Vad gör man åt en unge som inte lär sig prata?

[Anders]

Jag har en liten grabb på drygt 15 månader som vägrar säga ett enda ord, inte ens mamma eller pappa. Det känns ju jäkligt sent att inte kunna prata vid den åldern, jämför jag med min dotter på 3 år så kunde hon prata innan hon var ett år och vid 1,5 så pratade hon ganska mycket.
Han förstår ju allt man säger verkar det som, säger jag åt honom att hämta mitt snus så kommer han med snusdosan och likaså med alla andra grejer också. Jag frågade honom nyss om han kunde hämta ett spel och då kom han med syrrans pussel i högsta hugg, så det är ju inte där problemet verkar ligga.

Nu vet jag att det kan skilja sig mellan pojkar och flickor men inte så mycket väl
Han är ju tidig på det mesta för övrigt, började gå tidigt och har bra motorik och sånt där.
Jag frågade på dagis vad de trodde om det men de sa bara att det inte var något att oroa sig över, det brukar kunna ta tid. Inte riktigt vad jag ville höra men jag tänkte att det var bra att fråga där då de träffar barn hela dagarna...

Så, vad tror ni? Behöver jag vara orolig för att han är lite efter eller tycker han bara att det inte är intressant? Han låter ju för övrigt, går omkring och "sjunger" på massa barnsånger och gör sig förstådd på sitt sätt ändå.
Min lillebror kunde inte prata ordentligt ens när han var 4 år och hade problem med både R och S vid 6 års ålder, utan att ha en enda skåning i släkten.
För tidigt att skicka till en pedagog, det finns ju inte så mycket att jobba med?

 

[xibalba]

Gör inte ett skit!

Jag höll käften länge, hamnade på utredningar etc.

Sen vips kunde jag inte hålla tyst, speciellt inte på fyllan i vuxen ålder

Jag hade bara svårt att motivera mig att samtala med alla ointelligenta nötter därute

 

[Teo]

Många säger att motoriskt välutvecklade lär sig prata senare.
Viktigt är att man inte bjataj bäbisspjåk med ungarna för då lär det ta tid...

Annars är väl det här en lösning...

http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?3405-Barnuppfostran-enligt-Farbror-Freppa

 

[Tallefjant]

Ar du hemma-mamma mantro?

 

[Skäggot]

Börja använda takk, lossnar det så är det bara en fördel på vägen och om inte så iaf. en början. Mycket frustrerande för en människa att inte kunna göra sig förstådd i sin omgivning, och även om ni som familj kan förstå kommer det bli påfrestande för honom på förskola.

Låter värre än det är inser jag när jag skriver det, men kommunikation är så fundamentalt bland människor så man skall inte ignorera det.

Men talutveckling är väldigt individuellt, och har du "försening" i släkten så är det nog inte så ovanligt att det hamnar hos fler generationer.

Var din lillebror utåtagerande som yngre?

 

[Pixie]

Åh, bara lugn, 15 månader är ingenting! Min syrras unge pratade heller inte förrän fyra-fem, innan dess hittade hon på lite egna ord och ingen fattade vad hon höll på med.

Hon hamnade också på utredningar, man trodde det var fel på hörsel, inlärning och allt möjligt, sen bara släppte det och hon började skriva och räkna innan hon ens lärt sig prata rent, och när hon var sex gjorde hon sin storebrors läxor

 

[Anders]

Många säger att motoriskt välutvecklade lär sig prata senare.

Annars är väl det här en lösning...

http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?3405-Barnuppfostran-enligt-Farbror-Freppa

Han är ju väldigt duktig med motoriken och gillar att skruva och pilla sönder saker och ting och bygga lego och dylikt så det kan ju ligga något i det om det finns något samband.
Freppas Guide måste jag skriva ut och sätta på kylen, den hade jag glömt bort

Ar du hemma-mamma mantro?

Nix, men jag var tvungen att vara hemma på förmiddagen idag då ungarna har vattenkoppor och tjejen har en butik att sköta då andra hade sjuka barn också eller nåt. Hemma-pappa är inget för mig, jag var hemma 3 månader med första ungen men det fick räcka. Sen blir det bara kortare perioder, nån vecka här och där ibland.

Börja använda takk, lossnar det så är det bara en fördel på vägen och om inte så iaf. en början. Mycket frustrerande för en människa att inte kunna göra sig förstådd i sin omgivning, och även om ni som familj kan förstå kommer det bli påfrestande för honom på förskola.

Låter värre än det är inser jag när jag skriver det, men kommunikation är så fundamentalt bland människor så man skall inte ignorera det.

Men talutveckling är väldigt individuellt, och har du "försening" i släkten så är det nog inte så ovanligt att det hamnar hos fler generationer.

Var din lillebror utåtagerande som yngre?

Takk
Annars känner jag som du beskriver det, man blir hämmad om man inte kan kommunicera. Nu gör han sig förstådd med sitt egna lilla teckenspråk och tonfall och läten men det räcker ju inte hela vägen. Fram tills för några månader sedan trodde jag att han var lite korkad faktiskt, ända tills jag upptäckte att han förstår allt man säger till honom. Så det var en lättnad när jag insåg att det inte var där problemet verkade ligga, även om man inte kan vara helt säker.
Min lillebror var lite av en dampunge, förde ett jävla liv och var sen i det mesta. Men vi har inte samma pappa så vi delar vare sig utseende eller beteende. Jag kunde läsa, skriva och räkna redan när jag började skolan medan han lärde sig läsa i 3:e klass och har varit allmän sen i det mesta även om det löste sig uppåt tonåren. Så jag tror inte att det ligger i släkten då mina 2 övriga helsyskon har varit tidiga eller normala i det mesta.

 

[Anders]

Åh, bara lugn, 15 månader är ingenting! Min syrras unge pratade heller inte förrän fyra-fem, innan dess hittade hon på lite egna ord och ingen fattade vad hon höll på med.

Hon hamnade också på utredningar, man trodde det var fel på hörsel, inlärning och allt möjligt, sen bara släppte det och hon började skriva och räkna innan hon ens lärt sig prata rent, och när hon var sex gjorde hon sin storebrors läxor

Fast det är ju ingen tröst å andra sidan Visserligen är det ju skönt när det inte tjattras hela tiden, dottern är aldrig tyst. Men det känns som att han inlärning blir lidande. Jag försöker lära mina barn så mycket jag kan hela tiden, de är ju som små svampar som går att lära en jävla massa. Men utan talet så blir det ju svårt att lära sig läsa till exempel, och även räkna.

 

[steffe]

Var tacksam så länge det är tyst

Skämt åsido, vid 4-5års ålder kan du börja noja dig, släng fram lite spel eller "sagoböcker" där de uppmanar till att härma/prata efter och låt ungen lyssna i sitt eget rum typ.

OTavdelningen föräldraforumet

 

[Gustav O]

Inget du behöver oroa dig över. Det kommer.

 

[korvgubbe]

Låt honom hållas ett tag till. Han har väl helt enkelt annat att tänka på för stunden. Med största sannolikhet kommer han prata hål i öronen på dig nästa år. Min uppfattning är att små barn lär sig ungefär lika mycket men de lär sig olika saker. Min grabb och en granntjej var lika gamla. Han var rörlig och hade bra motorik medan hon bara satt på aschelet och pillade med prylar. Hon kunde forma meningar innan hon kunde krypa. Han klättrade och sprang runt henne när hon inte kunde krypa samtidigt som han bara kunde säga tre ord, Mamma, Pappa och Korv.
.....Nu har det jämnat ut sig och med sex nyss fyllda läser han nu enklare böcker själv även om orken och tålamodet kan tryta innan boken är slut medan andra ungar i hans nollaklass fortfarande inte fått grepp om alla bokstäver.

 

[korvgubbe]

Jag försöker lära mina barn så mycket jag kan hela tiden, de är ju som små svampar som går att lära en jävla massa.

Man skall försöka lära dem hela tiden men se till att vara lyhörd och känn av vilket inlärningsfönster som är öppet för stunden. Försöker du lära dem saker som de inte är intresserad av kan det få motsatt effekt och de tappar intresset.
Hos min grabb har det varit oerhört tydligt hur hans fokus och intresse varierat över tiden och hur olika perioder gjort det oerhört enkelt att lära honom vissa saker.
Under någon månad kan han vara helt insnöad på siffror och matematik medan han är helt ointresserad av sport eller läsning..
Nästa månad är det bara bandy för att månaden efter det vara ord och bokstäver som lockar.

Ser man till att försöka fånga upp var han befinner sig intressemässigt så brukar lärandet gå ofantligt mycket snabbare än om man försöker pracka på honom saker som inte matchar han intresse under den perioden..

 

[Pixie]

Fast det är ju ingen tröst å andra sidan Visserligen är det ju skönt när det inte tjattras hela tiden, dottern är aldrig tyst. Men det känns som att han inlärning blir lidande. Jag försöker lära mina barn så mycket jag kan hela tiden, de är ju som små svampar som går att lära en jävla massa. Men utan talet så blir det ju svårt att lära sig läsa till exempel, och även räkna.

nä jag förstår hur det känns, grejen är att hon är 13år nu och ett sånt underbarn. Galet bra på språk, fortfarande bättre än hennes tre år äldre bror på matte, dansar balett med 17-åringar och är sanslöst skarp på alla sätt. Det var det verkligen ingen som trodde när hon var fem

 

[Skäggot]

Takk
Annars känner jag som du beskriver det, man blir hämmad om man inte kan kommunicera. Nu gör han sig förstådd med sitt egna lilla teckenspråk och tonfall och läten men det räcker ju inte hela vägen. Fram tills för några månader sedan trodde jag att han var lite korkad faktiskt, ända tills jag upptäckte att han förstår allt man säger till honom. Så det var en lättnad när jag insåg att det inte var där problemet verkade ligga, även om man inte kan vara helt säker.
Min lillebror var lite av en dampunge, förde ett jävla liv och var sen i det mesta. Men vi har inte samma pappa så vi delar vare sig utseende eller beteende. Jag kunde läsa, skriva och räkna redan när jag började skolan medan han lärde sig läsa i 3:e klass och har varit allmän sen i det mesta även om det löste sig uppåt tonåren. Så jag tror inte att det ligger i släkten då mina 2 övriga helsyskon har varit tidiga eller normala i det mesta.

http://www.teckna.se/default.htm

 

[YipYip]

Många människor underskattar nog hur svårt det är med språket.
Ungen kanske helt enkelt är perfektionist och tänker inte prata innan han vet att det han säger är helt rätt

 

[Pixie]

Fast det är ju ingen tröst å andra sidan Visserligen är det ju skönt när det inte tjattras hela tiden, dottern är aldrig tyst. Men det känns som att han inlärning blir lidande. Jag försöker lära mina barn så mycket jag kan hela tiden, de är ju som små svampar som går att lära en jävla massa. Men utan talet så blir det ju svårt att lära sig läsa till exempel, och även räkna.

Men det känns som hon svampade upp precis allt som hände kring henne även innan hon pratade. Det gick verkligen inte att få kontakt med henne, man ropade men hon vände sig inte ens om, var helt i sin egen värld...

Jag var helt säker på att hon var lite knäpp tills jag satt med henne på ett fik och en kompis kom förbi, frågade vad hon hette men hon svarade inte, bara satt och ritade och skrev bokstäver, då var hon fem och pratade fortfarande väldigt lite och otydligt. Hon kunde inte säga hans namn (han kallas Bojje) men kunde skriva det på pappret när vi bad henne (med ett j men ändå), helt sjukt var det.

 

[Starstriker]

Du, jag tror inte du behöver bry dig alls. Kanske är det så att er tjej bara var tidig. Våra började prata nångång 1-1½ (när vet man egentligen att det är prat och inte bara gaggande)

Du kan vara lugn. Ta en CM.

 

[Anders]

Många människor underskattar nog hur svårt det är med språket.
Ungen kanske helt enkelt är perfektionist och tänker inte prata innan han vet att det han säger är helt rätt

Haha, ja man kan ju alltid hoppas på det om han har ärvt mina gener

Jag prackar inte på ungarna något när jag lär dem utan de lär sig det de vill lära sig. Dottern är en jäkel på att baka tillsammans med morsan sin, hon kan mer om att baka muffins än vad jag kan tror jag. Vilket inte säger så mycket kanske...
Lillgrabben gillar att peka och lyssna men frågan man vad något heter eller om han kan säga det så flinar han bara och skiter fullständigt i tjatandet..

Nåja, jag ger det ett tag till. Vi ska säkert på nån sån där obligatorisk kontroll snart ändå så då får vi se vad de säger där. Det är bara så frustrerande att veta om att han förstår ju vad vi säger men han vill inte prata med oss alls. Häromkvällen satt han och skrek på mig när vi käkade, han pekade på min tallrik och sen in i sin mun och det var samma mat. Men han hade ätit upp sina tomater och ville ha mina, det fattade jag inte på ett bra tag. Nåja, han är frisk och stark som en björn och ganska charmig när han är vaken så det underlättar ju lite.

 

[Anders]

Du, jag tror inte du behöver bry dig alls. Kanske är det så att er tjej bara var tidig. Våra började prata nångång 1-1½ (när vet man egentligen att det är prat och inte bara gaggande)

Du kan vara lugn. Ta en CM.

Helt slut på CM

 

[Ulvhamne]

Ungen väntar bara med att prata tills han har något att säga.
Men nej, inget att oroa sig förm han är upptagen med annat för tillfället. När han känner behov av att uttrycka sig rikare än hans teckenspråk och läten tillåter kommer språket nog komma farande.