En mörk dag i Norrköping

[Freon_leon]

usch vad hemskt, lider verkligen med alla inblandade.... har jag fel om det var utfarten från mariborgs skolan?

 

[Trasan]

Det inträffade är hemskt tråkigt att höra. Ytterligare en väckarklocka, man har inte så mkt på sin sida i trafiken när man kör in i en bil.

Kan inte mer än att ge honom en god tanke och hoppas att han tar sig tillbaka!

Som Strömma skrev är det allt möjligt som spelat in, ta kontakt med VV och se till att området byggs om/säkerheten höjs. Det ska inte behöva gå åt ett människoliv innan man förändrar en farlig korsning.

 

[Bikerbitch]

Läskigt läsning om hur det gått till där. Det är alltid ett svårt samspel mellan bilister och motorcyklister. Bara hoppas att han repar sig och blir helt återställd! Krya på dig Micke om du nu läser detta nångång!

Ta vara på er alla andra!

 

[Zindelin]

Det viktiga är att han överlever... Hoppas bara att han blir helt återställd inom snar framtid!

 

[Rotorp]

Fan va tungt.... Ågren, oro, nervositet, rädsla. Så mycke rädsla.

27 timmar sen nu.

Som min gode vän Strömma skriver så är allt så mycket bättre med Micke nu gentemot för 27 timmar sen.
Var på intensiven och hälsade på idag. Han andas. Förvisso med stöd av respirator men ändå, fasen, han andas. Han finns kvar, matchen är inte slut.

För knappa halvdygnet sen så var hans liv på fel sida gränsen och nu andas han. Jag tackar hans lyckliga stjärna för att det är såpass nu.

Jag skakar i hela kroppen. Hela förloppet rullar runt runt inför ögonen. Svetten rinner och allt känns sååå jäkla tungt. Bilderna släpper inte i huvudet.
Men han andas.

Jag ber till gudarna att det fortsättningsvis går framåt med rehab osv osv.
Hoppas ingen behöver bevittna en sådan krasch med egna ögon, Det är ofattbart vad man blir påverkad. Det går inte att beskriva. Allt känns så meningslöst, man vill bara gråta. En mikrosekund och livet tvärvänder.
Det stannar inte men spelplanen förändras fort ibland.
Att skriva lite här hjälper mig att rensa huvudet ett tag från allt.
Mina tankar, fulla respekt till Micke med familj och hans bror Mats med familj.
Jag kommer imorgon igen och tittar till dig Micke. Jag kommer imorron igen.

//Rotorp

 

[Strömma1]

Uppdatering:
Läget är just nu stabilt, men att det fortsätter att gå åt rätt håll under kommande timmar, dagar, veckor är givetvis väldigt avgörande.

Som jag har förstått det kommer man eventuellt att väcka upp honom något under morgondagen , för att se hur kroppen reagerar, för att sedan söva ner honom igen. Helt klart är att det kommer att ta tid, veckor kanske, innan han är så pass bra att han vaknar och börjar prata etc. Den här väntan är givetvis outhärdlig, framför allt för den nära familjen och för stackars Rotorp som såg allt på 10-15m håll. Visst var det otäckt att komma till platsen, och vi lider givetvis alla av det inträffade, men att se det hända...

Skönt då att veta att familjen och Rotorp idag har fått landstingets fulla stöd i form av ett kort med namn och nr till en kurator, med orden ring på måndag om det inte känns bättre!? Sådant känns bra just nu...

Sedan ska man ju ta till sig allt positivt sägs det ju, och det finns en hel del trots allt. Han hade nog mer än både ena foten och benet på "andra sidan" igår , operatonerna så här långt har gått bra, kroppen "vill" arbeta för egen maskin, invärtes blödningar är stoppade och under kontroll, inga ännu så länge befarade skador på nacke och rygg, bara några små enstaka blödningar i huvudet och de flesta benbrott och frakturer är av det slag att de förhoppningsvis läker bra. Så om han bara kommer igenom den här första svåra tiden så talar allt för att livet på sikt kan återgå till det normala.

Så med tanke på hur illa det var igår så är allt så mycket bättre idag så det förstår man nog inte själv. Kvarstår gör att hoppas att kroppen klarar påfrestningen och att hoppas att han slipper så mycket annat som kan tillstöta så länge som möjligt, typ lunginflammationer, problem med njurar etc. Att sedan denna långa väntan är jobbig, ja det förstår nog alla.

Här är länkar till några artikler på nätet:
Corren
Folkbladet
Folkbladet
Norrköpings Tidningar
Wighsnews
Wighsnews, kolla under Östgötanyheter

Karta över olycksplatsen/korsningen finns på Eniro

Vad gäller olycksplatsen så kom Micke och Rotorp körandes på Järngatan från Herstabergshållet (norrifrån, riktning söderut på kartan) i riktning mot in mot stan och Coop Forum, tjejen kom på Zinkgatan från Ostkustterminalen (österifrån, riktning västerut på kartan) , dvs från Mickes vänstra sida. Vad gäller korsningens beskaffenhet så har jag idag försökt att delge flickan som körde bilen att detta är något som man borde utreda och ställa till Vägverket till svars för. Först via polisen, som tyvärr inte verkade alltför intresserade, men också via lasarettet. Jag hoppas att min åsikt har blivit framförd och att det finns människor i din närhet som kan hjälpa dig med "din del" i det hela!

Återigen tack för allt stöd och alla sympatier!
Mina tankar finns hela tiden framför allt hos dig Micke. Men även hos din fru och dina barn, dina syskon, Rotorp samt alla dina övriga vänner. Det finns inte ord nog för att beskriva vad jag känner eller hur mycket jag lider med er just nu.

Till tjejen som körde bilen om du någonsin läser detta: Vi är många som lider med dig med i detta totalt obegripliga kaos.

Jag tänder ett ljus för er alla ikväll!

 

[Warlock]

2335553
Vad gäller "idioten" som körde på honom får var och en ha sina egna åsikter. Vi har varit på olycksplatsen idag igen och försökt att gå igenom och förstå vad som hände. Det står för mig fullständigt klart att hon kommer att dömas som vållande till olyckan då hon kört förbi en lämna företrädeskylt och rakt över den korsande vägbanan. Av en slump var vi dock inne på vägen tjejen kom ifrån och vände, och tyvärr får man nog konstatera att hon hade inte mycket till chans hon heller. När man åker sträckan hon åkte så ser man inte lämna företräde skylten förrän man i princip är helt framme i korsningen pga av vägens beskaffenhet och vegetationen runt omkring. När man sedan kommer så långt att man kan upptäcka en mc så är olyckan redan ett faktum. Dessutom ser vägen hon åkte på ut som om den går rakt fram utan stopp, och öppnar upp och blir en större väg. Det misstaget kunde jag trots alla mina år som chaufför säkert gjort själv. Som sagt, enligt min bedömning hade hon i princip inte en chans så vållande i det här fallet borde vara vv.

Jag vill inte vara nån viktigpetter men av bilderna att dömma så har hon fått eran polare rätt i högersidan och skylt eller inte, i det här landet gäller höger regeln varpå VV inte kan belastas för denna tragiska olycka. Med det är det inte sagt att jag önskar livet ur bilföraren utan jag känner medlidande med alla drabbade och hoppas att eran polare repar sig allt annat är materiella skador och kan ersättas. Jag tycker det är bra att ni försöker se det possitiva hela tiden i alla fall fortsätt med det prognoserna verkar ju bättre o bättre så det här ska nog lösa sig.

 

[Strömma1]

2336218av bilderna att dömma så har hon fått eran polare rätt i högersidan och skylt eller inte, i det här landet gäller höger regeln varpå VV inte kan belastas för denna tragiska olycka

Vill egenligen inte kommentera själva olyckan som sådan mer nu, men gör ett inlägg till ang förlopp/händelse.

Det är helt rätt att han träffade henne på höger sida.

Visst, hon skulle lämna företräde, och visst han kom dessutom ifrån höger. Men poängen med att till viss mån försvara henne är givetvis inte att skylla ifrån sig på vv, vår kompis är dessutom helt fri från skuld, utan är baserat på hur det ser ut på olycksplatsen. Det är enligt min bedömning så att när man kommer ifrån hennes håll så ser vägen ut att öppna upp och övergå till en större väg som fortsätter rakt fram. Korsningen, som dessutom består av alltför mycket buskar och träd hela vägen fram på just höger sida, är väldigt svår att uppfatta. Inte bara skylten, utan även att det är en korsande väg, och inte bara en väg åt vänster. När man sedan kommer så långt fram att man ser själva korsningen, och lämna företrädeskylten, då är olyckan i princip redan ett faktum. Att då eventuellt hinna med att se en kommande mc som man inte ser förrän ytterliggare någon sekund senare pga av buskar och elände, ja då är det mesta redan klart.

I en korsning som ser ut så där så skulle kanske jag själv ha kunnat gjort det misstaget, trots alla mina mil och år som chaufför. Nu finns det säkert dom som ändå tycker att marginalerna borde räcka, fast jag tycker att man är en bättre människa/chaufför om man vågar inse att man inte är fullkomlig. Vad som sedan gick runt i hennes huvud vid olyckstillfället är jag glad över att jag inte behöver höra, eller tänker spekulera i, men även jag har gjort misstag i mina dar och drabbats av panik när saker och ting inte har gått riktigt som jag har tänkt mig. Väg det mot det faktum att jag har många års rutin som chaufför, hon är 20 och några år. VV's jobb är att se till att vi alla kan färdas tryggt på våra vägar, vilket betyder att även relativt oerfarna förare ska hinna med att bedöma vägar och se korsningar i god tid. Väg sedan in att vår kompis är en förare med många års erfarenhet. Då kan vi konstatera att om korsningen hade sett annorlunda ut så skulle han ha hunnit med att se henne, även om hon hade missat skylten, och på så sett kunnat ha gjort något för att förhindrat olyckan själv. Nu finns det inget bromsspår från något av fordonen, allt var över innan dom han med att reagera.

Återigen, jag kan ha fel, och det är inte min sak att utreda vad som hände. Jag känner bara att hon enligt mig på alla sätt i just den här situationen är en förlorare hon med. Men oavsett hur det går med den utredningen och vad dom kommer fram till, så kommer jag i alla fall att bli mycket besviken om man inte röjer upp där för att undvika att det händer igen.

 

[Strömma1]

2335599 Tung läsning, mycket bra skrivet av dig, en ögonöppnare för många...

Inte så sugen att köra nu alls...

Jag kan i och för sig förstå att många tappar lusten att köra när man läser något sådant här, det gör oftast jag med. Att min hoj nu får stå en tid framöver känns rätt ointressant just nu, men alla ni andra ska/kommer givetvis fortsätta att köra.

Så vad har man då lärt sig?

Ja, det är väl olika.

Förmodligen så kör vi alla för fort ibland, och många, inklusive jag själv t.o.m mycket för fort. Om och när jag åker nästa gång så kommer det säkert att hända igen, men jag kommer i alla fall att välja tillfällen och platser mer noga.

En annan sak man ska ta med sig är givetivs uppmärksamheten, det behöver som sagt inte vara ens eget fel, det är den här olyckan ett smärtsamt bevis på. Ytterliggar alltså ett bevis på att man måste köra som om alla andra är idioter, givetvis utan att det är personligt menat.

All körning i tät trafik och i tätorter och städer ökar riskerna avsevärt. Handen på hjärtat, hur många gånger har det inte varit nära i skymda gathörn, vid filbyten osv? Jag vet killar som har legat i högerfil, där den ena har blivit omkörd för att se hur bilen svänger tillbaka in i högerfilen framför dom och kör rakt på kompisen bakifrån. Återigen, man är utlämnad.

Men om vi har lärt oss något av alla dessa olyckor så kör med ett stort ansvar, total uppmärksamhet och fokus (inte bara på varvräknaren), var försiktiga där det finns eller kan finnas andra fordon, lek inte på fel ställen, övertyga er om att bilister i er närhet har sett dig, och framför allt så använd skydden. Visst, jag ÄR en moralkärring, i alla fall just nu. Men Micke krockade i mopedfart, utan att han kunde påverka utgången av olyckan, och utan skydden hade han inte haft en chans.

Så till er alla där ute:
Fortsätt åk och ha roligt precis som vanligt, men kör med omdöme, respektera krafterna som är i rörelse, kör aldrig över er förmåga bara för att kompisen är snabbare, använd skydd (please), så hoppas jag vi möts på vägarna igen snart!

 

[Dr.Bike]

2336684 Jag kan i och för sig förstå att många tappar lusten att köra när man läser något sådant här, det gör oftast jag med. Att min hoj nu får stå en tid framöver känns rätt ointressant just nu, men alla ni andra ska/kommer givetvis fortsätta att köra.

Så vad har man då lärt sig?

Ja, det är väl olika.

Förmodligen så kör vi alla för fort ibland, och många, inklusive jag själv t.o.m mycket för fort. Om och när jag åker nästa gång så kommer det säkert att hända igen, men jag kommer i alla fall att välja tillfällen och platser mer noga.

En annan sak man ska ta med sig är givetivs uppmärksamheten, det behöver som sagt inte vara ens eget fel, det är den här olyckan ett smärtsamt bevis på. Ytterliggar alltså ett bevis på att man måste köra som om alla andra är idioter, givetvis utan att det är personligt menat.

All körning i tät trafik och i tätorter och städer ökar riskerna avsevärt. Handen på hjärtat, hur många gånger har det inte varit nära i skymda gathörn, vid filbyten osv? Jag vet killar som har legat i högerfil, där den ena har blivit omkörd för att se hur bilen svänger tillbaka in i högerfilen framför dom och kör rakt på kompisen bakifrån. Återigen, man är utlämnad.

Men om vi har lärt oss något av alla dessa olyckor så kör med ett stort ansvar, total uppmärksamhet och fokus (inte bara på varvräknaren), var försiktiga där det finns eller kan finnas andra fordon, lek inte på fel ställen, övertyga er om att bilister i er närhet har sett dig, och framför allt så använd skydden. Visst, jag ÄR en moralkärring, i alla fall just nu. Men Micke krockade i mopedfart, utan att han kunde påverka utgången av olyckan, och utan skydden hade han inte haft en chans.

Så till er alla där ute:
Fortsätt åk och ha roligt precis som vanligt, men kör med omdöme, respektera krafterna som är i rörelse, kör aldrig över er förmåga bara för att kompisen är snabbare, använd skydd (please), så hoppas jag vi möts på vägarna igen snart!

Kloka ord... tack för dem.

 

[Lokatobbe]

Det har nog varit jobbigt för alla som känner Micke och Rotorp
! Att bara kunna vara DÄR känns inte tillräckligt men vet inte heller vad jag skulle göra mer. Jag hoppas att det fortsätter åt
rätt håll för Micke. Tack Strömma för telefon samtalet nu på kvällen, det var skönt att höra att det blir stadigt bättre. Vi får se till att alla har det stöd dom behöver ! Och till alla som åker hoj ta det lungt så inte fler tragiska olykor händer... vi MÅSTE vara rädda om oss. Vi har familjer och vänner som drabbas hårt när det som inte får hända händer. Jag älskar att åka hoj, men man undrar ju ibland om det är värt priset när en olycka händer. Jag och Rotorp pratade om det idag och att
se hur hans ansikte lyste upp när han pratade om sina barn så måste jag ju lysna på det han sa! ÄR DET VÄRT PRISET ........JAG VET INTE. Jag vet bara att vi har så kul när vi träffas och åker hoj, men vi får ta en dag i taget nu! MvH Gixxertiger

 

[Unidoc]

Tråkigt och hoppas det går bra för killen,kan inte vara så jävla roligt att vara en personbilsförare i sånna här situationer heller...

 

[Sadam]

2336684 Jag kan i och för sig förstå att många tappar lusten att köra när man läser något sådant här, det gör oftast jag med. Att min hoj nu får stå en tid framöver känns rätt ointressant just nu, men alla ni andra ska/kommer givetvis fortsätta att köra.

Så vad har man då lärt sig?

Ja, det är väl olika.

Mycket bra skrivet Strömma. Håller med dej om att alla hoj brödrar och systrar ska fortsätta åka hoj men välja plats för fullgasrepor och slagningar. Kör själv mycket lungnare nu när jag har fått en grabb (1år). Men skulle inte få en tanke på att sälja hojen för de " jag skulle bli så grinig att sambon skulle lämna mej" Nog om mej. Hoppas att Micke inte får nå mer problem nu när han har varit stark att ta sig tillbaka på rätt sida. Hoppas även att Mickes barn och fru får tillbaka sin pappa. Rotorp de ända som hjälper mot de du går igenom är att prata med någon. Jag fick iaf åter en tankeställare av att läsa denna tråd.

 

[Kungen]

Var är vi på väg

Jag ligger själv sedan 17/6 på rehab efter en mc olycka.
har dock kommit hem och ligger i sängen 95% av tiden och knaprar morfin.

Det känns som om jag läst alla trådar på sporthoj nu och det är oroväckande många som handlar om krachar. även om det finns en egen tråd med olykor 2006 med dödade och hårt skadade.

jag känner som det är just nu att jag har nog svårt att komma tillbaka till hojlivet. fast jag kört hoj hela mitt liv och älskar det.
med tanke på alla olyckor som händer och hur illa det går för en hel del.
jag vet inte hur många kompisar jag blivit av med på grund av motorcyklar.

och man kan visst vara en moral tant som säger att det är farten som dödar.

Nej det är det ju inte här ser vi en kille som krachade i 30 km typ och hur illa det tar.

jag vill be på mina bara knään att alla funderar liite längre när ni är ute och kör.

kör man i stan så tänkt att det kan i princip komma en bil fram från varje hörn.

som det är skrivit innan. att busa där man kan busa och ta det lungt och ha framförhållning.

jag vet inte hur många som är med på vad jag menar.
det är jobbigt att läsa alla de tråkiga trådarna om alla som gör sig illa.

Håller tummarna öfr att allt går bra.

 

[joens]

Sitter och läser denna tråd med en klump i halsen och gråten i ögat, jag känner inte er innblandade men ville ändå skicka en hälsning att krya på dig och jag hoppas att allt går bra.
MVH Jöns

 

[Strömma1]

2336899 Jag ligger själv sedan 17/6 på rehab efter en mc olycka.
har dock kommit hem och ligger i sängen 95% av tiden och knaprar morfin.

Hej Kungen!

Ledsen att jag inte har kommenterat ditt inlägg tidigare. Men när en sådan här sak drabbar någon närstående så blir det ibland lite för mycket att hantera, så jag har inte orkat kolla tråden jag själv har varit med och hållit liv i...

Tack för ditt stöd och dina kloka ord, det betyder mycket när det kommer från någon som borde ha fullt upp med att tänka på sig själv!

Jag känner inte till något om din olycka, men det känns skönt att höra att du är på väg tillbaka, även om jag förstår att du har en jobbig väg att gå! Att du sedan, trots din egen situation, orkar läsa sådana här trådar och känna med andra som har råkat illa ut, det är stort. Försök dock att inte blir alltför deppig av det, utan koncentrera dig på allt positivt runt omkring dig så att du orkar ta dig vidare själv i nuläget.

Vad gäller hojlivet så var vi nog många som från början tänkte att "nu är det färdigkört för mig". Jag har dock bestämt mig för att inte fatta något beslut förrän jag känner mig mogen att göra det. Visst är det mycket som talar för att man borde sluta köra, speciellt i nuläget, och helt klart är att det under alla omständigheter kan vara farligt. Å andra sidan, om man drar lärdom av de läxor man tyvärr ibland påtvingas, då är i alla fall risken att råka illa ut lite mindre.

Sedan är det ju så att alla hojåkare, trots att det är en ganska brokig skara, är en ganska "tight" grupp. Väldigt många är med i forum som exempelvis SH på nätet, forum som i princip varje dag uppdateras med information om någon ny olycka. Dom flesta av oss tar dessutom till oss detta på ett sätt som inte var möjligt för 10-15 år sedan, något som garanterat bidrar till att vi kör förståndigare än någonsin tidigare totalt sett. Fast visst är det jobbigt att läsa alla dessa trådar. Men dom flesta av oss kör ju dessutom bil, så låt oss se det hela ur ett annat perspektiv en gång: Tänk om vi hade ett forum för alla bilister, som uppdaterades med en tråd för varje bilolycka som sker, då hade nog inte dygnet ens räckt till för att läsa alla trådar. Men hur många överväger att ställa bilen för det? Visst, den är ett transportmedel i första hand, men ett farligt sådant och alternativ finns oftast...

Det finns mycket som kan vara livsfarligt, och dit kan man räkna in det mesta man gör på sin fritid. Gäller allt ifrån sporter/idrotter till kvällen på stranden med bad och korvgrillning. En av mina kompisar dog i tonåren i en mopedolycka, och en av mina allra bästa vänner förolyckades i tjugoårsåldern i bil. Både dessa olyckor var olyckor som inte hade behövt hända, men trots detta så hade de flesta i kompiskretsen moped, och vi fortsatte alla att köra bil. Är det verkligen rimligt att vi avstår från allt det? Nej, jag tror inte det.

Det är trots allt mycket man kan göra för att minska risken att råka illa ut. Att köra med omdöme och förstånd givetvis, undvika platser med onödigt mycket trafik, minimera turerna till de gånger du verkligen vill åka och alltså kör aktivt istället för passivt, börja åka bana om det är enbart farten som får adrenalinet att pumpa etc.

Hur du sedan ska göra är givetvis ett beslut som bara du kan ta. Men med de lärdomar och insikter du har med dig, och om du i fortsättningen bara kör för din egen skull och på ett sätt som gör att du inte ångrar något efteråt, då är du i alla fall en av dem jag gärna möter igen på våra hojvägar!

Jag önskar dig en snabb och problemfri väg tillbaka!

 

[fargo]

Känner med dig Strömma, och hoppas att allt går väl för de inblandade.

Jag har med stort intresse läst tråden och grunnat en del. Först av allt, det är tråkigt när olyckan är framme och ju närmare i vänkretsen, desto allvarligare känns det.
Eftersom man är en ”gammelsmurf” och har tillbringat mycken tid på vägarna, (bl a som ”åkardräng” med 16000 mil/år i min ungdom), har jag haft det tvivelsaktiga nöjet att uppleva flera tragiska händelser i trafiken. Funderade faktiskt väldigt länge på om jag skulle skaffa motorcykel, just för att det kändes lite farligt. Kom fram till att jag skulle det, efter en överenskommelse med mig själv om att ta det lungt, då jag inte har något mer att bevisa. Sen kan jag väl tillstå att ”hornen” växer i bland och det kan jag bli lite rädd för, trots att tillfällena väljs med omsorg.

Oftast sker olyckorna då man slagit av på uppmärksamheten och känner sig trygg, d v s när man tycker sig behärska situationen och har kontroll. Som motorcykelåkare måste man, på grund av sin oskyddade position, vara koncentrerad hela tiden, och vid de tillfällen man släpper av, befinner man sig i en farlig situation.

Det är sällan det händer något när adrenalinet pumpar och koncentrationen är på topp. (Naturligtvis finns det tillfällen som motsäger detta, viltolyckor, punktering, grus på asfalt m m).
Att hålla koncetrationen/fokus uppe, (något som idrottsmän jobbar med), innebär att det måste tränas för att utvecklas/förbättras och framför allt för att orka.

Bilar är stora hårda saker och jag och andra som sitter i dem, har ofta en massa att hålla på med förutom att köra; ställa in radion/luftkonditioneringen, prata med passagerarna, pilla på diverse knappar och spakar och titta på andra saker än vägen. I bil koncentrerar man sig således lite mindre på att köra och ha uppmärksamhet på övrig trafik.

Jag antar som motorcyklist att jag inte syns. ”Dom har inte sett mig, dom har inte sett mig” och ”det kan komma någon, det kan komma någon”, är ramsor som jag hela tiden ”rabblar” innanför pannbenet när jag är ute och åker.

 

[Kungen]

2338546 Hej Kungen!

Ledsen att jag inte har kommenterat ditt inlägg tidigare. Men när en sådan här sak drabbar någon närstående så blir det ibland lite för mycket att hantera, så jag har inte orkat kolla tråden jag själv har varit med och hållit liv i...

Jag önskar dig en snabb och problemfri väg tillbaka!

Hej.
Du har såt rätt så rätt i det du skriver. man skall inte ge upp det man tycker om att göra. det är ju ett välmående när man kör hoj och varför skall man ge upp det.
man skulle nästan kunda säga det är som narkotika. att jag mår inte bra om jag inte får köra hoj.
tyvärr har jag inte kommit dit än, men den tider kommer helt säkert. den dagen jag kan resa på mig och gå då säger jag säkert. Nu skall jag köra hoj igen.
jag hoppas det går väl för er kompis och jag har ingen aning om hur ni har det men ta hjälp at allt som erbjuds.
sjukhuset ställer upp med kuratorer, psykologer bara att få prata av sig med en utomstående och att ni alla pratar tillsammans. bearbeta allt som hänt. gå inte med er allt inombords.

behöver ni någon att prata med eller bara känner er blääää. så ställer jag upp som lyssnare. om ni vill skriva PM eller ringa eller vad som helst. det som ni går genom nu tar på allt.
kroppen. psyket. familjen. arbetet. barnen. alolt får sig en dos av hur ni mår.
Ni har ingen aning om vem jag är och det kan vara skönt ibland.
jag kan säga att jag varit med om ett och annat där man verkligen får testat sina kompisar och sin omgivning.

Ha det så bra ni kan och tänk possitivt.

Lev väl.
/Torstein.

 

[Rotorp]

2338565
Ha det så bra ni kan och tänk possitivt.

Lev väl.
/Torstein.

Jag har tänkt skriva flera gånger här i denna tråden men orkar inte helt enkelt.

Det är skönt att läsa att det finns så mycke sympati därute. Det stärker oerhört. Tack till alla som hjälper i denna dystra tid.
Det är faktist gott att få skriva av sig tankar och så med bara för att få ut dom ur skallen.


Självklart så skall man tänka på allt positivt, Precis som Torstein skriver i tidigare inlägg. Jag menar Micke är ju med i matchen fortfarande. Allt pekar åt rätt håll. Intensiven är mkt positiv. Ja allt känns som det kommer funka. MEN ändå så är man deppig, ledsen, arg, modfälld och oerhört rädd. Varför kan man inte ta till sig allt det braiga som man borde tänka på?
Varför kan man inte se glaset halvfullt istället för halvtomt?


Nu firade vi äldste grabbens 8 års dag igår med presenter, tårta, kaffe och goda vänner. Flera är mycket närstående till Micke med och det kändes jätteskönt att bara få vara i närheten av varandra. Hela dagen var egentligen jättepositiv. Glatt och trevligt. Kändes riktigt bra. Fick även flera timmar i telefon med strömma som är en ängel. Sedan senare så kom Gixxertiger med familj förbi och kvällen blev fruktansvärt trivsam. Gud vilka vänner man har egentligen. Jag tackar på mina bara knän för den vänskapskrets jag har. Jag kan inte önska mig mer eller bättre stöd från er. Ni är mer än tillräckliga.

Men allt som har en början har ett slut och så även denna dag.
När man sitter där själv igen och hela huset sover tungt så börjar det igen och igen och igen, allt spelar upp sig. Krashen, kaoset, känslorna, ljuden, alla intrycken.
Hur tusan fungerar skallen egentligen? Varför kan man återge krashen i detalj men inte ens veta vem som kom och hjälpte en vid olycksplatsen? Hur kan man komma ihåg såna saker som vart detaljer från hojjen landade, vilken färg saxen hade som klippte upp säkerhetsjackan Micke hade på sig för att få på halskragen men ingen anng vem som gjorde det? Var det ambulanspersonal eller polis? Ingen aning men färgen på saxen glömmer jag aldrig.


Visst ska man tänka positivt, absolut...... Man måste..... men hur?

//Rotorp

 

[Kungen]

2338696
Visst ska man tänka positivt, absolut...... Man måste..... men hur?

//Rotorp

Shin in the hell. det är inte ofta jag sitter och läser på sporthoj och tårarna trillar.

Det känns underbart att läsa all glädje och sorg ni delar med er av.
vi känner inte varandra på något sätt och vis. känns jättekonstigt.

Ta väl hand om er. ni som inte ligger på sjukhuset. det är ni som har det tuffast ju nu fast våra kompisar ligger på sjukhur i respiratorer och morfinpumpar.
NI måste se till att ni överlever detta.
Läkarna och systrarna tar hand om våra vänner på sjukan. de har den absolut bästa vården någon kan erbjudas.

Se till så ni mår bra

Keep the rubber side down.