Varför skulle man inte vilja det med en ny hoj om det händer något?
Jag har mitt resonemang kring att den enda gången en helförsäkring behövs, är när jag klantar mig, alltså helt mitt eget fel, halvförsäkring duger gott.
Och ett problem som finns idag är att allt för många är "petiga" kring vad som behöver fixas.
En liten repa på en plaskåpa, långt ner vid marknivå, eller lite stensprut, eller att den har ramlat för att stödet sjunkit ner i marken.
Så, jag har full förståelse för att en helförsäkring på hojar som används på "gata" har hög premie.
Har man en "äventyrshoj" så är troligvis några stenskott, eller en sprucken kåpa, bara ett kvitto på en rolig händelse (min egna tanke).
Tillverkarna/leverantörerna är säkerligen väl medvetna om detta, eftersom prissättningen på plastdetaljer är löjligt höga.
Har själv några sporthojar, och har aldrig helförsäkrat, just på grund av detta.
För, om det "händer något", då har jag tanken att problemet är större än en sprucken kåpa.
Och eftersom jag aldrig lånar pengar till min lyxkonsumtion, så är hojarna redan avskrivna, och därmed är det ingen ekonomisk katastrof vad som än händer.
Fördelen med det resonemanget är att försäkringspremien har aldrig varit ett hinder för mig att skaffa den där hojen som jag funderar på.
Men det är naturligvis min högst personliga tanke, andra vill vara helt trygga, och då får man betala kostnaden för att kollektivet ska hållas rullande, och inget fel i det.