Här kommer ett alldeles färskt exempel. Har alltid haft stort förtroende för Johan Westerholm, han brukar vara bra, men här anser jag att han blandar bort korten fullständigt.
Ja, det finns naturligtvis (och som jag själv varit inne på i andra trådar) militärstrategiska och handelspolitiska anledningar till att Trump uttalat sig som han gjort. Det är definitivt ingen "slip of the tongue". Sådant bidrar naturligtvis till en nyansering av diskussionen. Och ja, alla vet att Trump brukar säga "spetsiga saker" som en del i ett förhandlingsspel. Det är verkligen ingen nyhet.
Det är i sig inget konstigt att försöka analysera de bakomliggande skälen till det hela, men som Westerholm argumenterar blir det som en ursäkt för och förminskning av det som faktiskt skett: att Trump uttalat hot om militära eller ekonomiska åtgärder mot en av sina närmaste NATO-allierade i syfte att skaffa sig kontroll över detta lands territorium.
Som att ord som uttalas inte skulle ha betydelse. Inget kan vara mer uppenbart för någon i dessa tider än hur stark ordens makt är.
Det är den här typen av direkt eller indirekt ursäktande jag menar. Det hade gått alldeles utmärkt för Westerholm att göra en heltäckande analys av de bakomliggande orsakerna, utan att samtidigt ägna sig åt denna typen av illa dolda apologetiska resonemang.
Att han sedan slänger in "...när vi istället vill satsa på unga överviktiga "hens" med blått hår och ring i näsa och underläpp." är en retorik jag inte hade förväntat mig av Westerholm och långt under hans värdighet.
Och så det obligatoriska för att göra resonemanget salongsfähigt i borgerliga kretsar: "jag gillar inte allt Trump gör och säger, men..."
View attachment 509044