Jag startade två trådar en gång i tiden (sitter med modem för tillfället så jag orkar inte leta reda på dom
), dels vem som bär ansvaret vid en olycka där hoj kör om en vänstersvängare och krockar, och dels vem som bär ansvaret om det sker en krock vid en korsning där hojen har kört förbi i 3-4 ggr skyltad hastighet och bilisten inte hunnit se. Och då avsågs inte det juridiska ansvaret, utan det moraliska, eller sunda förnuftsansvaret. Skrämmande många ansåg att det alltid var bilistens fel, oavsett hur hojen har betett sig. Det ansågs vara upp till bilisten att inte svänga om nån höll på att köra om. Jag skiter i vems fel det var om det gör ont i mig. Antingen har jag klantat mig, eller så har jag inte varit tillräckligt förutseende och defensiv för att kunna hjälpa andra i trafiken för att undvika olyckan. Ja, bilen skulle ha stannat vid lämna företräde-skylten, men hade jag varit alert, å bara hållit +20 över skyltat så hade jag kunnat bromsa och/eller svängt undan. Och framför allt överlevt, eller iaf sluppit mycket smärta och eventuella men.
INGEN i trafiken har några som helst rättigheter, vi har enbart skyldigheter! Ta lämna företräde-skylten tex. Det betyder bara att den som står vid skylten har skyldighet att stanna, inte att den som åker på den andra vägen har rätt att bara köra. Jag har ingen rättighet att köra hoj nykter, men jag har jävlar mig en skyldighet att inte göra det onykter!
När jag började köra hoj tyckte jag att dom som jagade sekundrar på bulten var ena jävla fån. Köra så, på allmän väg?! Sen köpte jag mig en gixxer, och sommarn efter så var jag en sån där idiot också. Jag tränade spårval, bromspunkter och självklart tog jag tid. Sub fem hägrade, och visst, var det inte så mycket trafik i vägen så var det inte omöjligt. Sannolikhetsinlärningen sa ju att det var inte så farligt, å jag kunde ju vägen, nemas problemas.
Kvällen den 4'e juli -06 gick det lite för hårt. Hade jag varit på bana hade jag glidit ut i sandfållan å svurit i skamkärran tillbaka till depån. Men eftersom jag var på bulten blev hojen sopor, och jag slogs medvetslös och slutade andas och hade ingen puls en kort stund. Antingen hade skyddsänglarna gruppmöte eller så blev Fan själv rädd att jag skulle ta över och skickade tillbaka mig... Men att jag hade lilltån på andra sidan är nog ganska säkert.
Fy fan vad jag är glad för den där vurpan! Den kostade en halvförsäkrad hoj, och mycket smärta. Men samtidigt tror jag att den räddade mitt liv. Hade jag mött någon (jag störtade på vänster sida av vägen) hade minst jag varit död. Nu slapp någon möta mig, just där, och jag fick en chans att tänka över vad fan jag höll på med, egentligen. När jag hörde om krocken på bulten förra veckan så såg jag lätt mig på den ena hojen.
Vi har ett jävla ansvar där ute, visst, drar jag av vägen helt ensam, då är det bara jag, räddningstjänsten, dom på sjukhuset och mina vänner och familj som drabbas. Men tar jag någon med mig, då är det dennes/deras familjer och vänner som drabbas också. Bara för att jag lekte! För att jag lekte och hade väldigt dåligt omdöme! Det är ju som att sitta på bussen och leka rysk roulette!
Visst, jag står på ganska bra nu också, men på ett helt annat sätt. Jag bromsar nästan aldrig före kurvor, jag har ett jämnt flyt istället, och läser av min omgivning på ett helt annat sätt än jag gjorde när jag jagade sekundrar hela tiden. Och jag har fan så mycket roligare, jag är hög på endorfin istället för adrenalin, mycket trevligare! Och chansen att jag ska få bli 30, 40, 50 osv har ökat ganska väsentligt också!
För att undvika den värsta pajkastningen så kan det gå åt helvete även i halva skyltade hastigheten också. Älgar anfaller inte bara fortkörare, punka händer alla, precis som rullgrus, mötande som gör fel osv. Men man kan ju alltid styra oddsen lite...