Det var sämre förr (född på 70-talet)

[Mavve]

Jag vet hur bra jag har det. Räcker med att du har en säng att lägga dig i på natten för att sova så har du det bättre än flera 100.000 andra på jorden.

Är förbaskad nöjd många gånger över mitt liv och hur bra jga har det.

750RR

 

[KawaZX9R]

Hur gjorde alla säljare som sitter i bilarna hela dagen och koordinerar hela sin vardag med hjälp av mobiltelefonen?

Körde in på mackar och ringde från automater.

 

[Seizure Later]

Körde in på mackar och ringde från automater.

Ja, det var tider, det fanns telefonautomater överallt, kullerstensbeläggning på riksvägar och massor av vägträd överallt. Sen kom 70-talet och förstörde allting...

 

[EBS]

Jag tycker inte om att behöva vara den som säger det, EBS, men din värld, i vilken det endast kommer att finnas kollektivtrafik, kommer att domineras av miljöpolitiskt korrekta kvinnor som hämnas århundraden av mansförtryck.

Jag beklagar.

Nej nej... det där är alla 70-taliser som regerar nu du pratar om.... som är uppvuxna i skogen... med kottar och allt sånt.. då blir man så där jobbit naturnära.. men vi som inte sätt gräs i annat än skolböckerna... vi kommer istället ha "bevara asfaltsparkeringarna"-organisationer.... där vi befriar ångvältar och grävmaskiner...

 

[Sphyrna]

Det är ett tufft liv (vi) sjuttiotalister har levt........
Jag svär, ni skulle aldrig ha klarat er i fem minuter på 70-talet. Skitungar!!!

Man#1: Aye, in them days we was glad to have the price of a cup of tea!
Man#2: Aye, a cup of cold tea!
Man#4: Without milk or sugar!
Man#3: Or tea!
Man#1: Aye, in a cracked cup and all!
Man#4: Oh, we never had a cup. We used to have to drink out of a rolled-up newspaper!
Man#2: Aye, the best we could manage in those days was to suck on a piece of damp cloth!
Man#3: Aye, but we were happy in those days, though we were poor.
Man#1: Because we were poor! My old dad used to say to me: Money doesn't buy you happiness!
Man#4: Aye, he was right, I was happier then and I had nothing. We used to live in this tiny old house with great big holes in the roof.
Man#2: House! You were lucky to live in a house! We had to all live in one room, all twenty-six of us, no furniture, half the floor was missing, and were all huddled together in a corner for fear of falling!
Man#3: You were lucky to have a room! We used to 'ave to live in a corridor!
Man#1: Oh, we used to DREAM of living in a corridor. It would have been a palace to us. We used to have to live in an old water tank in a rubbish pit. We got woke up every morning by having a load of rotting fish dumped all over us! House! Huh!
Man#4: Well, when I say house, it was only a hole in the ground covered by a sheet of tarpaulin, but it was a house to us!
Man#2: We were evicted from our hole in the ground. We had to go and live in a lake!
Man#3: You were lucky to have a lake! There were a hundred and fifty of us, living in a shoebox in the middle of the road!
Man#1: Cardboard box?
Man#3: Aye!
Man#1: You were lucky. We lived for three months in a paper bag in a septic tank. We used to have to get up at six in the morning, clean the paper bag, eat a crust of stale bread, go to work down at the mill, fourteen hours a day, week in, week out, for sixpence a week, and when we got home, our dad would thrash us to sleep with his belt.

(slight pause)
Man#2: Luxury. We used to have to get out of the lake at six o'clock in the morning, clean the lake, eat a handful of damp gravel, work a twenty-hour day at the mill for tuppence a month, and when we got home, our dad would thrash us to sleep with a broken bottle, if we were lucky!
Man#3: Well, of course, we 'ad it tough! We used to have to get up out of the shoebox at twelve o'clock at night, and lick the road clean with our tongue. We 'ad two bits of cold gravel, and worked a twenty-four hour day at the mill for six or seventy-four years, and when we got home, our dad would slash it to us with a bread knife.
Man#4: Right. I had to get up at ten o'clock at night, half an hourbefore I went to bed, drink a cup of sulphuric acid, work twenty-nine hours a day down at the mill and pay the mill owner for permission to come to work, and when we got home, our mother and father would kill us and dance on our graves singing Halleluja.
Man#1: Aye, and you try telling young people of today that. And they won't believe you.
Man#4: Aye, they won't!

 

[exiteme]

Det är ett tufft liv (vi) sjuttiotalister har levt........



Vill du höra om att ha det svårt? Vi kunde minsann inte bara ladda hem porr. Du var tvungen att muta nån alkis som kunde köpa dig ett nummer av "Fib Aktuellt" på närbutiken. Antingen det, eller så fick man nöja sig med underklädessektionen i Ellos-katalogen. Det var de alternativ vi hade.
Vi hade inte sånt lyx som "samtal väntar". Om du snackade i telefon och nån annan ringde så fick de upptaget. Och inte fanns det "Nummerpresentation" heller. När telefonen ringde så hade du ingen aning om vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en försäljare eller din spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara och ta en chansning.

Du glömde själva telefonen. En grå backelitlåda med NUMMERSKIVA!!! Var det upptaget fanns ingen återuppringningsknapp, utan man fick slå om HELA numret..om o om igen....
Och dessutom fick man sitta still hela tiden, för trådlösa telefoner lyste med sin frånvaro...hemska tanke...

 

[Ankan]

I barnprogrammen fick man lära sig att rika personer var dåliga människor. Det var rätt tänkt!

Det är inte utan att man börjar förstå, ditt behov av att upplysa oss om din dåliga ekonomi.