Verkar ju vara något missförstånd här.
"f(u,alfa) = u*cos(alfa) - sin(alfa)"
Om vi sätter f(u,alfa) = 0, där övergången mellan hjälp och stjälp sker, får vi u = tan(alpha)
Vilket är samma formel som maximal lutningsvinkel med gravitation, utan vinge.
Tyngdpunktens vinkel och vingens vinkel (som verkar i motorcykeln centerlinje) har ju ett förhållande. Jag har ju inte sagt att vingen hjälper för alla vinklar, utan endast för vinklar som är lägre än tyngdpunktens vinkel. Eftersom att tyngdpunktens vinkel är begränsad av friktionen, vet vi ju redan innan, att vingens vinkel är lägre än vinkeln där den slutar hjälpa. (Om vi bortser från däckets bredd. Tar vi med det tror jag hela mitt resonemang faller i praktiken.)
Din uträkning tar inte i beaktande att tyngdpunkten måste ligga innanför kontaktpunkten med asfalten, och producera ett moment som balanserar accelerationskraften i sidled. Om vingen producerar en kraft som är många storleksordningar större än m*g, kommer motorcykeln ändå inte kunna kör avsevärt fortare i kurvan*. Extremfallet, där m*g kan försummas, d.v.s motorcykeln kan anses vara bara vinge, blir sidokraften 0, vilket man ser på din andra bild.
*om inte föraren har möjlighet att förflytta hela sin kropp långa sträckor i sidled. Ungefär som en "foiling moth".
Ett annat sätt att se på detta är att betrakta en enkel motorcykel där tyngdpunkten ligger i centerlinjen, och vingen verkar längs centerlinjen. Oavsett hur mycket kraft vingen ger, kan inte motorcykeln åka fortare i kurvan.
Jag ska se om jag kan sätta mig och räkna imorgon.
Men det verkar ju som att hela missförståndet ligger i hur motorcykeln definieras. Min definition är att burkningen är fast, medan lutningsvinkeln är variabel. Medan din definition verkar vara att lutningsvinkeln är fast, medan burkningen är variabel.