Jag har *kuggat* i Linköping, Jönköping, och en gång här i Tullinge. Jagade tider på internet, tog det som fanns där och då, hyrde lastbil med el-hiss att frakta min 270 kg tunga XJ900 till världens olika ändar i jakten på A-kortet. När jag lugnat ner mig körde jag upp en gång till i Tullinge (med skolans MT07) och fick slutligen mitt "A" av Tommy Eriksson.
Jönköping nu, där jag kuggade #2 gången, hade dom snyggaste banorna, på ny fin asfalt. Stadskörningen var från test-banan, mot stan, genom stan, 30-vägar genom villaområden strax utanför stan, sedan rondell mot flygplats, lite landsväg och sen tillbaka. Ursäkta att jag inte kommer ihåg exakt följd, men allting känns som i en dimma idag. Mest för att jag var nervös och hade pulsen i halsen. Att jag kuggade, samtliga gånger, var enbart mina misstag pga hets (självförvållad), iver, och att jag helt enkelt inte var redo.
Det var viktiga läxor av en liten 150cm silverhårig, stenhård men rättvis tant på en BMW R1200 med vit Shoei Neotec2 hjälm, och en lugn-sträng attityd. Jag har högsta respekt för sådana kvinnor, skulle kunna vara rektorn i skolan.
View attachment 460625
Jag hade övat på lågfart, högfart, och 50/70/90 inbromsningar, så dessa klarade jag utan problem som en akrobat från yttre rymden. Men i trafiken gjorde jag ett antal missar, dessa har jag antecknat för att aldrig glömma:
1. Inbromsning, övrigt. Jag behöver tillämpa en bromsteknik som innefattar BÅDE BROMS FRAM OCH BAK, samt lära mig balansen mellan dessa så att inbromsningen blir fin och mjuk. Jag använder idag bakbromsen till dom flesta inbromsningar; på småvägar i villaområden, och stadskörning. Detta är inte bra då risken att få sladd på bakhjul under mindre gynnsamma situationer är stor. Jag behöver använda BÅDA bromsarna optimalt, och vid bromsberedskap hålla FYRA FINGAR på frambromshandtaget och bromsa så att jag börjar trycka lite på bakbromspedalen och strax väga över bromskraften på frambromshandtaget. Denna metod bromsar in cykeln på det mest effektiva och säkra sätt möjligt, i både låga som högre hastigheter.
2. Landsväg (korsning, HÖGERSVÄNG MED DOLD SIKT ÅT VÄNSTER). Mitt misstag var att jag, liksom med bil vanligtvis, svänger efter att jag tittat vänster, men nu på motorcykel direkt tar min position i mitten av vägen, som man vanligtvis ska göra. RISKEN på MOTORCYKEL är att det KAN KOMMA EN BIL I HÖG FART FRÅN VÄNSTER och köra på mig bakifrån. Denna risk minimeras om jag fortsatt placerar mig på höger sida intill väggrenen, accelererar och sedan gradvis förflyttar mig mot mitten av mitt körfält.
3. Riskbedömning, CYKLANDE UNGDOMAR FRAMFÖR mig på vägen i villaområde. Mitt misstag var att försöka köra förbi dessa ungar genom att placera mig så långt åt vänster möjligt, inom mitt körfält. Då vägen förvisso är tillräckligt bred, (här utan mittlinje av något slag) ska jag låta barn/ungdomar ligga framför mig tills dom försvunnit, jag ska alltså krypköra bakom dom. Principen är; har jag ett hinder framför i mitt körfält, så jag har väjningsplikt mot dom/det/allt framför mig. En omkörning här är inget klokt beslut.
Kring punkt 2 där, jag kommer särskilt ihåg när hon tittade mig i ögonen och sa "Om det kommer nån racer från vänster i 180 och kör in i dig bakifrån, sen finns du inte mer." - Jag hör den rösten varje gång jag svänger ut på en landsväg, dold sikt eller inte, jag håller mig alltid åt sidan tills jag fått upp en fart.