RandomDude
Gudomlig sporthojare
Precis, om vingen verkligen alltid ger ett positivt bidrag så är det alltså bättre desto större kraft vingen ger och vi kan därmed sätta vingens kraft till >> massan hos ekipaget.
Då kan man sedan förenkla förståelsen genom att och man sätter man ekipagets vikt = noll och tittar bara på kraften, F från vingen vid olika nedläggningsvinklar, alfa och däckens friktion, u mot underlaget.
Kraften neråt blir då:
F*sin(alfa)
Kraften radiellt blir:
u*F*sin(alfa) - F*cos(alfa)
Det är alltså uppenbart att vi har två motverkande krafter och sinusfunktionens natur gör att det alltid finns en vinkel där summan av krafterna kommer byta tecken och bli negativ. dvs vingen ger då ett nagativt bidrag.
Nu vet jag inte hur du definierar vinkeln alfa, men om alfa = lutningsvinkeln (0 om man kör rakt fram), så blir formeln:
Normalkraft vinge:
Fn = Fvinge*cos(alfa)
Kraften i radiell led för enbart vingen blir:
Fr = Fvinge*sin(alfa)
Om vi bortser från aerodynamik och motorcykeln håller en lutning på 64 grader och föraren håller en lutning på ca 70 grader (föraren hänger ut) så kan vi anta att den gemensamma effektiva lutningen av hela ekipaget blir ca 67 grader. Alltså friktionskoefficient mellan däck och mark tillåter att kraften appliceras med upp till 67 grader utan att tappa greppet.
Om nu vingens kraft appliceras i en vinkel av 64 grader (3 grader mindre än vad däcken klarar) så betyder det att det då finns potential att luta ekipaget lite mer (motsvarande vingens kraft för 3 graders vinkel).
Det jag försöker säga är att övergången till där vingens effekt är negativ sker inte vid 45 grader, det skulle den göra om friktionskoefficienten var exakt 1.0. Men eftersom friktionskoefficienten är mycket högre än 1.0 så sker denna övergång någonstans runt 67 grader, den vinkel där hojen+förare klarar att köra utan vingar.
Last edited: