Jag garanterar att du aldrig har hört något positivt om grabrails av passagerare som suttit på en hoj som tvingats genomföra en panikbromsning och därpå följande undanmanöver. En sådan människa existerar inte i hela universum.
Det är en stor fara om man tror att grabrails skyddar mot risken att få "passageraren i ryggen" vid inbromsningar. Vid akuta situationer hinner passageraren mycket sällan spänna sig och ta upp sin vikt vid en inbromsning. Rent fysikaliskt så gör också hävstångseffekten att det är enormt mycket tyngre för passageraren att hållla emot sin vikt när man håller i grabrails nere vid arschlet jämfört med om man får ta stöd mot tanken. Spika fast en planka lodrätt i dess ena ände och försök tippa den. Även om man kanske inte kan blåsa omkull brädan så behöver man ju inte vara särskilt arg för att trycka omkull den. Gör sen om samma sak men du sätter ett stag i den rikting som du tippar brädan. Skillnaden i "hållbarhet" är enorm! Det kommer att krävas mycket adrenalin för att knäcka staget.
Passageraren har alltså en chans att hålla emot sig vid lugna inbromsningar vid t.ex. rödljus och luras därför tyvärr att tro att man klarar av att hålla emot sin vikt även vid riktigt hårda inbromsningar. Nej, låt armarna mot tanken bli "staget" som gör konstruktionen stabil. Grabrail kan jämföras med att man använder midjebälte istället för trepunktsbälte. Överkroppen kommer obönhörligt att slungas framåt.
Tyvärr så kan grabrails i vissa fall t.o.m. vara en försvårande faktor då de lätt lurar passageraren att sitta mer upprätt. Detta gör att passageraren med fart kommer att slå in i föraren en kort stund efter att föraren tagit upp sin egen vikt och kanske redan har lätt krökta armar. Ba....... Donk! Paradoxalt nog så är det troligen just denna extra belastning som får många förare att säga åt passagerarna att "
håll i dig i grabrailsen för annars så blir det så tungt för mig vid inbromsningen."
Vid akuta och hårda inbromsningar är det mycket enklare, och naturligare, att passageraren tar spjärn emot tanken. Visst finns det en risk att föraren i inledningsskedet får ta emot en större tyngd men eftersom passageraren sitter tätt mot föraren så kommer inte det där slaget som slår till en i ryggen när man inte var beredd på det. Dessutom är armarna som starkast när de är raka. Sen har passageraren faktiskt också en chans att ta upp sin vikt när denne såsmåningom "vaknar". Man orkar aldrig dra sig bakåt i grabrailsen.
Inte sällan tror jag att grabrailsanvändandet inleds av moppedister som åker omkring i 30-45 km/h. De tror sen att de kan använda samma teknik vid farter som är 3 gånger så hög. De inser inte att röresleenergin då blir 6-8 ggr. högre. Pratar vi om farter kring 240 km/h (som är toppfart för Thunderace+passagerare) så blir rörelseenergin i överkroppens framåtpendling 64 ggr högre än vid moppedistens 30 km/h! (Fördubbling av hastighet = 4-dubbling av rörelseenergin)
Jag är rädd att de olyckor som sker beror på oerfarenhet och okunnighet om hur man bäst bör bete sig som passagerare och framför allt KÖRA (och ge korrekta instruktioner före avfärd) som förare när man har x antal kg att ansvara för på bönpallen.
Jag har varit SMC-instruktör i några år och därför fått se både det ena och det andra på avrostningarna som SMC arrangerar varje vår. Passagerare som ej håller om föraren är bland det mest skrämmande! För några år sedan skulle vi ha inbromsning i 30-40 km/h följt på snabb undanmanöver. Ett par kommer åkandes och passageraren håller i sig i grabrailsen/pakethållaren. Trots denna otroligt låga hastighet och det faktum att passageraren på metern när vissste om exakt i vilken tiondels sekund som inbromsningen skulle ske så hade passageraren ingen chans att motverka pendelrörelsen vid undanmanövern. (Föraren visste ej om han skulle svänga höger eller vänster. Det visade jag mitt i inbromsningen.) Passsagerarens huvud var minst en halvmeter ifrån förarens i sidled, både vid undanmanövern och det därpå direkt följande "returkastet". (Då var huvudet en halvmeter "utanför" åt andra hållet.) Detta genererade självklart en mycket svårbemästrad pendelrörelse i cykeln och föraren hade tur som överhuvudtaget lyckades undvika en krasch. Jag stoppade dem självklart direkt när jag såg detta och gav dem instruktioner i hur man bör sitta; "-
Sitt tätt mot föraren och ta upp din egen vikt vid inbromsningen genom att ta stöd mot tanken." Vid nästa inbromsning kunde man inte se någon skillnad alls på detta ekipage och alla andra singelhojar som övade samtidigt. DE kunde först nu agera som en enhet och gjorde därför en perfekt undanmanöver! ENDA skillnaden var hur passageraren satt och höll i sig.
Det jag försöker beskriva är en situation där två vuxna ansvarskännade personer är ute och åker i ett förståndigt och lagligt körtempo utan fartiga kurvtagningar eller tvära rödljusinbromsningar och dito accelerationer. Att ha en passagerare där bak förhindrar starkt en körstil liknande den man har som ensam förare på hojen.
Varningstuta! Man kan aldrig veta när vardagskörningen övergår i krissituation och därför måste man alltid vara beredd.
För övrigt så tycker jag inte att man blir nämnvärt begränsad av vare sig passagerare eller full packning. Förutom att det lättare blir bakhjulssåka av vid gaspådrag när man har passagerare. Jag har som sagt kört hårt på bana med passagerare och kunnat konstatera att om passageraren bara "sköter sitt" så kan man köra mycket hårt. Maximala nedlägg med fotpinnskrap är fullt möjligt med passagerare. (Kanske inget man bör rekommendera dock.) Stenhårda inbromsningar från 180 km/h är inge problem alls med passagerare som väger 80-90 kg. (Och jag är absolut inte hulken!) Hårdade än så bör man knappast köra på gata ...
Jag har suttit som passagerare i många mil och i många hårda inbromsningar medan min f.d. sambo körde Thundern. Jag vill ju inte skryta nu men jag är faktiskt starkare i armarna än henne ... ;-) Hon hade aldrig något som helst problem med att hålla emot "min" vikt vid inbromsning. Jag tror inte att det ens diskuterats, och då bör det heller aldrig varit något som besvärade henne. (Tro mig, om något störde mitt ex så fick jag veta det ... ).
Sen så ger ju grabrail absollut NOLL kontroll över kroppen vid acceleration. Man har inte ens en sportkepa att försöka hålla i sig om man inte är helt beredd.
Fatta sen också hur kul det blir när föraren först gör en akut undanmanöver för att därefter sedan tvingas göra en hård inbromsning ...
I första steget så kommer "grabrailspassageraren" att hamna en halvmeter bredvid föraren, för att sen vid inbromsningen inte kunna hålla i sig och således köra om föraren ... Crash, Boom Bang ...
Således kan vi konstatera att:
* Grabrails är värdelösa vid acceleration.
* Grabrails ger urusel kontroll på kroppen vid snabba sidoförflyttningar då passageraren inte är förvarnad, och dålig kontroll när man är beredd.
* Grabrails ofta t.o.m. förvärrar effekten vid akuta inbromsningar.
* Det faktum att grabrails existerar gör att passagerare och förare luras att tro att de skall användas för att hålla i sig under färd.
* Flertalet svåra olyckor inträffar för att passagerare håller i sig i grabrails.
Nä... jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen.
Såga bort skiten!