Jag trodde jag var i princip ensam om att ha erfarit oansvarigaföräldrar-syndromet.
Nu pratar jag om de som låter sin avkomma klättra och kladda på annans egendom.(blir så heligt förbannad och allt kommer åter nu när jag era storys om det)
Kom i vanlig ordning ut från en galleria och hade handlat en ny discman på teknikmagasinet. När jag kommer ut står där någon mor med öster/sydländskt påbrå och har satt sin unge på sadeln. Jag ber med en vänlig ton: " Vill ni vara snäll och låta bli det där?" Vad gör hon? Jo, ingenting. Men en min! Hon ler bara åt mig...och bredvid henne står också den antaglige fadern i familjen och ler lika fånigt han med.
Dom verkar inte alls ha kopplat vad jag menade och deras ungjäkel bara sitter där och kladdar. Hade speciallack på hojen, och började bli allvarligt oroad att den skulle skadas på något sätt. Dessutom var inte stödet 100% pålitligt.
Jag står där i ställ och med hjälm i näven, så dom borde ju kopplat att jag var ägaren. Men nä nä. Helt bortkopplade från verkligheten.
Så jag ryter nu i istället: "Ta BORT UNGEN från sadeln!!" samtidigt som jag sliter fram fjärren till hojens larm och låter testsignalen tjuta hej vilt så att folk runt om börjar undra vad som sker. Inte helt oväntat kanske så ser modern helt livrädd ut, som om hon inte alls fattade min underbyggda vrede, och lyfter ner ungen tokfort. Inga skador syntes som tur var. Drar på mig krukan, stoppar paketet i förvaret, och drar därifrån i mindre lugn takt medan dom fortfarande står där och och bara glor stort.
Var jag för hård?
Kunde man tycka synd om dem?
Näe, folk ska fan lära sig att skilja på deras jädra sliskiga vän-med-barnen,-låt-dom-göra-som-dom-villvärld och vår verklighet!
Respekt för annans egendom!