Att inte klara uppkörningen....

[Henrik Y]

Prata med körprovsförättaren innan och förklara problemen med att du blir nervös och att det ställer till det. Om ni hinner snacka en stund och bli lite "kompis" med varandra så att säga kanske det släpper lite.

 

[bosse-l]

Har väl inte så mycket klokt att tillägga men jag känner igen i alla fall lite eller ganska mycket av sakerna i min bonusflicka.

Hon kan köra väldigt bra (för sin ålder) men det låser sig väldigt lätt om hon blir osäker och nåt stör henne, det räcker tex att det är nån annan som är med eller nåt just går lite dåligt. Detta gäller även det mesta, då är det typ panik och hon lägger av fast hon kan det som ska göras utan problem.

Nu vet jag inte hur man ska hantera detta på bästa sätt men i hennes fall har det oftast släppt efter ett tag då hon tvingats göra sakerna och sett att det går bra och då går det sen bra utan problem. Nu är det ju lättare och billigare att nöta på med andra saker än just uppkörningar men försök "strunta i" (är säkert inte lätt) att du kuggat och kör igen och försök strunta i andra.

Är väl inte många som bryr sig om du tog kortet på första eller X försöket och det viktigaste är att du vet varför det tog X antal försök.

Som så många andra skrivit, tala med provförättaren och var öppen med dina problem är ju inget att skämmas för.

Skit uppkörning på dig! (Om nån säger "lycka till" det se då till att för allt i världen till att inte säga tack? Misstänker att även uppkörningar kan innefattas av dessa "otursregler" som gäller för musiker och jägare så chansa inte?? )

 

[Bushido]

Hej och välkommen.
Du behöver nöta, nöta.
Finns det möjlighet för dig att få hjälp på nåt avspärrat område där du bor?

Att byta uppkörningsplats för att handledaren suckar skulle jag aldrig göra, han är där för att stötta dig såklart, annars har han valt fel yrke.

Mina erfarenheter säger precis tvärt emot.

Vet man med sig att man tränat ordentligt och att man är en duglig förare samt att körskoleläraren/handledaren ger sitt samtycke och anser att man är redo för uppkörning, då kan det mycket väl vara så att provförättaren är en skitstövel som valt fel yrke. Har själv upplevt det, blev kuggad två gånger på en ort och bokade 3e försöket på annan ort bara för att omedelbart bli godkänd med beröm. Det säger mig att det inte var min förmåga det var fel på, utan snarare provförättarens attityd.

 

[PeterDeleter]

Mina erfarenheter säger precis tvärt emot.

Vet man med sig att man tränat ordentligt och att man är en duglig förare samt att körskoleläraren/handledaren ger sitt samtycke, då kan det mycket väl vara så att provförättaren är en skitstövel som valt fel yrke. Har själv upplevt det, blev kuggad två gånger på en ort och bokade 3e försöket på annan ort bara för att omedelbart bli godkänd med beröm. Det säger mig att det inte var min förmåga det var fel på, utan snarare provförättarens attityd.

Mig säger det att du var bättre förberedd "tredje gången gillt" utav vad du skriver ?

 

[Ricken]

Lite från vänsterkanten kanske.
Men Eddie Hall kämpade i många år för att vinna tävlingen världens starkaste man.
Han var ofta med i toppen och slogs men lyckades aldrig riktigt komma hela vägen.
Det tog på honom psykiskt så han skaffade sig en mental coach. Mycket samtal fram och tillbaka.
Men en dag efter att Eddie precis missat titeln igen så var han rätt deprimerad. Hur f-n ska han klara av det här?

Coachen sa då:
Vad skulle du säga om jag sa att du behöver bara misslyckas 10ggr till innan du lyckas och faktiskt blir världens starkaste man?

Det blev en vändning för honom. Han slutade se förlusterna som nåt negativt och som misslyckanden. Dom var ju faktiskt bara ett steg på vägen för att till slut nå sitt mål.

Så vad skulle du säga om jag sa att du bara behöver bomma uppkörningen nån gång till innan du lyckas?
Det är ok att misslyckas. Du ska till och med räkna med det. För det är ett steg på vägen och gör att du får med sig en erfarenhet till nästa uppkörning.

Sent from my Pixel 6 using Tapatalk

 

[MR Z]

Min karate-tränare sa till mig inför en stundande gradering: -" Sluta inte träna när du gör rätt, träna tills du inte kan göra fel!"
Lycka till på uppkörningen, behövs det 10 uppkörningar så är det så, ge dig aldrig!

 

[Raderad medlem 61114]

Inget sätter fart på sporthojpunktcom som en nyreggad kvinna med problem ?

 

[Bushido]

Mig säger det att du var bättre förberedd "tredje gången gillt" utav vad du skriver ?

Med tanke på att tredje uppkörningen skedde en vecka efter den andra och mer eller mindre utan ytterligare träning så tror jag faktiskt inte det, men jag kan absolut ha fel. Vore jag en oduglig förare som inte skulle ha körkort så har jag dock lite svårt att se varför min körskolelärare menade att jag var redo samt att jag blev godkänd direkt på ort nummer 2... Fanns även andra faktorer kring den första provförättarens attityd (allmänt sur och otrevlig jävel) som får mig att misstänka att de första underkännandena handlade mer om hans attityd kring privatister än om min körförmåga, men vad vet jag... Min poäng är bara att jag tror att det finns människor, både statliga tjänstemän och andra, som tvunget måste nyttja den mikromakt de besitter eftersom de annars blir deprimerade över att ha liten snopp eller vad annars som nu är fel i deras liv. Man ska oavsett inte låta det störa en och nedvärdera sig själv, det är bara att köra på och försöka igen

 

[HayabusaMan]

Och feministerna förnekar att tjejer inte har det lättare minsann. Här blev det fart på alla posörer och troll direkt : )

Tips till TS, ha inte så höga krav på dig själv och ta uppkörningsdagen som den kommer.

Finns ingen gräns för uppkörningar. För eller senare så sitter det och du har lappen.
Och du har dina germanska bröders stöd med dig hela vägen. : )

 

[HayabusaMan]

Inget sätter fart på sporthojpunktcom som en nyreggad kvinna med problem ?

Nej, roligt är det

 

[doolar]

Tänk på att ett körprov är en väldigt unik situation för oss som människor, särskilt vuxna. Det finns i princip ingen annan situation i livet där du på fläcken döms där och då, av en person, under någon timme, där svaret är antingen ja eller nej. Beslutet är i princip omöjligt att överklaga, argumentera kring eller förändra.

Det innebär ju att det är en situation som väldigt få av oss har ställts inför, och det är helt enkelt väldigt normalt att vara nervös över något med ett så pass drastiskt resultat. Just det ovan tror jag är bra att reflektera över när man blir väldigt nervös över detta. Det är inget konstigt. Vissa av oss blir mer nervösa än andra, på en del syns det mer ut än in.

Anekdot 1:
När jag tog A-kort var vi fyra som körde upp, två stack ut. Ena var en kille i 20-årsåldern som inte verkade nervös alls, han var tvärtom rätt självsäker. Skulle gå bra det här sa han snabbt. Väl på lågfarten kom hans nerver fram, pissenervös, min körlärare såg att han hade tränat för lite, "ingen chans". Typisk 20-årig kille alltså. Han slogs ut direkt, med rätta tror jag. Här vad det bristen på kunskap som gjorde honom nervös när det väl var dags, och han misslyckades som han borde gjort.
Den andra var en kvinna 40-50 år. Aaaaaaaasnervös. Tappade hojen först när hon skulle köra ut på lågfarten, sedan i garagevändningen. Fick ett snack med förrättaren och provade igen. Hon hade övat sa min körlärare, bara nerver. Hon klarade det, grät av lycka. Pratade med henne efter (det var bara hon och jag som klarade hela körprovet) och hon hade övat i åratal med sin man och på körskola.

Anekdot 2:
Min syrra hade samma problem med nervositeten - fast för bilkörkort. Det var åratal av lektioner och misslyckade uppkörningar. Hon tänkte att hon behövde öva mer, fast hon körde mer än väl för att klara provet. Det var bara nerver. Tror hon hade sitt första körprov när hon var 19. Lappen bärgades strax innan hon blev 40.

Vad gjordes fel? Ja att alla (utom jag) sa till henne att hon behövde öva mer. Det var ju nervositeten som strulade till det, inte kunskapen. Hon fick visserligen massor med mängdträning, men det var inte billigt...

Vad gjordes rätt så hon faktiskt fick lappen till slut? Hon funderade över det mentala, pratade med både körskolan och provförrättaren. Och så körde hon upp för automat för att ta bort ett moment, vilket nog hjälpte lite även om hon efter 20 års träning var en fena på att växla bil.

 

[doolar]

Nej, roligt är det

Det är väl aldrig någonsin att en man kommer in och skriver så öppenhjärtligt som TS. Ligger väl något i det också? Vi hjälper ju alla här?

Jag hjälper gärna någon som skriver och berättar som TS, hellre än trådarna med han knasten som tyckte det var orättvist att han kuggade för att han körde olovligen till provet tex.

 

[Raderad medlem 51742]

Inget sätter fart på sporthojpunktcom som en nyreggad kvinna med problem ?

Och feministerna förnekar att tjejer inte har det lättare minsann. Här blev det fart på alla posörer och troll direkt : )

Tips till TS, ha inte så höga krav på dig själv och ta uppkörningsdagen som den kommer.

Finns ingen gräns för uppkörningar. För eller senare så sitter det och du har lappen.
Och du har dina germanska bröders stöd med dig hela vägen. : )

Posörer och troll? Det kanske finns människor som faktiskt är såväl hjälpsamma som glada över att fler vill bli motorcyklister, oavsett kön? Ni får förstås skriva vad ni vill, men ett sätt att undvika att framstå som misogyna idioter kan ju vara att ta sådant förminskande skitsnack i DM er sinsemellan istället, så blir det inte så pinsamt.

 

[Surtees]

Det är väl aldrig någonsin att en man kommer in och skriver så öppenhjärtligt som TS. Ligger väl något i det också? Vi hjälper ju alla här?

Jag hjälper gärna någon som skriver och berättar som TS, hellre än trådarna med han knasten som tyckte det var orättvist att han kuggade för att han körde olovligen till provet tex.

Jodå, FearCat var ganska öppen med sina bekymmer att klara uppkörningen. Den tråden fick ett lyckligt slut och visade tydligt hur många hjälpsamma o trevliga sporthojare vi är på forumet.
Så hjälpen finns att få här för alla!!

 

[HayabusaMan]

Posörer och troll? Det kanske finns människor som faktiskt är såväl hjälpsamma som glada över att fler vill bli motorcyklister, oavsett kön? Ni får förstås skriva vad ni vill, men ett sätt att undvika att framstå som misogyna idioter kan ju vara att ta sådant förminskande skitsnack i DM er sinsemellan istället, så blir det inte så pinsamt.

Ta det lugnt, skojade lite. Du kanske missade min ": )"

Å andra sidan, så du menar på fullaste allvar att här finns inte ett enda troll? Kanske inte just i tråden men totalt?

Och Sverige som land är ju utformat att är du kvinna eller har ett nick som "Kvinna 28" eller "den desserterade afghanen" så får du fler svar/bemötanden

Du såg förmodligen inte ens det positiva jag skrev...

 

[Raderad medlem 51742]

Ta det lugnt, skojade lite. Du kanske missade min ": )"

Å andra sidan, så du menar på fullaste allvar att här finns inte ett enda troll? Kanske inte just i tråden men totalt?

Och Sverige som land är ju utformat att är du kvinna eller har ett nick som "Kvinna 28" eller "den desserterade afghanen" så får du fler svar/bemötanden

Du såg förmodligen inte ens det positiva jag skrev...

Jag fattar, det blev ett missriktat skämt. Det är skillnad på vad som funkar att säga kompisar emellan i bastun och hur det uppfattas på ett publikt forum, i synnerhet gentemot de som är nya på forumet och särskilt med tanke på att den här tråden knappast utmärkte sig för sitt trollande.

Eller så kan man helt enkelt strunta i den typen av epitet och låta de som bemöter en med välvilja bli bemötta på samma sätt.

 

[Cotton Candy]

Till er alla. Jag är överväldigad av den respons mitt inlägg fått. Av hjärtat TACK till alla som tagit sig tid att skriva uppmuntrande rader till mig.

Jag tar till mig alla tips och erfarenheter ni delat med mig. Jag inser nu att det inte är ovanligt att man är nervös eller att man får göra fler uppkörningar. Både min man och min son tog kortet på första försöket - samma med de enda mc vänner vi har. Det blir ju knasigt när jag jämför mig med dom med tanke på att jag har min ångestproblematik (som naturligtvis visar sig i massor med sammanhang; inte bara provsituationer).

Jag försöker tänka såhär nu:

Jag gör uppkörningen i Gävle nästa vecka.

Jag ska försöka våga vara ärlig mot inspektören och berätta hur jag mår. Inte för att få medkänsla eller för att jag vill att hen ställer lägre krav på mig utan för att det, precis som ni skriver, kan vara skönt att säga det högt. De inspektörer jag träffat hittils har varit snälla och trevliga, jag lägger absolut ingen skuld på dom att jag kuggade så förhoppningsvis är de lika snälla i Gävle.

Går det åt helvete får jag skrapa ihop pengarna till en fjärde uppkörning. Som min man sa (han är min handledare) - det värsta som sker om du kuggar är att du får köra hem med västen på. Och det är ju så. Det är ju ett mikroproblem jämfört med många andra problem oavsett hur gärna jag vill ha kortet.

Jag ska försöka komma ihåg att andas.

Åter igen stort tack. Vet inte om ni som kommenterat ser detta inlägg (jag hoppas det) men era svar har gjort stor skillnad för mig. Att veta att så många hejar på mig.
Jag hoppas vi ses på vägarna framöver.

 

[Cotton Candy]

Om du ändrar dig om Gävle och kanske ger Gillinge ett nytt försök så utlovar jag att jag och några till möter upp dig och peppar. Hör bara av dig i tid. Vi är ett stort gäng i STH som gör massa turer och runt 30% kvinnor i gruppen.

Får sukta/peppa dig med vår årliga tur till Åland och Skördefesten 22 september. Du kan få en plats och vi är 50/50 kvinnor/män på turen. Nu fick du kanske ett mål/tänka på lite annat och ge dig sjuttsingen på att du ska haka på...

Trevlig helg tillönskas!

View attachment 487697

Men alltså hur go är inte du?? Tack!! Vilekt underbart gäng ni verkar vara! Låter väldigt roligt med turer tillsammans!

 

[Bushido]

Det är rätt, på't igen bara! Lycka till!

 

[TomK]

Jag har alltid haft det jobbigt med rampfeber och stark nervositet inför tex uppkörning eller liknande saker. Det är först på senare år som det blivit bättre och jag har en mer avslappnad attityd även invärtes. Lyckades ändå fixa mc-kort och bilkort på första försöket. Några saker som hjälpte mig:

1. Vara rejält förberedd så att du även om kroppen skakar och magen pajat ur, kan hantera det mekaniska i körningen. Ofta släpper nervositeten när man väl kommit igång, så det är i början som det är värst (som jag upplevt det).

2. Kliva upp i god tid och vara på plats långt innan. Det ger iofs skallen mer tid att oroa sig, men man får ändå tid att springa på toa och att sitta och bara andas. Det finns yoga och andningssätt som minskar oron (in genom näsan, ut genom munnen och andas i "fyrkant" - in, vänta, ut, vänta, allt i lika lång tid och mentalt se en fyrkant framför dig som du följer med andningen).

3. Mental träning. Finns mycket att göra där, men jobba med att intala dig själv i att du vet att du är nervös, men acceptera den känslan och använd den vetskapen till att bara köra ändå. Många skådisar har det jobbigt med precis sånt här och andra som är utsatta för farliga situationer (soldater inför strid tex).

4. Prata med husläkare eller om du kan få träffa någon KBT-kunnig psykolog på vårdcentral tex. De kan ge övningar i att hantera stressen och det nervösa. Finns i värsta fall även medicin som kan dämpa oron. Några av dem blir man lite sömnig av, men kan fungera ändå - dock kan viss skärpa försvinna och det är nästan bättre att acceptera oron och använda den som ett vapen i att hantera de knepiga körsituationerna.

5. Fysisk aktivitet innan. Tex springa upp och ned i trappor eller göra armhävningar od. Mjölksyran och ansträngningen dämpar ångesten. Vanligt bland högpresterande idrottare att göra så - Ragnar Skanåker sprang i trappor vid sitt första OS i skytte och det gick vägen...