[2009] Lund - Moselfloden - Route des Grandes Alpes - Lago di Garda - Lund

[Palle71]

Det är mycket text, men det är mest för att jag ska komma ihåg vad jag gjorde på min semester om tjugo år.




Ruttplaneringen jag gjort framför datorn under våren skulle till sist omsättas i praktiken.

Det var hela elva år sedan jag var på hojsemester senast. 1998 körde jag och min dåvarande sambo på semester från Umeå via Norge ner till Lund. Den semestern var ett litet äventyr och riktigt trevlig, så det var med spänning och förtjusning jag nu skulle ge mig ut i Europa på egen hand. Den här gången slapp jag alltså förklara, att det var en dålig idé att packa ner en superstor hårtork i packväskan.

Packningen var ett kapitel för sig, även utan stora hårtorksmaskiner. Jag provpackade ett par gånger, lade till saker, tog bort saker, funderade, tog bort lite till och packade ner något annat. Eftersom jag tydligen blivit lite smått förståndig under åren som gått så antecknade jag noggrant var jag pillade ner varje liten sak, så jag inte behövde rota i fel packväska för att hitta det jag sökte när jag behövde det.

En annan lustig sak jag kom på mig själv med, var att städa lägenheten extra fint innan jag skulle ge mig av. Om jag skulle köra utför ett stup så skulle det åtminstone vara rent och snyggt hemma. I vissa avseenden börjar jag tydligen bli gammal trots allt.

Så… Dags att ge sig av…

 

[Palle71]

2009-06-18

Hojen är färdiglastad (bild 1) och det är dags att lämna hemmets trygga vrå för att ge sig av mot Öresundsbron, för att köra vidare ner till Rødby genom Danmark.

Tar ett dåligt foto (bild 2) när färjan lämnar hamnen och 45 minuter senare lade den till i Puttgarden.

Där ringer jag till en kompis, Jens, som jag tänkte hälsa på. Har inte träffat honom på 18 år och kontakten har varit sporadisk under årens lopp, så det ska bli kul att ses. Jens har hunnit med att gifta sig och för något år sedan fick de sitt första barn. Tyvärr är han upptagen den här helgen. Han berättar att han ska åka till en kompis i München och klättra i berg och vi bestämmer att vi istället ska ses när jag är på väg hemåt igen. Jag knappar lite på GPS:en, lägger om rutten och kör mot Koblenz istället.

I Burgwedel ligger tydligen ett IKEA (bild 3) och jag känner mig nästan som hemma. Går dock inte in och köper en lunch med köttbullar och lingonsylt, utan nöjer mig med att sträcka på benen och dricka lite. Passar även på att smörja kedjan, den första gången av många under resan.

Istället för en lunch på IKEA blev det en på Burger King på ett rastställe vid Lauenau (bild 4).

Mot kvällen har jag kommit fram till Hameln och det är dags för första övernattningen. Hittar en camping, slår upp tältet, äter lite på campingens lilla restaurang, dricker några öl och sedan är det läggdags. Lite trött men också glad över att vara på väg.

 

[Palle71]

2009-06-19

Vaknar, hoppar ur tältet och kokar mig en kopp kaffe (bild 1). Precis när jag ska börja packa ihop mina grejor så kommer en äldre tysk gubbe förbi och börjar prata. Han kan ingen engelska och min skoltyska sträcker sig till ett; ”Ein bier bitte!” och de gånger jag vill slå på stort; ”Zwei bier bitte!”, men med lite hjälp av teckenspråk går det hyfsat bra. Tydligen är det en stor stadsfest på kvällen och han tycker jag borde stanna och besöka den, men jag har en tid att passa då jag ska träffa en annan kompis i Stuttgart. Jag tackar för tipset men teckenspråkar att jag tyvärr inte kan besöka den. Önskar honom och hans fru en riktigt trevlig kväll och fortsätter med mina bestyr.

Vid Rhynern blir det kombinerad frukost/lunch på Burger King (bild 2). Lite mer än två timmar senare blir det bensträckarpaus vid Zehnhausen bei Rennerod (bild 3). Njuter lite av det öppna landskapet och på vägen bakom mig passerar massor av motorcyklar. Kanske är det en hojträff någonstans, eller en Gazz-runda i tysk tappning?

Till sist kommer jag fram till Koblenz, stannar till och avnjuter en cappuccino (bild 4). Härifrån startar min planerade rutt längs Moselfloden bort till Schengen i Luxemburg.

Molnen ser regntunga ut vid Winningen (bild 5), men än så länge har det inte fallit några droppar. Efter en halvtimme på kringelikrokvägar längs floden, där vinrankorna står tätt i dalgångarna, har jag kommit fram till Sankt Aldegund (bild 6, 7, 8).

På kvällen i Bernkastel-Kues slår jag läger. Efter att tältet är uppslaget och jag tagit en dusch ska jag göra ett litet försök att fira midsommarafton. Ger mig in till Bernkastel och hamnar på en restaurang vid stationen. Eftersom alla bord är upptagna blir jag placerad vid en tysk som är ganska rund under fötterna. Han kan inte mycket engelska, men jag får reda på att han har en gammal Chevrolet från 1967, en gammal Triumph-motorcykel från 1968 och en BMW-hoj, där det fortfarande sitter en kula i tanken sedan andra världskriget. Det berättar han glatt fyra gånger för mig, medan jag äter min mat och dricker lite öl.

Han börjar även berätta hur dåliga tyska fruar är och lovprisar kvinnor från Polen. Enligt hans sätt att se saken vet inte tyska kvinnor hur man varken lagar mat, städar eller har kul i sängen. Kalla som isbitar är de tydligen! Självklart är polska kvinnor tyskornas motsats och därför har han för säkerhets skull två fruar: En tysk och en polsk.

Han bjuder på öl och jag bjuder tillbaka av ren artighet. Det ska tydligen vara en stor stadsfest i Bernkastel-Kues under morgondagen och han föreslår att jag ska hänga med honom ut och festa, tillsammans med hans polska fru och hennes väninnor. Hans tanke är tydligen att jag kanske kan hitta mig en bra blivande fru bland hennes väninnor.

Som den tråkmåns jag är så tackar jag för erbjudandet, men avböjer, tittar på klockan och säger att det är dags för mig att traska tillbaka. Han tjatar ungefär i fem minuter till att vi ska dricka mer öl och han blir nästan lite sur över att jag ska gå. När jag ser honom tömma plånboken för att betala sin ölnota får jag min förklaring till varför han varit så pratglad.

Vandrade tillbaka till campingen och på vägen gjorde jag för säkerhets skull ett pit-stop på en liten pub, men…

 

[Palle71]

2009-06-20

…slutligen kom jag fram till min lilla borg (bild 1). Det var den midsommaraftonen.

Efter allt var packat på morgonen körde jag vidare längs Moselfloden. Ett kombinerat frukost/lunch-stopp gjordes i Trittenheim (bild 2). Efter en god pizza så gick jag ut och fick mina första regnstänk på mig.

Lite senare närmar jag mig Luxemburg (bild 3). Jag korsar gränsen och kör längs floden tills jag slutligen kommer fram till Schengen. Jag trodde det skulle vara ett lagom stort ställe, men det var verkligen en liten håla. Tar i alla fall en cappuccino på ett litet café (bild 4), tar en tio minuter lång promenad och sedan har jag sett typ allt som är viktigt (bild 5).

Nu är det dags att köra raka vägen till Stuttgart, där jag ska träffa den andra kompisen jag har i Tyskland. Givetvis krävs det mer kaffe i kroppen och det intas i Hauenstein (bild 6). Noteras kan, för den som är skointresserad, att i staden finns ett stort skomuseum.

Mot kvällen har jag kommit fram, letat upp var Petra bor och lastat in alla grejor. Därefter kommer hon med två stora kalla Paulaner-öl. Ibland smakar öl extra gott och efter en hel dag på hojen så var det här ett sådant tillfälle!

Vi skulle ut och äta lite gott tillsammans med ett par vänner till henne, så efter välkomstölen tar jag en snabb dusch och en kort stund därefter dyker de upp. Vi kör till en restaurang som serverar Schwäbischska specialiteter, väldigt god mat! Lyckligtvis var de alla bra på engelska och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord under tiden vi drack ett par öl.

 

[Palle71]

2009-06-21

Efter att Petra med stor möda och besvär lyckats väcka mig på morgonen så bjöds det på god frukost! Efter frukosten passade jag på att tvätta lite och under tiden tvättmaskinen gick så satt vi på balkongen med utsikt över hela Stuttgart, där vi njöt av solen och en öl. Högläste lite på skoj i en tysk morgontidning, där det stod något om Piratpartiet. Fick reda på att jag tydligen kan uttala orden rätt och riktigt, men vad hjälper det när jag knappt förstod vad jag läste? Det var svårt att slita sig från solen och lugnet på balkongen, men till sist körde vi och köpte varsin glass och drog vidare till Porsche-museet.

Vi gick runt och tittade på alla bilar (bild 1, 2, 3, 4, 5), hur utvecklingen gått framåt och såg en massa informationsfilmer. Såg även en Porsche-polisbil av nyare modell (bild 6)…

 

[Palle71]

2009-06-21 (forts)

…samt en bil jag gärna haft i garaget (bild 1) och en lite äldre polisbil (bild 2, 3).

Efter besöket på Porsche-museet åkte vi hem. Jag packade alla nytvättade kläder och förberedde lite inför morgondagens avfärd, sedan slappade vi lite på balkongen igen. Mot kvällen körde vi till Ludwigsburg för att äta lite mer Schwäbischska specialiteter och dricka några öl. Innan vi körde tillbaka gjordes ett kort besök på slottet (bild 4).

Väl hemma blev det ett par Paulaner-öl till och sedan var det dags att sova.

 

[Palle71]

2009-06-22

Snäll som hon är väckte hon mig inte när hon stack till sitt jobb, utan jag vaknade lite senare till dukat frukostbord. Fixade ihop en stor kopp cappuccino i kaffemaskinen, satte mig på balkongen och njöt. Vid lunchtid kom hon hem. Vi satt och snackade en kort stund, sedan hjälpte hon mig bära ut allt och vinkade av mig innan hon körde tillbaka till sitt jobb.

Körde lite rundor och lyckades till sist hitta en liten blomsteraffär. Köpte en fin krukväxt, skrev ett tack-kort och bad dem leverera det till hennes dörr. Sedan bar det av mot Schweiz!

Resan genom Schweiz skulle avverkas på småvägar eftersom jag inte var intresserad av att köpa ett motorvägsklistermärke. På småvägarna var maxhastigheten 80 km/h och jag hade hört det var riktigt höga böter, så jag fick snällt hålla mig till den angivna hastighetsbegränsningen och det var verkligen inte lätt.

En bit in i Schweiz började det ösregna. Jag stannade vid en pizzeria för att äta kvällsmat och slippa regnet för en stund. Hängde jackan på stolen och efter en stund hade det bildats en väldigt stor vattenpöl på golvet. Körde vidare, nu mätt och belåten, och efter ett tag så slutade det regna.

Klockan började bli mycket och det var än en gång dags att leta efter en campingplats. Jag bad snällt GPS:en visa mig vägen till närmaste sådan. Fick lämna den större vägen och körde serpentinvägar upp för ett berg. En liten bit utanför byn Prêles, som bestod av ett par enstaka hus, så fanns campingen helt plötsligt där. Slog upp tältet (bild 1) och någon timme senare sov jag gott.

 

[Palle71]

2009-06-23

Det var dags att köra vidare mot Genéve-sjön. På vägen togs det lite foton: Twann (bild 1), Lutry (bild 2) och Treytorrens (bild 3).

Passerade Lausanne och Vevey (bild 4), där jag stannade och tog en fika, på väg mot dagens slutdestination: Thonon Les Baines.

När jag närmade mig franska gränsen tänkte jag det kunde vara en god idé att spänna kedjan, så att jag dagen efter kunde ge mig upp i alperna utan dröjsmål. Körde förbi en liten verkstad som sålde och servade Aprilia, Husqvarna, Cagiva och motorgräsklippare. Stannade och gick in för att fråga om jag kunde låna verktyg. Han på verkstaden kunde inte ett ord engelska och med närheten till Frankrike så var det franska som gällde. Mina franskakunskaper sträcker sig till ungefär Merci, som jag lärt mig genom den smått irriterande chokladreklamen på TV, men efter lite pekande på hjulmuttern och kedjan så förstod han vad jag ville göra och jag fick plocka de verktyg som behövdes. Spände kedjan och ville ge honom en peng som tack men det viftade han världsvant bort. Jag tackade så väldigt mycket och fick därmed god användning för ordet Merci.

Korsade gränsen till Frankrike och kom till sist fram till Thonon Les Baines, men körde tillbaka till Amphion Les Baines där jag sett det fanns en camping. På vägen körde jag inom en mataffär där jag köpte lite mat att laga till. Väl på campingen var det än en gång dags att slå upp tältet (bild 5). Att övning ger färdighet stämmer, för det började gå lite snabbare att göra det. Vad det blev till kvällsmat? Det blev spaghetti, två köttfärsbiffar samt ett par öl (bild 6).

Gick efter maten ner till Genéve-sjön (bild 7) med en öl i handen och slog mig ner på en bänk. Där satt jag medan solen gick ner, lyssnade på vågorna som slog in mot stranden, tog ett par klunkar emellanåt och filosoferade lite. Sedan var det sovdags.

 

[Palle71]

2009-06-24

Kokade vatten och gjorde en kopp kaffe jag drack medan jag packade ihop tält och annat. Efter jag lastat hojen var det dags för det riktiga äventyret: Vägsträckan Route des Grandes Alpes.

Hann inte långt innan det var dags för första fotostoppet (bild 1). Sedan dök första skylten upp som visade att jag var på rätt väg (bild 2). Efter 40 minuter, vid Le Roposoir, var det dags för nästa foto (bild 3). Tolv minuter senare, vid Col De La Colombière, var det dags igen (bild 4).

Bestämde mig snabbt för att dra ner på fotograferandet, så jag skulle komma fram innan sommaren tog slut. Därför dröjde det hela tre och en halv timme innan nästa foto togs, vid Lac de Roselend (bild 5).

Eftersom jag var nyfiken på hur Val Thorens såg ut sommartid - jag har varit där en del gånger och åkt skidor vintertid - avvek jag från Route des Grandes Alpes för att köra dit. Ett par mil från Val Thorens var det hög tid att stanna ifall jag skulle hinna äta lite. Efter jag snabbt slagit upp tältet skyndade jag mig ner till pizzerian i byn. Stannade, fällde ut stödet och klev av och möttes av en mycket liten nyfiken vovve med en skarfs runt halsen. Den sprang ett varv runt hojen, stannade vid framhjulet, började nosa på det, tittade på mig och jag spände ögonen i honom, så att han förstod att det inte skulle uppskattas ifall han skulle pinka in sitt revir på däcket. Medan jag åt pizzan och tittade på obegriplig fransk TV så nosade vovven på hjälmen och sprang rundor runt hojen, så om han kunnat gå på två ben och varit lite längre än 30 cm, så hade nog även han kört Ducati.

 

[Palle71]

2009-06-25

Det var dags att köra de sista milen upp till Val Thorens. GPS:en ledde mig först till Méribel (bild 1) och sedan till en väg som var förbjuden för trafik. Vägen skulle förvisso säkert ha tagit mig över berget ner på andra sidan, men det var alltså bara till att vända och välja en annan väg. Jag började känna igen mig när jag närmade mig och till sist såg jag skylten (bild 2) som visade att jag var framme.

Det var rätt skoj att se hur det såg ut där sommartid och så annorlunda var det ju inte, även om allt var igenbommat på bargatan (bild 3). Tvingas jag välja mellan sommar och vinter så gör sig Val Thorens bäst på vintern!

Tog en halvtimmes sightseeing i Val Thorens och sedan körde jag tillbaka till Route des Grandes Alpes för att fortsätta mot Val d’Isére. På vägen dit var det vägomläggning, men nu tänkte jag vara lite outlaw och se ifall jag kunde köra där det var avstängt. Efter en mil, då jag kommit ganska högt upp på berget, visade det sig att vägen verkligen inte var körbar, så det var bara att vända och ta den andra anvisade vägen. Det gick alltså inget vidare med försöket att gå utanför lagens råmärken.

Efter ett litet matstopp så var jag framme i La Daille vid Val d’Isère (bild 4). Det var där jag hoppat bungy-jump två gånger en gång i tiden, närmare bestämt vintern -94. Både det värsta och det bästa jag någonsin gjort. Känslan efter hoppen går inte att beskriva, men den var riktigt härlig! Där fick jag en förståelse för vad det är adrenalinjunkies hela tiden letar efter.

Ett par minuter senare var jag inne i Val d’Isère. Gjorde ett besök på Snötorget (bild 5) och tog mig sedan en snabb titt på Moris Pub, där jag varit en hel del gånger på After-Ski. Försjönk i nostalgiska minnen ett par minuter, sedan var det dags att köra vidare på huvudgatan. Varje gång jag varit i byn har jag funderat på vart den där huvudgatan ledde, hur det såg ut längre fram, och nu var det äntligen dags att få svaret.

 

[Palle71]

2009-06-25 (forts)

Det som mötte mig ca tjugo minuter längre fram var en liten fors som rann genom orört landskap med höga berg runt omkring (bild 1). Det var mycket rofyllt och vackert. Vägen ledde vidare upp på det ena berget och efter en stund fanns det mer och mer snö längs vägkanterna. Hoppade av, kramade en snöboll och kom fram till hur tråkigt det är med en snöboll om det inte finns någon att slänga den på (bild 2). Jag gjorde ett misslyckat försök att kasta den på mig själv. Att gå så långt som till att mula mig ingick dock inte i planen. Lät även bli att göra en snöängel (bild 3). Istället hoppade jag upp på hojen för att köra vidare.

Ännu längre fram kom jag till ett ställe jag kände väl igen från då jag åkt skidor där. Nu fick jag se byggnaderna jag tidigare bara sett på avstånd (bild 4). Tydligen kallades platsen för Col de L’Iseran och låg 2770 möh (bild 5).

En bit längre fram passerade jag Parc National De La Vanoise (bild 6).

Som vanligt blev till sist klockan mycket och det var dags att slå läger. Hittade en camping i Lanslebourg Mont Cenis, som utan tvekan varit mitt favoritställe på jorden ifall jag varit entomolog. Det fanns en miljon myggor och insekter jag aldrig någonsin sett förut och jag fick vifta mer än en flaggvakt behöver göra då jag kör på Sturup Raceway medan jag slog upp tältet.

Jag kokade sedan lite spaghetti och stekte ett par korvar och det är inte helt omöjligt jag fick extra ofrivilligt proteintillskott. Gourmetmåltiden avnjöts med ett par öl.

 

[Palle71]

2009-06-26

Vaknade upp och var alldeles bubblig av alla myggbett på ryggen, men det var bara att bita ihop, för det var en ny dag och nya vägar. Alla hade de en sak gemensamt: De gick på hög höjd med fantastisk utsikt (bild 1).

Och gillade man kringelikrokiga vägar fick man sitt lystmäte mättat med råge (bild 2, 3, 4)!

Vid Col d’Izoard fanns ett litet monument med en tavla som handlade om Route des Grandes Alpes (bild 5).

 

[Palle71]

2009-06-26 (forts)

Man höll gärna tungan rätt i mun då man körde. En avåkning vid La Casse Deserte Col De La Platriere var inte att rekommendera (bild 1) och skyddsräckena var ofta en nollvisionärs mardröm (bild 2).

Mot kvällen hade jag kommit fram till Parc National Du Mercantour. Vägen var på sina ställen nog inte mer än 2,5 meter bred, så jag var glad över att köra hoj och inte bil om jag skulle få möte. Jag såg antalet bensinstaplar på LCD-displayen stadigt minska och snart började bensinlampan lysa med ett klart sken. Jag hade uppenbart beräknat sträckans längd lite fel och närmaste bensinmack låg då inte i nationalparken, så när jag kommit över bergskammen stängde jag av motorn och rullade ner ca en mil (bild 3). Jag blev lite stolt över mitt bidrag till att minska växthuseffekten och gav mig själv en klapp på axeln, samtidigt som jag oroade mig lite för ifall bensinen skulle räcka fram till nästa by. Ett litet stopp gjordes i alla fall för att beundra utsikten och sträcka på benen (bild 4, 5).

Väl nere i dalgången så startade jag motorn igen och körde vidare mot Guillaumes där GPS:en sade det fanns en bensinmack. Den var självklart stängd. Lite med hjärtat i halsgropen försökte jag leta upp en campingplats och följde skylten som pekade åt det ena hållet. Körde ut från byn och fortsatte ca 5 km utan att hitta den, sedan vågade jag inte köra längre och vände tillbaka. Kollade GPS:en som föreslog en annan camping och körde åt det hållet, svängde av, hamnade på en liten kostig och till sist vände jag tillbaka igen. Då hade det även börjat regna lite, så det slutade med att jag tog in på min första hotellnatt.

54€ inkl. frukost kostade det för en person och standarden var lite si sådär. Toalett fanns ute i korridoren, men en liten dusch i ena hörnet och ett litet handfat fanns på rummet. Tog en snabb dusch och gick sedan ner till den lokala pizzerian för att äta lite snabb kvällsmat. Efter beställningen var gjord gick jag ut med min öl i handen för att sätta mig. Jag hann inte ens fram till bordet då ett gäng killar ropade efter mig och frågade om det var jag som körde den röda Ducatin. Det var det ju och de berättade att de sett mig ett par gånger på vägen idag och på långt håll hört att det var jag som var på väg in i Guillaumes. De bjöd in mig till deras bord och jag slog mig ner. Alla kom från Österrike, utom en som var från Tyskland och tyvärr var de inget vidare på engelska, men med lite teckenspråk, dålig engelska från deras sida och dålig tyska från min så blev det ganska trevligt ändå. Det var hoj- och semestersnack för hela slanten. Berättade att jag varit på väg att få soppatorsk och en av killarna erbjöd mig lite bensin ifall det skulle visa sig att macken inte skulle vara öppen dagen efter. Tackade för erbjudandet och sade jag skulle komma bort ifall macken var stängd. Ett par öl och mycket snack senare tackade jag för mig för att gå och lägga mig.

Det var ganska skönt att för omväxlings skull slippa slå upp tältet, pumpa upp luftmadrassen (även om jag hade en elpump jag kopplade till hojen) och sova i sovsäck. Somnade gott i hotellsängen.

 

[Palle71]

2009-06-27

Vaknade och gick ner för att äta en ordentlig frukost (bild 1). Det var riktigt gott! Efter det var det dags att bära ner alla grejor och lasta hojen. Där kom jag i snack med två medelålders gubbar, en från Tyskland och den andre från Schweiz. De berättade att de träffats på en semester med sina familjer för tio år sedan, hållit kontakten sedan dess och nu bestämt sig för att lämna fruarna hemma och ses för en hojsemester. Schweizaren hade aldrig haft motorcykel innan, så han hade snabbt köpt sig en BMW och det var tydligen det bästa han gjort sedan barnen flugit ur boet. Efter vi önskat varandra fortsatt god semester så körde de vidare och jag passade på att fråga hotellägaren ifall jag kunde låna en vattenslang och spola av det värsta dammet från hojen, vilket gick alldeles utmärkt.

Eftersom macken var öppen så behövde jag inte nappa på de hyggliga österrikarnas erbjudande om lite bensin från föregående kväll, utan körde bort och tankade fullt! När det var gjort gick jag tillbaka och tog ett foto på hotellet (bild 2) och sedan bar det av igen.

Efter en timme kom jag till en väg där bergssidan var av en väldigt fin rödlila färg, så jag hoppade av och tog ett foto (bild 3). Tyvärr blev inte färgen lika framträdande och fin på fotot som den var i verkligheten.

Sedan råkade jag ut för ett knäppt GPS-fel. Hemma framför datorn hade vägsträckan ritats ut rätt på kartan, men då den överfördes till GPS:en måste något ha gått snett. Den visade att jag skulle svänga av från den lite större vägen in på en väldigt liten asfaltsväg, som slingrade sig upp för ett berg till den lilla, lilla byn Marie. Jag fortsatte genom byn och hamnade på en väldigt smal grusväg. Jag tänkte att, tja varför inte, och fortsatte. Vägen slingrade sig allt högre och högre upp (bild 4). Till sist stannade jag för att se efter vart jag egentligen var på väg.

Det var kokhett ute så jag misstänker GPS:en helt enkelt fått solsting, för när jag zoomade ut såg jag felet som inträffat. Den lilla grusvägen skulle förvisso ta mig till rätt väg på andra sidan berget, men eftersom jag misstänkte att vägen trafikerades typ av en bil i månaden så var jag inte så sugen på att köra vidare. Trots allt kunde ju något hända och jag skulle kanske hittas först ett halvår senare, så jag vände och körde nedåt igen, förbi byn och nedför berget. Körde sedan tillbaka en kilometer på den större vägen och svängde av på den väg jag skulle ha svängt av på enligt planen.

Stannade till i La Boline för att äta. Hela restaurangen hade väggarna fulla av fotografier med osannolikt vackra kvinnor och kvinnliga kändisar. Det verkade som att restaurangägaren var med på många av fotona, men jag låter det vara osagt om han Photoshoppat in sig själv, eller om han faktiskt träffat alla dessa kvinnor.

Beställde en Spaghetti Carbonara och fick in en portion som utan problem skulle räckt till två (bild 5)! Eftersom det var så varmt ute klämde jag den stora flaskan med vatten, Coca-Colan och avslutade det hela med en cappuccino. Blev proppmätt och kunde knappt resa mig från stolen, men med en stor kraftansträngning lyckades jag rulla ut till hojen igen.

Hamnade efter ett par mil bakom en klunga med motorcyklister från Tyskland. Med lite inspirerad körning hade jag efter en stund kört om dem alla. Först då upptäckte jag att jag kört fel eftersom jag glömt bort att titta på GPS:en, så jag fick vända tillbaka. Tog in på rätt väg och efter en del mil var jag så slutligen framme i Nice.

Det hade blivit kväll, så jag letade upp en campingplats och började slå upp tältet. Medan jag slog ner den ena tältpinnen efter den andre så blev det helt plötsligt ett herrans oväsen! Frågade paret i tältet bredvid mig vad det var och de nämnde ordet Cikador. Hade då inte en aning om vad det var, men tänkte, att låter det så hela natten så kommer min påse fylld med öronproppar väl till pass. Jag erbjöd mina grannar att ta för sig av propparna, men de skrattade lite och tackade nej. Senare förstod jag varför, då oväsendet helt plötsligt upphörde. Cikadorna lät alltså bara under en viss tid på kvällen. Som tur var.

Körde ut en liten runda och passade på att äta lite. Kom in i ett område nära Cannes med helt fantastiska hus ut mot havet, eller rättare sagt fästningar då de flesta var omgärdade av höga murar. Väl tillbaka på campingen öppnade jag min Robert Ludlum-bok, tog en öl och läste lite innan det var dags att sova.

 

[Palle71]

2009-06-28

Hela dagen ägnades åt sightseeing. Först på listan stod Cannes. Stränderna såg härliga ut (bild 1) och vilka båtar det fanns i hamnen (bild 2). Hotellen gick inte heller av för hackor (bild 3). Troligtvis hade halva semesterkassan gått åt ifall jag checkat in i pannrummet.

Efter Cannes körde jag vidare längs Route Des Escalles (bild 4) och Anthéor Cap Roux (bild 5) och nästa stopp blev St. Tropez. En mysig liten stad, men hade nog förväntat mig mer efter att ha hört det ska vara rika svenskars stekarställe nummer 1. Samtidigt är det kanske svårt att bilda sig en korrekt uppfattning efter att ha varit där bara en timme. En pizza gick i alla fall loss på 13€ vilket var lite väl dyrt i mina ögon, även om det är de priserna jag vant mig vid då jag varit i Frankrike på skidsemester.

Nu kunde jag till skillnad från vintern förflytta mig, så jag körde inåt landet och fick där en stor pizza med läsk för 6,90€. Körde vidare på D44 (bild 6) och D47 (bild 7) och kom slutligen tillbaka till Nice och campingen på kvällen.

 

[Palle71]

2009-06-29

Började dagen med att tvätta lite kläder och sedan ägnades resten av dagen åt bad i Medelhavet!

På vägen tillbaka till campingen körde jag in på en restaurang, en pizzeria, gick in och blev hänvisad till en hörna långt bort från andra gäster. Varför? Jag trodde det var en hyfsat enkel restaurang, men det visade sig vara fel. Det var en restaurang med klass, mycket stor och sobert inredd, med riktiga linneservetter, så det gick nog inte riktigt hem att vara klädd i ett par gröna arméliknande brallor och en Roskilde-t-shirt.

En av de välklädda kyparna kom med menyn, tittade nedlåtande på mig, slängde den på bordet, vände på klacken och gick snabbt därifrån med näsan i vädret. Efter det kom en servitris och tog emot beställningen. Hon var hela tiden mycket trevlig, skämtade och pratade lite, serverade maten, frågade om allt smakade gott, om jag ville ha något annat och så vidare. Längre bort stod kyparen med en kollega, tittade bort mot mig då och då och muttrade.

När tallriken var tom så påkallade jag hans uppmärksamhet och bad om notan eftersom den trevliga servitrisen var upptagen vid ett par andra bord längre bort. Han frågade om jag skulle ha något mer och jag sade nej. När han väl kom med notan så sade jag att jag ändrat mig och beställde en cappuccino. Han gav mig en blick som kunde ha dödat mig på fläcken.

Lyckligtvis var det den trevliga servitrisen som kom med kaffet och en ny nota. Jag sade till henne att hon gett mycket bra service till skillnad från de andra och hon blev väldigt glad. Gav henne 4€ i dricks och sade att hon fick dem så länge hon behöll dem själv och hon tackade så mycket med ett stort leende. Mätt och belåten gick jag ut och startade hojen som mullrade igång och körde hemåt mot campingen.

Det var grannarnas sista kväll innan de skulle åka hem till Tjeckien tidigt på morgonen. De satt och delade två flaskor vin och jag frågade om det gick bra att göra dem sällskap med ett par öl. Det blev en hel del semesterprat där de berättade att de nu hade varit i Nice två veckor: Flugit dit, hyrt cyklar och cyklat runt. Blev även lite motorcykelsnack då de kände till MotoGP:t i Brno eftersom de bodde i närheten. Sedan blev det självklart prat om Tjeckien och Sverige som länder. Det var riktigt trevligt! Fick deras mailadress för att skicka fotot jag tog på oss då vi satt där.

Smått runda underfötterna sade vi hejdå, önskade varandra en god resa och sedan var det sovdags.

 

[Palle71]

2009-06-30

Eftersom jag skulle köra vidare nästkommande dag så tänkte jag spänna kedjan igen. Nice måste ju ha en Ducati-affär och jag gick in på ett varuhus för att se ifall de hade en telefonkatalog jag kunde slå upp adressen i. På grund av språkförbistringen tog det en halvtimme innan jag hittat någon som kunde engelska och kunde hjälpa mig. Matade in adressen i GPS:en och efter två mils körning kom jag fram till Ducati-stället, som var stängt.

Körde tillbaka då jag mindes jag sett en Kawasaki-skylt på vägen och hittade den. Gick in och förklarade för killen bakom disken att jag gärna skulle vilja låna en spärrnyckel. Han följde med ut, såg hojen och jag sade jag behövde låna den för att spänna kedjan. Han sade ”No, no! We do it!” varpå jag sade att jag kan fixa det, bara jag får låna spärrnyckeln, men han var omöjlig att övertala, utan upprepade hela tiden ”No, no! We do it!”.

Frågade vad det skulle kosta och han sade att de skulle göra det gratis, så vi rullade in hojen i verkstaden och en ung kille började titta på den. Han tog fram en burk kedjespray och fullkomligt dränkte kedjan, trots man kunde se att den nyligen var smord. Sedan spände han kedjan och han upprepade ett flertal gånger under proceduren att jag behövde byta drivpaketet. Svarade att jag skulle byta det snart. Tänkte att jag hellre gör det i Italien än i Frankrike. Tackade så mycket och körde väldigt lugnt till campingen så att den överflödiga oljan inte skulle flyga åt alla håll och kanter.

Väl framme på campingen åkte hojen upp på centralstödet och jag började torka av kedjan. Märkte att den var spänd som en fiolsträng på ett ställe då jag snurrade på hjulet, ett tydligt tecken på att drivpaketet mer eller mindre gjort sitt. Det fanns i alla fall inte en chans att jag skulle våga lasta hojen och köra en meter kommande dag, av rädsla för att dra sönder motorn och därför körde jag väldigt försiktigt tillbaka igen.

Valde att köra förbi stället som spänt den och hittade istället en Honda-affär längre bort. Gick in i verkstaden och verkstadskillen förstod inte ett ord av vad jag sade, så han visade in mig i affären. Försäljaren kunde lite engelska och jag förklarade att jag gärna ville låna en spärrnyckel för att rätta till kedjan. Han följde med ut, såg hojen och började gestikulera vilt, samtidigt som han utropade att jag hade en Ducati och förklarade att de var en Honda-affär, så de kunde inte hjälpa mig. Han sade att de inte hade de specialverktyg som behövs till Ducatin och han hänvisade mig till Ducati-affären som jag sade var stängd.

Han muttrade och hade sig, sade igen att de inte servade Ducati, att de bara sålde och servade Honda. Jag förklarade att jag hade allt jag behövde, tog fram och visade hylsan och den lilla nyckeln till justeringsskruvarna, och det enda jag saknade var en spärrnyckel. Han fortsatte muttra och skaka på huvudet. Jag började bli lite förbannad, visade honom att kedjan var spänd som en fiolsträng och började så smått både skälla ut honom och vädja på en och samma gång.

Till sist så viftade han att jag skulle följa med in i verkstaden och sade till verkstadskillen att jag behövde låna en spärrnyckel. Verkstadskillen sken upp och förstod vad jag frågat efter tidigare och fiskade fram en. Tackade så mycket, gick ut och lossade lite på kedjan, så att den var rätt spänd på det ställe där den var som kortast och några minuter senare lämnade jag tillbaka spärrnyckeln och tackade verkstadskillen så mycket.

Körde sedan tillbaka till campingen, packade lite badkläder och drog iväg till stranden i Cannes. Tog ett dopp, började slappna av och läste lite i min bok. När jag precis torkat började det regna så smått, så det var bara att packa ihop och köra tillbaka till campingen igen.

När regnet dragit vidare körde jag in till Nice och fortsatte en bit längs kusten. Solen var på väg ner och jag tog ett foto (bild 1). Jag körde sedan tillbaka för att äta lite. Hittade en trevlig uteservering, slog mig ner och beställde en pizza.

En kort stund därefter kom en väldigt vacker kvinna och hennes dotter och slog sig ner vid bordet bredvid. Kvinnan började snegla en massa på mig och jag funderade på om jag hade en extra rolig hjälmfrisyr, eller om jag hade tomatsås på nästippen, eller något annat. Under hela måltiden kastade hon den ena blicken efter den andra mot mig och efter en stund tisslade dottern lite med henne, tittade bort mot mig, log mot sin mor och gick in i restaurangen. Här var nog tanken att jag, om jag varit mer modig och framåt, skulle börjat konversera med kvinnan, som då och då fortfarande kastade en och annan blick mot mig under tiden dottern var borta.

Så modig var jag självklart inte och efter en stund kom dottern ut igen. Jag åt färdigt, drack min cappuccino, betalade notan, reste mig och gick bort mot hojen, medan jag funderade lite på vad som hade hänt ifall jag haft mod nog att börja prata med henne.

 

[Palle71]

2009-07-01

Dags att lämna Nice och jag körde längs kusten mot Monaco.

Stannade till vid hamnen i Monaco där det låg helt fantastiska båtar förtöjda vid kajerna (bild 1). De höll på att förbereda för Tour de France i hamnen och jag slog mig ner vid en liten bar där jag drack den dyraste Coca-Colan på hela semestern: 6€ för en halvliter. Men jag var varm, svettig och törstig då solen stod högt på himlen, så just då kändes den värd varenda Euro.

Körde sedan vidare upp för en lång backe och svängde in på en liten gata där jag tänkt stanna för att ta ett kort ut över staden. Jag hann inte ens stänga av motorcykeln innan en polis med sträng uppsyn stegade fram till mig och sade att motorcyklar var förbjudna på den lilla gatan. Såg då vid en närmare titt, att affärerna som låg längs den var Gucci, Louis Vuitton, Prada, Cerruti och andra fina affärer, så jag drog slutsatsen de var rädda för hjälmbärande rånare. Det blev alltså inget foto, utan jag fick vända och köra ut från gatan medan polisen följde mig med blicken.

Körde vidare upp genom Frankrike mot den italienska gränsen. Uppe på bergsvägarna började det ösregna och åska. Vattnet rann i strida strömmar längs vägen och jag stannade till för att byta ut solglasögon mot vanliga glasögon. Åskknallarna kom precis ovanför huvudet och de kändes i hela kroppen, samtidigt som jag såg blixtarna klyva luften och slå ner inte långt ifrån mig. Kände mig rätt liten och lite rädd, men kunde inte göra mycket annat än att fortsätta min färd i allt djupare vatten nerför den slingriga bergsvägen, medan åskknallarna och blixtarna fortsatte.

I nästa dalgång regnade det betydligt mindre och jag stannade till i en liten by för att vila lite och ta en cappuccino. Sedan var det dags att dra på de genomblöta handskarna igen och varje steg kändes som att gå i en djup vattenpöl, för trots det är Gore-Tex-stövlar så hade de inte stått pall mot allt vatten.

Lite senare slutade det till sist regna helt och hållet och någon timme senare korsade jag den fransk-italienska gränsen. En bit in i Italien kom regnet igen med droppar stora som stenkulor. Jag kunde se längre bort att himlen var ljusare och hoppades att det var åt det hållet jag skulle.

Vid ett regnuppehåll stannade jag till i utkanten av en liten by för att kolla kartan i GPS:en, för att se hur långt jag hade till nästa lite större stad, där en camping förhoppningsvis fanns. Medan jag stod där så stannade en bilist till, vevade ner rutan och sade hej! Vi började prata lite och han frågade var jag kom ifrån, var jag varit och så vidare. Han berättade att han haft en likadan Ducati som mig, men att han aldrig varit lika tokig och kört så långt. Vi pratade väl en tio minuter om motorcyklar och semestrar och jag passade på att pumpa honom på lite information om städer jag skulle passera. Ett riktigt trevligt samtal som avslutades med att han önskade mig lycka till, vilket jag tackade för.

Väl framme i Asti så hade det börjat regna igen och jag hittade efter mycket om och men en camping lite utanför staden. De tog tyvärr inte VISA-kort, så det var bara att köra in till Asti igen för att ta ut kontanter. Väl tillbaka på campingen så slog jag för första gången under hela semestern upp tältet i ösregn. När jag var färdig skyndade jag mig bort till restaurangen för att äta innan de stängde köket. Tog en extra öl, varvade ner och gick sedan för att sova efter att ha pratat lite om kommande dagars väder med tjejerna i receptionen. Enligt dem så hade vädret varit detsamma i Asti som jag haft sedan jag kom till Nice: Regn på kvällarna och soligt igen på morgonen.

 

[Palle71]

2009-07-02

Precis som tjejerna i receptionen förutspått var det sol på morgonen och riktigt varmt. Tog en snabb dusch, packade ihop alla saker och körde vidare.

Målet för dagen var staden Varese. Precis som med Jens i Tyskland så hade det gått 18 år sedan jag senast hälsat på Lorenzo, kompisen jag har i Italien. Han hade också för en tid sedan gift sig och fått en liten son.

Vägarna dit var otroligt tråkiga! En lång raksträcka på två kilometer, en 90 graders kurva, sedan raksträcka i två kilometer, en svag kurva, och så vidare i vad som kändes som en oändlighet. Personen som satt hastighetsbegränsningarna måste dessutom ha varit full på jobbet. Det skiftade mellan 90, 70, 50, 40 utan några som helst synbara anledningar. Kurvorna på 90 grader var till exempel sänkta till 40 km/h. Jag körde genom dem i 70 utan problem. Dessutom satt det överallt varningsskyltar om automatisk hastighetsövervakning och till sist orkade jag inte bry mig. Det verkade ingen annan heller göra.

När jag närmade mig Varese ringde jag Lorenzo. Jag hade inte kunnat planera exakt vilken dag jag skulle komma, så vi hade inte bestämt något närmare. Det visade sig att de idag skulle fira sin bröllopsdag, men det var först mot kvällen, så jag körde vidare och var till sist framme. Ringde igen och han kom och mötte upp mig.

Hans fru bjöd på god pasta och en öl, samtidigt som vi pratade om allt möjligt. Roligt var, att trots det gått 18 år så kändes det som att vi setts för en månad sedan. Det flöt på riktigt bra. Deras son på två år var för övrigt en riktig liten spellevink och de hade fullt upp att hänga med hans rundor han sprang i trädgården. Till sist var det dags för dem att göra sig i ordning och för mig att köra vidare.

Kom fram till Lago di Lugano där jag hittade en camping. I anslutning till campingen låg en japansk restaurang, så eftersom inget annat fanns i närheten blev det mat där. Det fanns mycket annat än Sushi på menyn och efter lite rådfrågande, eftersom jag bara varit på japansk restaurang en gång tidigare i mitt liv, så tror jag att jag fick in något jag kunde äta. Det visade sig att jag fick rätt: Ris och kyckling med en god sås till. Det sköljdes ned med en god japansk öl.

 

[Palle71]

2009-07-03

Innan jag lämnade campingen för att köra vidare runt Lago di Lugano så fick jag självklart föreviga ett par av campingens husvagnar med tillbyggen (bild 1). Det såg ganska lustigt ut, med riktiga små stugor påbyggda till husvagnarna.

Körningen runt sjön tog mig in i Schweiz och jag gjorde ett kort stopp i Lugano (bild 2) som verkade vara en väldigt mysig stad. Dit kan jag mycket väl tänka mig att åka på en romantisk weekend i framtiden. Så nu gäller det bara att hitta en kvinna att vara romantisk med.

Efter Lago di Lugano körde jag även runt Lago di Como och efter det var det dags att köra bort till Lago di Garda.

Då jag passerade Palosco såg jag helt plötsligt en flagga vaja på toppen av en fabriksbyggnad (bild 3) och stannade till för att ta en närbild (bild 4).

Till sist var jag framme vid Garda-sjön och hittade efter mycket om och men en camping som låg i en lite större by, Peschiera Del Garda, så att jag en kväll kunde gå ut och festa till det lite.

På campingen var det en äldre gubbe som skulle visa mig var jag kunde slå läger. Han började peka på hojen och sken upp som en sol och sade "Casey Stoner" och visade tummen upp. Sedan log han ännu mer och sade "Valentino Rossi" och visade två tummar upp! Det var väl ungefär hela vår konversation tills han pekade var jag kunde slå upp mitt tält.

Medan jag slog upp tältet började det regna och åska och det blev värre och värre. Skyndade mig så gott jag kunde och kastade snabbt in grejorna i förgården. Sedan var det dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. Regnet smattrade mot tältduken medan åskan drog bort. Trodde det skulle läcka in, men det är ett bra tält och det höll tätt.

Till sist somnade jag gott.