Era bästa/värsta/roligaste/mest minnesvärda vurpor

[Tompten]

En annan gång, dock på enduron, men rätt kul ändå.

Bror låg framför på en avverkad yta med stubbar och stenar, krånglar oss fram mellan dessa. Bror stannar och ser sig omkring. Bror tittar på mig och vinkar åt mig att köra om. Jag tar sikte mellan en stubbe och en sten och sätter fart! Det var lite högt gräs på ytan också, och sen såg jag bara framlyset och stänkskärmen, uppochner! Gjorde nån kullerbytta och landade på en stubbåker. Reste mig och kikade lite, hojen låg i ett krondike, och bror kom smugandes och undrade: "Vad fan gör du? Det var ju ett dike sa jag ju"! Jag svarade: "Snacka skit, Du sade ju åt mig att köra om!

Han skulle symbolisera ett dike med armen, men jag tolkade det som: "Kör om du, det är lugnt".

 

[Twintorsk]

Du kanske ska ta bilen

Nä, det är därför man inte försöker åka bakhjul ute när det är is på vägarna...

Ja, bilen med reflexväst och hjälm. Och sexpunktsbälte. Och blöja. Skör benstomme vettu

 

[Henning!]

Måste jag? Skit. Vad pinsamt.

Jag kör en SPLITTER NY Triumph Speed Triple, ägd av triumphimporten, med nio mil på mätaren - MAX. Den ska ner i parkeringsgaraget på jobbet och då jag gasar lite mer än jag borde i det ganska branta nedförslutetså gör hojen en liten wheelie. När jag då likt en sengångare äntligen släpper av på gasen når framhjulet första garagevåningens avsats och min kroppstyngd kombinerat med dum greppvinkel om gasrullen gör att jag gasar till igen. Rätt ordentligt...

Nu hör det till saken att en Speed Triple wheelar väldigt lätt från gasknyck redan på låga varv så den hojen flög bokstavligt talat rakt in i väggen nere på garageplan -2. Själv höll jag mig nöd och näppe kvar så jag smackade med full kraft in i en spegel på väggen och bröt några revben.

Allt hände så fort och jag tycker att jag borde hunnit reagera och lösa det hela men där stod jag ensam (Tack och lov så ingen får veta hur detta gick till!) i ett öde och råmade som en ko av smärta allt medan Triumphen låg och tittade olyckligt och besviket på mig.

-Hojen, hojen! Hur gick det med hojen, frågar ni.
Jo, den blev aldrig riktigt sig själv igen. Som fin present fick jag alla de trasiga delarna av Triumph i julklapp.

En synnerligen pinsam historia.

 

[Ricken]

Funkar den här?

https://www.facebook.com/photo.php?v=340987282648783

 

[Henning!]

Istället för den pinsamma historien ovan kanske jag ska berätta en annan story. Där gick det lite bättre.

OK, tack.
Jag var med några kollegor ute på Lunda flygfält i Uppland och gasade streetfighterhojar. Nya och fina. För att prova på så körde jag Honda CB1000R från ena banänden och vände lite snyggt. Jag lät hojen slinka upp lite stiligt på bakhjulet på tvåan tror jag att det var och där pyste jag fram lite kungligt och tjusigt. CB1000R är en fantastisk bakhjulsmaskin. Jag låg med lite framvikt mot slutet av registret så jag tänkte bara låta hojen dimpa ner och ta emot med treans växel. Hej du.

Av någon anledning så fick jag i ett "friläge". BONK, sa hojen när den slog ner och jag samtidigt med lite drag i armarna skulle kompensera för accelerationen. Det slutade med att jag trillade frammåt och kilades in mellan backspegelsarmarna med handlederna i en högst obehaglig vinkel. Näsan tröck mot visiret och visiret mot framskärmen. Nu började hojen sakta tappa fart och jag låg över styrkronan som en nynackad gädda.

Jaha, vad gör jag nu, tänkte jag som inte fick någon kraft i armarna alls och hade lite mycket vikt på överkroppen så att säga. Hojen som gick på friläga tappade farten ganska fort och jag skulle liggandes med näsan mot framskärmen nog göra mig ganska illa när farten väl tog slut. Jag fick ur mig ett "Helvete" och ett "Faaan".

När hojen började tveka på vilken riktning den skulle kände jag att det började bli brådis med att komma ur situationen. Då jag inte hade någon kraft alls i armarna och inte kunde göra något alls var det bara att börja juck-hoppa som en valross på hojen. Sakta, sakta flyttades jag bakåt på hojen och ungefär när hojens styrfart var slut hade jag återfått greppet om handtagen och kunde trampa i en växel.

Snyggt och ledigt fick jag fart på hojen och redde upp det innen det blev dyrt eller träkors.

Att ingen såg det heller känns som både tur och otur. Hondan skakade på något sätt på huvudet när jag klev av och jag vågade inte möta lampan på den med blicken igen.
Jag skämdes. Trots räddningen.

Och just det. Det var faktisk ettan jag drog upp den på. Något annant "hål" i växellådan fanns inte.

 

[Jóhnny Balle]

Funkar den här?

https://www.facebook.com/photo.php?v=340987282648783

Ja, tyvärr för din del

DUNS

Istället för den pinsamma historien ovan kanske jag ska berätta en annan story. Där gick det lite bättre.
wall of text.

Detta kombinerat med ditt förra inlägg gör dig till en klåpare av rang

 

[Henning!]

Detta kombinerat med ditt förra inlägg gör dig till en klåpare av rang

Ja. Jag hoppas att ingen någonsin får veta något om detta! Allt som sägs på internet hålls väl hemligt och försvinner efter ett tag?

 

[erikn]

Första fallet... Körskolan, lgf-banan, 3km/h (max). Tappar balansen lite och ska sätta ut vänsterfoten och fastnar i fotpinnen med de bättre begagnade lånestövlarna. Stöp som en fura. Måste sett jäkligt kul ut.
En riktig "SPD-vurpa" som det heter i cykeltermer...

Gjorde likadant. Liknande på risk-tvåan, nybörjare som man är så ska jag stanna ovanför en backe på Gillinge. Stannar åt "fel" håll, nedåt backen. Hinner få rätt mycket fallfart innan foten kommer till marken. P.g.a. momentum så orkar jag inte hålla cykeln och hamnar under.

När jag sedan har kortet och hoj så gör jag en tabbe. Är till affären och ska handla, när jag kommer ut grenslar jag hojen och börjar resa den upp. Samtidigt kommer jag på att jag fortfarande har nycklarna i fickan. Ska ställa ner hojen igen, men stödet hann precis fällas upp så jag lägger cykeln i stället...

Tur att man har en gammal hoj och bågar vid motorn.

 

[TreoKwak]

För 11 år sedan kom jag på ide´n att ryggskydd är bra grejor. En kompis hade beslutat att lägga ner hojåkandet och jag köpte hans ryggskydd. Ett par veckor senare var jag ute körde med min gamle vän GPZ600R på en smal asfalterad landsväg. Jag minns att jag kom ifatt en glidare som jag körde om. Vet inte varför men jag satt antagligen och slentriankörde för helt plötsligt kom jag för fort in i en skarp högersväng som jag inte redde ut. Jag bromsade omkull mig och gled ner i diket på på vänster sida och det blev svart några sekunder. När jag kvicknade till låg jag klämd under hojen och kunde inte andas. Lyckades dra mig bort från hojen och fick se spektaklet. Den stod prydligt upp o ner och motorn gick..en stund iaf.

Bröstkorgen var intryckt och det var svårt att andas. Rösten lät som någonannans och jag hade ingen täckning på mobilen. Glidarn jag kört om kom ifatt och ringde räddningtjänst. Vi småpratade lite grann medans vi väntade. Jag minns att jag vickade på tårna hela tiden för att kolla att det funkade.

När räddningstjänsten kom funderade vi på om jag skulle ta av hjälmen eller inte för de fick inte dit stödkragen med hjälmen på. Jag chansade och tog av den..funkade bra .

Det blev ambulans 5 mil och väl framme på akuten var det en ung kvinnlig läkare där som var fly förbannad på ännu en dumjävel som kört omkull på motorcykel. Jag minns jag var pissnödig men ville resa mig för att gå på muggen. Nix, antingen fick jag pinka liggandes eller så skulle hon sätta kateter. Med det humöret hon var på fick jag en jädra fart att trycka ner ett bäcken i skinnstället.

Det blev övernattning och starka värktabletter. På samma sal låg en kille som var mcåkare, men han hade magcancer. Han hade det sämre än mig..

Jag fick förutom tillknycklade revben en spricka i 6:e kotan. Jag kan ju säga att det var bra att köpa det där ryggskyddet.

GPZ:an hade spräckt kåpan lite men inget värre än att det gick att laga. Den lever än.


Ja..så klotade jag SP1:an också. Varm sommardag och jag skulle stila lite för grannen. Iklädd kortbyxor skulle jag puttra iväg lite och mullra men glömde skivbromslåset. Tvärstopp och tappade hojen. Brände mig på avgasröret, aj. Grannen fick hjälpa mig att resa upp hojen.

 

[Jóhnny Balle]

Hade köpt en fiddy.

Skulle kicka igång aset för första gången, kicken åkte in i byxbenet och jag föll som en fura till höger och dängde i marken.
Mina bröder som stod en bit ifrån och pillade med en annan fick sig ett garv.

 

[Tjita1]

Upp!

 

[henke hå]

buuummmmp

 

[Orecic]

Satte hojen i en telefonstolpe i ~120;

(det är inte plasten som är sne, hela ramen såg ut som börjar till ett U)

Mycket skarp högersväng med nedlägg, tappade fäste på bakhjulet och lowsidade. Hojen gled ifrån och träffar rakt i en telefonstople på andra sidan. Jag glider mellan telefonstolpen och den metalvajer som håller upp den rakt ut på en åker, där jag rullar ett jävla tag. Minns inte precis hur långt jag rullade, minnesbilden säger mig ~ 20 meter, det kändes som en evighet och jag klarade inte att ställa mig upp men fick upp mobilen. Jag klarade mig utan bestående men iaf, hojen var bara att kasera.

Edit: Intressant rent veteskapligt för min del från olyckan var att jag hamnade i ett "heightened state", allting hände i slowmotion. Från det ögonblick jag låg ner tills att jag stannat kan jag än i dag se i slowmotion.

 

[NiteRidr]

Har själv bara gått omkull en gång och det var för 15 år sedan när jag var ute i skogen och körde enduro. Knät vred sig och svullnade upp så jag fick åka till vårdcentralen och tömma det på blod. Kanylen som användes var nästan lika tjock som ett sugrör på McDonalds och det var ju inte helt smärtfritt när man körde in det i ett redan värkande knä. Ut kom blod i sådan fart att det skvätte på både läkaren och på väggen. Har i dag fortfarande känningar i knät när jag gör vissa rörelser. Främst om jag står framåtböjd och sträcker mig ner för att ta på mig skor eller liknande. Då spänner det till.

 

[Orecic]

Har själv bara gått omkull en gång och det var för 15 år sedan när jag var ute i skogen och körde enduro. Knät vred sig och svullnade upp så jag fick åka till vårdcentralen och tömma det på blod. Kanylen som användes var nästan lika tjock som ett sugrör på McDonalds och det var ju inte helt smärtfritt när man körde in det i ett redan värkande knä. Ut kom blod i sådan fart att det skvätte på både läkaren och på väggen. Har i dag fortfarande känningar i knät när jag gör vissa rörelser. Främst om jag står framåtböjd och sträcker mig ner för att ta på mig skor eller liknande. Då spänner det till.

Om du fortfarande har känningar 15 år senare har du troligen en skada på menisken, mycket vanligt vid knätorsion.

Mitt förslag är att kontakta Arto clinic i Stockholm, de använder magnetröntgen istället för artoskopi (titthålsoperation), om det är ett problem. Anledningen till att jag skriver det är att läkare ofta förbiser menisk/korsbands skador om de inte är specialiserade på det, vilket Arto är. (jag är ingen läkare btw, men har genomgått 6 knäoperationer)

 

[PUNK182]

Fick du nån förklaring på varför hon gjorde på detta viset för?

Hon tyckte att det gick för fort.

 

[Lindgren95]

Jag har som värst blivit påbackad av en äldre herre i en bil, i parkerat tillstånd, fortfarande sittandes på motorcykeln.

Stannar en fyra-fem meter bakom en bil, som stod parkerad (Den var avstängd och jag såg ingen i bilen när jag tittade in i den innan jag stanande) utanför en bensinmack.
Jag skulle bara in och köpa en flaska glykol, så jag tänkte att jag hinner iväg innan gubben vill åka iväg med sin bil, som förövrigt hade kunnat KÖRA ut istället för att backa.
Ser plötsligt i ögonvrån att något närmar sig bakifrån.. *DUNK!*
Plötsligt är jag nere på marken?
Nu dör jag, tänkte jag, då denna stackars gubbe istället för att släppa gasen och kliva ut för att se vad som tagit emot, gasade lite extra just för att inte få motorstopp..
Framgaffeln tog stopp mot ett stålräcke efter en eller två meters skrapande längs marken, då förstod herren att han hade backat på något
Bromshandtaget gick av, trots handskydden, en hjulbult blev även lite repig.

Jag beskyller inte stackarn för något, då jag var fruktansvärt korkad som åkte in bakom en bil, även om den stod parkerat med (vad jag såg) ingen förare.
Gubben var så liten och torr så han såg ut som en del av sätet i bilen.


Mer pinsamt än farligt..

 

[mml_42]

Tja, några stycken vurpor har man väl hunnit med dock så är merparten med 125:an
(man var ju odödlig som alla andra tonåringar )

Jag och polaren körde runt på våra 125r med varsin polare bakpå runt kvarteret där vi växte upp. Det duggade smått och solen var på väg ner så sikten var väl inte 100 men farten var god. Ligger bakom polaren och får stänk i ögonen vilket får mig att vika ner visiret (som inte förbättrar sikten) och kommer in i en högerböj där jag märker att hojen inte riktigt vill lägga ner på samma sätt jag vill. Uppenbart missade jag att det var en trottoar på höger sida genom mitt kladdiga visir och hade lagt däcken mot kantstenen
Jag och kompisen som satt bakpå hasade 30-40 meter med högerbenen mellan hoj och asfalt innan vi stannade. Givetvis hade vi fina skyddskläder så som jeans och gympabyxor.
Den sommaren hade jag bandage hela höger smalben och kompisen ett fint bandage på högerknät. kan säga att det inte blev så mycket bad den sommaren.

Samma 125:a men denna gång på väg till jobbet. Kör om en buss och varvar ut på högsta växeln (110-120 ca) och märker till min fasa att ett rådjur kommer springande från höger.
På något sätt lyckas jag väja så pass mycket så jag träffade rådjurets huvud istället för kroppen. Framstänkan frasades sönder, kylaren veks bakåt och foten på höger sida fick en smäll men jag stod fortfarande upp.

Hojjen skruvades ihop igen och användes ända tills jag bromsade omkull och la den under en bil som hade stannat i en dold högerkurva för att snacka med en polare.

Jag har några till incidenter på 125:an men detta får räcka.
Snacka om att man är odödlig i 16-17 års ålder.

Sen så har det vart lugnt med avåkningar fram tills förra sommaren få jag hasade av två gånger, en gång i hårnålen på Gotland Ring (gick visst inte att bromsa så sent) och tyvärr en gång till en kväll när jag och några polare är ute och kör.
Ligger bakom en kompis och är på väg upp på motorvägen genom en härlig lång högersväng, döm om min förvåning när mitt framhjul hittar en skarv mitt i vägbanan och bestämmer sig för att studsa en decimeter åt vänster med resultatet att jag helt tappar fästet och kasar ner i diket.

Gixxern är fortfarande kvar på operationsbordet i garaget men är snart ute igen med nya kinakåpor och reservdelar från ebay

 

[moddlaren]

Har själv bara gått omkull en gång och det var för 15 år sedan när jag var ute i skogen och körde enduro. Knät vred sig och svullnade upp så jag fick åka till vårdcentralen och tömma det på blod. Kanylen som användes var nästan lika tjock som ett sugrör på McDonalds och det var ju inte helt smärtfritt när man körde in det i ett redan värkande knä. Ut kom blod i sådan fart att det skvätte på både läkaren och på väggen. Har i dag fortfarande känningar i knät när jag gör vissa rörelser. Främst om jag står framåtböjd och sträcker mig ner för att ta på mig skor eller liknande. Då spänner det till.

du det där känner jag igen alldeles för väl

 

[Buddas]

Har bara vurpat en gång som tur är och det var för en herrans massa år sedan när jag körde moppe. Körde hem från en kompis och hade visiret uppe eftersom det var mitt i sommaren och det var närmare 30°C i skuggan, ville ha lite fläkt. In åker då en geting och sticker mig i örat. Min reaktion av sticket blir att instinktivt släppa händerna från styret och försöka få ut getingen. Styret vrider sig åt höger och jag åker ner i diket. Moppen klarade sig, bara lite gräs och jord som fastnat i fotpinnen och i gashandtaget. Mitt öra dunkade, svullnade upp och blev rött.