WestW
.
Inte intresserad av hockey men det här va kul!
--------------------------------------------------------------------------
Hej kära grannar!
Jag kan förstå om ni är glada, jag kan förstå om ni är lyckliga. Men den glädje ni känner just nu känner jag motsatsen till. Jag är sur, jag är ledsen, jag är förbannad. Jag kan aldrig påstå att jag gillat svenskar, men vilken sann finländare gör det? I landet där svenskar har låg status i folks ögon kommer det vara landssorg idag. Men jag antar att det gör bara er glada?! Så jag låter er ha denna glädjefulla dag. Men jag unnar er ingenting, jag är en dålig förlorare och det är jag glad över. Skulle jag ej vara en dålig förlorare skulle jag ej vara en riktigt finländare. Jag är stolt att jag kommer från Finland, jag älskar Finland och folk som kallar mig för svensk bara för att jag lever i Sverige vet ej vad de pratar om. Nu tänker ni: "Men åk tillbaka till Finland då!". I Finland finns inte mitt hem, det finns här i Sverige men man blir inte svensk bara för att man lever här. Sverige är bara ett land, som vilket land som helst. Varken bättre eller sämre. Visserligen har jag levt i Sverige hela mitt liv men min familj och mina rötter är så starka att svensk kommer jag aldrig bli närheten av. Och de finländare som blivit svenskar är inte mycket i finländarnas ögon. Två exempel, Tommy Salo och Mika Hannula. Jag förstår ej hur de kan dra på sig den svenska landslagströjan!?
Jag hoppas Sverige åker ut i nästa match! Vilka de kommer möta skiter jag fullständigt i, bara de åker ut! För det är det vi finländare alltid hoppas på, att Sverige ska åka ut och alltid förlora. Det är nästan lika roligt att Sverige åker ut eller att Finland vinner. Som i OS 2002, Finland förlorade sin kvart mot Kanada. Men vad gjorde det, Sverige hade redan samma dag förlorat mot Vitryssland! Och den glädjen som vi finländare upplevde när Sverige förlorat var lika stor som om Finland hade vunnit sin match mot Kanada. Förresten, Finland hade fått vinna hela OS för att överträffa den glädjen! Vi älskar att se er förlora! Kanske är det för att vi alltid varit lite av en lillebror och kanske ej haft så mycket framgångar som er, kanske beror det på att Finland en gång var en del av Sverige och att vi alltid varit ”syskon”. Syskonkärlek är det nog helt enkelt!
Men att förlora mot Sverige, i VM på hemmaplan, genom att tappa en betryggande ledning, genom på det sätt det hände gör att all glädje som jag hade på mig fortfarande från OS 1998 då Finland slog Sverige i kvarten och OS 2002 raderats bort! Hade Sverige ägt matchen från början till slut hade jag varit kanske lite bättre. Men jag antar det är det som är tjusningen men all idrott, att man aldrig ska ge upp och att ingen ledning är för stor att ta in. Hade Finland förlorat mot till exempel Tjeckien eller Kanada eller så på det sättet de förlorade mot Sverige skulle jag ej vara lika sur som jag är just nu! Men medgång och motgång har en tendens att jämna ut sig i längden! Vad är gamla resultat värda nu? Det är idag som gäller och idag mår vi flesta finländare skit! Jag tänker inte heller vara optimist och tänka att nästa gång blir det bättre. Att nästa gång vinner vi nog. Vem f-n bryr sig om nästa gång en dag som denna?
Det känns som om ni var riktigt besvikna på det svenska landslaget efter förlusten mot Vitryssland förra året. Ni var inte besvikna på att Sverige förlorat utan på det svenska landslaget. Ni tyckte de var dåliga. Hur kunde de förlora? Hörde att ni nästan önskade att de skulle förlora matchen mot Vitryssland medans matchen pågick eftersom Sverige spelade så dåligt och ej skulle vara värda att vinna. Men jag skulle aldrig känna besvikelse över det finska landslaget. Jag vet att de gör sitt bästa. Jag vet att de kämpar väl. Men sån är ju tyvärr idrott ibland. Att man kan tappa en betryggande ledning och må som skit i ett bra tag framöver. Jag är ej besviken på de finska lejonen. Jag skulle aldrig önska att de förlorade en match oavsett hur illa de spelade. Men det kanske är det som skiljer oss från er. Att vi älskar och tror på vårt land lite mer!? Nästa gång de finska lejonen spelar tänker jag sitta där och ge dem mitt stöd vilket jag faktiskt har svårt att tänka mig att ni skulle göra utan optimism. Vad jag upptäckt om er är att ni älskar ert Sverige när ni får medgångar. Då är det kul att vara svensk, och att vara svensk då är det bästa som finns. Men vid motgång visar ni inte särskilt mycket stöd. Som till exempel när ni förlorade mot Vitryssland! Då var det tidernas fiasko! Hur kunde de förlora? I de finska tidningarna skulle rubrikerna lytt: "Finland räckte ej till!" eller "Finska spelet för dåligt mot ett pigga vitryssar". Nej, svensk vill jag aldrig bli och kommer aldrig att bli det heller! Jag är född finländare och det kommer jag vara tills den dagen jag dör!
Till sist, att se er glada gör mig sur. Ni blir glada över att se mig sur, över att se en "finne" sur, är det ej så? Vilket betyder att för att göra er mindre glada skulle jag behöva vara mindre sur. Men jag tänker fortsätta vara sur tills jag glömt det som hände igår. Jag tänker ej vara falsk och låtsas att inte brytt mig om det som hände. Om ett tag kommer jag nog undra vad jag höll på med när jag skrev detta mail och i vilket mentalt tillstånd jag då var i men så får det bli. Tro ej bara att jag ej gillar er svenskar nu, jag har ingenting emot enskilda individer. Om ni är goda människor så är ni lika mycket mina vänner oavsett om ni håller på Sverige, tror på Allah eller skiter i hockey!
Ha det så bra och sköt om er! Hoppas ni misslyckas i kvalet till fotbolls-EM! Vi ses och hörs!
/// Besviken, men stolt finländare!
--------------------------------------------------------------------------
Hej kära grannar!
Jag kan förstå om ni är glada, jag kan förstå om ni är lyckliga. Men den glädje ni känner just nu känner jag motsatsen till. Jag är sur, jag är ledsen, jag är förbannad. Jag kan aldrig påstå att jag gillat svenskar, men vilken sann finländare gör det? I landet där svenskar har låg status i folks ögon kommer det vara landssorg idag. Men jag antar att det gör bara er glada?! Så jag låter er ha denna glädjefulla dag. Men jag unnar er ingenting, jag är en dålig förlorare och det är jag glad över. Skulle jag ej vara en dålig förlorare skulle jag ej vara en riktigt finländare. Jag är stolt att jag kommer från Finland, jag älskar Finland och folk som kallar mig för svensk bara för att jag lever i Sverige vet ej vad de pratar om. Nu tänker ni: "Men åk tillbaka till Finland då!". I Finland finns inte mitt hem, det finns här i Sverige men man blir inte svensk bara för att man lever här. Sverige är bara ett land, som vilket land som helst. Varken bättre eller sämre. Visserligen har jag levt i Sverige hela mitt liv men min familj och mina rötter är så starka att svensk kommer jag aldrig bli närheten av. Och de finländare som blivit svenskar är inte mycket i finländarnas ögon. Två exempel, Tommy Salo och Mika Hannula. Jag förstår ej hur de kan dra på sig den svenska landslagströjan!?
Jag hoppas Sverige åker ut i nästa match! Vilka de kommer möta skiter jag fullständigt i, bara de åker ut! För det är det vi finländare alltid hoppas på, att Sverige ska åka ut och alltid förlora. Det är nästan lika roligt att Sverige åker ut eller att Finland vinner. Som i OS 2002, Finland förlorade sin kvart mot Kanada. Men vad gjorde det, Sverige hade redan samma dag förlorat mot Vitryssland! Och den glädjen som vi finländare upplevde när Sverige förlorat var lika stor som om Finland hade vunnit sin match mot Kanada. Förresten, Finland hade fått vinna hela OS för att överträffa den glädjen! Vi älskar att se er förlora! Kanske är det för att vi alltid varit lite av en lillebror och kanske ej haft så mycket framgångar som er, kanske beror det på att Finland en gång var en del av Sverige och att vi alltid varit ”syskon”. Syskonkärlek är det nog helt enkelt!
Men att förlora mot Sverige, i VM på hemmaplan, genom att tappa en betryggande ledning, genom på det sätt det hände gör att all glädje som jag hade på mig fortfarande från OS 1998 då Finland slog Sverige i kvarten och OS 2002 raderats bort! Hade Sverige ägt matchen från början till slut hade jag varit kanske lite bättre. Men jag antar det är det som är tjusningen men all idrott, att man aldrig ska ge upp och att ingen ledning är för stor att ta in. Hade Finland förlorat mot till exempel Tjeckien eller Kanada eller så på det sättet de förlorade mot Sverige skulle jag ej vara lika sur som jag är just nu! Men medgång och motgång har en tendens att jämna ut sig i längden! Vad är gamla resultat värda nu? Det är idag som gäller och idag mår vi flesta finländare skit! Jag tänker inte heller vara optimist och tänka att nästa gång blir det bättre. Att nästa gång vinner vi nog. Vem f-n bryr sig om nästa gång en dag som denna?
Det känns som om ni var riktigt besvikna på det svenska landslaget efter förlusten mot Vitryssland förra året. Ni var inte besvikna på att Sverige förlorat utan på det svenska landslaget. Ni tyckte de var dåliga. Hur kunde de förlora? Hörde att ni nästan önskade att de skulle förlora matchen mot Vitryssland medans matchen pågick eftersom Sverige spelade så dåligt och ej skulle vara värda att vinna. Men jag skulle aldrig känna besvikelse över det finska landslaget. Jag vet att de gör sitt bästa. Jag vet att de kämpar väl. Men sån är ju tyvärr idrott ibland. Att man kan tappa en betryggande ledning och må som skit i ett bra tag framöver. Jag är ej besviken på de finska lejonen. Jag skulle aldrig önska att de förlorade en match oavsett hur illa de spelade. Men det kanske är det som skiljer oss från er. Att vi älskar och tror på vårt land lite mer!? Nästa gång de finska lejonen spelar tänker jag sitta där och ge dem mitt stöd vilket jag faktiskt har svårt att tänka mig att ni skulle göra utan optimism. Vad jag upptäckt om er är att ni älskar ert Sverige när ni får medgångar. Då är det kul att vara svensk, och att vara svensk då är det bästa som finns. Men vid motgång visar ni inte särskilt mycket stöd. Som till exempel när ni förlorade mot Vitryssland! Då var det tidernas fiasko! Hur kunde de förlora? I de finska tidningarna skulle rubrikerna lytt: "Finland räckte ej till!" eller "Finska spelet för dåligt mot ett pigga vitryssar". Nej, svensk vill jag aldrig bli och kommer aldrig att bli det heller! Jag är född finländare och det kommer jag vara tills den dagen jag dör!
Till sist, att se er glada gör mig sur. Ni blir glada över att se mig sur, över att se en "finne" sur, är det ej så? Vilket betyder att för att göra er mindre glada skulle jag behöva vara mindre sur. Men jag tänker fortsätta vara sur tills jag glömt det som hände igår. Jag tänker ej vara falsk och låtsas att inte brytt mig om det som hände. Om ett tag kommer jag nog undra vad jag höll på med när jag skrev detta mail och i vilket mentalt tillstånd jag då var i men så får det bli. Tro ej bara att jag ej gillar er svenskar nu, jag har ingenting emot enskilda individer. Om ni är goda människor så är ni lika mycket mina vänner oavsett om ni håller på Sverige, tror på Allah eller skiter i hockey!
Ha det så bra och sköt om er! Hoppas ni misslyckas i kvalet till fotbolls-EM! Vi ses och hörs!
/// Besviken, men stolt finländare!