Vårt förhållande har alltid varit ganska stormigt.
Vi är runt 30, men hon är äldre än mig.
Vi är på något vis ämnade för varandra, men saknar helt och hållet gemensamma intressen.
Jag är den händiga typen som älskar när något händer.
Jag tar för mig av livet och ordnar allt jag vill ha ordnat.
Tidigare levde jag ett mycket utåtriktat liv och jag har alltid jobbat sex dagar i veckan.
När jag träffade henne så bestämde jag mig för att skippa vännerna och nattlivet som DJ.
Jag la också mitt helgjobb på hyllan och bytade vardagsjobb mot ett annat för att slippa gammalt groll.. Jag ville börja på nytt.
Jag sålde min "ego-bil" till förmån för att sanera gamla lån.
Vi flyttade ihop rätt fort i hennes lägenhet och jag skar navelsträngen till min gamla, slitna lägenhet.
För att spendera mer tid ihop la jag också styrketräning 4 ggr i veckan på hyllan. Styrketräning för mig nu är att hämta öl i kylen och gå ut med hunden.
Sedan ett halvår har jag haft ny arbetsgivare och jag har mycket ansvar kombinerat med konflikt, vilket gör mig lite dränerad på energi.
Varje dag när jag kommer hem från jobb så är jag ganska pigg.
Min sambo vill givetvis (tur för mig) mysa rätt mycket så vi brukar alltid hamna i soffan framför TV:n förr eller senare.
Det är där som problemen börjar träda in.
Jag SOMNAR direkt.
Det är inte en vanlig "natti-natt sömn" utan en aggressiv jävla instant-sleep variant som gör mig omtumlad och disorienterad.
Jag pratar i sömnen om allt möjligt skit och när hon väcker mig så är hon irriterad över att jag somnar mitt i en konversation med henne.
När jag vaknar till så hoppar jag rätt in i konversationen igen, men pratar så jävla mycket skit att jag får torka mig kring munnen med dasspapper.
Det är inte så att hon är ointressant, men jag kan verkligen inte hålla ögonen öppna... Inte ens om jag läser en intressant tidning.
Jag älskar henne utav bara fan och vill verkligen inte sabba detta.
Hennes situation är tuff.
Hon förlorade sitt jobb för drygt ett år sedan och har inte hittat ett nytt sedan dess.
Arbetsmarknaden för henne är ansträngd, men hon höll huvudet högt ett bra tag.
Nu är hon på snudd ett nervvrak och sitter hemma varje dag.
Någon "hänga med väninnorna på café" är hon absolut inte.
Misantrop - jovisst.
Hennes största intressen är hennes dotter, mig och hushåll.
Till råga på allt så är vi förlovade och har precis köpt villa (med stort garage).
Villan är tyvärr i så dåligt skick och vår ekonomi räcker inte riktigt till alla renoveringsjobb.
Jag ser hela skiten rasa framför mina ögon.
(Gå till doktorn angående sömnen? Been there, done that. Svensk läkarvård kör hellre upp ett finger i röven på dig än skriver ut mediciner.)