Depågroupierapport
Sammanfattning: Anti-klimax
Depågroupie 1 och 2 iklädde sig sporthoj.com-tröjor och drog till Sviestad i 180 (depågroupie 1 är "ung" och galen och det går mot dennas natur att köra långsamt när det sitter Monster Magnet i stereon). Väl där började säsongshysterin. Det blev stressigt för en ostrukturerad groupie som sökte uppskattning hos alla sina idoler på en gång, samtidigt, och bråttom var det innan dessa skulle ut på banan.
Och där satt den. Den där euforiska känslan. Road racing är så j-vla fräckt! Ljuden, lukterna, världens alla krafter som gudarna på hoj tyglar samtidigt. (Ja, ja, jag vet att jag borde tagga ner minst ett par snäpp...)
Det var då det började. Allas vår stora idol Swedie fick sin manlighet stukad (eller var det foten?). Depågroupie 1 hade stora förhoppningar på dennes manlighet och grät inombords när hon fick konvertera från groupie till mamma.
Torkel, guden av tordön och blårök stukade inte sin gudomliga kropp
, men däremot allt som hade med kåpor att göra. Till och med den så konstruktivt framfärdigade nummerskylten var förstörd. Misär för en depågroupie, som dock kunde trösta sig med tanken att hon tidigare fått en tur i Torkels andra berömda fordon, ambulansen. Jag var först. Jag misstänker att alla därefter bara ville härmas.
Min mekkamrat Relapse hade inte gjort sitt jobb, så Televerkshojen var oljesmord även utvändigt. Min mekguru Nr.18, som fått åtminstone oförstående mig att tro att vem som helst lätt plockar ihop en hoj, hade inte heller gjort sitt jobb. Han drog sig tillbaka och sög på sitt elfel. Inget av detta bådar gott för mitt eget mekande. Jag kommer stå med en oljegråtande Dolly, utan andra livstecken...
Men! Som mina goda vänner i Monthy Python skulle ha sagt: always look on the bright side of life. SjälFlyga håller internationell standard på standard numer, EasyLiving hade easy living på meklös hoj och med medhavd depågroupie, Mad Moose klotade inte nya fina hojen och Teddy sprang omkring och var mysfarbror. Dessutom fick depågroupie träffa likasinnade i oFFkeFFot, den blivande fadern till mina barn Mattias, och öl-Bj.O.rn som var macho nog att våga åka bil med mig.
Nu sitter jag hemma i min sängkammare och drömmer om att Relapse, Torkel och Nr.18 ska spendera många timmar i garaget och att Swedie ska sluta gnälla. Som äkta depågroupie tänker jag se till att hålla mitt mest åtråvärda objekt i god form, så kom igen nu Sweminem. Lite fighting spirit! Lär av Macho, bli macho, så ses vi på Anderstorp!
Tusan vad roligt skrivet!
