Two stroke man
Gudomlig sporthojare
Nu har jag även testat den stora crossbanan.
Lite spänt så lastade jag av hojen på parkeringen och gjorde mig i ordning. Jag ville värma upp först och körde ett varv på den korta enduroslingan. Svinjobbigt och otroligt svårt. Jag var inte alls med och det kändes som en lång ryckig bergochdalbana. Jag hade inte alls samma flyt som förra gången. Dessutom blev jag väldigt andfådd med hög puls.
Jag kom tillbaka till depån, ställde ifrån mig hojen och tog en paus. Passade på att njuta lite av solen och när jag hade samlat mig igen så gick jag på spåret ytterligare en gång.
Nästa runda gick bättre och jag körde två varv på en gång (utan att stanna i depån). Nu gick det iaf så pass bra att jag inte behövde sätta ner fötterna överallt och pulsen höll sig inom rimliga gränser. Det var många på plats och spåret blev väldigt stenigt. Inte bara berg och andra fasta föremål utan det fanns även massa rullsten som gjorde att framhjulet blev oroligt. Just nu känns allt bara så j-a halt. Tänk om man skulle kunna få till samma fina/fasta känsla som när man dammar på med skidorna i de svarta backarna, då skulle jag känna mig betydligt tryggare.
Jag satte mig i depån igen för att vila. Tog några bananer och drack en liter vatten. Jag hade en vilja men viste inte om jag skulle vågade. När tiden var dags för motionärer att köra på crossbanan så åkte jag dit. Väl där i kön så kom jag på att jag behövde tanka och fick pallra mig tillbaka till depån för att fylla på. När jag var tillbaka i ”kön” igen så var det bara att vänta på vår tur. Vi var nog 15 pers som skulle ut med den gruppen.
Jag stod långt fram men vågade inte köra ut först. Jag tänkte att det var onödigt med en bromskloss längst fram och väntade tills alla som hade bråttom kört ut före mig. Sedan stapplade jag fram. Jag tänkte bara köra ett varv och sedan fick det vara bra. Jag ville ju bara känna på. När varvet var kört så missade jag avfarten och körde ett till.
Till en början försökte jag hitta ett spår som jag kunde hålla mig till men det verkade som att alla körde lite huller om buller så jag körde bara på. Kändes stundtals som jag var i vägen för alla då jag korsade banan flera gånger för att köra på yttern i kurvorna. Jag blev omkörd hela tiden och det var väl okej om det inte vore för att de ibland hoppade förbi mig. Så här i början var det faktiskt lite otäck. Det var ändå lite roligt att bli omkörd av tvåtaktarna för då fick jag höra ljudet (och känna skvättet). Det gick bra ändå och jag hade som mål att klara ett helt varv med fötterna på fotpinnarna. Stående eller sittandes spelade mindre roll och jag lyckades till slut. Jag försökte även hitta min nya position som jag lärt mig men det var svårare än jag trodde. Så här första gångerna kanske man inte ska ha så stora förväntningar på sin körteknik utan det handlade mer om att ta sig runt. Det andra får komma när jag har tid att tänka på sånt.
Helt plötsligt så stod en funktionär där och vinkade av oss. Va…? jag hade redan kört i 20 min, skit vad tiden gick fort. Lycklig som jag var så roppade jag till honom, ”Fn va kul det här var”. Han blev jätteglad och sken upp som en sol och svarade, ”Va bra”.
Tillbaka i depån så kände jag mig lite tröttare än vanligt och bestämde mig för att det fick vara bra så. När jag tog av mig tröjan och skydden så var tshirten under genomblöt. Haha, det blev nog lite träning iaf. Jag har en sån där nätad ”alla skydd i ett” och tror det kommer att bli varmt med den i sommar. Får se framöver och det blir något annat istället för den.
Rymdskorna känns okej men det är fortfarande ingen vidare känsla i dem. Jag hittar rätt position på pinnarna och det går väl bra att växla med dem men finmotoriken finns verkligen inte där. Tror jag hittade friläget en gång när jag behövde det.
Annars gick körningen på crossbanan över förväntan och det var superkul. Jag var definitivt inte snabbast men vad gör väl det så länge man har roligt.
Hojen känns spontant stor men det är skönt att ha ork i motorn ut ur kurvorna. Tror egentligen jag skulle kunna köra med bättre kontroll om jag hade en hundratjugofemma eller tvåfemti. Går väl att köra såna också även om jag väger 100kg?
Jag kanske missförstår din beskrivning men jag tar det ändå, inte bara för dig utan för andra som är ute på crossbana som nybörjare.
Det där med att korsa banan för att köra på yttern ska du vara försiktig med, särskilt då du kör långsammare än övriga. Om någon med avsevärt högre fart är på väg att köra om dig då du korsar banan kan det sluta illa.
Absolut viktigast är det över hoppen, man korsar aldrig banan över ett hopp, är man till vänster i rampen så landar man också till vänster för ingen kan styra undan i luften. Nu ska man väl aldrig säga aldrig för James Stewart kunde ju ofta korsa banan över hoppen men och andra sidan var ingen förare snabbare än honom.
Man kan absolut byta från innerspår till ytterspår och tvärtom men man bör vara tydlig i sin körning och det uppstår ofta naturliga spår som har naturliga efterföljande alternativspår. När jag har någon framför mig vet jag vilka spår han "kan" välja utgående från det spår han befinner sig i.
Det ser du också ifall du betraktar spåren in, igenom och ut ur kurvorna. Ofta korsar dessa spår varandra men det är ändå tydligt i spåren på marken hur folk brukar köra.
Vill jag köra om dig väljer jag alltså alternativspåret, och om jag vet att de korsar ditt spår i utgången av kurvan så ser jag till att antingen hinna passera dig före det alternativt får jag vänta till efter.
Vill man sammafatta det hela kort så gör inga tvära/snabb spårbyten för det kan vara någon som precis är på väg att köra om dig och han behöver kunna läsa av dig.
så slår jag inte igenom min fjädring i nuläget.
.
