Med sina angivna 50 hästar är den kanske inte så snabb, i paritet med en modern A2-hoj. Dock underhållande. Låg vikt (ca 150 kg med alla vätskor), distinkt on-the-pipe-karaktär, kort utväxling och ett styre med rejäl hävarm. What's not to like?
Mitt exemplar är importerat från Nederländerna men kommer ursprungligen från Kanada. Den kan inte beskyllas för att vara i perfekt kosmetiskt skick, vilket jag personligen tycker gör livet lite lättare. Det är för mentalt påfrestande med en cykel i perfekt utställningsskick och den ständiga oron för repor och slitage.
Införskaffades i april 2023 och renoverades i princip resten av året. Grundtanken var egentligen bara att ta den från delvis isärplockad och lite nedgången till någon sorts originalskick. Några detaljer byttes dock ut av funktionella skäl. Bensinkranen med vakuumstyrning ersattes med en konventionell. Bromsoket fram togs från en tidig R6 (det s.k. "blue spot"). För att matcha den något mindre kolvarean införskaffades en 11 mm Nissin bromspump (original är 14 mm). Ett komplett Jim Lomas-system i rostfritt medföljde och monterades efter ett tag. 6-7 kg lättare än originalsystemet, ser fint ut och låter alldeles lagom mycket.
Trådeker-originalfälgarna, 2.15 x 18 fram och 2.50 x 17 bak, medför ett minst sagt skralt utbud av däck. Hittade endast ett enda vettigt prissatt landsvägsorienterat däck som kunde köpas i par, nämligen Bridgestone BT46 (100/90-18 och 120/80-17). Detta är egentligen mer avsett för "vintage-cyklar" men visade sig överträffa förväntningarna i både vått och torrt.
Originalstuket.
Någonstans på vägen råkade jag boka några bansessioner på Sturup och Knutstorp, men brottades med ett framhjul som trots flera riktnings-/balanseringsförsök inte ville sluta studsa och fara. De gyllene originalfälgarna är förvisso snygga och på sätt och vis en del av modellens identitet, men utöver detta finns det i praktiken bara en massa trista nackdelar med trådekerfälgar. Åtminstone när man håller sig till asfalt.
Eftersom jag inte hade lust att lägga en smärre förmögenhet på bredare fälgbanor från t.ex. Excel, eventuella specialekrar ovanpå det, samt hitta någon som kan ekra och rikta (i Skåne är det verkligen tunnsått inom området) fick det bli begagnade gathjul istället. Fram togs fälgen från en tidig FZR600 (3.00 x 17). Den har samma axeldiameter men är 10 mm bredare än TDR-fälgen, vilket föranledde tillverkning av distanser samt att den mekaniska hastighetsmätardrivningen fick stryka på foten. Ersattes av en digital, magneträknande Koso DL-03 (hastighet/varvtal/voltmätare/klocka + några varningslampor som inte kopplats in eftersom de är otydligare och därmed sämre än originalen). Originalvarvräknaren med sin charmigt idiotiska tankplacering fick självfallet vara kvar ändå. Bakfälgen kommer från en SZR660 (4.00 x 17). Distanser fick ordnas där också till axel och bromsok. Modernt sportgummi i form av Metzeler M9 RR Sportec kunde krängas på, 110/70 fram och 150/60 bak. Ett problem var att däcket nu till dels befann sig där kedjan normalt är. Det blev till att lägga tunna brickor bakom dreven samt kapa några millimeter av däckskanten med ett bågfilsblad. Som en chef.
Roade mig med att väga de kompletta hjulen inkl. däck och bromsskiva. Bak även inkl. drevhållaren. Bromsskivan fram väger ca 1,7 kg och drevhållaren ca 1,8 kg. Den fjuttiga bakskivan har jag inte vägt.
TDR original fram: 10,1 kg
FZR600 fram: 10,9 kg
TDR original bak: 13,3 kg
SZR660 bak: 14,5 kg
De smala trådekerhjulen är alltså inte fullt så lätta som de ser ut i jämförelse med en bulkigare alufälg skodd med bredare däck. Gissningsvis delvis beroende på att de sportigare Metzeler-däcken är lättare än street-varianten från Bridgestone, samt att de också körs utan innerslang.
Med sjuttontumshjul och JL-system. Fälgarna borde förstås ha en och samma kulör, men funktion före form (åtminstone när man är mitt i pågående säsong).
80-talsergonomi med ett modernt inslag.
Med klistrigare däck, fler banstinter, mer körvana, större mod och därför högre tempo blev det successivt mer och mer märkbart att de 35 år gamla fjädringskomponenterna kanske inte riktigt höll måttet. Mest markant bak. Planerna för vintern 24/25 är därför primärt väghållningsrelaterade och kommer att prioriteras på följande vis:
Renovering av slitet bakdämparlänkage.
Ny bakdämpare. Kandidaterna på kort-listan är M-Shock 2 och Hyperpro Hose Reservoir, men den senare är egentligen lite för dyr.
Cartridge emulator från YSS till framgaffeln samt kortade originalfjädrar + rördistanser. Fjädrarna är progressiva och planen är att kapa bort en bit av den mjukare, mer tätlindade delen.
Finlir med förgaseriet. Enligt JL ska piporna inte kräva ombestyckning, men när jag gick upp till 220-huvudmunstycken från originalstorleken 210 tyckte jag effekten hängde kvar lite bättre på höga varv. Ska prova med 230 också för att se om det gör någon ytterligare skillnad.
De rostfria JL-kamrarna är ökända för att vibrera sönder vid skruvinfästningen till värmeskydden, eftersom de kromade plåtarna väger en del. Överväger att byta dessa till betydligt lättare kolfiberskydd istället, men det blir också en slant.
Se om det med hyfsat enkla medel går att göra något åt sprickor och repor i kåporna.
Klä om sadeln.
Lackering av framfälgen i svart, eller kanske bägge fälgarna tillsammans i någon ljusare kulör.
Mitt exemplar är importerat från Nederländerna men kommer ursprungligen från Kanada. Den kan inte beskyllas för att vara i perfekt kosmetiskt skick, vilket jag personligen tycker gör livet lite lättare. Det är för mentalt påfrestande med en cykel i perfekt utställningsskick och den ständiga oron för repor och slitage.
Införskaffades i april 2023 och renoverades i princip resten av året. Grundtanken var egentligen bara att ta den från delvis isärplockad och lite nedgången till någon sorts originalskick. Några detaljer byttes dock ut av funktionella skäl. Bensinkranen med vakuumstyrning ersattes med en konventionell. Bromsoket fram togs från en tidig R6 (det s.k. "blue spot"). För att matcha den något mindre kolvarean införskaffades en 11 mm Nissin bromspump (original är 14 mm). Ett komplett Jim Lomas-system i rostfritt medföljde och monterades efter ett tag. 6-7 kg lättare än originalsystemet, ser fint ut och låter alldeles lagom mycket.
Trådeker-originalfälgarna, 2.15 x 18 fram och 2.50 x 17 bak, medför ett minst sagt skralt utbud av däck. Hittade endast ett enda vettigt prissatt landsvägsorienterat däck som kunde köpas i par, nämligen Bridgestone BT46 (100/90-18 och 120/80-17). Detta är egentligen mer avsett för "vintage-cyklar" men visade sig överträffa förväntningarna i både vått och torrt.
Originalstuket.
Någonstans på vägen råkade jag boka några bansessioner på Sturup och Knutstorp, men brottades med ett framhjul som trots flera riktnings-/balanseringsförsök inte ville sluta studsa och fara. De gyllene originalfälgarna är förvisso snygga och på sätt och vis en del av modellens identitet, men utöver detta finns det i praktiken bara en massa trista nackdelar med trådekerfälgar. Åtminstone när man håller sig till asfalt.
Eftersom jag inte hade lust att lägga en smärre förmögenhet på bredare fälgbanor från t.ex. Excel, eventuella specialekrar ovanpå det, samt hitta någon som kan ekra och rikta (i Skåne är det verkligen tunnsått inom området) fick det bli begagnade gathjul istället. Fram togs fälgen från en tidig FZR600 (3.00 x 17). Den har samma axeldiameter men är 10 mm bredare än TDR-fälgen, vilket föranledde tillverkning av distanser samt att den mekaniska hastighetsmätardrivningen fick stryka på foten. Ersattes av en digital, magneträknande Koso DL-03 (hastighet/varvtal/voltmätare/klocka + några varningslampor som inte kopplats in eftersom de är otydligare och därmed sämre än originalen). Originalvarvräknaren med sin charmigt idiotiska tankplacering fick självfallet vara kvar ändå. Bakfälgen kommer från en SZR660 (4.00 x 17). Distanser fick ordnas där också till axel och bromsok. Modernt sportgummi i form av Metzeler M9 RR Sportec kunde krängas på, 110/70 fram och 150/60 bak. Ett problem var att däcket nu till dels befann sig där kedjan normalt är. Det blev till att lägga tunna brickor bakom dreven samt kapa några millimeter av däckskanten med ett bågfilsblad. Som en chef.
Roade mig med att väga de kompletta hjulen inkl. däck och bromsskiva. Bak även inkl. drevhållaren. Bromsskivan fram väger ca 1,7 kg och drevhållaren ca 1,8 kg. Den fjuttiga bakskivan har jag inte vägt.
TDR original fram: 10,1 kg
FZR600 fram: 10,9 kg
TDR original bak: 13,3 kg
SZR660 bak: 14,5 kg
De smala trådekerhjulen är alltså inte fullt så lätta som de ser ut i jämförelse med en bulkigare alufälg skodd med bredare däck. Gissningsvis delvis beroende på att de sportigare Metzeler-däcken är lättare än street-varianten från Bridgestone, samt att de också körs utan innerslang.
Med sjuttontumshjul och JL-system. Fälgarna borde förstås ha en och samma kulör, men funktion före form (åtminstone när man är mitt i pågående säsong).
80-talsergonomi med ett modernt inslag.
Med klistrigare däck, fler banstinter, mer körvana, större mod och därför högre tempo blev det successivt mer och mer märkbart att de 35 år gamla fjädringskomponenterna kanske inte riktigt höll måttet. Mest markant bak. Planerna för vintern 24/25 är därför primärt väghållningsrelaterade och kommer att prioriteras på följande vis:
Renovering av slitet bakdämparlänkage. Ny bakdämpare. Kandidaterna på kort-listan är M-Shock 2 och Hyperpro Hose Reservoir, men den senare är egentligen lite för dyr. Cartridge emulator från YSS till framgaffeln samt kortade originalfjädrar + rördistanser. Fjädrarna är progressiva och planen är att kapa bort en bit av den mjukare, mer tätlindade delen. Finlir med förgaseriet. Enligt JL ska piporna inte kräva ombestyckning, men när jag gick upp till 220-huvudmunstycken från originalstorleken 210 tyckte jag effekten hängde kvar lite bättre på höga varv. Ska prova med 230 också för att se om det gör någon ytterligare skillnad. De rostfria JL-kamrarna är ökända för att vibrera sönder vid skruvinfästningen till värmeskydden, eftersom de kromade plåtarna väger en del. Överväger att byta dessa till betydligt lättare kolfiberskydd istället, men det blir också en slant. Se om det med hyfsat enkla medel går att göra något åt sprickor och repor i kåporna. Klä om sadeln. Lackering av framfälgen i svart, eller kanske bägge fälgarna tillsammans i någon ljusare kulör.
Skämt åsido, jag är av uppfattningen att saker och ting ska användas. En kalkylerad risk. Jag är dessutom "gubbe" och jagar inga varvrekord, men det kan förstås gå åt skogen ändå. Skulle det barka alldeles för mycket åt söder får jag väl köpa skrotet av bolaget och försöka bygga ihop något av delar från Spinnin' Wheel (60-tal TDR-delar listade) och/eller grekiska "breakers" (verkar ha sålt bra där, finns en del att hitta på car.gr).
