Nej, korrelation bevisar ju inte kausualitet.
Jag tycker ju dock att vaccinet är det som har högst misstankegrad av övriga alternativ man kan tänka ut. Jag skulle rent av vilja hävda att övriga alternativ mest är semantik och nåt som man dels förutsätts nämna i en seriös forskningsstudie.
Vad gäller covidvaccinen märker man ju att oavsett hur kritisk en studie är gentemot vaccinet så måste författaren lovorda vaccinets förträffligheter eftersom vaccinet inte får kritiseras.
Förr eller senare hittar vetenskapen trots allt fram till rätt svar men just nu är jag för varje dag allt mer tacksam för att jag avvaktade trots all skit jag fått ta för att jag inte sprang med flocken.
Det är helt klart oroande att vetenskap blivit så präglad av politiska agendor, samtidigt som framställningen av den så ofta också tycks präglas av en massa människors fria tyckande, snarare än vederlagd kunskap, inte bara inom detta området. Bekräftelsebias påverkar åt båda hållen.
Jag tror också det är sunt att avvakta och använda försiktighetsprincipen när kunskapsläget är oklart.
Jag vågar mig inte på att ha någon glasklar uppfattning i frågan om vaccinet, men konstaterar att jag inte tog några fler sprutor efter andra dosen och är nöjd med det beslutet.
Såhär i efterhand kan man ändå fråga sig om den eventuella och rent medicinska nettonyttan av vaccineringen överväger de negativa effekter det gett på andra områden. Jag tänker framför allt på effekten av att man i en del länder i det närmaste tvingat befolkningen att vaccinera sig och hur det bidragit till att fucka upp tilliten till institutioner och det demokratiska samtalet. Sen finns det förstås fler faktorer än just vaccinationen som bidragit till detta. Men jag konstaterar samtidigt vi i Sverige ändå förhållit oss någorlunda sansade jämfört med en del andra länder, både i tvångsåtgärder och effekterna det haft på samhällsdiskussionen - när sådana argument kommer upp i den svenska debatten känns de snarare "importerade" från diskussionen i t ex USA.
Men det är en knepig fråga. Bara för att denna pandemi föll ut som den gjorde innebär det inte att det behöver bli mönstret för kommande pandemier. Låt säga att vi får en smittsam sjukdom med betydligt högre dödlighet och där frågan om vaccination eller ej närmast handlar om civilisationens överlevnad. I ett sånt läge blir riskanalysen annorlunda och försiktighetsprincipen, att inte agera, kan då kanske till och med leda till det mest fatala resultatet. Jag hoppas att det är beslut vi inte behöver ställas inför, samtidigt som jag är övertygad om att de någon gång kommer inträffa och att vi behöver förbereda oss bättre för sådana lägen.
Men det jag tror är avgörande i ett sådant potentiellt framtidsläge är en vetenskap som fortskrider, bygger ny kunskap och där människor kan ha tillit till den vetenskapliga processen, dess institutioner och till varandra. Den tilliten kan aldrig fås genom att någon bestämmer det, utan den kan enbart långsiktigt förtjänas, varför det blir så enormt viktigt att hålla vetenskapen så fri som möjligt från politisk påverkan.
Tappar mänskligheten förmågan till gemensamt framskridande genom att bygga kunskap och samarbeta förvandlas vi till en flock schimpanser och för dessa ser inte utsikterna speciellt goda ut vid framtida civilisationshotande kriser.