Hatar inga motorcyklar och folk får verkligen göra vad fan de vill med sina ägodelar. Dock kan jag inte låta bli att undra; kan man verkligen banta bort så mycket från en tung touringhoj så att den blir smärt och smidig i slutändan?
Är det inte motor, ram, bromsar och allt annat som är tungt utav häll-vete? Blir inte slutprodukten rätt knubbig ändå? Bryr man sig bara inte?
Tro det eller ej, men K100 / K1100 är faktiskt ett slags lättviktsbygge, även i sina mest påklädda varianter.
Ja, eller - allt är ju relativt, men samtida XVZ 1200 TD och Guldvinge är både avsevärt tyngre och dessutom svårare att hantera vikten med.
Det märks när man skruvar med dem - det är inte mycket stag och grejer inunder. Istället är varje detalj passad in i nästa och bygger sin styrka på det viset.
Motor/växellåda ser massivt ut - lite bilklossigt och så, men även här har man hållt ned vikten genom materialval och smart design.
Men visst - det
ser kompakt och tungt ut, men även det går att vända till en fördel.
Tänk pitbull, avelstjur eller vithaj - och fortsätt bygga med det maskulint aggressiva formspråket.
Då blir motorn en bärande del i mer än bara det tekniska bygget
och även tankens markerade hunchbackpeofil, med det udda tillbakadragna tanklocket passar in.
Tankens utseende i nedre framkant måste dock modelleras om.
Fan, man skulle kunna dra lite åt Münch Mammut-hållet och göra en pastisch på det ultraklumpiga stuket!
På med en doppelscheinwerfer fram från en av de sista Büssinglastbilarna och sedan en riktigt tjock sadel.
Yay!
How I stopped worring and learnt how to omfamna dagens byggtrend?
Äsch, det går i vågor. Ibland bultar det i tinningarna, men jag väljer att se det som sker genom sotsvarta ironiglasögon.
Det byggs på många gamla K100 / K1100.
Hojen var på sin tid ett teknikmonster och absolut den likare andra jämförde sig med.
Den var då den absolut bästa långfärdshojen med en helt fantastisk aerodynamik.
Faktum är att en K100 / 1100 LT från 80-90tal, med den stora kåpan än idag faktiskt fungerar bättre ute på resa än det mesta som säljs idag.
Jag vet, jag har gjort mer än 10 Ironbuttkörningar på en gammal snut-LT, och bekvämare hoj under verklig körning får man leta efter.
Därför är det så skrattretande att en sådan duglig hojmodell ratas av nästan alla, och lämnas över till byggherrar som river av allt av värde för att reducera den genomtänkta kontinentkrossaren till en ytlig parkeringshoj som vissa fall ser ser årets längsta tur en helg varje höst när mustaschcharaden skall köras.
A sign of the times. Eller, ett tidstecken från alla tidigare generationer - gamla grejer slängs på sophögen även om dom fungerar lika bra som när dom var nya, och i vissa fall bättre än somligt som är nytt idag.
Ut med det gamla, in med det nya. För att det är nytt?
Sett i det ljuset är det bra att någon sätter kapen i hojar andra inte fattar hur bra dom är.
1 av 10 eller så blir till och med tilltalande. Typ.
Vackert så. Felet ligger inte hos dem som bygger.
Felet ligger hos oss andra som inte kört skiten ur objekten redan för länge sedan.
Mera mil, gott folk. Det är svaret på alla frågor, redan ställda eller ej.
lycka till 
