californication
Guest
Jag vet inte vad jag ska göra.. en kompis till mig har varit jättekort mot mig i ungefär en veckas tid nu. Så jag konfronterade honom, men nu vet jag inte vad jag ska göra. Orkar inte med att folk inte kan vara ärliga och säga rakt ut vad problemet är.
Suck. Utdrag ur senaste msn-konversationen:
Jag: hur e läget?
Han: jorå, lugnt. själv då?
Jag: jofan, en höft som gått ur led men annars är det skitbra
Han: ojdå!
Jag: äsch, sånt får man ta rofl
alltså är du typ.. grinig på mig eller nått? Du har verkat så himla sur/deppig/grinig den senaste.. typ.. veckan *-)
Han: jaaa, jag har väl haft en dålig vecka eller nåt, jag vet inte.. tänkte lägga mig och sova skallen av mig nu i alla fall
Jag: grinig på mig? varför då? :S
vad har jag gjort?
Han: du är väl för ego för att insé. godnatt.
Sen så loggade han bara ut. Grejen är att jag tror att han är sur över att jag inte kan följa med på hans 18-års kryssning, men jag har verkligen inte råd! Resan går på 800:- + allt annat, och det måste jag betala själv. Och han tyckte att jag skulle välja det istället för en mobiltelefon i födelsedagspresent, men vadsjutton? En mobiltelefon har jag i iallafall 2år, kryssningen vara.. 2 dagar? Max?
Dessutom tror jag knappast att jag får för moder min (Jag är ju inte myndig och rätt hårt hållen). Kan han verkligen vara så jävla sur över det?
Vad ska jag göra? Försöka prata med honom imorrn igen eller bara blocka och skita i det? Jag orkar verkligen inte känner jag. Suck. Hur skulle ni gjort om det var en kompis till er? Vi är dessutom barndomskompisar, så det känns ju lite extra jobbigt att han är såhär nu, och utan att säga vad problemet är! Funderar på om han är sur över att jag inte har tid att träffa honom för att Cassi (Wheelie_babe) är här också, men det måste han väl förstå? Han bor ju 20min resa, Cassi bor ju i Nyköping.
Är ni alltid såhär omständiga, pojkar?
Suck. Utdrag ur senaste msn-konversationen:
Jag: hur e läget?
Han: jorå, lugnt. själv då?
Jag: jofan, en höft som gått ur led men annars är det skitbra
Han: ojdå!
Jag: äsch, sånt får man ta rofl
alltså är du typ.. grinig på mig eller nått? Du har verkat så himla sur/deppig/grinig den senaste.. typ.. veckan *-)
Han: jaaa, jag har väl haft en dålig vecka eller nåt, jag vet inte.. tänkte lägga mig och sova skallen av mig nu i alla fall
Jag: grinig på mig? varför då? :S
vad har jag gjort?
Han: du är väl för ego för att insé. godnatt.
Sen så loggade han bara ut. Grejen är att jag tror att han är sur över att jag inte kan följa med på hans 18-års kryssning, men jag har verkligen inte råd! Resan går på 800:- + allt annat, och det måste jag betala själv. Och han tyckte att jag skulle välja det istället för en mobiltelefon i födelsedagspresent, men vadsjutton? En mobiltelefon har jag i iallafall 2år, kryssningen vara.. 2 dagar? Max?
Dessutom tror jag knappast att jag får för moder min (Jag är ju inte myndig och rätt hårt hållen). Kan han verkligen vara så jävla sur över det?
Vad ska jag göra? Försöka prata med honom imorrn igen eller bara blocka och skita i det? Jag orkar verkligen inte känner jag. Suck. Hur skulle ni gjort om det var en kompis till er? Vi är dessutom barndomskompisar, så det känns ju lite extra jobbigt att han är såhär nu, och utan att säga vad problemet är! Funderar på om han är sur över att jag inte har tid att träffa honom för att Cassi (Wheelie_babe) är här också, men det måste han väl förstå? Han bor ju 20min resa, Cassi bor ju i Nyköping.
Är ni alltid såhär omständiga, pojkar?