Kan ju dela med mig av två färska riktigt nära otäcka olyckor som jag slapp vara med om. Som förmodligen
lett till direkt död eller svår invaliditet för min egen del.
Först vill jag klargöra att jag inte är ute efter att leka moralpolis. För mig personligen är motorcykelkörning
det vackraste och mest livsbejakande aktivitet som går att göra här i livet (med kläderna på). I en annars
vansinnig värld så är det min ventil för att känna mig fri och levande och ett avbrott bort från den gråa vardagen/hamsterhjulet.
Alla som kör motorcykel har själv ett stort ansvar, samtidigt som vi inte kan påverka alla yttre faktorer.
En olycka kan hända den mest erfarne och mogna mc-föraren. Viltolyckor, rattfyllerister, med mera, med mera.
Så jag uppmuntrar alla att köra mc. Och att köra efter deras bästa förmåga och ha kul.
Men jag vill dela med mig av mina nära-olyckor händelser. I bästa fall kanske det finns någon
som läser detta och kanske minns det där ute på vägarna. Om så bara en olycka kan undvikas
är det värt det.
1. Jag är på väg hem efter att ha köpt ett mc-tillbehör. Vädret är perfekt och vägarna är torra
och fina, med få bilar ute. Det är en 90-väg och jag tuffar på fint. Som alla vet så är ju BMW bilar
den vanligaste och roligaste trofén för oss spååårtåkare.
När jag kör på denna raksträcka så är det en ombyggd be-em-vä som drar på rejält för att
visa sina turbo-hästar. Jag är så klart inte sen att hänga på. Jag visar rejält var skåpet ska
stå, men det innebär också att farterna blir därefter.
Grejen är följande. Fart dödar. Men det är vi alla medvetna om och något vi alla kalkylerar med.
Inget att hyckla om. Jag har kört den här sträckan 100 gånger och trodde jag hade kolla
på alla avfarter. När jag visar bmw:n vart skåpet ska stå är det en mötande bil, långt borta, som
plötsligt svänger vänster över min fil, in på en avfart som jag kände till. Men bilen som svänger
av i en fart som jag inte trodde var möjlig. Det är alltså en vänstersväng i väldigt hög fart, helt
omöjligt för mig att ens föreställa mig.
Hade jag börjat rejsa med bmw:n några sekunder tidigare, hade jag befunnit mig där den
mötande bilen svängt vänster och jag hade förmodligen inte skrivit detta, om ni fattar vad jag menar.
Bara slumpen (och en skyddande ängel förmodligen) som avgjorde utgången.
2. Jag kör en annan dag, på landet. Fin väg som jag kört på 100 gånger tidigare.
Det är en liten bro man kör över, som gör att den fortsatta raksträckan är skymd, till
man kommit upp på bron. Det är ingen hög bro alls, men tillräckligt för att skymma vidare framåt.
När jag kör så brukar jag dra på lite på den här fina vägen och jag har knappt sett några bilar den dagen.
När jag är framför bron håller jag en hastighet som inte innebär superkort bromssträcka.
Jag vansinneskör absolut inte, men det är långa bromssträckor ändå.
Plötsligt kommer en mötande pickup och blinker ett par gånger mot mig och jag slår av gasen.
Tror fan inte mina ögon, någon jävla dåre har parkerat sin personbild med släp, precis
efter bron, på den dolda platsen. Utan problem kör jag förbi och skakar på huvudet åt dessa
dårar. Hade jag kört som vanligt, utan att pickupen blinkat på mig, hade jag nog heller
inte skrivit detta.
Jag anser mig köra med huvudet och inte med högernäven. Jag har kört utan några tillbud
till och från i nästan 20 år. Ändå var detta två scenario som jag inte hade koll på alls.
Därför delar jag det och hoppas att någon lär sig av mina misstag och kanske undviker en olycka.
Jag vet att min fart gjorde att jag utsatte mig för fara. Men vi är sportåkare och vi lever för fart.
Att jag klarat mig så länge, är för att jag bara drar på när det är bilfritt eller väldigt goda förhållanden.
Men detta har fått mig att tänka till två gånger extra, nästa gång jag är ute och kör.
Ta det lugnt därute, men ha kul som fan samtidigt