Och någon mobiltelefon hade man fan inte sätt röken av...
På den tiden var ju mamma tvungen att ge ut en TID när man skulle hem och äta och man var t.o.m. tvungen att PASSA den! Annars fick man en utskällning av farsan och ingen mat.
Idag får ju ungarna bara ett mobilsamtal när det är käkadags.
Nu hade jag iofs inte körkort innan mobiltelefonens tid men hur gjorde man då, när man fick soppatorsk på en öde landsväg en Söndagsnatt? Vad gjorde man om man krockade, eller om man såg en olycka? Hur gjorde alla säljare som sitter i bilarna hela dagen och koordinerar hela sin vardag med hjälp av mobiltelefonen?
Min mobil blev stulen för ca 6 mån sedan och därav har jag tänkt en del över det andra stycket. Jag har iofs vant mig att inte behöva ringa till allt och alla hela tiden, utan väntar till jag kommer hem och har tid. Men mitt jobb och min omgivning säger att jag är helt OMÖJLIG att få tag på, vilket jag också är, men frågan är hur man gjorde innan mobilen uppfunnits?
Mobiltelefonen måste vara en helt enastående uppfinning som ökat effektiviteten hos anställda, omsättningen hos företag, trafiksäkerheten på vägarna osv osv...
Men den har nog gjort oss bra mycket mer stressade. Tänk när man kunde planera sin dag i kalendern och när man sedan inte fanns hemma så kunde ingen nå en och man kunde jobba i lugn och ro. Va skönt! Idag blir man irriterad så fort man inte får tag i någon och det är knappt accepterat att inte vara anträffbar.
Mobilen är bra, men det är rätt skönt att vara ledig när man är ledig. Sen slipper man bry sig om allt och alla undertiden man är upptagen.
De som sökt en hittar man ju ändå på nummerpresentatören tills man kommit hem igen...
Så testa att lägga mobilen åt sidan i en månad eller nå't. Det tar en vecka eller två att vänja sig men sen är det faktiskt ganska skönt...