Fyfan, det här är ett jobb för mig hör jag

Eftersom det kan bli jobbigt att umgås med idioter så är det rätt skönt med ensamjobb, jag ska nog ta och fundera på att utbilda mig till kranoperatör. Antingen det eller 4 år på högskola för att bli byggnadsingenjör men jag gissar på att pengarna är bättre på det förstnämnda...
Tjöra kran är rätt skoj, men nervpåfrestande.
Anser du att dina arbetskamrater är idioter nu, så skall du se vad du tycker efter att ha kört kran på några gjutningar.
Visserligen hjälpte det antagligen inte att jag var sveriges yngste kranförare när jag började (18).
Men att folk kan beté sig så djävla korkat är ett under.
Står man på en smal ställning när det kommer fem ton betong i en basker på full sväng och full fart på rälsen så försöker man inte stoppa den.
Pungt.
Till frågan:
De flesta kranar är självresande.
Man sätter ihop en jättelåg varpå man domkraftar upp och monterar sektioner allt eftersom.
Mindre kranarär färdigmonterade men hopvikta.
Masten är telesopisk.
Kranen på bilden gissar jag är på mellan 50 och 70 tonmeter.
Maximala lyftvikten är dock begränsad även den.
Maxbelastningen i tonmeter brukar vara något högre än längden på bommen.
Därför gissar jag att kranen på bilden lyfter 1,25 till 1,5 ton i spetsen.
Med full belastning på lyftkroken så ligger svängkransen i jämnvikt, dvs lasten bänder lika mycket som motvikten.
Borde kännas stabilt och bra.
Det gör det inte.
Hytten är vågrät på obelastad krok.
Med full last lutar den frammåt samtidigt som man tydligt känner allt glapp i svängkransen.
Tar en stund att vänja sig vid..
Man behöver inte sitta i hytten.
Väldigt ofta kör man med radiostyrning utom vid de kranintensiva etapperna (stomresningen).
Grävmaskin är roligare.