Rockmorsan.
Våra sinnen är fantastiska att hitta på hyss, själv vaknade jag i 25 års åldern en morgon med vad farbror doktorn sa torgskräck.
Jag drabbades över natten av torgskräck
när jag la mej på kvällen hade jag ingen torgskräck. 9 månader tog det innan jag besegrade den olust känslan att vistas bland mäniskor.
Men till hjälp fanns ju inte några happy pills utan det var att ställa sig själv frågan, vad reagerar jag på nu, varför blir jag stressad o nervös för att gå in i en butik.
Reseptet för mej var att helt enkelt tvinga kroppen att göra det som hjärnan skrek att det gör du inte och tillslut fick helt enkelt hjärnan axeptera detta.
Men sedan är jag sådan att vill kroppen ha kaffe får den th'e eller något annat oavsett hur mycket huvudvärk den projicerar för att straffa mej
Man måste tydligen vara stönigare än sitt egna sinne för att lyckas, men i dag verkar varenda människa få happy pills som lösning och det är en dålig lösning.
Min sambo råkade ut för en krock för 19 år sedan och blev så rätt att barnen skulle ha skadats så hon började med happy pills och äter dessa ännu.
Varje försök att sluta resulterar i känslostormar som enorm glädje i 5 minuter, omedelbart efter kommer avgrundsdjup sorg o förtvivlan, sedan följer melankoli o efter detta, euforiska glädje yttringar.
Detta är vad happy pills gör med hjärnan dom blockerar dina känslor drar en gardin över o allt är samma, när man slutar som sambon så vet inte sinnena hur känslorna skall kontrolleras och livet blir en bergodalbana.
Så jag tror att kognitivbetendeterapi är den rätta vägen att gå istället för piller.
Eller vara tjurskallig som mej o lösa det en gång för alla själv.
Lycka till rockmorsan du verkar vara en varm o förståndig kvinna som är för rädd om dina närstående sådant börjar bli sällsynt nu mera.
Mvh