Eftersom det är -21 grader ute nu finns inget annat att göra än surfa på datorn och då gärna reseberättelser. Samvetet säger att då måste även jag bidra med något så jag berättar väl lite om sommarens första av två, Norgetur.
Vi var tre stycken som hela vintern pratat om att ge oss ut på en kortare tur i Norge under någon långhelg på försommaren och kristi himmelsfärdshelgen passade alla perfekt med ledigt både torsdag och fredag. Tanken var att vi skulle sluta tidigt på onsdagen och komma iväg tidigt på eftermiddagen men Murphy ville säga sitt också...
P hämtade D's bakhjul hos däckkrängaren på väg från jobbet, monterade snabbt på hjulet och for ut i skogen för att köra in det nya däcket på grusväg, när han skulle vända så dog cykeln och vägra starta igen. Långt ut i skogen, ingen telefon, inga verktyg. Men P lyckades ändå hitta ett kabelbrott och få igång cykeln igen. Efter att ha kommit hem igen och gjort en riktig reparation fungerade inte bromslyset...
Nåväl, med en sådan början kan det bara bli bättre! Vi lämnade Falun straxt efter 18 och hann inte längre än till Björbo innan vi höll på att svälta ihjäl. Blev ett snabbt stopp på pizzerian där innan vi letade upp lite grusvägar och sladdade genom byar som gud glömt för länge sedan och någonstans utanför Torsby slog vi upp tälten vid en älv. 7-8 gånger åkte det förbi en risig bullrande v8 pickup där vi tyckte oss skymta gevärsställ i bakrutan, fick lite 'den sista färden' känsla av det hela. blev inte bättre av ett utdraget skrik som hördes över älven när det blivit riktigt mörkt. Lyckades dock somna även om jag vaknade några gånger av att pickup'n åkte förbi på vägen.
Torsdag morgon såg ut att bjuda på regn så vi packade snabbt ihop tälten och fick i oss frukosten på nolltid, kyligt var det också. I Torsby tankade vi och svängde mot Norge och Kongsvinger. Ganska tråkiga vägar även om det gick att hålla farten uppe. Nästan ingen trafik så man kunde parkera mitt i korsningen utan problem... P passade på att studera växtligheten i diket.
Efter det korta stoppet for vi vidare och ännu hade inte vägarna fått den kurvighet som vi väntade på. Väl framme i Kongsvinger hade det blivit lite varmare och kartläsningen kombinerades med lite fika på en jättevacker rastplats
Vi hade all mat med oss och det enda vi behövde handla var en chipspåse och en brödbit. Matpriserna är inte roliga, och snus o cigarettpriserna är löjliga.
Målet med resan var att komma till Lysebotn och på vägen dit besöka Drammenspiralen. Dessutom var tanken att åka på småvägar så mycket som möjligt. Det blev inte riktigt så utan vi hamnade på E6 mot Oslo men där lyckades GPS'n hitta alla bakgator så vi fick en rejäl åktur genom stan innan vi kom ut på E18 mot drammen. Väl där lyckades vi svänga fel i en rondell och hamnade i en låång tunnel med en ännu längre vajerväg på andra sidan. När vi äntligen lyckades svänga var vi ett par mil utanför Drammen...
Men det gjorde inte så mycket för nu hade solen kommit och P&D fick kämpa av sig regnställen.
Det tog inte lång stund innan vi hittade rätt och vi for upp i spiralen.
En mycket märklig tunnel som går i en spiral uppåt, jag tror man åker 11 varv innan man kommer ut igen, hela tiden med samma radie och lutning. Kändes verkligen skumt och helt omöjligt att hålla räkningen på hur många varv man kört... Helt klart den längsta kurva jag provat.
Här är rakan in i berget innan själva spiralen börjar, lyckades inte ta några bilder i kurvan.
Väl uppe på Drammenberget lagade vi lunch på kanten med utsikt över stan. Blev tid över för en liten lunchvila också i solen innan vi fortsatte.
Pigga och mätta fortsatte vi mot väster, på kartan hade vi hittat en trevlig väg som vi skulle försöka hitta i verkligheten också, siktade mot Rjukan och for iväg.
Nu började vägarna bli lite roligare, upp och ner och inga raksträckor.
Till slut hittade vi en väg som skulle kunna vara den vi letade efter. liten och smal var den och gick åt rätt håll.
När asfalten tog slut fortsatte det en grusväg, precis som vi trott.
Den där skylten med något som ser ut som ett T kom vi fram till att det inte betydde samma sak i Norge som i Sverige... Enligt kartan skulle vi komma ut igen på andra sidan fjället... så vi fortsatte.
Här kommer P tillbaka efter att ha provat en stickväg... Naturligtvis slutade det hela med att vi fick åka hela vägen tillbaka ut på stora vägen!
Vi fortsatte efter stora vägen mot Rjukan och det gjorde inget, det blev otroligt vackert och en ganska skön väg efter vattnet. Blev en ny kaffepaus på en vacker rastplats i solen.
Efter att ha passerat Rjukan som var varmt, grönt och skönt kom vi upp på höglandet.
Alla färger försvann, kvar blev bara brunt, grått och vitt. Värmen försvann och jag fick för första gången frågan 'har du inga värmehandtag?'
I samband med att denna bild togs flyttade vi över alla kläder från packningen till att förvaras på kroppen. Dessutom började det att duggregna.
Efter vad som kändes som en evighet kom vi ner i skogen igen och världen fick tillbaka sina färger igen. Men ingen värme, bara duggregn.
Helt plötsligt och utan förvarning dök en serpentinsväng upp, resans första, och naturligtvis blev det ett stopp där.
Utsikten var fantastisk med en liten by nere i dalen, eftersom det började bli ganska sent och vi var lite slitna bestämde vi oss för campingplatsen vi kunde se inne i byn.
När vi till slut hittat dit insåg vi att byn hade det passande namnet Dalen.
Tälten restes snabbt och en brakmiddag dukades upp.
Hästkorv och whiskey. Förmodligen något mer också eftersom köket är uppackat, potatismos kanske?
Ingen riktig värme på kvällen och riktigt kallt på natten.
Djädrans vad text det blev... fortsättning följer straxt.
Vi var tre stycken som hela vintern pratat om att ge oss ut på en kortare tur i Norge under någon långhelg på försommaren och kristi himmelsfärdshelgen passade alla perfekt med ledigt både torsdag och fredag. Tanken var att vi skulle sluta tidigt på onsdagen och komma iväg tidigt på eftermiddagen men Murphy ville säga sitt också...
P hämtade D's bakhjul hos däckkrängaren på väg från jobbet, monterade snabbt på hjulet och for ut i skogen för att köra in det nya däcket på grusväg, när han skulle vända så dog cykeln och vägra starta igen. Långt ut i skogen, ingen telefon, inga verktyg. Men P lyckades ändå hitta ett kabelbrott och få igång cykeln igen. Efter att ha kommit hem igen och gjort en riktig reparation fungerade inte bromslyset...
Nåväl, med en sådan början kan det bara bli bättre! Vi lämnade Falun straxt efter 18 och hann inte längre än till Björbo innan vi höll på att svälta ihjäl. Blev ett snabbt stopp på pizzerian där innan vi letade upp lite grusvägar och sladdade genom byar som gud glömt för länge sedan och någonstans utanför Torsby slog vi upp tälten vid en älv. 7-8 gånger åkte det förbi en risig bullrande v8 pickup där vi tyckte oss skymta gevärsställ i bakrutan, fick lite 'den sista färden' känsla av det hela. blev inte bättre av ett utdraget skrik som hördes över älven när det blivit riktigt mörkt. Lyckades dock somna även om jag vaknade några gånger av att pickup'n åkte förbi på vägen.
Torsdag morgon såg ut att bjuda på regn så vi packade snabbt ihop tälten och fick i oss frukosten på nolltid, kyligt var det också. I Torsby tankade vi och svängde mot Norge och Kongsvinger. Ganska tråkiga vägar även om det gick att hålla farten uppe. Nästan ingen trafik så man kunde parkera mitt i korsningen utan problem... P passade på att studera växtligheten i diket.
Efter det korta stoppet for vi vidare och ännu hade inte vägarna fått den kurvighet som vi väntade på. Väl framme i Kongsvinger hade det blivit lite varmare och kartläsningen kombinerades med lite fika på en jättevacker rastplats
Vi hade all mat med oss och det enda vi behövde handla var en chipspåse och en brödbit. Matpriserna är inte roliga, och snus o cigarettpriserna är löjliga.
Målet med resan var att komma till Lysebotn och på vägen dit besöka Drammenspiralen. Dessutom var tanken att åka på småvägar så mycket som möjligt. Det blev inte riktigt så utan vi hamnade på E6 mot Oslo men där lyckades GPS'n hitta alla bakgator så vi fick en rejäl åktur genom stan innan vi kom ut på E18 mot drammen. Väl där lyckades vi svänga fel i en rondell och hamnade i en låång tunnel med en ännu längre vajerväg på andra sidan. När vi äntligen lyckades svänga var vi ett par mil utanför Drammen...
Men det gjorde inte så mycket för nu hade solen kommit och P&D fick kämpa av sig regnställen.
Det tog inte lång stund innan vi hittade rätt och vi for upp i spiralen.
En mycket märklig tunnel som går i en spiral uppåt, jag tror man åker 11 varv innan man kommer ut igen, hela tiden med samma radie och lutning. Kändes verkligen skumt och helt omöjligt att hålla räkningen på hur många varv man kört... Helt klart den längsta kurva jag provat.
Här är rakan in i berget innan själva spiralen börjar, lyckades inte ta några bilder i kurvan.
Väl uppe på Drammenberget lagade vi lunch på kanten med utsikt över stan. Blev tid över för en liten lunchvila också i solen innan vi fortsatte.
Pigga och mätta fortsatte vi mot väster, på kartan hade vi hittat en trevlig väg som vi skulle försöka hitta i verkligheten också, siktade mot Rjukan och for iväg.
Nu började vägarna bli lite roligare, upp och ner och inga raksträckor.
Till slut hittade vi en väg som skulle kunna vara den vi letade efter. liten och smal var den och gick åt rätt håll.
När asfalten tog slut fortsatte det en grusväg, precis som vi trott.
Den där skylten med något som ser ut som ett T kom vi fram till att det inte betydde samma sak i Norge som i Sverige... Enligt kartan skulle vi komma ut igen på andra sidan fjället... så vi fortsatte.
Här kommer P tillbaka efter att ha provat en stickväg... Naturligtvis slutade det hela med att vi fick åka hela vägen tillbaka ut på stora vägen!
Vi fortsatte efter stora vägen mot Rjukan och det gjorde inget, det blev otroligt vackert och en ganska skön väg efter vattnet. Blev en ny kaffepaus på en vacker rastplats i solen.
Efter att ha passerat Rjukan som var varmt, grönt och skönt kom vi upp på höglandet.
Alla färger försvann, kvar blev bara brunt, grått och vitt. Värmen försvann och jag fick för första gången frågan 'har du inga värmehandtag?'
I samband med att denna bild togs flyttade vi över alla kläder från packningen till att förvaras på kroppen. Dessutom började det att duggregna.
Efter vad som kändes som en evighet kom vi ner i skogen igen och världen fick tillbaka sina färger igen. Men ingen värme, bara duggregn.
Helt plötsligt och utan förvarning dök en serpentinsväng upp, resans första, och naturligtvis blev det ett stopp där.
Utsikten var fantastisk med en liten by nere i dalen, eftersom det började bli ganska sent och vi var lite slitna bestämde vi oss för campingplatsen vi kunde se inne i byn.
När vi till slut hittat dit insåg vi att byn hade det passande namnet Dalen.
Tälten restes snabbt och en brakmiddag dukades upp.
Hästkorv och whiskey. Förmodligen något mer också eftersom köket är uppackat, potatismos kanske?
Ingen riktig värme på kvällen och riktigt kallt på natten.
Djädrans vad text det blev... fortsättning följer straxt.
Last edited: