Jag körde upp i Eskilstuna och det var en rejäl prövning genom att jag varken bor eller hade kört där.
Vi var fyra som körde upp samtidigt. En av killarna var så nervös att han sket på sig. Jag hade inte sovit en sekund på natten så det kändes som att vara i ett rus. Men längtan att få körkort och få köra själv när jag ville dominerade så det kändes ändå bra.
Vi fick vänta medans någon annan körde upp och till slut blev det min tur, som siste man. Det blir ingen mer uppkörning i dag sa trafikinspektören, en blinkers bak har gått sönder. Det satt en packbox bak på hans hoj så jag frågade om det inte fanns någon reservlampa där? Det gjorde det så jag bytte lampan åt honom och så körde vi iväg.
Det kändes bra hela tiden och efter körningen i staden blev det en sväng ut på motorvägen via Årbyrondellen. Fan nu blev det riktigt kul när man fick gasa ur ordentligt ! När vi svängde av motorvägen fick jag ett infall att inte släppa på gasen och lägga ner max. Det kändes bra att visa att jag höll tempo
Det som kändes som ett knäskrap var nog bara 10 graders lutning insågs senare...
När vi hade stannat frågade inspektören hur fort man får köra på påfarten till motorvägen. Siffrorna rasslade i mitt huvud, 70, 90, 110 eller vad sjutton kan det ha varit... Jag drog till med att det är 90 km/h. Det är fel sa han, det är 110 km/h. Jag hann knappt tänka att där rök kortet innan han sa – men du har klarat uppkörningen !
Så mitt råd är att kämpa på in i det sista och ge inte upp på förhand så går det säkert bra för dig.