att trycka upp hojen med knät så jag fick fäste på framhjulet igen, då lugnade jag ner mig lite. Första halvan av loppet gick det ändå rätt bra men där nånstans så halkade jag av höger fotpinne flera gånger och när jag tittar ner ser jag att den vridit sig upp och ner och börjar skruva ut sig. Var tvungen att försöka avlasta fotpinnen av rädsla att tappa den helt så jag hängde för allt var jag var värd i tanken istället med resultatet att jag fick kramp i nedre lårmuskeln och det började bli fruktansvärt jobbigt att köra. Växlarna fortsatte krångla och jassandet ut på rakan gav mig anledning att börja tänka lite på min popnitade sving. Eskilsson hade sagt åt mig innan racet att om det kändes som att den skulle gå av så måste jag gå i depå men det fanns ju inte en möjlighet att jag skulle bryta med bara några varv kvar så jag hoppades att det skulle hålla, bet ihop och körde så gott det gick. Tappade tre placeringar de sista tre varven och ramlade ner till 19 plats efter att ha legat på 16 plats 90% av loppet men otroligt lättad av att ha kommit i mål och att grejerna ändå höll ihop tillräckligt.
Ett extra stort tack till Eskilsson och Mats ”Millejonären” som gett ett ovärderligt stöd och gjort hela det här äventyret möjligt, utan er hade det inte gått!
//Petter
