Intressant diskussion. Något som ofta förbises när man i media och allmänhet förhåller sig till forskning är att det inte handlar om att vinna en argumentation. Det är inte retorikens lagar som gäller och där den som framstår som mest trovärdig och har bäst argument vinner. Eller jo förresten, det är i mångt och mycket så debatten funkar i forskningsvärlden också. Man har en bias och vill så klart få sina forskningsanslag beviljade, har en karriär och försörjning att tänka på, ideologiskt grundade värderingar osv. Men det som ändå får det att funka, iaf hyfsat bra, är den vetenskapliga metoden, där antaganden behöver vara falsifierbara och resultat repeterbara. Så småningom skapas då validerad kunskap över tid.
Personligen sätter jag större tilltro till människor som kanske inte har rätt, men som alltid är kunskapssökande och beredda att ompröva sina antaganden än personer som är väldigt övertygande och absolutistiska. Iaf i teorin, i praktiken är jag förstås biased som alla andra och kommer vara benägen att mest hålla med de forskare som tycker precis som jag, samtidigt som jag har en benägenhet att missa att se sådant som jag inte förväntar mig att se.