Kryssade för aldrig, för jag brukar inte vara rädd när jag kör. Visst, adrenalinet kan ju koka så att det nästan rinner ut genom öronen ibland, vilket väl är kroppens sätt att försöka tala om att jag egentligen visst är rädd, bara för dum för att fatta det. Det ser jag dock mest som positivt, man blir ju mer fokuserad av det.
Fast när jag tänkte efter lite mer insåg jag dock att det inte var helt sant, vid några tillfällen har jag faktiskt blivit direkt rädd, sådär så att det varit obehagligt flera varv efter. Oftast blir jag mest förbannad för att jag gjort en miss, men när man känner att det där var väldigt nära att gå riktigt riktigt illa så kan det ta djupare än så. Klantade mig tex i högfartsböjen på Sviestad en gång och var illa nära att gå av i full fart. Hade ju dessutom i ganska färskt minne hur illa det kan gå där, vilket kanske också gjorde sitt till.
Annars är jag mest rädd när människor jag tycker mycket om gör farliga saker. Vet tyvärr av erfarenhet hur illa det kan gå, även om det då handlade om fallskärmshoppning och inte motorcykelåkning. Man kan ju dock inte gå omkring och ha åsikter om vad folk omkring en ska pyssla med, jag vet hur mycket hoppningen betydde för henne, och skulle inte ha försökt ändra på det ens om jag på något magiskt vis kunde gå tillbaka. På samma sätt skulle jag inte acceptera att någon annan försökte få mig att sluta åka hoj, oavsett hur välment det månde vara. Man får helt enkelt se till att ta vara på sina nära och kära så länge man har dem istället, för man vet aldrig hur länge det varar.
Fast när jag tänkte efter lite mer insåg jag dock att det inte var helt sant, vid några tillfällen har jag faktiskt blivit direkt rädd, sådär så att det varit obehagligt flera varv efter. Oftast blir jag mest förbannad för att jag gjort en miss, men när man känner att det där var väldigt nära att gå riktigt riktigt illa så kan det ta djupare än så. Klantade mig tex i högfartsböjen på Sviestad en gång och var illa nära att gå av i full fart. Hade ju dessutom i ganska färskt minne hur illa det kan gå där, vilket kanske också gjorde sitt till.
Annars är jag mest rädd när människor jag tycker mycket om gör farliga saker. Vet tyvärr av erfarenhet hur illa det kan gå, även om det då handlade om fallskärmshoppning och inte motorcykelåkning. Man kan ju dock inte gå omkring och ha åsikter om vad folk omkring en ska pyssla med, jag vet hur mycket hoppningen betydde för henne, och skulle inte ha försökt ändra på det ens om jag på något magiskt vis kunde gå tillbaka. På samma sätt skulle jag inte acceptera att någon annan försökte få mig att sluta åka hoj, oavsett hur välment det månde vara. Man får helt enkelt se till att ta vara på sina nära och kära så länge man har dem istället, för man vet aldrig hur länge det varar.