Yamaha Yzf R7 Ow02
Trevlig tråd…
Hojen ifråga är efterföljaren till Yamahas FZR 750 R OW01 som i likhet med YZF R7 OW02 då den kom ’89 (kostade då 145 000:- och som jämförelse kostade FZR 1000 ca 75 000
var en ren racer tänkt för att bl a vinna Superbike VM med (Fabrizio Pirovano). Från svensk håll kördes OW01:an i VM av Anders Andersson och senare även av Christer Lindholm.
Efterföljaren Yamaha YZF R7 OW02 (som kom ’99 och då kostade 269 000:- och som jämförelse kostade R1 ca 115 000
är alltså en ren racer (med lysen och blinkers) och liksom OW01:an byggd i låg serie för gata enbart för att kunna homologiseras för Superbike VM. Yamahas mål var att vinna VM…något de tyvärr inte lyckades med. (Dock var det inte långt ifrån för Nitro Nori Haga säsongen 2000. Men det föll tyvärr som bekant p g a en tveksam dopingdom.)
För racing så är R7:an nästan lika långt ifrån en R1/R6 som OW01:an var ifrån dåtidens FZR 600/FZR 1000. D v s R7:an är kompromisslöst byggd enbart för att ta sig så snabbt fram runt en bana som det bara går. (Enligt en meriterad Yamaha förare så är R7:ans chassi betydligt bättre än exempelvis ’02/’03:ans R1:a. I USA byggde man också mycket riktigt om R1
r med R7 chassin för att tävla i någon ”open class” som jag inte minns vad den hette. Det slutade med att konkurrenterna protesterade och tvingade fram ett förbud mot denna användning av R7 chassin…) Något den lyckades bra med här i Norden genom Oddgeir Havnen som tog flera SO-titlar och även i Tyskland där Cralle härjade och vann en titel med R7:an. Och som sagt R7 med Nori i sadeln bjöd på många minnesvärda race i Superbike VM som nästan räckte till VM-titeln. (Det den mannen i vissa situationer kunde göra med R7:an var smått otroligt!) Med rätt förare och till dyra pengar så var R7:an en vinnarhoj mot alla odds. (men det är en annan historia)
R7:ans chassi är baserat direkt på Yamahas dåvarande racer i 500:a klassen, YZR 500. Jag vet inte hur en YZR 500 känns men att R7:an svänger bra och lyder minsta vink kan jag intyga…
. Öhlins ”gatfjädring” sitter på som standard bak och fram och fyller sin uppgift väl. Den standardmonterade bromsutrustningen saknar i mitt tycke lite bett (är ju också något som de flesta som tävlade snabbt bytte ut) men den duger dock bra för mig ändå att ofrivilligt bromsa upp den på framhjulet. Det som saknas är m a o initiellt bett.
Motormässigt hittar man titan i vevstakar och ventiler. Något som gör att den är rapp i gassvar och varvar duktigt (skön sång). Som nämnts tidigare var den strypt till 106 hästar för den tyska marknaden (om jag minns rätt) vilket pga hojens låga volym också fick gälla för övriga länder. Med relativt enkla medel kan man ostrypa hojen i olika steg till ca 130 hästar och sedan efter det kan man om man så vill i princip (mot riktigt dyra pengar - här försökte nog Yamaha tjäna tillbaka lite av de pengar man lagt ner på att utveckla hojen - varenda såldes faktiskt med gryyym förlust) jobba sig uppåt ”Haga territory” i motoreffekt. Hojen har också tätstegad växellåda och slirkoppling, vilket man har nytta av och skoj med på bana…
. Bränsleinsprutningen kan vara lite abrupt i vissa tillfällen speciellt på gata men även på bana. (här finns en svindyr insprutning från Keihin att inhandla)
Som kanske anas av min beskrivning så är R7:an egentligen inget att ha på landsvägen. Det blir helt enkelt för tråkigt när man inte kan utnyttja hojens potential (den lilla del som man själv klarar att utnyttja alltså…) och man längtar konstant till en bana för att få köra den på det sätt som den är tänkt för – hård acceleration, broms och kurva osv – då är den underbar! Men visst om solen lyser så kan den vara riktigt trevlig på ”Söndagsturen” på den kurviga favoritvägen.
Här finns lite bilder och mer info:
http://www.karls-racingteknik.se/yamahayzfr7.htm
En R7 är inget dåligt val men som med all hojar hinner tiden förr eller senare ikapp dom.
En modern Suzuki GSXR 750 ’04 eller R1 ’04 (eller liknande) är nog att föredra….fast det är klart
.
/KRK