Vad gör man åt matvägrande 4-åringar?

[Qwerty]

Matvägran är ju ganska vanligt.
Gör ingen grej utav det, för så fort du börjar göra en grej av det så märker barnen det.
Låt barnet sitta ordentligt vid bordet under hela er måltid. Tjata inte på barnet utan låt dom hamna i andra tankar och gaffeln lyfts upp ganska snart.
Äter dom inte middag så låt det vara så, släng maten efter middagen. Dagen efter så garanterar jag att dom äter.
Komma med hot och tomma löften genomskådar alla barn från 2 år. Då sänker man bara sig själv och får större bekymmer. Att truga och locka är samma sak.
Avundsjuka brukar funka, att premiera den som käkar. Men vi som inte håller på med efterrätter mm kan inte ta till detta.

Var konsekvent och låt aldrig barn bestämma. Det heter inte vill du äta nu? Utan nu äter vi! Kan appliceras på typ allt, borstatänder mm. Nu går vi och borstar! Ska vi gå och borsta?

Vuxna bestämmer och vet bäst. Så är jag och mina bröder uppfostrade. Vi alla äter allt och tjafsade inte om mat, sova, duscha eller borsta tänder. Sånt man hör är vanligt idag.
Jo 7 åringen hemma har varit regellös, men nu när jag bor med hans mor så ser även hon att grabben strålar eftersom jag infört massa regler och är ganska "strikt". Grabben tjafsar aldrig, tyr sig enormt till mej och bråken med vuxna som tidigare varit är helt borta. Hemma hos hans far är läget helt tvärt om.

 

[BoSoZoKu]

Matvägran är ju ganska vanligt.
Gör ingen grej utav det, för så fort du börjar göra en grej av det så märker barnen det.
Låt barnet sitta ordentligt vid bordet under hela er måltid. Tjata inte på barnet utan låt dom hamna i andra tankar och gaffeln lyfts upp ganska snart.
Äter dom inte middag så låt det vara så, släng maten efter middagen. Dagen efter så garanterar jag att dom äter.
Komma med hot och tomma löften genomskådar alla barn från 2 år. Då sänker man bara sig själv och får större bekymmer. Att truga och locka är samma sak.
Avundsjuka brukar funka, att premiera den som käkar. Men vi som inte håller på med efterrätter mm kan inte ta till detta.

Sanning med modifikation. Den ena funkar att låta vara. Det blir ett utbrott i ett par minuter som vi iggar. Sen är allt frid och fröjd. Den andra, oftast omöjligt att inte kompromissa eller leda in på andra tankar då det följer ett utbrott som kan vara i timmar. Och jag har aldrig sett nåt liknande utbrott hos andra ungar. Om inget av de kända "knepen" hjälper kommer man snart på det som funkar bäst. Jag vet att alla tycker deras ungar är envisa men det finns extremfall. Tro mig. Anger management-kurs funkade såklart inte det heller...

Läste några teorier som bestod av att man ska kompromissa. Men det finns ju teorier åt alla håll vilket bara bevisar att det inte finns något sann lära att följa. Men att undvika trötthet och lågt blodsocker kan ju vara ett enkelt sätt att slippa en del av trotsen/vägran med att göra saker. Det tror jag är rätt universalt.

Det heter inte vill du äta nu? Utan nu äter vi! Kan appliceras på typ allt, borstatänder mm. Nu går vi och borstar! Ska vi gå och borsta?

En enkel formuleringsfråga som gör enorm skillnad. Gärna med en bestämd, självklar ton så att det liksom inte finns utrymme till att opponera sig.


Jag är ingen som daltar vill jag bara tillägga. Men som sagt tidigare, ungar är olika. Mina är väluppfostrade vill jag nog påstå och uppför sig exemplariskt på tex dagis. Förmodligen är det syskonkonkurrensen som är roten till det mesta av allt bråk hemma. Och sen lite väl mycket skinn på näsan hos båda samt då ett enormt temperament hos den ena. Återigen, jag vet att typ alla föräldrar hävdar samma sak men det finns "grader i helvetet"

 

[BoSoZoKu]

Hon kröp till korset, bad om förlåt och fick komma ut från rummet och åt upp allt som var på tallriken fastän jag inte krävde det.

Fick komma ut från rummet? Vad händer om hon går ut ändå? Är hon inlåst?

Min går ut och fortsätter skrika/hota eller attackera sin lillasyster som får bära hundhuvudet. Ställer jag mig och blockerar dörren kommer hon rycka i handtaget till det går sönder eller hennes hand, slänger saker på golvet så att de går sönder eller dunkar huvudet i väggen. Det har enstaka gånger funkat att stå utanför och fösa in henne i rummet för tionde gången.

Då ska du veta att det egentligen är världens goaste tjej som är otroligt charmig och väldigt smart och klarsynt för sin ålder. Folk blir som galna på stan, både över henne och hennes lillasyster. En fantastisk men komplicerad personlighet. Ibland undrar jag på allvar om det rör sig om någon bokstavskombination trots att alla vetare säger att det är "normalt". Samtidigt är jag rätt stolt faktiskt att hon visar på sån enorm vilja och integritet. Bådar gott för att slippa våpfenomenet.

 

[Anders]

Fick komma ut från rummet? Vad händer om hon går ut ändå? Är hon inlåst?

Min går ut och fortsätter skrika/hota eller attackera sin lillasyster som får bära hundhuvudet. Ställer jag mig och blockerar dörren kommer hon rycka i handtaget till det går sönder eller hennes hand, slänger saker på golvet så att de går sönder eller dunkar huvudet i väggen. Det har enstaka gånger funkat att stå utanför och fösa in henne i rummet för tionde gången.

Då ska du veta att det egentligen är världens goaste tjej som är otroligt charmig och väldigt smart och klarsynt för sin ålder. Folk blir som galna på stan, både över henne och hennes lillasyster. En fantastisk men komplicerad personlighet. Ibland undrar jag på allvar om det rör sig om någon bokstavskombination trots att alla vetare säger att det är "normalt". Samtidigt är jag rätt stolt faktiskt att hon visar på sån enorm vilja och integritet. Bådar gott för att slippa våpfenomenet.

Nej, dörren var öppen så hon KUNDE gå ut om hon hade fått. Hon är lydigare än sin lillebror, han har svårt för det där med att tolerera timeout i sitt rum men det brukar funka ganska bra ändå. Någon gång har jag varit tvungen att stänga dörren men han är snabb på att vända humöret till det bättre och brukar få komma ut ganska fort.
De brukar inse att det inte är något kul att få vara på sitt rum, även om de får leka. För jag brukar slå på Bolibompa på lite högre volym och skratta lite med den som inte är olydig och snart blir de avundsjuka och skärper sig.
Jag kanske har väldigt enkla barn, jag vet faktiskt inte då jag tycker att de är jobbiga som få ibland. En gång har jag fått vända i en affär pga sur unge men de har lärt sig att jag drar in lördagsgodis och vi åker hem och det blir sängen eller nåt annat tråkigt.
Ändå har de starka viljor men kanske håller sig lite i bakgrunden och hellre studerar sin omgivning en stund istället för att som mig själv kasta mig huvudstupa in i sammanhanget utan att veta något om något

Men för det mesta är de väldigt snälla och lydiga, även om de hittar på sattyg titt som tätt men det tycker jag att de ska göra för det hör till. Lillebror klippte sönder sin systers teckning häromdagen och då fick han rita en ny till sin syster, som stod och hängde över hans axel och sa att den inte alls såg ut som hennes osv
Jag ångrar INTE att vi skaffade två såpass tätt, det skiljer en årskull på dem. De har otroligt stort utbyte av varandras sällskap och leker tillsammans även på dagis och eftersom jag själv har en storasyster så ser jag bara fördelarna för lillgrabbens skull då han kommer att kunna läsa och skriva osv redan innan skolan och det kommer följa med upp i högre ålder också. Och tjejen utvecklar en pedagogik utöver det vanliga för att hantera sin lillebror, det kommer komma till nytta sen

Sen skär det sig nog runt 14-15 men jag startar en ny tråd då med namnet "Vad gör man åt tonåriga syskon som försöker mörda varandra?"...

 

[blueridge]

Jo 7 åringen hemma har varit regellös, men nu när jag bor med hans mor så ser även hon att grabben strålar eftersom jag infört massa regler och är ganska "strikt". Grabben tjafsar aldrig, tyr sig enormt till mej och bråken med vuxna som tidigare varit är helt borta. Hemma hos hans far är läget helt tvärt om.

Vad fint att det finns plastpappor som kan styra upp.

http://www.youtube.com/watch?v=2S8BIGeBYR4

 

[erikn]

Min går ut och fortsätter skrika/hota eller attackera sin lillasyster som får bära hundhuvudet. Ställer jag mig och blockerar dörren kommer hon rycka i handtaget till det går sönder eller hennes hand, slänger saker på golvet så att de går sönder eller dunkar huvudet i väggen. Det har enstaka gånger funkat att stå utanför och fösa in henne i rummet för tionde gången.

Det där känner jag igen. Vi har ett par trasiga dörrar här hemma. En gång ringde grannarna polisen som kom och knackade på och undrade vad som pågick.

Inte finns det någon universalkur för alla ungar, det håller jag med om.

Återigen, jag vet att typ alla föräldrar hävdar samma sak men det finns "grader i helvetet"

Håller jag med om fullständigt.

 

[BoSoZoKu]

Det där känner jag igen. Vi har ett par trasiga dörrar här hemma. En gång ringde grannarna polisen som kom och knackade på och undrade vad som pågick.

Inte finns det någon universalkur för alla ungar, det håller jag med om.



Håller jag med om fullständigt.

TACK! På nåt (skadeglatt) sätt värmer det att höra detta

 

[BoSoZoKu]

Nej, dörren var öppen så hon KUNDE gå ut om hon hade fått. Hon är lydigare än sin lillebror, han har svårt för det där med att tolerera timeout i sitt rum men det brukar funka ganska bra ändå. Någon gång har jag varit tvungen att stänga dörren men han är snabb på att vända humöret till det bättre och brukar få komma ut ganska fort.
De brukar inse att det inte är något kul att få vara på sitt rum, även om de får leka. För jag brukar slå på Bolibompa på lite högre volym och skratta lite med den som inte är olydig och snart blir de avundsjuka och skärper sig.
Jag kanske har väldigt enkla barn, jag vet faktiskt inte då jag tycker att de är jobbiga som få ibland. En gång har jag fått vända i en affär pga sur unge men de har lärt sig att jag drar in lördagsgodis och vi åker hem och det blir sängen eller nåt annat tråkigt.
Ändå har de starka viljor men kanske håller sig lite i bakgrunden och hellre studerar sin omgivning en stund istället för att som mig själv kasta mig huvudstupa in i sammanhanget utan att veta något om något

Men för det mesta är de väldigt snälla och lydiga, även om de hittar på sattyg titt som tätt men det tycker jag att de ska göra för det hör till. Lillebror klippte sönder sin systers teckning häromdagen och då fick han rita en ny till sin syster, som stod och hängde över hans axel och sa att den inte alls såg ut som hennes osv
Jag ångrar INTE att vi skaffade två såpass tätt, det skiljer en årskull på dem. De har otroligt stort utbyte av varandras sällskap och leker tillsammans även på dagis och eftersom jag själv har en storasyster så ser jag bara fördelarna för lillgrabbens skull då han kommer att kunna läsa och skriva osv redan innan skolan och det kommer följa med upp i högre ålder också. Och tjejen utvecklar en pedagogik utöver det vanliga för att hantera sin lillebror, det kommer komma till nytta sen

Sen skär det sig nog runt 14-15 men jag startar en ny tråd då med namnet "Vad gör man åt tonåriga syskon som försöker mörda varandra?"...

Vafan du verkar ju ha det lätt, haha!

Tro fasen att de ska göra hyss. Det hör barndomen till. Busiga ungar är ungar som mår bra tror jag. Synd att så många tappar sin busighet när de blir vuxna.

Jag tror vi får starta nån stödgrupp för varann när tonåren kommer. Det har jag bävat för sedan långt innan spermien träffade ägget. Dock har jag en teori, som säkert är totalt felaktig vad gäller mina ungar, men går ut på att trotsiga barn är mindre trotsiga i tonåren och vice versa

 

[erikn]

Ledsen att göra dig besviken... Mina är 20 resp (i maj) 18. Först nu det börjat lugna ner sig. Men som sagts tidigare, det är olika från unge till unge. Du kanske har mer "tur" än jag.

 

[VBK]

Det är ett beteende som någon, antingen du eller konan, skapat.

Att gemensamt vara kosekventa och liksidiga som föräldrar är ett hårt och svårt arbete.

Men självbevarelsedriften ser till att ungen inte dör av undernäring så det är bara att kämpa på och inte vika ner.

Eller så vekar man och föder upp ungen på glass, jordgubbar, kakor och annat man lärt in.

 

[Anders]

Vafan du verkar ju ha det lätt, haha!

Tro fasen att de ska göra hyss. Det hör barndomen till. Busiga ungar är ungar som mår bra tror jag. Synd att så många tappar sin busighet när de blir vuxna.

Jag tror vi får starta nån stödgrupp för varann när tonåren kommer. Det har jag bävat för sedan långt innan spermien träffade ägget. Dock har jag en teori, som säkert är totalt felaktig vad gäller mina ungar, men går ut på att trotsiga barn är mindre trotsiga i tonåren och vice versa

Din teori kan mycket väl stämma, det var så för mig och mina två äldre syskon. Morsan säger att jag var den lugnaste ungen hon någonsin har träffat på, den värsta skadan ska enligt uppgift vara när jag fick en bit apelsin-stjälk (ni vet den där "stjärnan" man pillar bort) under nageln vid 3 års ålder. Det finns bildbevis också när jag sitter i mormors knä och blir tröstad med glasstrut
I tonåren däremot så var det värre, om än inte fullt så illa som det borde ha varit enligt teorin.

Jag grundar det mesta på min barnuppfostran på den uppfostran jag själv fick, med andra ord ingen. Vi var väldigt fria att göra vad vi ville, bortskämda dessutom. Men aldrig otrevliga tror jag, det var inte heller någon form av avvikande modersinstinkt heller utan hon ville ha det så.
Men JAG tror inte på den varianten, speciellt inte med tanke på hur mina ungdomsår var. Jag började sova över hemma hos äldre flickvänner vid 14 års ålder, var ute och söp på helgerna vid samma period och rökte som en tok. Det var lugnt så länge jag inte gjorde någon på smällen, fick åka polisbil (hon skulle bara veta), använde droger eller slogs fler mot en.
Så nej, jag är hellre hård mot mina barn nu när de påverkas som mest och blir lite snällare ju äldre de blir men utan att för den delen släppa på det.

Min styvfar däremot är uppväxt med en präst som pappa och uppfostran blev därefter. Han var enligt uppgift i klass med mig i ungdomen så för hård uppfostran kan ge bakslag.

Men, har jag råd så blir det internatskola vid 12 så är de hemma igen vid 18

 

[BoSoZoKu]

Din teori kan mycket väl stämma, det var så för mig och mina två äldre syskon. Morsan säger att jag var den lugnaste ungen hon någonsin har träffat på, den värsta skadan ska enligt uppgift vara när jag fick en bit apelsin-stjälk (ni vet den där "stjärnan" man pillar bort) under nageln vid 3 års ålder. Det finns bildbevis också när jag sitter i mormors knä och blir tröstad med glasstrut
I tonåren däremot så var det värre, om än inte fullt så illa som det borde ha varit enligt teorin.

Jag grundar det mesta på min barnuppfostran på den uppfostran jag själv fick, med andra ord ingen. Vi var väldigt fria att göra vad vi ville, bortskämda dessutom. Men aldrig otrevliga tror jag, det var inte heller någon form av avvikande modersinstinkt heller utan hon ville ha det så.
Men JAG tror inte på den varianten, speciellt inte med tanke på hur mina ungdomsår var. Jag började sova över hemma hos äldre flickvänner vid 14 års ålder, var ute och söp på helgerna vid samma period och rökte som en tok. Det var lugnt så länge jag inte gjorde någon på smällen, fick åka polisbil (hon skulle bara veta), använde droger eller slogs fler mot en.
Så nej, jag är hellre hård mot mina barn nu när de påverkas som mest och blir lite snällare ju äldre de blir men utan att för den delen släppa på det.

Min styvfar däremot är uppväxt med en präst som pappa och uppfostran blev därefter. Han var enligt uppgift i klass med mig i ungdomen så för hård uppfostran kan ge bakslag.

Men, har jag råd så blir det internatskola vid 12 så är de hemma igen vid 18

Samma här. Världens snällaste och mest lättmanipulerade unge upp till kanske 5-6 år men gick inte att hantera i tonåren trots väldigt stabilt och tryggt hem. Dock väluppfostrad och artig/trevlig mot folk. I slagsmål nästan varje helg i några års tid och det var ingen idé att försöka ge mig tider att passa. Men helt obortskämd och väldigt lite godis och sånt. Studieresultaten hölls skapligt vid samma höga nivå som innan. Ville jag ha nåt fick jag jobba ihop det. Studiebidraget fick jag men söps/festades upp direkt

Dock minns jag att jag redan som barn hade väldigt svårt med att någon tyckte sig ha rätt att bestämma över mig. Mao random vuxen på den tiden. Kan vara samma syndrom min äldsta åkt på

Misstänker att vi har rätt likadant temperament så det kanske inte är en slump att vi var likadana under uppväxten.

 

[Teo]

Först tänkte jag skriva tratt och näringsblandning men sen tänkte jag att fan va skönt att jag inte har barn. Eller kvinna heller för den delen...

Mitt största problem är:ska jag orka ta mig till badrummet för att prutta så jag får åtnjuta det tomma badkarets resonans av min skapelse eller bara ligga kvar och vänta på nästa...

 

[Anders]

Först tänkte jag skriva tratt och näringsblandning men sen tänkte jag att fan va skönt att jag inte har barn. Eller kvinna heller för den delen...

Mitt största problem är:ska jag orka ta mig till badrummet för att prutta så jag får åtnjuta det tomma badkarets resonans av min skapelse eller bara ligga kvar och vänta på nästa...

Ja, allt har sin charm. Visst kan jag vara avundsjuk på mina singelkompisar ibland, fy fan vad skönt att bara ha sig själv att rå om.
Ibland råkar man ju vara gräsänkling när tjejen har utflyttade kompisar lite här och där i landet och det är jäkligt skönt med lite egentid MEN det är inget jag vill ha någon längre tid. Att bli lämnad ensam med sina egna tankar är aldrig bra, det är skönt att man aldrig hinner med sånt numera

Familjelivet är jobbigt men på ett bra sätt. Jag skulle aldrig vilja gå tillbaka och det enda jag faktiskt ångrar med ungarna är att jag inte skaffade dem 5 år tidigare, då hade man kanske orkat med en 3:e nu.

 

[Markus]

Nu har jag inte läst hela tråden men har du testat att inte laga skitäcklig mat som inte ens en 4-åring vill äta?

 

[Markus]

Eller kvinna heller för den delen...

:hdsportster

 

[Teo]

:hdsportster

 

[Qwerty]

Vad fint att det finns plastpappor som kan styra upp.

http://www.youtube.com/watch?v=2S8BIGeBYR4

Ha ha. Älskar den boken, vet inte varför mej igenkänningen från min uppväxt kanske är det som är det bästa.
Utom styvfarsan då dvs.
Att ställa krav på en 7 åring är inget fel. Lätta krav så som att plocka undan tallriken, säga tack för maten.
Tvätten ska ligga i tvättkorgen, inte badrumsgolvet, plocka undan efter sig. Fråga om lov att lämna bordet mm. Sen att man inte hoppar i möbler, kallar varandra för olika saker. Vi hjälper även varandra, behandlar varandra med respekt och vänlighet. Slåss och vrålar på folk är inget vi pysslar med.
Utförs allt detta så får jag och grabben massa tid att hinna spela ihop, lajja och göra olika upptåg.

I min värld rena basic regler som 80% utav barnen i hans klass har svårt att följa. Ungjävlar idag är helt utan uppfostran.

 

[bebbe]

Matvägran är ju ganska vanligt.
Gör ingen grej utav det, för så fort du börjar göra en grej av det så märker barnen det.
Låt barnet sitta ordentligt vid bordet under hela er måltid. Tjata inte på barnet utan låt dom hamna i andra tankar och gaffeln lyfts upp ganska snart.
Äter dom inte middag så låt det vara så, släng maten efter middagen. Dagen efter så garanterar jag att dom äter.
Komma med hot och tomma löften genomskådar alla barn från 2 år. Då sänker man bara sig själv och får större bekymmer. Att truga och locka är samma sak.
Avundsjuka brukar funka, att premiera den som käkar. Men vi som inte håller på med efterrätter mm kan inte ta till detta.

Var konsekvent och låt aldrig barn bestämma. Det heter inte vill du äta nu? Utan nu äter vi! Kan appliceras på typ allt, borstatänder mm. Nu går vi och borstar! Ska vi gå och borsta?

Vuxna bestämmer och vet bäst. Så är jag och mina bröder uppfostrade. Vi alla äter allt och tjafsade inte om mat, sova, duscha eller borsta tänder. Sånt man hör är vanligt idag.
Jo 7 åringen hemma har varit regellös, men nu när jag bor med hans mor så ser även hon att grabben strålar eftersom jag infört massa regler och är ganska "strikt". Grabben tjafsar aldrig, tyr sig enormt till mej och bråken med vuxna som tidigare varit är helt borta. Hemma hos hans far är läget helt tvärt om.

Tycker jag låter helt rätt. Svåra är bara när föräldrarna har lite olika åsikter ang detta!

 

[blueridge]

Ha ha. Älskar den boken, vet inte varför mej igenkänningen från min uppväxt kanske är det som är det bästa.
Utom styvfarsan då dvs.
Att ställa krav på en 7 åring är inget fel. Lätta krav så som att plocka undan tallriken, säga tack för maten.
Tvätten ska ligga i tvättkorgen, inte badrumsgolvet, plocka undan efter sig. Fråga om lov att lämna bordet mm. Sen att man inte hoppar i möbler, kallar varandra för olika saker. Vi hjälper även varandra, behandlar varandra med respekt och vänlighet. Slåss och vrålar på folk är inget vi pysslar med.
Utförs allt detta så får jag och grabben massa tid att hinna spela ihop, lajja och göra olika upptåg.

I min värld rena basic regler som 80% utav barnen i hans klass har svårt att följa. Ungjävlar idag är helt utan uppfostran.

Låter som du är lite flat. Du får välja bättre förebilder:

http://www.youtube.com/watch?v=VnYsn-XxpCI