Bästa/värsta minne från lumpen?

[MickeZX7R]

Jag är förvånad att inte en sån här tråd finns på ett forum som domineras fullkomligt av manskönet?

(mörda inte ihjäl mig till döds om det nu råkar finnas en sån tråd som jag missat)

Så..få höra nu, ni som tillhör årgångarna som faktiskt gjort gröntjänsten.

 

[L. Mäkinen]

Bästa minnet är känslan att kunna strunta i att hälsa på flaggan som hissades när jag hade lämnat ifrån mig all utrustning den femte dagen efter inryckning.

 

[Kratoz]

Bästa.
Då vi på slutövningen smög in till trossen och snodde två kantiner, en full med köttbullar en med stekt fläsk.
Alla råvaror från ett fältslakteri.
Sen låg vi i tältet och åt, skratta och fes så tältduken började segla bort.

Sämsta:
213 tältnätter på 297 dagar.

 

[Bennybira]

Mitt bästa var väl kallelse till mönstring... Sedan ett brev med en ursäkt då de kom på att jag vid tillfället inte var svensk medborgare ... Well

 

[andersbrink]

...1998 landade ett brunt kuvert i brevlådan vid Weeping Willow Dr 3800K. Avförd som Stf.Mob-chef i sameland-nånstans.

Iofs, det var rätt najs att stå & vakta knugens bilar - inomhus - medans snön yrde utomhus - och heja tillbaks åt Silvia när hon knatade fram & tebax - på den tiden hon inte behövde botox.

 

[Skynet]

Flottan -91 på HMS Göteborg. Ett starkt minne är när en O-ring till svartvattenpumpen gick sönder samtidigt som maskinchefen och en annan värnpliktig stod i pumprummet. Jag tittade lagom ner i hålet för att se maskinchefen stå där nedspejad med små toalettpappersbitar i mustaschen samtidigt som han tar av sig glasögonen. Med lugn röst säger han bara ”Carlsson, hämta verktyg”. Det var inte läge att skratta….

Annars 0 nätter i tält, 2 nätter på logement (brandmansutbildning på Berga), roliga fester i Stockholm och Visby. Negativt var ca + 8kg vikt (bra mat med två kockar på 40 mans besättning)

 

[SwePace]

Oj. Det finns så mycket bra och dåligt så man vet inte vad man ska plocka.

Ett klart minne med leende på läpparna är när man för första gången står med en skarp, osäkrad handgranat i näven. Jösses vad jag kände mig levande, upphetsad, glad, litet kåt och rädd på samma gång.

Inte lika kul var det att vårda vapen i fält på vintern. Men å andra sidan brukar ju vägen som leder till vapen- och persedelvård vara roligare.

 

[MickeZX7R]

..små toalettpappersbitar i mustaschen samtidigt som han tar av sig glasögonen. Med lugn röst säger han bara ”carlsson, hämta verktyg”. Det var inte läge att skratta…

- hahaha!

 

[MickeZX7R]

...1998 landade ett brunt kuvert i brevlådan vid Weeping Willow Dr 3800K. Avförd som Stf.Mob-chef i sameland-nånstans.

Iofs, det var rätt najs att stå & vakta knugens bilar - inomhus - medans snön yrde utomhus - och heja tillbaks åt Silvia när hon knatade fram & tebax - på den tiden hon inte behövde botox.

View attachment 456369

- Ja hon såg bra ut förr.
Mötte henne i gröna mysbyxor och gummistövlar en tidig morgon på 90-talet, och då såg hon inte ut som på bilderna i din post, även om hon inte börjat fixa ansiktet då.

 

[MickeZX7R]

Oj.. en skarp, osäkrad handgranat i näven. Jösses vad jag kände mig levande, upphetsad, glad, litet kåt och rädd på samma gång.

- Kåt vetefan om jag kände mig, men det är ganska bra drag i tryckvågen från de där små ananaserna.

 

[Ulvhamne]

Mitt bästa lumpenminne är när jag fick ett brev om att de lagt ner förbandet jag skulle rycka in till, så jag blev parkerad i begåvningsreserven.

 

[Sheriffen´]

När någon fortfarande doftade parfym vid morgonuppställningen och befälet högt gapade ut "DET STINKER HORFABRIK".

Eller när GB:n tappat AK5:ans slutstycke i mossan och ovan nämnda befäl tar notis och gapar högt; "ANDERSSON, HAR DU TAPPAT SLUTSTYCKET? VAD TROR DU RYSSEN GÖR MED DIG DÅ?"

Eller när jag som förare i min 122:a tvärnitar och vagnchefen åker ur sin lucka efter ett högt "Förare, halt!" och landar på ansiktet över tornet.

 

[RymdBörje]

Plutonchefen på uppställning, ganska tidigt efter inryckning (fritt ur minnet):
"Nå mina pojkar, om ni har ni några problem kom till mig eller min kollega så hjälper vi er att reda ut dem.
Om ni har problem som ni inte kan komma till oss med, så finns det en stor städskrubb där borta."

 

[MickeZX7R]

..122:a tvärnitar och vagnchefen åker ur sin lucka efter ett högt "Förare, halt!" och landar på ansiktet över tornet.

-

 

[RN]

När någon fortfarande doftade parfym vid morgonuppställningen och befälet högt gapade ut "DET STINKER HORFABRIK".

Eller när GB:n tappat AK5:ans slutstycke i mossan och ovan nämnda befäl tar notis och gapar högt; "ANDERSSON, HAR DU TAPPAT SLUTSTYCKET? VAD TROR DU RYSSEN GÖR MED DIG DÅ?"

Eller när jag som förare i min 122:a tvärnitar och vagnchefen åker ur sin lucka efter ett högt "Förare, halt!" och landar på ansiktet över tornet.

Vad sjutton gjorde vederbörande för att kunna fara ut ur luckan? Vi flyttade på ett dike med en 121a och jag flög inte ur luckan då, hängde som en märla runt torntaket och knäckte bröstbenet.
Jag trivdes bra i grönt. Ett bra minne är första gången jag hörde motorstart på strv 121. Mysigt ljud!

/R

 

[JPT]

Sämsta va den dagen man rykte in, 320 dagar att slösa bort på en liv till onödigt skit...
Bästa va sista dagen, dvs Muck dagen me 1000kr på fickan... De sura i kråksången va att dom som mucka ett par månader senare fick 1500kr.

 

[MickeZX7R]

Jag trivdes bra i grönt.

- Jag också.

 

[SwePace]

Högvakten på Drottningholm.

Kul att ha gjort. Inte kul på natten tidigt i april med snöglopp.

En skvadronskamrat avvisade prins Carl Philip.

 

[MickeZX7R]

Under fältdygn vintertid fick ett tillskott i tältet i form av en ROK:are som tyckte att man skulle sova under bar himmel även om det var mitt i smällkalla vintern. Han ordnade sin bädd precis utanför tältduken, under maskeringsnätet.
Någongång i kolsvarta vinternatten beordrades en jägarpluton anfall/eldöverfall mot förläggningen, o vår stackars compadre blev övertrampad under tjim o tjo.

 

[Micke R]

November. Nattorientering. Fel läst kartan i ficklampans sken. Stenig bäck. Fastnade under motorcykeln. Känslan när kallt vatten fyllde skinnstället. Tog en halvtimme att komma loss.