En bra bit in i april månad. Hög tid att få ordning på "allt". Det dyker ju upp nya saker hela tiden när man har ett gammalt härke. Bakdämpare är i alla fall på väg, en "M-Shock 2" från Shock Factory i Frankrike. Det är ingen Öhlins eller ens en Wilbers vare sig det kommer till pris eller förmodad kvalitet/funktion, men ligger snäppet ovanför t.ex. Hagon och YSS. Den har i alla fall justering av både kompressions- och returdämpning samt två års garanti.
Passade på att centrera framhjulet ordentligt (fälg från tidig FZR600, 10 mm bredare nav än originalet). Reducering av hemgjord specialdistans på ena sidan och ett par brickor på motsatta sidan. Det här är förstås ingen raketkirurgi men har ändå orsakat en del huvudbry. Enligt den samlade internetexpertisen är många Yamaha-fälgar från en viss period mer eller mindre plug-and-play gällande samtidig centrering av fälg och broms. Här verkar dock bromsskivan hamna något förskjuten relativt oket när fälgen är i mitten. Så pass lite att kolvarna kan kompensera, men ändå. Får mäta kolvutsticket ordentligt vid tillfälle. Hjulet sitter i alla fall mitt i gaffeln nu.
Höger Minkuni TM28SS inför byte till större (230) huvudmunstycke och ny flottörhustätning. Vajerstyrd flatslide-trottel och powerjet. Så vackert.

Tanken måste plockas av för åtkomst till det trasiga blinkersrelät. Något jag normalt sett drar mig för eftersom tvåtaktsoljebehållaren också gömmer sig där inne. I och med det åker man på en garanterat grisig luftning av 2T-oljepumpen. Passade därför på att smörja ett gäng annars icke åtkomliga vajrar som går kors och tvärs mellan gasvajerknippet, YPVS-servomotorn och ytterligare en kabelfördelare. Både gasrullens vinkel och avgasportens öppning reglerar pumpen. Jag räknade till tio stycken som har med förgasarna, avgasporten och oljepumpen att göra. Antalet kändes hyggligt imponerande, men en Aprilia RS250-ägande kompis menade på att det förmodligen är likvärdigt på den, eller möjligen ännu värre. Här har vi fyra stycken.

Och här sitter ytterligare sex som är bättre på att smälta in.

Svetsade/fullagade diverse kåpdelar med lödkolv. Håller förvånansvärt bra. Armering i form av häftklammer där det behövdes extra förstärkning. Toppkåpan och framskärmen är dock lite av hopplösa fall ur ett estetiskt perspektiv. Men det kan väl kallas patina, antar jag. Helt i linje med hur många exemplar faktiskt såg ut när det begav sig.


På 90-talet fick man klistermärken med Performance Bikes Magazine. Står sig budskapen än idag? Kan kanske användas för att täcka de värsta blessyrerna.

Passade på att centrera framhjulet ordentligt (fälg från tidig FZR600, 10 mm bredare nav än originalet). Reducering av hemgjord specialdistans på ena sidan och ett par brickor på motsatta sidan. Det här är förstås ingen raketkirurgi men har ändå orsakat en del huvudbry. Enligt den samlade internetexpertisen är många Yamaha-fälgar från en viss period mer eller mindre plug-and-play gällande samtidig centrering av fälg och broms. Här verkar dock bromsskivan hamna något förskjuten relativt oket när fälgen är i mitten. Så pass lite att kolvarna kan kompensera, men ändå. Får mäta kolvutsticket ordentligt vid tillfälle. Hjulet sitter i alla fall mitt i gaffeln nu.
Höger Minkuni TM28SS inför byte till större (230) huvudmunstycke och ny flottörhustätning. Vajerstyrd flatslide-trottel och powerjet. Så vackert.

Tanken måste plockas av för åtkomst till det trasiga blinkersrelät. Något jag normalt sett drar mig för eftersom tvåtaktsoljebehållaren också gömmer sig där inne. I och med det åker man på en garanterat grisig luftning av 2T-oljepumpen. Passade därför på att smörja ett gäng annars icke åtkomliga vajrar som går kors och tvärs mellan gasvajerknippet, YPVS-servomotorn och ytterligare en kabelfördelare. Både gasrullens vinkel och avgasportens öppning reglerar pumpen. Jag räknade till tio stycken som har med förgasarna, avgasporten och oljepumpen att göra. Antalet kändes hyggligt imponerande, men en Aprilia RS250-ägande kompis menade på att det förmodligen är likvärdigt på den, eller möjligen ännu värre. Här har vi fyra stycken.

Och här sitter ytterligare sex som är bättre på att smälta in.

Svetsade/fullagade diverse kåpdelar med lödkolv. Håller förvånansvärt bra. Armering i form av häftklammer där det behövdes extra förstärkning. Toppkåpan och framskärmen är dock lite av hopplösa fall ur ett estetiskt perspektiv. Men det kan väl kallas patina, antar jag. Helt i linje med hur många exemplar faktiskt såg ut när det begav sig.



På 90-talet fick man klistermärken med Performance Bikes Magazine. Står sig budskapen än idag? Kan kanske användas för att täcka de värsta blessyrerna.
