Min nya Arai Quantic är en hyllning till Flyin’ Fred Merkel som vann Superbike VM de två första åren, 1988 och -89, i sadeln på en RC30. Innan dess vann han AMA Superbikemästerskapen -84, -85 och -86 med VF750 och VFR750. I början av karriären körde han med Arai hjälmar men sedan bytte han till Nolan 1989, för att sedan gå tillbaka till Arai de sista åren. Alltid med samma grundmönster, men anpassat efter hjälmens former. Denna hjälmen har sitt mönster baserat på den version som Fred körde med i slutet på 1988 (och även använde på sina Nolan 1989). I botten på färglagren ligger alla hans tävlingsresultat för de två vinnande säsongerna i Superbike VM.
Merkel vann sina två VM-guld genom att vara snabb, stabil och med lite tur som alla mästare troligen har. 1988 var nog Bimota YB4 den snabbaste hojen på griden, på torra släta banor. Om (om inte ”om” funnits...) Tardozzi hade varit lite mer beräknande och/eller poängreglerna varit de samma under hela säsongen hade Bimota tagit hem titeln! Under det första racet på Donington så var det bestämt att poängen skulle baseras på de sammanlagda resultaten av de två heaten. Tardozzi på sin YB4:a vann det första och kraschade i ledning i det andra och fick därmed 0 poäng! Till nästa deltävling hade de gjort om reglerna... På Le Mans öppnade sig himlen inför heat 2 som fick ställas in. Det beslutades då att poängen från det heat som kunde köras skulle dubbleras! Pirovano (FZ750) som vann heatet tackade och tog emot, Fred som kom 6:a fick sin ledning i tabellen reducerad och Tardozzi tappade med sin 12:e plats. Ännu en regel som försvann. I slutändan stog i alla fall Merkel som vinnare tätt före Pirovano och Tardozzi.
Till 1989 hade Honda fått lite uppdateringar som gjorde den till den snabbaste hojen i uppställningen. Stephane Mertens hade bytt från Bimota till Honda och Raymond Roche inledde sin VM-karriär på den uppdaterade 851:an. Det var en hård strid om slutsegern mellan Merkel och Mertens, men med Merkel som vinnare efter att ha tagit poäng i alla heat utom ett. Roche slutade som 3:a tätt före Pirovano (OW01). Anders Andersson slutade på en 5:e plats i sammandraget!
1990 började bra för Merkel med tre vinster, en andraplats, tre tredjeplatser och en sjätteplacering under de fyra första tävlingshelgerna. Sedan följde lite blandade resultat, dock aldrig sämre än 10:a, så inför sommaruppehållet låg Merkel 3:a tätt bakom Mertens och Roche. Honda insisterade på att Merkel skulle köra Suzuka 8-timmars för dem under sommaruppehållet 1990. Tyvärr fallerade bromsarna på RFV:n och i kraschen bröt han ett par kotor, och så var den säsongen över. Han gjorde en comeback på Monza i början på Oktober, efter att ha tvingats stå över två deltävlingar, men hoppade sedan över även de sista tre tävlingarna (även av budgetskäl kan tänkas, privatteam som det var). Det blev en slutlig 6:e plats i tabellen, som vanns av Roche före Pirovano och Mertens. Dubbel Anders på en 9:e plats.
Året efter, 1991, hade framförallt Ducati fått ordning på sin 888:a, även Kawaski och Yamaha hade fått välbehövliga uppdateringar medan RC30:an hamnade på efterkälken. Doug Polen vann en överlägsen seger med totalt 17 heatsegrar (av 24)! Roche 2:a och Rob Phillis 3:a på ZXR750. Merkel slutade 8:a i sin sista säsong i sadeln på en RC30 (placeringen bakom Carl Fogarty som blev bästa RC30:a), året efter tävlade Team Rumi med OW01.
En liten lätt utvikning om kombinationen Merkel och RC30