L. Mäkinen
Gudomlig sporthojare
Jag har hållit på med motorer och bilar sen barnsben, men aldrig varit speciellt intresserad av motorcyklar. Förra sommaren började jag fundera på om jag inte borde ta mc-kort. Nu hade jag ju uppnått en ålder där jag fått insikt i att jag inte bara är dödlig utan även skulle kunna bli ett vårdpaket om saker vill sig illa.
Innan körkortet bärgades köpte jag mig en DragStar 650 eftersom det verkade vara en sansad nybörjarcykel. Att det var en massa hemskt krom på den förträngde jag tydligen trots att det är något av det vidrigaste jag vet i alla sammanhang.
I slutet av förra sommaren lyckades jag få körkortet redan på andra försöket och körde tillräckligt med Yamahan för att inse att man för fagerlund sitter på ryggen på den och efter några meter gör det ont på farbrorn.
Det enda jag hade bestämt mig för från start var att jag inte skulle ha en rak fyra för efter att ha stått som starter i dragracing hatar jag det ljudet. Nu blev det inte bättre än att hösten avslutades med ett inköp av en Bandit 600 S. En vanlig Bandit tycker jag är snygg, men tyckte det var rätt pris så jag tänkte att jag får stå ut med den larviga kåpan.
Den här säsongen inleddes med avyttring av DragStar och förgasarproblem och oljeläckage på Suzuki. Efter att ha kört den 130 mil sattes den ut på Blocket till ett extrempris för nu skulle den bort.
För nån månad sen började jakten på en ersättare och tankarna fladdrade över hela spektrat: Victory Gunner, MV Agusta Brutale, Suzuki V-Strom osv...
Nu råkade jag provköra en Triumph Street Triple R i slutet av juni och plötsligt såg jag ljuset. Esplendido!
Ivrigt scannande av annonser gjorde att jag hamnade i grannbyn (Uppsala) och köpte en fem år gammal med 1200 mil på mätaren av första ägaren. Hittills har jag kört nåt 70-tal mil bara, men trivs sanslöst bra så här långt.
Förhoppningsvis slipper jag allt strul som japanen gav mig.
Innan körkortet bärgades köpte jag mig en DragStar 650 eftersom det verkade vara en sansad nybörjarcykel. Att det var en massa hemskt krom på den förträngde jag tydligen trots att det är något av det vidrigaste jag vet i alla sammanhang.
I slutet av förra sommaren lyckades jag få körkortet redan på andra försöket och körde tillräckligt med Yamahan för att inse att man för fagerlund sitter på ryggen på den och efter några meter gör det ont på farbrorn.
Det enda jag hade bestämt mig för från start var att jag inte skulle ha en rak fyra för efter att ha stått som starter i dragracing hatar jag det ljudet. Nu blev det inte bättre än att hösten avslutades med ett inköp av en Bandit 600 S. En vanlig Bandit tycker jag är snygg, men tyckte det var rätt pris så jag tänkte att jag får stå ut med den larviga kåpan.
Den här säsongen inleddes med avyttring av DragStar och förgasarproblem och oljeläckage på Suzuki. Efter att ha kört den 130 mil sattes den ut på Blocket till ett extrempris för nu skulle den bort.
För nån månad sen började jakten på en ersättare och tankarna fladdrade över hela spektrat: Victory Gunner, MV Agusta Brutale, Suzuki V-Strom osv...
Nu råkade jag provköra en Triumph Street Triple R i slutet av juni och plötsligt såg jag ljuset. Esplendido!
Ivrigt scannande av annonser gjorde att jag hamnade i grannbyn (Uppsala) och köpte en fem år gammal med 1200 mil på mätaren av första ägaren. Hittills har jag kört nåt 70-tal mil bara, men trivs sanslöst bra så här långt.
Förhoppningsvis slipper jag allt strul som japanen gav mig.
