Hell
Mobilis in mobil
- Gick med
- 5 Jul 2007
- Ort
- Stockholm
- Hoj
- BMW R1200GS Adv -09. Ural Ranger -15. Royal Enfield Classic 500 -19.
Okay. Då är man hemma igen. 800 mil, 20 länder och ca 5 veckor på motorcykel genom Östeuropa. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Ukraina, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Serbien, Makedonien, Kosovo, Albanien, Montenegro, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, Slovenien, Österrike, Tjeckien och Tyskland i nu nämnd ordning innan vi tog oss tillbaka in i Polen för att ta färjan hem igen från Świnoujście i Polen till Ystad. Helt fantastisk resa på alla sätt. En enda natt i tält (Österrike), många nätter på rejält billiga hotell och några nätter på dyra hotell. Dock inte dyra om man ser till vad boende kostar här i Sverige. Vi hade innan vi gav oss av faktiskt bestämt att inte ge oss in i Ukraina, Bulgarien, Albanien och Kosovo då många varnat oss för dessa länder av olika anledningar. Allt från kriminalitet och korruption till att man blir stoppad och måste muta poliser dagarna i ända men under resans gång mötte vi folk som kört mycket i dessa länder som sa att det inte finns någon sanning i dessa varningar. Om man använder sitt sunda förnuft så finns det inte mycket att oroa sig för så vi valde att inkludera dessa länder också vilket vi är väldigt glada för. Inga problem alls. Några bilder för den som är intresserad:
Kört på helt sönderregnade vägar i Slovakien.
I Sverige hade en sån väg blivit avstängd. I Slovakien fick man välja själv om man ville köra en omväg på 12 mil eller göra ett försök. Jag välte med min flickväns hoj när jag skulle köra den över...... Inga skador på hojen men min självkänsla fick sig en törn. Tog över min egen hoj utan några problem alls dock.
Transfagarasan Highway i Rumänien var helt fantastiskt men samtidigt skrämmande. Slingrande smala vägar på 2.500 meters höjd utan skyddsräcken. I södra delen av Transfargasan kan man som bekant se Vlad Tepes gamla slottsruin. Vlad var den som Bram Stokers bok om greve Dracula baserade sig på men Vlad var inte vampyr utan mest ganska skrämmande för dom som var hans fiender. Han gjorde sig bl.a. känd för att påla folk levande. Ett spätt rätt upp i röven och sen fick dom hänga där tills dom dog. Men det där har det ju skrivits om tidigare här på forumet så ingen orsak att gå in på det igen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Transfăgărăşan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vlad_III_Dracula
Vid slutet av Transfagarasan vart det en liten Sporthoj-träff då Pat här på forumet och hans flickvän var i krokarna. Vi träffade dom nedanför Vlad´s slott och sen vart det käk och pilsner senare på kvällen. Väldigt trevligt. Dom var ute på en liknande resa och vi råkade vara i samma krokar samtidigt. Väldigt trevligt.
Av en ren tillfällighet råkade vi hamna på en hojträff i Bulgarien med folk som reser jorden runt på sina hojar. Stötte på ett engelskt par på en bensinmack precis innan vi körde upp på Transfargasan där mannen bott i Sverige och pratade lite svenska. Det finns en websida som heter Horizons Unlimited som säkert är bekant för många här där man kan hitta all info man behöver vad det gäller långresor på hoj, allmänna tips om hur man håller hojen i skick, säkerhet, gränspasseringar, carné, visum, boende, campa med hoj, hur många intressanta reseberättelser som helst och allt annat som man behöver känna till. Horizons Unlimited organiserade den träffen där vi på våra nyvunna engelska vänners uppmaning hamnade. Den förstq HU-träffen i Östeuropa. Väldigt roligt. Träffade folk från jordens alla hörn som delade med sig av sina erfarenheter. Mycket bra kontakter för framtiden. Jag och flickvännen håller på att planera för ett varv runt klotet på hoj någon gång inom en 5-årsperiod så vi sög i oss så mycket vi kunde. Blir nog en tur fram och tillbaka till Mongoliet först. Bör vi klara på ca tre månader tror vi.
En länk till Horizons Unlimiteds websida:
http://www.horizonsunlimited.com/
Susan och Grant som driver siten har kört jorden runt på sin hoj och dom hade mycket intressant att berätta. Ursprungligen från Kanada men bor nu utanför London, UK.
Stötte ihop med och lärde känna en amerikan som kört två varv runt klotet på gamla stelbenta HD hojar. Doug Wothke. Fantastisk på alla sätt och vis. Han och hans bulgariska flickvän Polly drev det stället där hojträffen var. Dom bor i USA under vintrarna och Bulgarien på sommaren. Den byn där dom bor och driver sitt "Moto Camp" ligger ca två timmars körning öster om Sofia och nästan 2/3-delar av husen i byn är till salu. Man köper ett hus med en rejäl trädgård där det oftast också står ett par andra byggnader på för mellan 50´ och 80´ svenska kronor. Det var förutom Doug och Polly även några engelsmän och en amerikan som köpt hus i byn så dom håller sakta men säkert på att bygga upp en liten motorcykelinriktad by på den bulgariska landsbygden. Väldigt trevligt och väldigt centralt placerat för alla som reser inom Europa eller jorden runt. Turkiet, Grekland, Rumänien m.m. inom en dagsfärds avstånd. Väl värt ett besök om ni är i krokarna. Vänligare folk får man leta efter. Här är Dougs websida:
http://motosapiens.org
Deras "Moto Camp":
http://motosapiens.org/moto/?q=en/node/17
En bild på Dougs hastighetsmätare:
Doug ska skicka mig några sådana klistermärken när han hunnit trycka upp nya. Passar nog utmärkt på min GS Adventure.
Ukraina var......intressant..... I Ukraina, på Rumänska landsbygden och en del andra delar av Östeuropa är det i mycket fortfarande häst och vagn som gäller. Man förflyttas 100 år tillbaka i tiden med en skillnad. Folk pratar i mobiltelefon när dom sitter på hölasset.
I Albanien vart det + 46 grader varmt och det är inte speciellt trevligt i hojställ. Risk för vätskebrist är överhängande och flickvännen vart nära att tuppa av vid ett tillfälle. Fram med vätskeersättningstabletter för att återställa salter och mineraler i kroppen och sen rejält med dricka. Det gäller att vara uppmärksam annars kan det gå rejält illa. Flickvännen tyckte att det var löjligt att ha med vätskeersättningstabletter när jag propagerade för det innan vi lämnade Sverige men hon ändrade uppfattning i Albanien. Ingen skugga på vägarna och inga bensinmackar och fik på flera timmar så man är lite utelämnad. Några överraskningar vad det gäller vägar..... Helt plötsligt övergick den 4-filiga motorvägen bakom en krök till 1-filig grusväg......
Inte varje dag man ser trafikskyltar med stridsvagnar på här hemma i Sverige. Det fanns lite här och var i Kosovo dock.
Kosovo var över lag helt fantastiskt! Vi blev helt otroligt trevligt bemötta av precis alla. Till och med gubbarna vid gränsövergången skrattade och var glada. Rent generellt brukar inte folk som jobbar vid gränsövergångar vara speciellt muntra. Tror att det ingår i jobbspecen att vara sur. Kändes som att hela landet hade bestämt sig för att glömma det gamla och ge alla som besöker Kosovo (inte så många. Vi såg inga andra turister än oss) ett vänligt bemötande. Väldigt hjälpsamma. Vi återvänder mer än gärna till Kosovo! Vi stannade och tankade precis efter gränsen och dom gav oss klistermärken att sätta på hojarna gratis. Vi letade oss upp i bergen och kom fram till en liten by där vi köpte dricka och folk kom fram och pratade med oss. Vi blev inbjudna att äta middag och sova över hos den här kvinnan men vi hade tyvärr inte tid att stanna då klockan inte var så värst mycket så vi fick avböja tråkigt nog.
Vi vill ju alla marknadsföra vår verksamhet på något sätt för att försöka få in kunder i "butiken". Säljande argument skiljer sig ju lite från verksamhet till verksamhet..... Nu syns det inte så tydligt på den här bilden då den är lite för lågupplöst men vi råkade köra förbi Pussycat Bar några mil efter gränsen in i Tjeckien och dom marknadsförde sin verksamhet med en skylt utanför stället där det stod "Neue mädchen"...... Ni förstår nog vilken typ av ställe det var.....
Över lag är prostitution väldigt utbrett i Östeuropa och det är lite sorgligt när kvinnor tvingas in i detta för att det helt enkelt ibland inte finns något annat sätt att livnära sig på. Dom har inget val allt som ofta. Gränsen mellan att klara sig och gatan är ibland väldigt smal och det gäller män också men på ett annat sätt. Vi träffade på en man runt 60 års ålder i Serbien ute på landsbygden som blivit av med sitt jobb efter att han i jobbet skadat benet. Skadan gjorde att han haltade ganska illa och det gjorde att han hamnade utanför. Inget socialt skyddsnät där inte. Vi träffade på honom på en parkeringsplats längs vägen där han rotade i soporna efter något ätbart. Vi gav honom några flaskor vatten, några energybars och dom serbiska pengar vi hade kvar så att han i alla fall kunde köpa sig lite mer vatten och ett mål mat. En sak som vi märkte var att folk över lag var mer benägna att mata gatuhundarna än att hjälpa en annan människa.
På en motorväg i Kroatien (tror jag att det var) blev vi helt plötsligt och utan att veta att dom var i krokarna omkörda av Pat med flickvän. Vi vinkade glatt.
Här är en bild på mig i Österrike....
Stadens namn uttalas "Fooking" men stavas enligt skylten. Vi tog en omväg på ca 30 mil bara för att kunna ta den här bilden. Väl värt besväret kan jag tycka. Min GPS har blivit ful i mun.....
Över lag har resan varit helt fantastiskt och jag känner mig ganska skönt avslappnad. Precis vad jag behövde efter en rejält stressig vår. Under en stor del av resan hade jag inte ens en aning om vilken veckodag det var och klockan sket man i fullständigt. Jag har ju historiskt gjort många av mina tidigare hojresor ensam innan jag träffade min flickvän och det har varit väldigt trevligt på många sätt och framförallt lite annorlunda i jämförelse med hur andra behandlar en. Framförallt i Östeuropa är det ganska ovanligt med tjejer som kör hoj så det har hänt många gånger att tjejer kommit fram till Eva under resan och börjat prata med henne trots att dom inte pratar ett ord engelska. Dom har blivit intresserade av denna kvinna på en faktiskt ganska rejält stor motorcykel och hur det funkar att köra hoj som kvinna. Många fina möten. Vid ett tillfälle i Rumänien kom det fram en prostituerad och vare sig hon eller Eva kunde kommunicera på samma språk men dom stod och "pratade" i nästan en timme om livet, resor och motorcyklar. Dom hittade varandra på något sätt och det slutade med att den prostituerade flickan välsignade Eva och önskade henne en säker fortsatt resa utan olyckor. Några saker som vi lärt oss:
* Det finns inte en enda människa i Albanien som kan köra bil.
* Ju fattigare folk är, desto mer villiga är dom att dela med sig av det dom har.
* Man ska inte kliva ut på öppna fält eller gräsmattor i Kosovo för då kan man bli av med ett ben eller värre. Det finns många landminor kvar efter kriget.
* Det står prostituerade uppradade längs motorvägen mellan Stettin och Świnoujście i norra Polen. Några av dom har små campingstolar som dom sitter på.
* Man ska över lag undvika att köra hoj efter att det blivit mörkt i Östeuropa. Dom markerar ibland potthål med stora stenar som dom lägger på vägen och dom ser man inte när det är mörkt.
* Man ska be om att få titta på rummet innan man betalar för sitt boende på hotell. Bara för att receptionen är fin och nyligen renoverad behöver det inte betyda att rummen är det.....
* Bara för att det finns gardiner i ett hotellrum behöver det inte betyda att det finns fönster.....
* När en hel fil på motorvägen eroderat sönder sätter man inte upp varningsskyltar i Albanien.....
* Tiggande barn vid gränserna behöver inte alltid betyda att dom är fattiga. Ibland sitter det några mammor i en sprillans ny luftkonditionerad Mercedes 100 meter därifrån och övervakar dom tiggande barnen. Ger man dom mat eller en vattenflaska så tar dom oftast inte emot gåvan. Cash is king.
* GPS:er funkar inte över huvudet taget i Ukraina och ganska dåligt i många länder i Balkan/Östeuropa. Ta med papperskartor. Vilket vi gjorde......
* Det är bra med knogskydd på hojhandskarna. Då slipper man skada knogarna om man kommer ifatt någon i bil vid t.ex. ett vägbygge som på ett fullständigt livsfarligt sätt kört om en strax innan. Personen i bilen i fråga blir fullständigt skräckslagen då man kör upp bredvid och bankar på sidorutan med knogskydden. Jag tror inte att den lilla råttan i Polen som körde om mig vid dubbla heldragna linjer, mötande trafik och 15 centimeters marginal till mitt styre någonsin kör om en motorcykel på det sättet igen.
* Det går utmärkt att kommunicera med folk som inte pratar samma språk som du. Ett leende och gester duger strålande bra.
Några bilder och tankar angående resan. Håll till godo.
MVH//Jan
Kört på helt sönderregnade vägar i Slovakien.
I Sverige hade en sån väg blivit avstängd. I Slovakien fick man välja själv om man ville köra en omväg på 12 mil eller göra ett försök. Jag välte med min flickväns hoj när jag skulle köra den över...... Inga skador på hojen men min självkänsla fick sig en törn. Tog över min egen hoj utan några problem alls dock.
Transfagarasan Highway i Rumänien var helt fantastiskt men samtidigt skrämmande. Slingrande smala vägar på 2.500 meters höjd utan skyddsräcken. I södra delen av Transfargasan kan man som bekant se Vlad Tepes gamla slottsruin. Vlad var den som Bram Stokers bok om greve Dracula baserade sig på men Vlad var inte vampyr utan mest ganska skrämmande för dom som var hans fiender. Han gjorde sig bl.a. känd för att påla folk levande. Ett spätt rätt upp i röven och sen fick dom hänga där tills dom dog. Men det där har det ju skrivits om tidigare här på forumet så ingen orsak att gå in på det igen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Transfăgărăşan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vlad_III_Dracula
Vid slutet av Transfagarasan vart det en liten Sporthoj-träff då Pat här på forumet och hans flickvän var i krokarna. Vi träffade dom nedanför Vlad´s slott och sen vart det käk och pilsner senare på kvällen. Väldigt trevligt. Dom var ute på en liknande resa och vi råkade vara i samma krokar samtidigt. Väldigt trevligt.
Av en ren tillfällighet råkade vi hamna på en hojträff i Bulgarien med folk som reser jorden runt på sina hojar. Stötte på ett engelskt par på en bensinmack precis innan vi körde upp på Transfargasan där mannen bott i Sverige och pratade lite svenska. Det finns en websida som heter Horizons Unlimited som säkert är bekant för många här där man kan hitta all info man behöver vad det gäller långresor på hoj, allmänna tips om hur man håller hojen i skick, säkerhet, gränspasseringar, carné, visum, boende, campa med hoj, hur många intressanta reseberättelser som helst och allt annat som man behöver känna till. Horizons Unlimited organiserade den träffen där vi på våra nyvunna engelska vänners uppmaning hamnade. Den förstq HU-träffen i Östeuropa. Väldigt roligt. Träffade folk från jordens alla hörn som delade med sig av sina erfarenheter. Mycket bra kontakter för framtiden. Jag och flickvännen håller på att planera för ett varv runt klotet på hoj någon gång inom en 5-årsperiod så vi sög i oss så mycket vi kunde. Blir nog en tur fram och tillbaka till Mongoliet först. Bör vi klara på ca tre månader tror vi.
En länk till Horizons Unlimiteds websida:
http://www.horizonsunlimited.com/
Susan och Grant som driver siten har kört jorden runt på sin hoj och dom hade mycket intressant att berätta. Ursprungligen från Kanada men bor nu utanför London, UK.
Stötte ihop med och lärde känna en amerikan som kört två varv runt klotet på gamla stelbenta HD hojar. Doug Wothke. Fantastisk på alla sätt och vis. Han och hans bulgariska flickvän Polly drev det stället där hojträffen var. Dom bor i USA under vintrarna och Bulgarien på sommaren. Den byn där dom bor och driver sitt "Moto Camp" ligger ca två timmars körning öster om Sofia och nästan 2/3-delar av husen i byn är till salu. Man köper ett hus med en rejäl trädgård där det oftast också står ett par andra byggnader på för mellan 50´ och 80´ svenska kronor. Det var förutom Doug och Polly även några engelsmän och en amerikan som köpt hus i byn så dom håller sakta men säkert på att bygga upp en liten motorcykelinriktad by på den bulgariska landsbygden. Väldigt trevligt och väldigt centralt placerat för alla som reser inom Europa eller jorden runt. Turkiet, Grekland, Rumänien m.m. inom en dagsfärds avstånd. Väl värt ett besök om ni är i krokarna. Vänligare folk får man leta efter. Här är Dougs websida:
http://motosapiens.org
Deras "Moto Camp":
http://motosapiens.org/moto/?q=en/node/17
En bild på Dougs hastighetsmätare:
Doug ska skicka mig några sådana klistermärken när han hunnit trycka upp nya. Passar nog utmärkt på min GS Adventure.
Ukraina var......intressant..... I Ukraina, på Rumänska landsbygden och en del andra delar av Östeuropa är det i mycket fortfarande häst och vagn som gäller. Man förflyttas 100 år tillbaka i tiden med en skillnad. Folk pratar i mobiltelefon när dom sitter på hölasset.
I Albanien vart det + 46 grader varmt och det är inte speciellt trevligt i hojställ. Risk för vätskebrist är överhängande och flickvännen vart nära att tuppa av vid ett tillfälle. Fram med vätskeersättningstabletter för att återställa salter och mineraler i kroppen och sen rejält med dricka. Det gäller att vara uppmärksam annars kan det gå rejält illa. Flickvännen tyckte att det var löjligt att ha med vätskeersättningstabletter när jag propagerade för det innan vi lämnade Sverige men hon ändrade uppfattning i Albanien. Ingen skugga på vägarna och inga bensinmackar och fik på flera timmar så man är lite utelämnad. Några överraskningar vad det gäller vägar..... Helt plötsligt övergick den 4-filiga motorvägen bakom en krök till 1-filig grusväg......
Inte varje dag man ser trafikskyltar med stridsvagnar på här hemma i Sverige. Det fanns lite här och var i Kosovo dock.
Kosovo var över lag helt fantastiskt! Vi blev helt otroligt trevligt bemötta av precis alla. Till och med gubbarna vid gränsövergången skrattade och var glada. Rent generellt brukar inte folk som jobbar vid gränsövergångar vara speciellt muntra. Tror att det ingår i jobbspecen att vara sur. Kändes som att hela landet hade bestämt sig för att glömma det gamla och ge alla som besöker Kosovo (inte så många. Vi såg inga andra turister än oss) ett vänligt bemötande. Väldigt hjälpsamma. Vi återvänder mer än gärna till Kosovo! Vi stannade och tankade precis efter gränsen och dom gav oss klistermärken att sätta på hojarna gratis. Vi letade oss upp i bergen och kom fram till en liten by där vi köpte dricka och folk kom fram och pratade med oss. Vi blev inbjudna att äta middag och sova över hos den här kvinnan men vi hade tyvärr inte tid att stanna då klockan inte var så värst mycket så vi fick avböja tråkigt nog.
Vi vill ju alla marknadsföra vår verksamhet på något sätt för att försöka få in kunder i "butiken". Säljande argument skiljer sig ju lite från verksamhet till verksamhet..... Nu syns det inte så tydligt på den här bilden då den är lite för lågupplöst men vi råkade köra förbi Pussycat Bar några mil efter gränsen in i Tjeckien och dom marknadsförde sin verksamhet med en skylt utanför stället där det stod "Neue mädchen"...... Ni förstår nog vilken typ av ställe det var.....
Över lag är prostitution väldigt utbrett i Östeuropa och det är lite sorgligt när kvinnor tvingas in i detta för att det helt enkelt ibland inte finns något annat sätt att livnära sig på. Dom har inget val allt som ofta. Gränsen mellan att klara sig och gatan är ibland väldigt smal och det gäller män också men på ett annat sätt. Vi träffade på en man runt 60 års ålder i Serbien ute på landsbygden som blivit av med sitt jobb efter att han i jobbet skadat benet. Skadan gjorde att han haltade ganska illa och det gjorde att han hamnade utanför. Inget socialt skyddsnät där inte. Vi träffade på honom på en parkeringsplats längs vägen där han rotade i soporna efter något ätbart. Vi gav honom några flaskor vatten, några energybars och dom serbiska pengar vi hade kvar så att han i alla fall kunde köpa sig lite mer vatten och ett mål mat. En sak som vi märkte var att folk över lag var mer benägna att mata gatuhundarna än att hjälpa en annan människa.
På en motorväg i Kroatien (tror jag att det var) blev vi helt plötsligt och utan att veta att dom var i krokarna omkörda av Pat med flickvän. Vi vinkade glatt.
Här är en bild på mig i Österrike....
Stadens namn uttalas "Fooking" men stavas enligt skylten. Vi tog en omväg på ca 30 mil bara för att kunna ta den här bilden. Väl värt besväret kan jag tycka.
Min GPS har blivit ful i mun.....
Över lag har resan varit helt fantastiskt och jag känner mig ganska skönt avslappnad. Precis vad jag behövde efter en rejält stressig vår. Under en stor del av resan hade jag inte ens en aning om vilken veckodag det var och klockan sket man i fullständigt. Jag har ju historiskt gjort många av mina tidigare hojresor ensam innan jag träffade min flickvän och det har varit väldigt trevligt på många sätt och framförallt lite annorlunda i jämförelse med hur andra behandlar en. Framförallt i Östeuropa är det ganska ovanligt med tjejer som kör hoj så det har hänt många gånger att tjejer kommit fram till Eva under resan och börjat prata med henne trots att dom inte pratar ett ord engelska. Dom har blivit intresserade av denna kvinna på en faktiskt ganska rejält stor motorcykel och hur det funkar att köra hoj som kvinna. Många fina möten. Vid ett tillfälle i Rumänien kom det fram en prostituerad och vare sig hon eller Eva kunde kommunicera på samma språk men dom stod och "pratade" i nästan en timme om livet, resor och motorcyklar. Dom hittade varandra på något sätt och det slutade med att den prostituerade flickan välsignade Eva och önskade henne en säker fortsatt resa utan olyckor. Några saker som vi lärt oss:
* Det finns inte en enda människa i Albanien som kan köra bil.
* Ju fattigare folk är, desto mer villiga är dom att dela med sig av det dom har.
* Man ska inte kliva ut på öppna fält eller gräsmattor i Kosovo för då kan man bli av med ett ben eller värre. Det finns många landminor kvar efter kriget.
* Det står prostituerade uppradade längs motorvägen mellan Stettin och Świnoujście i norra Polen. Några av dom har små campingstolar som dom sitter på.
* Man ska över lag undvika att köra hoj efter att det blivit mörkt i Östeuropa. Dom markerar ibland potthål med stora stenar som dom lägger på vägen och dom ser man inte när det är mörkt.
* Man ska be om att få titta på rummet innan man betalar för sitt boende på hotell. Bara för att receptionen är fin och nyligen renoverad behöver det inte betyda att rummen är det.....
* Bara för att det finns gardiner i ett hotellrum behöver det inte betyda att det finns fönster.....
* När en hel fil på motorvägen eroderat sönder sätter man inte upp varningsskyltar i Albanien.....
* Tiggande barn vid gränserna behöver inte alltid betyda att dom är fattiga. Ibland sitter det några mammor i en sprillans ny luftkonditionerad Mercedes 100 meter därifrån och övervakar dom tiggande barnen. Ger man dom mat eller en vattenflaska så tar dom oftast inte emot gåvan. Cash is king.
* GPS:er funkar inte över huvudet taget i Ukraina och ganska dåligt i många länder i Balkan/Östeuropa. Ta med papperskartor. Vilket vi gjorde......
* Det är bra med knogskydd på hojhandskarna. Då slipper man skada knogarna om man kommer ifatt någon i bil vid t.ex. ett vägbygge som på ett fullständigt livsfarligt sätt kört om en strax innan. Personen i bilen i fråga blir fullständigt skräckslagen då man kör upp bredvid och bankar på sidorutan med knogskydden. Jag tror inte att den lilla råttan i Polen som körde om mig vid dubbla heldragna linjer, mötande trafik och 15 centimeters marginal till mitt styre någonsin kör om en motorcykel på det sättet igen.
* Det går utmärkt att kommunicera med folk som inte pratar samma språk som du. Ett leende och gester duger strålande bra.
Några bilder och tankar angående resan. Håll till godo.
MVH//Jan
Last edited:
5v fixar man ju på en semester, men att vara borta flera månader kan ju vara svårt.
