Nu tog du ju upp två motpoler. Spanien har ju varit bostadsspekulation på hög nivå. Att det skulle krascha där behövde man inte vara något orakel för att förutse. Likaså på olika håll och kanter i USA särskilt med tanke på hur deras utlåningssytem fungerat. Man kan även ta upp Irland som exempel på länder där spekulationstakten varit hög. Jag är med på ditt resonemang med hög efterfrågan och låg tillgång, men det där kan ju rätt snabbt förändras även i ett land som Sverige där det råder bostadsbrist.
Tillgången på bostäder har ju varit låg även vid tidigare prisfall även i Sverige och där har yttre faktorer spelat roll som många verkar vara blinda för i det här landet idag.
*TEXT*
Ja och nej.. Visst kan en krasch alltid uppstå, vi har testat några sätt, tusen återstår.
Att däremot jämföra det vi har nu med ex. 90-talskrisen vilket måste anses vara det närmaste vi kommer ur ett större perspektiv, går inte.
Vad som hände då var att vi pga den fasta kronan var inlåsta i hörnet med alldeles för få verktyg i lådan. Räntan användes som den enkom största "nyckeln", mkt pga de politiska vindar som blåste då vilket satte käppar i hjulet för de ideér RB bollade upp redan då.
Idag faller kronan, exporten drar iväg och vårt inhemska välmående stabiliseras (kortsiktigt) igen.
Jag anser inget annat än att räntan har varit obehagligt låg de senaste åren. Däremot reagerar jag när folk å det bestämdaste hävdar att en "normal" nivå ligger runt xx%. Vem bestämmer det? Räntan fyller i praktiken bara en funktion, och det är som skiftnyckel i verktygslådan. Med en lägre ränta men högre belåning krävs inte lika stora förändringar för att få önskat resultat.
Vad som däremot är viktigt att låta räntan styras av behovet, och inte av politiska beslut fattade av klåpare som Juholt eller andra muppar som inte klarade Pol.Mag programmet och blev kommunpampar istället.
