Känns riktigt kass även fast man inte känner dom. bara träffat Fabbe när jag kört me Robertsson o mögel när jag hadde husan o kommer ihåg Fabbe som en glad prick på sin moviestar honda skrattandes på gp. o Lion har jag bara skakat hand me på ngn sh körning. Mycket tankar går till Fabbe, Lion o deras anhöriga. Och Johan som ligger på sjukan (han som krocka i lilla edet samma dag)
För Fabbe och Lion som lämnat oss
- Thread starter Mark
- Start date
<-(XxX)->
Protein addict
v.i.f 
Miss_Orchidee
Gudomlig sporthojare
Fyfan... den här dagen är helt klart den jobbigaste någonsin och på ett bra tag frammöver.
Jag kan inte fatta det, ändå va jag där tillsammans med alla er andra idag, och fortfarande kan jag inte förstå det. Jag satt där på GP idag och hoppades så fruktansvärt att Fabbe skulle komma där på sin koppar gixxer... men ingen Fabbe.
Det är så sjukt, båda två, helt borta. Jag kommer aldrig att få se någon av dem igen. Aldrig nånsin. Fabbe och jag satt förfan på GP och käkade varsin GB Sandwich i torsdags.... och nu finns han inte mer.
:Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...
Jag har aldrig råkat ut för att nån i min närhet dött, och jag har ingen aning om hur man går vidare... Varför just Fabbe?! jag önskar inte att det vore någon annan heller självklart, men....
Det suger att förlora sin bästa vänn...: :
Jag stod där vid dödsplatsen en stund efter alla andra hade åkt, Det kändes på något sätt lättare än när alla va där, men samtidigt förjävligt. Hade jag fått välja hade jag förmodligen suttit där hela kvällen...:
Jag kan inte fatta det, ändå va jag där tillsammans med alla er andra idag, och fortfarande kan jag inte förstå det. Jag satt där på GP idag och hoppades så fruktansvärt att Fabbe skulle komma där på sin koppar gixxer... men ingen Fabbe.
Det är så sjukt, båda två, helt borta. Jag kommer aldrig att få se någon av dem igen. Aldrig nånsin. Fabbe och jag satt förfan på GP och käkade varsin GB Sandwich i torsdags.... och nu finns han inte mer.
:Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...Jag har aldrig råkat ut för att nån i min närhet dött, och jag har ingen aning om hur man går vidare... Varför just Fabbe?! jag önskar inte att det vore någon annan heller självklart, men....
Det suger att förlora sin bästa vänn...
: :Jag stod där vid dödsplatsen en stund efter alla andra hade åkt, Det kändes på något sätt lättare än när alla va där, men samtidigt förjävligt. Hade jag fått välja hade jag förmodligen suttit där hela kvällen...
:
bikestreet
Spänn fast dig!
Vilken johan? Vad heter han på sporthoj?
Jag har försökt knåpa ihop en insändare/debattartikel men jag får inte ihop det på något bra sätt.
Är det någon som är sugen på att prata av sig och vill säga ett par ord till trafikanterna i göteborg så kan jag försöka använda de kontakter jag lyckats knyta på GP i samband med ung debatt. (käkade lunch med de 2 personer som håller i debattdelen så sent som i fredags).
Jag känner att det helt klart är dags att det händer något.
Jag läste i någon tråd förut idag där någon sa att "varför inte hugga ner ett par träd ute i bushen, asfaltera en bana och göra skiten enkelriktad". Han jämförde även detta projekt med alla fotbollsplaner och idrottshallar.
Speciellt nu när jag inser hur det ligger till in the real world, så fort vi hittar en parkering som lämpar sig för motardkörning blir vi ivägkörda. Klart som fan vi hamnar på vägarna........
nu blev de långt. Men som sagt. Någon som vill ta på sig att skriva ihop en debattartikel om problemet i göteborg så skall jag se vad jag kan göra. Tror inte det är helt omöjligt att få ut en fotograf som tar lite temabilder så det blir lite mer intressant än en vanlig insändare som ingen läser.
Tack för mig.
Edit: har nu dratt iväg ett mail till den kontakt jag har på gp. Har bett honom bolla mig vidare till någon av dom jag träffade i fredags.
återkommer när jag har fått svar.
Är det någon som är sugen på att prata av sig och vill säga ett par ord till trafikanterna i göteborg så kan jag försöka använda de kontakter jag lyckats knyta på GP i samband med ung debatt. (käkade lunch med de 2 personer som håller i debattdelen så sent som i fredags).
Jag känner att det helt klart är dags att det händer något.
Jag läste i någon tråd förut idag där någon sa att "varför inte hugga ner ett par träd ute i bushen, asfaltera en bana och göra skiten enkelriktad". Han jämförde även detta projekt med alla fotbollsplaner och idrottshallar.
Speciellt nu när jag inser hur det ligger till in the real world, så fort vi hittar en parkering som lämpar sig för motardkörning blir vi ivägkörda. Klart som fan vi hamnar på vägarna........
nu blev de långt. Men som sagt. Någon som vill ta på sig att skriva ihop en debattartikel om problemet i göteborg så skall jag se vad jag kan göra. Tror inte det är helt omöjligt att få ut en fotograf som tar lite temabilder så det blir lite mer intressant än en vanlig insändare som ingen läser.
Tack för mig.
Edit: har nu dratt iväg ett mail till den kontakt jag har på gp. Har bett honom bolla mig vidare till någon av dom jag träffade i fredags.
återkommer när jag har fått svar.
Last edited:
bikestreet
Spänn fast dig!
Bra att du agerar. Tummen upp!
Limez
Liten pinne kittlar bättre än stor stock
T4pp3r skickade mailet som han skrev till sin "GPkontakt" till mig över MSN, och det såg bra ut. Så här svarade jag honom:
"finns väl någon skog någon stans runt härryda som man kan köpa en bit mark i,, gärna nära olycksplatsen,,, så kan man döpa banan till Fabbe&NinoRing eller nått sånt"
"finns väl någon skog någon stans runt härryda som man kan köpa en bit mark i,, gärna nära olycksplatsen,,, så kan man döpa banan till Fabbe&NinoRing eller nått sånt"
vi får väl se om de gör nån nytta. hade ju inte suttit fel med en helsida text och nån bild där vi kör. t.ex. en motard som kör brett eller en plastraket som skrapar knä.
Jag vill tro att det inte skall vara helt omöjligt. jag känner att de gör inget att dom lägger den på lager och trycker nån dag när psykopater och annat håller sig borta en dag.
Behövde skriva av mig lite...
Ibland fungerar kroppen på ett underligt sätt. Det finns ingen som kan säga vad det beror på, eller varför den reagerar på det sätt som den gör. Det är lite skrämmande i efterhand att veta hur man bara visste vilka det handlade om!!! Det var bara något som kändes inom mig, och det var en obehaglig känsla!
Sittandes framför datorn klickar jag på en länk där 2 motorcykelförare, en 22-åring och en 29-åring hemmahörande i göteborg har skadats svårt efter en krock med en Jeep på Härrydavägen. Den ena motorcykeln skulle ha vart en vinröd Yamaha R1. Denna väg är välkänd för mig då jag själv har kört den vid ett flertal tillfällen med mina vänner. Den enda jag känner med en vinröd R1:a är Nino, som ofta kör med Fabian, vilket dom troligen även gjort idag! Det var när jag insåg detta som jag kände inom mig att det bara måste ha vart dom. Denna vägen, två hojar, åldern, Göteborg, en vinröd R1:a...Hoppas fan inte!!!
Tanken lämnar mitt huvud när jag stressar iväg till en fest jag redan är några timmar försenad till...stämningen är på topp och gänget som är där hejar och kramar om en när jag kommer dit. Mitt humör är inte på topp, men vi sitter och pratar lite skit i köket som det oftast blir på hemmafester.
Moddan kommer in i köket med telefonen i örat och säger till mig: -Fabbe är död!
Jag hinner inte ens tänka innan jag svara: -Jag vet! och jag vet vem som körde den andra motorcykeln med!
Jag vet inte varför jag svarade så, det bara kom av sig själv...men jag kunde inte tro det ändå, det var för overkligt! Jag ringde upp Pinky för att höra med honom om han hade vart med och kört under dagen. Dessvärre/som tur är? befann han sig i Rom, men kunde bekräfta att det var sant...
Efter detta gick tiden extremt långsamt tills jag begav mig hemåt. Men allt var så overkligt, det kändes inte som att dom var borta. Både Fabian och Nino var människor som fick mig att må bra, bli glad samt hade roligt med! Tankarna gick om varandra över allt roligt vi hade haft tillsammans. Roliga körningar, fartfyllda körningar, när vi stannade till på avenyn för att tjöta och titta på flickor, en fika efter en heldag med körning, dagen då jag och Fabbe drog upp till stockholm och köpte hans K7:a och han körde hela vägen tillbaka till götet i mörker och regn samt kyla men ändå skrattade han och var glad när vi stannade till för att tanka, Nino´s alltid glädjande hälsande som gjorde att man kände sig välkommen, Götatunnelns vänner, göteborgs maskot med en hoj som hölls ihop med silvertejp, kvällarna med GC, första gången jag träffade Hanna på Trädgårn och fick se hur lilla Fabbes hjärta hade fastnat för henne, det finns så mycket... det blev inte många timmars sömn inatt.
När jag vaknade gick jag upp och satte mig framför datorn med en gång. Det var ingen dröm...både Fabian och Nino var borta! Men det spelade ingen roll hur många gånger jag läste trådarna! Det kändes fortfarande overkligt! Men jag hade en känsla i kroppen som inte ville försvinna, samtidigt som jag inte kände någonting. Det var bara tomt........................
När jag läste att Mark föreslog en gemensam körning från Götaplatsen till olycksplatsen kände jag att det var en självklarhet för mig. Att få en plats där jag kan säga hejdå, den plats där jag vet att våra vänner lämnade oss. En plats att minnas, där två vänner gav sitt liv åt något som dom älskade.
När jag körde in på Götaplatsen stod det endast en enda motorcykel där! Det kändes lite snopet då jag visste att både Fabian och Nino var omtyckta av väldigt många på sporthoj.com, men jag visste lika väl att jag var tidigare på plats än vad som var bestämt. Jag satte mig på trappan och väntade in den sagda tiden. Motorcykel efter motorcykel rullade in allt eftersom... när avsagd tid var slagen var övre delen av Götaplatsen fylld med motorcyklar och människor som var där för att visa sitt stöd och sorg över det inträffade. Detta var något som värmde i hjärtat, att se så många komma med så kort varsel!
Jag tog några foton på gemenskapen som hade samlat för den gemensamma färden till olycksplatsen, stod även en liten stund och tittade när motorcyklarna började att rulla iväg för att ställa upp sig på ett led innan färden begav sig. Det kändes så skönt att se alla dessa människor på sina motorcyklar rada upp sig på ett långt led. När alla svängde av till uppsamlingen vid delsjömotet kände jag att jag ville ligga långt fram med Blomman och hålla tempot lungt för att bibehålla en samlad grupp hela vägen till olycksplatsen. Tyvärr så var Blomman tvungen att tanka och körde i förväg, vilket gjorde att jag sänkte tempot ytterligare eftersom detta var något som hon behövde vara med på!
Väl framme vid olycksplatsen, när motorn hade stannat, stödet var nedfällt och hjälmen hängde över backspegeln. Synen av olycksplatsen och alla sorgsna blickar som var vända åt vårat håll fick mig att verkligen inse vad som hade hänt. Det var först då känslorna visade sig på riktigt!!! Jag var tvungen att sätta mig ner, det blev bara för mycket... tankarna vandrade iväg på allt från vad dom tänkte när dom insåg att NU GÅR DET ÅT HELVETE till varför man överhuvudtaget kör motorcykel.
Själv har jag aldrig vart rädd för att dö! Men på den senaste tiden har jag börjat att uppskatta livet mer och mer, även fast jag anser att min tillvaro inte har förändrats. Även det kanske kommer med åldern och den personliga mognaden. Idag fick jag en ny upplevelse, hur det är att sakna någon som lämnar oss! Jag har aldrig saknat någon så innan, dels pga att jag har valt att inte inse sanningen till hundra procent samt att jag har avstått från att gå på begravningen. Den här gången är det annorlunda..................................!
Ibland fungerar kroppen på ett underligt sätt. Det finns ingen som kan säga vad det beror på, eller varför den reagerar på det sätt som den gör. Det är lite skrämmande i efterhand att veta hur man bara visste vilka det handlade om!!! Det var bara något som kändes inom mig, och det var en obehaglig känsla!
Sittandes framför datorn klickar jag på en länk där 2 motorcykelförare, en 22-åring och en 29-åring hemmahörande i göteborg har skadats svårt efter en krock med en Jeep på Härrydavägen. Den ena motorcykeln skulle ha vart en vinröd Yamaha R1. Denna väg är välkänd för mig då jag själv har kört den vid ett flertal tillfällen med mina vänner. Den enda jag känner med en vinröd R1:a är Nino, som ofta kör med Fabian, vilket dom troligen även gjort idag! Det var när jag insåg detta som jag kände inom mig att det bara måste ha vart dom. Denna vägen, två hojar, åldern, Göteborg, en vinröd R1:a...Hoppas fan inte!!!
Tanken lämnar mitt huvud när jag stressar iväg till en fest jag redan är några timmar försenad till...stämningen är på topp och gänget som är där hejar och kramar om en när jag kommer dit. Mitt humör är inte på topp, men vi sitter och pratar lite skit i köket som det oftast blir på hemmafester.
Moddan kommer in i köket med telefonen i örat och säger till mig: -Fabbe är död!
Jag hinner inte ens tänka innan jag svara: -Jag vet! och jag vet vem som körde den andra motorcykeln med!
Jag vet inte varför jag svarade så, det bara kom av sig själv...men jag kunde inte tro det ändå, det var för overkligt! Jag ringde upp Pinky för att höra med honom om han hade vart med och kört under dagen. Dessvärre/som tur är? befann han sig i Rom, men kunde bekräfta att det var sant...
Efter detta gick tiden extremt långsamt tills jag begav mig hemåt. Men allt var så overkligt, det kändes inte som att dom var borta. Både Fabian och Nino var människor som fick mig att må bra, bli glad samt hade roligt med! Tankarna gick om varandra över allt roligt vi hade haft tillsammans. Roliga körningar, fartfyllda körningar, när vi stannade till på avenyn för att tjöta och titta på flickor, en fika efter en heldag med körning, dagen då jag och Fabbe drog upp till stockholm och köpte hans K7:a och han körde hela vägen tillbaka till götet i mörker och regn samt kyla men ändå skrattade han och var glad när vi stannade till för att tanka, Nino´s alltid glädjande hälsande som gjorde att man kände sig välkommen, Götatunnelns vänner, göteborgs maskot med en hoj som hölls ihop med silvertejp, kvällarna med GC, första gången jag träffade Hanna på Trädgårn och fick se hur lilla Fabbes hjärta hade fastnat för henne, det finns så mycket... det blev inte många timmars sömn inatt.
När jag vaknade gick jag upp och satte mig framför datorn med en gång. Det var ingen dröm...både Fabian och Nino var borta! Men det spelade ingen roll hur många gånger jag läste trådarna! Det kändes fortfarande overkligt! Men jag hade en känsla i kroppen som inte ville försvinna, samtidigt som jag inte kände någonting. Det var bara tomt........................
När jag läste att Mark föreslog en gemensam körning från Götaplatsen till olycksplatsen kände jag att det var en självklarhet för mig. Att få en plats där jag kan säga hejdå, den plats där jag vet att våra vänner lämnade oss. En plats att minnas, där två vänner gav sitt liv åt något som dom älskade.
När jag körde in på Götaplatsen stod det endast en enda motorcykel där! Det kändes lite snopet då jag visste att både Fabian och Nino var omtyckta av väldigt många på sporthoj.com, men jag visste lika väl att jag var tidigare på plats än vad som var bestämt. Jag satte mig på trappan och väntade in den sagda tiden. Motorcykel efter motorcykel rullade in allt eftersom... när avsagd tid var slagen var övre delen av Götaplatsen fylld med motorcyklar och människor som var där för att visa sitt stöd och sorg över det inträffade. Detta var något som värmde i hjärtat, att se så många komma med så kort varsel!
Jag tog några foton på gemenskapen som hade samlat för den gemensamma färden till olycksplatsen, stod även en liten stund och tittade när motorcyklarna började att rulla iväg för att ställa upp sig på ett led innan färden begav sig. Det kändes så skönt att se alla dessa människor på sina motorcyklar rada upp sig på ett långt led. När alla svängde av till uppsamlingen vid delsjömotet kände jag att jag ville ligga långt fram med Blomman och hålla tempot lungt för att bibehålla en samlad grupp hela vägen till olycksplatsen. Tyvärr så var Blomman tvungen att tanka och körde i förväg, vilket gjorde att jag sänkte tempot ytterligare eftersom detta var något som hon behövde vara med på!
Väl framme vid olycksplatsen, när motorn hade stannat, stödet var nedfällt och hjälmen hängde över backspegeln. Synen av olycksplatsen och alla sorgsna blickar som var vända åt vårat håll fick mig att verkligen inse vad som hade hänt. Det var först då känslorna visade sig på riktigt!!! Jag var tvungen att sätta mig ner, det blev bara för mycket... tankarna vandrade iväg på allt från vad dom tänkte när dom insåg att NU GÅR DET ÅT HELVETE till varför man överhuvudtaget kör motorcykel.
Själv har jag aldrig vart rädd för att dö! Men på den senaste tiden har jag börjat att uppskatta livet mer och mer, även fast jag anser att min tillvaro inte har förändrats. Även det kanske kommer med åldern och den personliga mognaden. Idag fick jag en ny upplevelse, hur det är att sakna någon som lämnar oss! Jag har aldrig saknat någon så innan, dels pga att jag har valt att inte inse sanningen till hundra procent samt att jag har avstått från att gå på begravningen. Den här gången är det annorlunda..................................!
Bifogat
detta e inte sant inte Fabbe...Inte den glada killen som hade gbg´s värsta(till utssende)600silvertape edition*ler*
INTE HAN!!
Satt på jobbet o läste om olyckan i en gammal tidning..brukar bli så när jag jobbar natt och helg...Lästeom olyckan vilken ålder killarna hade mm började sedan tänka att "fan det måste vara ngn på sporthoj.com" bara fick känslan...loggade in och ser tråden Fabbe och Lion......
Fick en klump i halsen....Nej det kan inte va så.....Kan inte....Väntn va olidlig tills sidan öppnade sig o ga dig den hemska sanningen att Fabbe o Lion hade lämnat jorden för en resa till himmelriket....Tårarna börjae rinna lägs mina kinder Knde inte fatta det...Göteborgs maskot...Lill Rossi...SilvertapesCBR:en allt började snurra runt i huvet...
Träffade Fabbe på en wcx fest första gången....Underbar kille som nobbade spriten o hellre körde hoj om nätterna....va man på avenyn oavsett tid på dygnet o hörde en ilsket varvande hoj nog fasen va det Fabian som va på ingång...Såg man en bakhjulsåkande kille på avenyn nog va det Fabian...
Kommer sakna honom nåt enormt..han var lixom MR HOJ för mig....ALLTID hoj...
Lion har jag inte träffat tyvärr men tankar går givetvis till hans efterlevande oxo...
Kommer idag måndag åka till olycksplatsen o tända ett ljus för er....
Vila i frid!!
Jonaz
INTE HAN!!
Satt på jobbet o läste om olyckan i en gammal tidning..brukar bli så när jag jobbar natt och helg...Lästeom olyckan vilken ålder killarna hade mm började sedan tänka att "fan det måste vara ngn på sporthoj.com" bara fick känslan...loggade in och ser tråden Fabbe och Lion......
Fick en klump i halsen....Nej det kan inte va så.....Kan inte....Väntn va olidlig tills sidan öppnade sig o ga dig den hemska sanningen att Fabbe o Lion hade lämnat jorden för en resa till himmelriket....Tårarna börjae rinna lägs mina kinder Knde inte fatta det...Göteborgs maskot...Lill Rossi...SilvertapesCBR:en allt började snurra runt i huvet...
Träffade Fabbe på en wcx fest första gången....Underbar kille som nobbade spriten o hellre körde hoj om nätterna....va man på avenyn oavsett tid på dygnet o hörde en ilsket varvande hoj nog fasen va det Fabian som va på ingång...Såg man en bakhjulsåkande kille på avenyn nog va det Fabian...
Kommer sakna honom nåt enormt..han var lixom MR HOJ för mig....ALLTID hoj...
Lion har jag inte träffat tyvärr men tankar går givetvis till hans efterlevande oxo...
Kommer idag måndag åka till olycksplatsen o tända ett ljus för er....
Vila i frid!!
Jonaz
Miss_Orchidee
Gudomlig sporthojare
Att bygga en bana är förmodligen det bästa, men Fabbe trivdes inte på banan, Han älskade vägen....
:Men det vore ett fint minne
: 
Usch, det känns tungt idag. Vanligtvis när jag vaknar så kollar jag vädret ute, på tv och eventuellt på nätet. Ska det vara bra så är det bara på med skinnstället och dagen har fått den bästa början den kan få. Hör jag ljudet av en hoj så kommer det automatiskt ett leende och sitter jag inte på en själv så börjar abstinensen kännas och längtan efter att få sticka ut och köra.
Idag när jag vaknade så hoppades jag på att det skulle regna. Det kändes som att varje regnig dag räddar liv. Jag tog inte cykeln till jobbet, har inte ens lust att köra. När jag hör en hoj får jag rysningar och känner mig bara sorgsen.
Jag kände inte Fabbe och Nino mycket. Hälsat och pratat med dem några gånger och de var alltid lika glada, öppna, varma och livslusten bara lyste om dem. De var ett glatt inslag i hojåkandet och det blir ett tomrum efter dem.
Jag vill inte ens tänka på hur det skulle kännas om det händer någon som står mig nära. Snälla ni, ta det försiktigt
Idag när jag vaknade så hoppades jag på att det skulle regna. Det kändes som att varje regnig dag räddar liv. Jag tog inte cykeln till jobbet, har inte ens lust att köra. När jag hör en hoj får jag rysningar och känner mig bara sorgsen.
Jag kände inte Fabbe och Nino mycket. Hälsat och pratat med dem några gånger och de var alltid lika glada, öppna, varma och livslusten bara lyste om dem. De var ett glatt inslag i hojåkandet och det blir ett tomrum efter dem.
Jag vill inte ens tänka på hur det skulle kännas om det händer någon som står mig nära. Snälla ni, ta det försiktigt
Killerwhale
Gudomlig sporthojare
Usch, det känns tungt idag. Vanligtvis när jag vaknar så kollar jag vädret ute, på tv och eventuellt på nätet. Ska det vara bra så är det bara på med skinnstället och dagen har fått den bästa början den kan få. Hör jag ljudet av en hoj så kommer det automatiskt ett leende och sitter jag inte på en själv så börjar abstinensen kännas och längtan efter att få sticka ut och köra.
Idag när jag vaknade så hoppades jag på att det skulle regna. Det kändes som att varje regnig dag räddar liv. Jag tog inte cykeln till jobbet, har inte ens lust att köra. När jag hör en hoj får jag rysningar och känner mig bara sorgsen.
Jag kände inte Fabbe och Nino mycket. Hälsat och pratat med dem några gånger och de var alltid lika glada, öppna, varma och livslusten bara lyste om dem. De var ett glatt inslag i hojåkandet och det blir ett tomrum efter dem.
Jag vill inte ens tänka på hur det skulle kännas om det händer någon som står mig nära. Snälla ni, ta det försiktigt
Du satte ord på vad jag känner precis, hade planer för söndagen men rörde inte bågen. Öppnade inte ens garaget. Det går inte en minut utan att jag tänker på att det kunde varit jag...och en massa OM....OM dom bara stannat lite längre i Kba...på tappen osv. osv.
Skall ta bilen upp till platsen och lägga en blomma idag.
Igår pratade jag med Fabbes mamma och hon välkomnar oss alla till den kommande begravningen.
Tid och plats är ej bestämt men jag kommer att lägga ut informationen här i Gbg-forumet. Hon vill då att vi som kan tar motorcykeln dit.
//
Mark
Tid och plats är ej bestämt men jag kommer att lägga ut informationen här i Gbg-forumet. Hon vill då att vi som kan tar motorcykeln dit.
//
Mark
bikestreet
Spänn fast dig!
Är hans föräldrar också hojintresserade eller?
SuperMoose
Ny medlem
Gissar på att det är mer som en gest för Fabbe.
bikestreet
Spänn fast dig!
Menade mest rent allmänt. Men jag tolkar det som ett nej.
Limez
Liten pinne kittlar bättre än stor stock
Detta kan vara första gången jag vill gå på en begravning frivilligt, jag känner att jag behöver det även om jag bara träffat honom några gånger.
Falconer - The Clarion Call är en jäkligt bra låt, och eftersom Fabbe gillade den så har jag lyssnat på den jäkligt mycket igår och idag, vill gråta, men hindrar mig själv.
http://www.youtube.com/watch?v=7U4bDH8rchc
Falconer - The Clarion Call är en jäkligt bra låt, och eftersom Fabbe gillade den så har jag lyssnat på den jäkligt mycket igår och idag, vill gråta, men hindrar mig själv.
http://www.youtube.com/watch?v=7U4bDH8rchc
666
Hatar höst/vinter
Vila i frid Fabbe och Nino
tyvärr fick jag aldrig nöjet och få lära känna er, har bara sett foto på er och läst era inlägg, men det skär ändå i hjärtat och se och höra detta som har hänt. hemsk ledsen
skänker en tanke åt familj och vänner.
och till andra hojåkande vänner:
låt oss ta det försiktigare och inte ta risker i onödan, tyvärr är människan så att det måste alltid hända någon nåt innan man tänker en extragång på att vara mer försiktigt, låt oss alltid ha det i tankarna varjegång vi åker att det finns alltid nån hemma som väntar på oss och blir drabbad om det skulle hända nåt. föräldrar/sambo/ barn/vänner etc.
Mvh/ Arash
tyvärr fick jag aldrig nöjet och få lära känna er, har bara sett foto på er och läst era inlägg, men det skär ändå i hjärtat och se och höra detta som har hänt. hemsk ledsen
skänker en tanke åt familj och vänner.
och till andra hojåkande vänner:
låt oss ta det försiktigare och inte ta risker i onödan, tyvärr är människan så att det måste alltid hända någon nåt innan man tänker en extragång på att vara mer försiktigt, låt oss alltid ha det i tankarna varjegång vi åker att det finns alltid nån hemma som väntar på oss och blir drabbad om det skulle hända nåt. föräldrar/sambo/ barn/vänner etc.
Mvh/ Arash
Last edited:
Nyheter
|
Ola Stenegärd på MC Collection
Sverige har begåvats med et... |
|
Motorcyklisternas och MC-industrins manifest
Under tisdagen presenterade... |
|
Motorcyklisternas och MC-industrins manifest
Under tisdagen presenterade... |
|
Provkörningsduell, Ducati Hypermotard 698 Mono mot Husqvarna 701 SM!
Just nu är Allt om MC på et... |
|
Course 3-i-1 Paketpris – Förarens val
I den spännande världen av ... |
|
Eldrivna Oruga Unitrack
Oruga Unitrack, en motorcyk... |
|
Distinguished Gentlemans Ride 2024 körs 19 maj
Söndag 19 maj är det dags f... |
|
Boka provkörning under Start2Ride nu
Under helgen arrangerar mot... |
|
Dags för 2024 års Start2Ride
Kommande helg arrangerar mo... |
|
Härlig uppslutning på kortegen i Sydnärke!
Den traditionsenliga mc-kor... |