Niklasinorr skrev:
Enligt Bike så var det bara Folksam och Länsförsäkringar som tillät banåkning, efter kontroll med Folksam (som jag har försäkringen hos) så gäller inte det längre, alltså bara Länsförsäkringar kvar (Och Tennant, Wasa Bilsport m.fl) Problemet är just att det utreds kraftfullt just nu och du kan ge dej f-n på att om bolagen hittar ett hål som innebär att dom inte behöver betala ut ersättning så kommer dom att göra det, och det gäller samtliga bolag. Jag är cynisk och erfaren nog att tro så illa även om dom "mindre" bolagen. Försäkringsbolag är affärsdrivande, ingen social instans, dom betalar inte för att vara snälla utan för att dom måste, och gärna efter ett antal prövningar och utredningar hit och dit.
Tänk om något bolag kunde göra en sporthojsförsäkring, med rimliga premier, skyhög självrisk och tillåtelse för att köra bana (utom för träning och tävling) Om alla sporthojsåkare i Sverige skulle ansluta sej till den försäkringen så skulle det gå runt och med en fethög självrisk så skulle folk tänka sej för innan dom busar alltför mycket.
Den höga självrisken skulle dessutom medföra att vi lagade mer själva, reparationerna skulle bli billigare eftersom vi inte skulle kräva rambyte bara för en lite repa, begpriserna skulle sjunka plus att "höststöldsbedrägerierna" skulle minska radikalt. Om man då tänker sej att självrisken dessutom skulle sjunka med tiden som man kör skadefritt så tror jag att det hela skulle funka bra...
Efter ett snack med en försäkringskille så säjer han att det inte skulle gå, vi kan inte ha orimliga självrisker säjer han??? Men orimliga premier det går tydligen bra?
Kryphål eller egna tolkningar?!
Som det har sagt tidigare så är det lagen som styr och eftersom det inte finns nått svart eller vitt i den här frågan så kommer det nog att bli nåt fall i år som kommer bli prejudikat antagligen.
Ang sporthojsförsäkringar så kommer här lite saxat info från SMC och FÖK:
Frågor och svar varför det är så höga försäkringspremier på så kallade sporthojar Problemen med dyra premier på sporthojar (klass 7) är ett stort, men angeläget ämne för de som berörs.
SMC:s försäkringskommitté (FÖK) letar med ljus och lykta efter någon idé som kan lösa upp den här knuten.
Sitter du inne med något förslag, hör av dig!
Varför är min premie så hög?
Svar: Skadeutvecklingen för sporthojar är en katastrof! Kostnaderna för försäkringsbolagen för just den typen av motorcyklar har för länge sedan passerat smärtgränsen. Anledningen är att klass 7-hojarna är klart överrepresenterade i skadestatistiken.
Exempelvis kan nämnas att för trafikförsäkringsmomentet är nästan varannan inkommen skada till Trygg-Hansa en klass 7 mot var 7:e för klass 3. Det blir inte bättre av att genomsnittskostnaden är ca 3 ggr större för en klass 7-hoj än för en i klass 3. Stölder är det också illa ställt med där mer än var tredje anmäld skada hos Trygg-Hansa är en klass 7 mot var femte för klass 3. Den genomsnittliga skadekostnaden för en klass 7-hoj är mer än dubbelt så hög. När det gäller vagnskadan är 11 % av klass 7-hojarna är inne för reparation. Motsvarande siffra för en klass 3-hoj är 2 %. Den genomsnittliga skadekostnaden är 60% högre för en klass 7 jämfört med klass 3. Detta betyder att drygt 1 av 10 klass 7-hojar måste repareras och när genomsnittskostnaden är ca 40.000 kr så måste 10 klass 7-åkare betala ca 4.000 kr/år (med administrativa kostnader blir det ca 5.000 kr) för att täcka denna enda skada. För en klass 3-hoj är det hela 50 st som är med och delar på kostnaden, vilket gör ca 615 kr, inklusive administrativa kostnader.
Detta resulterar i att en klass 7-hoj är många gånger dyrare att försäkra i och med att de oftare är inblandade i försäkringsärenden och varje enskilt ärende är mycket dyrare. Man skall ha i åtanke att detta är genomsnittsberäkningar för hela landet. I storstäder är risken högre och därför skadekostnaderna och premierna högre. Som ett belysande exempel är att Trygg-Hansa har 700 st R1-hojar i sitt bestånd. 290 st av dessa var under förra året anmälda till bolaget för någon form av skada! Det betyder ca 40 % av hela beståndet under ett och samma år! Om R1-orna haft en egen försäkringsklass så skulle det betyda att drygt två R1-hojåkare skulle betala en skada!
På grund av klass 7-hojarnas överrepresentation då det gäller kostnader så subventioneras de redan idag av andra motorcyklister i andra premieklasser.
Men jag kör ju lugnt med min klass 7-hoj, är 40 år och har full bonus, varför skall jag då betala så mycket?
Svar:I och med att du har full bonus och är så pass till åldern kommen, så har du blivit premierad, vilket sänker dina kostnader rejält, drygt 30 % jämfört med en 25-åring med full bonus. Tyvärr har du ett antal "kamrater" med samma typ av hoj som inte är lika försiktiga. Bonusen i sig håller på att spela ut sin roll efter avregleringen av försäkringsbranschen, se mer om det nedan. Kan nämnas i sammanhanget att nästan alla har mycket bonus så det inverkar inte så mycket på premien. Kostnaden och skadorna är ändock densamma. Totalt sett har 91% av alla försäkrade hojar 50% eller mer i bonus, 85% har full bonus. Av klass7-hojsåkarna är motsvarande siffror 96 % respektive 93%. Ett bolag försökte med att lägga alla klass 7-hojar i klass 6 för de som var över 40 år i tron/förhoppningen att de skulle vara "bättre" men de fick överge det, det visade sig att resultatet blev dyrare än väntat.
Men hur har det kunnat bli så här?
Svar: Anledning är först och främst som nämndes i första frågan, klass 7-hojar är klart överrepresenterade i skadestatistiken. Det går det inte att blunda för. Enligt uppgift från Trygg-Hansa är 75 % av kraschade hojar klass 7-hojar trots att de "bara" representerar 15% av beståndet. Men det finns även andra anledningar. När avregleringen av försäkringsbranschen kom under 90-talet började vissa försäkringsbolag plocka "russinen ur kakan". De nischade in sig på de så kallade bra riskerna, det vill säga 40-åringar, tjejer, vissa märken, klassiker, och så vidare. De som passade in bland de goda riskerna försvann givetvis till de nischbolagen. De som inte var russin i kakan blev kvar i bolagen med de "traditionella försäkringarna" inklusive de dåliga riskerna där unga människor och klass 7-hojarna ingår. Att sedan EU sade ifrån att det inte får finnas några konkurrenshämmande åtgärder gjorde inte saken bättre. I och med det försvann alla branschgemensamma överenskommelser. Exempelvis behövde/fick inte bolagen följa det klassningssystem som tidigare alla bolag tillämpade både på bil och mc. Ett annat exempel är att det gamla bonussystemet håller på att lösas upp eftersom bolagen numera inte behöver lämna bonusupplysningar mellan varandra om någon byter bolag. Detta ger möjligheter till andra försäkringslösningar/produkter för stora flertalet hojåkare, uppskattningsvis 80 - 85 %. Ökad konkurrens har trots allt gett möjligheter till flera valmöjligheter för den enskilde. Detta har i sin tur drabbat minoriteten med de dåliga riskerna eftersom bolagen helst vill ha "russinen". Sedan finns det bolag som inte vill syssla med motorcykel och därför sätter så höga premier så ingen kommer att teckna försäkring där. Skräckexemplet är 153.000 kronor helår/helförsäkrat för en 18-åring i storstad utan bonus, vilket givetvis ingen betalar. Trygg- Hansa har dock som enda försäkringsbolag ett "tak" på sin mc-försäkring; max 45.000 kronor helår/helförsäkrat.
Varför kan inte alla, oavsett typ av hoj, vara med och betala? Försäkringar handlar ju trots allt om solidaritet?
Svar: Givetvis hade det varit en utmärkt lösning att lägga någon/några hundralappar på de som har lägre premier och därmed sänka premierna för de med höga kostnader avsevärt. Tyvärr ser inte vår omvärld ut så i dag. Se ovan om avregleringen och EU:s förbud mot konkurrenshämmande åtgärder, det vill säga branschgemensamma överenskommelser. Skulle något bolag ändå bestämma sig för att göra det skulle det betyda att de givetvis skulle få i stort sett alla dåliga riskerna till sig. Men de skulle samtidigt tappa de bra riskerna eftersom det finns andra bolag som skulle ha lägre premier. Följden av det blev då att de senare skulle välja billigare varianter, med andra ord, byta bolag. Det är ju vad som redan skett. "Nischbolagen" har plockat åt sig mängder av kunder de senare åren. Så är det tyvärr med den solidariteten… När alla med bra risker gått till andra bolag så finns då bara sporthojarna kvar i bolaget som försökt vara solidariskt med påföljd att premierna skulle raka i höjden igen. Alltså en omöjlig ekvation. Det finns ett bolag som försökte sig på att sätta premierna lägre för klass 7-hojarna med hjälp av bland annat höga självrisker. Det var SUSAB i samarbete med motorcykelhandlarna. Försöket slutade med att de "brände" sig ordentligt och försäkringsvarianten upphörde drygt ett år senare.
Varför gör inte SMC något åt det här?
Svar: Frågan är vad går det att göra med tanke på ovanstående? Givetvis är det åt skogen med de skyhöga premierna och vi måste finna en lösning men det är långt ifrån enkelt. Att upplysa om kostnader, att påverka genom trafiksäkerhetspropaganda är långsiktiga mål det går att arbeta med men ger ingen märkbar effekt på kort sikt. SMC har funderat mycket de senaste åren för att försöka komma på en lösning som gör situationen bättre för de som vill köra sporthoj. SMC jobbar idag på följande sätt:
Att informera sporthojsåkarna om varför premierna är så höga
Att motverka bedrägerier
Att få ner antalet stölder
Att förändra dagens försäkringsprodukter så att de är mer anpassade till problematiken i premieklass 7.
Att jobba med utbildning speciellt framtagen för de som kör premieklass 7.
SMC har under år 2003 även antagit en avsiktsförklaring om trafiksäkerhetsarbetet som till att börja med bara riktar sig mot premieklass 7. Målet på sikt är att halvera antalet döda och svårt skadade motorcyklister.
Är det så att du funderat på någon idé hur premierna skall kunna bli vettiga och/eller att kunna få ned skadekostnaderna så är vi tacksamma om du hör av dig. Vi behöver alla råd och tips som finns ute ibland hojåkarna.
Har du en lösning så hör av dig till FÖK då skulle alla sporthojsåkare bli glada.
/N
