Men nu var min poäng att där de tar fram gasen, finns bara en köpare, vilket är en jätterisk.
Att transportera gas till annan köpare svinlångt bort, är dyrt.
Nu är det nog så att gas transporteras både hit och dit i världen även med lönsamhet.
Det är också så att vätgas lämpar sig väl för distribution av energi i pipeline (givet kostnad per MWh förstås) men om man jämför med exempelvis elektricitet:
En 400kV- ledning kräver pga separation mellan kablarna och frihet från träd samt säkerhetsavstånd att nätägaren behöver servitut eller motsvarande på en bredd som är 800m eller någonting ditåt. Det är en helvetes massa markjuridik och ersättningar som skall förhandlas fram och det är ingen snabb process.
En vätgaspipeline kräver fyra (4) meters juridisk bredd och grävs helt sonika ned. Den kan distribuera nio (9) gånger mer energi än 400kV-ledningen och förlusterna är i sammanhanget minimala.
Det är den andra fördelen med vätgas, det finns många nackdelar också som gör den helt ointressant för fordon förutom flygplan och större fartyg, men vackert så.
Om man då smäller upp några små kärnkraftverk i närheten av de stora industrierna och dessutom har en hel del vindkraft så är saken ganska klar. Och det är ju det här som är planen enligt tex Vattenfall. Stålproduktion med vätgas är kanske inte riktigt Columbi ägg, men teknologin har en potential att ensamt åtgärda nästan 10% av VÄRLDENS koldioxidutsläpp och det är förstås därför som stålet därifrån har en efterfrågan (/betalningsvilja) som kommer att överstiga produktionskapaciteten under många decennier framöver.