Tjöööp!
Jag kan utveckla det där lite grann, och jag börjar med ett "Fi Fan!" för att slå an en lokalpatriotisk ton.
RD 350 - på sin tid en slags lågpris widowmaker av rang.
Var hojen farlig?
Nej nej, hojen var det inga fel på - men kombinationen lätt, billig hoj med massa effekt som kunde försäkras till en låg kostnad i det gamla kubiksystemet drog till dig fel sorts ägare, så enkelt var det.
Faktum är att just RD 350 (LC) var den enskilda modell som trashade det gamla/föråldrade kubikförsäkringsystemet.
Så här funkade det: 125or var rätt dyra att försäkra - eftersom det hände så mycket elände.
Billigast av allt var 250cc - eftersom iinnggeenn med självaktning körde 250. Det var gamla gubbar på Jawa och hemgjord vindruta som körde 250.
Idag minns ingen att det fanns en klassnabb RD 250 LC också. En 350 med mindre motor och - vill jag minnas: bara en skiva fram.
Sålde rätt bra, och gick som ett spjut bland de andra 250orna. Men hopplöst efter sin storebror.
Folk minns inte 250in idag eftersom ALLA värmde bort dekalerna på den lilles sidokåpor. Många har nog sett en 250 back in the days när dom var allmängods i trafiken, men kopplar den som 350. Vilket ju var meningen, i kubiksverige.
RD 350 försäkrades i klassen upp till 400cc och fortfarande med jämförelsevis billig försäkring. Ett tag...
RD 350 fick tom en egen racingklass. Den hette visserligen "Lilla superbike klassen" (egentligen hette den något ballare, men det var det ingen som anammade)
Lilla Superbikeklassen var
egentligen öppen för hojar upp till 600cc, men det var RD 350 som dominerade under flera år. Mest pang för pengarna, och dessutom jävligt färgstarka förare.
Fi Fan?
Jo, något av det mest rafflande jag sett inom roadracing överhuvudtaget är Gusten och Kultalahtis dogfights runt Falkenbergsbanan.
Gusten, som kunde köra - kommer ut på läktarrakan med Vesa i släptåg. Vesa kunde också köra, så klart, men var bättre på att klamra sig fast på på vilken sorts hoj som helst - inställd eller ej. Ni vet.
Dubbelvikt i suget hade han ett fartöverskott som hette duga, och längs gamla bansträckningen kunde man få med sig den farten tämligen långt.
Men inte så det räckte varvet runt. Ordningen var återställd vid nästa läktarpassage, givetvis med ny smörpappertjock omkörning med förare som såg mer av ramnumret än av banan runt omkring dem.
Varv efter varv - fantastiskt rolig importörsponsrad racing, med härliga profiler.
Gusten bor och verkar i Florida sedan många år.
Jag är sannerligen inte freakbookmänniska, men här kommer en länk:
https://m.facebook.com/leif.gustafsson.35
Där råkar det nämligen finnas en bildskatt från svensk och internationell racing från guldåren på 60 och 70-talen.
Se bilderna som ett appendix till Dalton-boken:
Inte handlat ännu? Tjööp!
Inte gjort affär på kompisens RD än? TJÖÖÖÖÖÖP!!!
Till det priset, och med det angivna skicket är det en prislapp som möjligen kan komma att störa er framtida vänskap - men skit i det nu.
Tjöööp! Skall inte du ha den tar jag den gärna.
