Föräldrar kontra barnens MCintresse

[Bushido]

lyllo dig som har såna föräldrar farsan är väl lite halvfrigjord sådär och kan nog tänkas gasa på lite etxra ibland... enda felet med honom, på den punkten, är att han kör bmwf650 morsan däremot är en militant lagkontrollfreak och skulle aldrig få för sig att köra upp bredvis för att få lyssna lite när man "slår på" men men, båda föräldrarna kör själva så det har ju inga argument för att jag inte skulle få... sen att morsan knappt gillar det ändå är en annan sak, jag kör ändå

 

[Mr. Red]

Hur DOM stæller sig? Det var ju inte direkt så att man hade nåt val.
Några veckor innan man fyllde 16 kørde farsan in på gårdsplanen med en
TZR 125:a, sen fick man ett par kørlektioner och lite klæder också...
Morsan då? Jodå, hon brukar ringa och påminna mig om vilken fin blå
Ninja (600, -01) hon har och vilken fattig student jag ær, bara før att retas...

Antar att man har haft tur, jag har ju inte blivit støttad utan snarare tvingad
till det hær intresset...

 

[driverinblack]

mamma är rädd varenda gång jag ska ut och gasa medans pappa tycker jag kör försakta. ehehe( han kör en hayabusa turbo och är 50+)

 

[zoltan]

Mamma tycker icke om det och pappa kör hoj själv, dock har min hoj mer effekt än hans och ändå kör jag 125:a

 

[ulflj]

Farsan Är gammal motorcykelräv som låg o pressade på vägarna runt oxelösund/nyköping när det enligt honom var fri fart på den då stenlagda "riksettan" i sin ungdoms dar.

Jag började övningköra på hans gammla avlagda kawwa för två år sen efter att jag bytt den skurna motorn på den.
Sen körde jag upp på hans strypta cb500 för tungt begränsat.
Nu när jag haft kortet snart ett år och gjort otaliga turer med honom börjar jag faktiskt ha en chans mot honom på dom kurvigaste vägarna.

I slutet av juni ska vi köra tre dagar på gotland ring tillsammans som våra första bankörningar. (Han ville ta chansen innan han blir för gammal, han är 66 nu)

Morsan har alltid stått bakom vad jag gjort, även om hon som många andra gett exempel på nog är lite orolig för att nåt ska hända.

 

[Weppa]

Hehe i mars så blev man 16 och fick då i present några körlektioner för lätt mc Sen när jag hade hittat den hojen ja ville ha så blev min farsa mer och mer sugen på att skaffa en hoj igen eftersom han sålde sin för ett bra tag sen..... Sagt och gjort så hade han skaffat sig en HD så vi skulle kunna va ute å köra tillsammans så fort ja hade fixat kortet
Min morsa är inte emot de på nått sätt hon brukade åka me min farsa förut på hans gamla hoj och hon tycker väl de e lite kul att båda har fixat hoj nu
Men iaf jobbar vidare på kortet just nu och hoppas man kan få ut å åka långvändor utan övningskörningsskylten

 

[0scar]

Mitt roligaste minne om min pappa är någonting som vi gjorde tillsammans bara för dryga 1 år sedan, och det var att vi drog ut på en runda med varsin hoj!

Jag bor rätt långt ifrån mina föräldrar och vi ses sällan, och har odlat mitt mc-intresse på egen hand även om mina föräldrar bara varit positiva (mamma åkt mkt i sin ungdom och pappa har bara allmänt intresse för mc, bara ingen att åka med...) Så när jag jobbade sommaren runt hemmakrokarna hade jag min hoj (CBF600 -05) och sambos (gsx-r1000- 06) där med mig, ståendes i deras garage. Gixxern flyttades ut och in ur garaget dagligen då ombyggnation av huset pågick, och givetvis passade pappa på "kolla att den fungerade sok den skulle". höhö, så han tog småturer med den (oskyddad.....) runt kvarteret.

När jag kom hem på helgerna tog jag med sambos utrustning. Där stod pappa redo med vindskyddsoverall, bomullsvantar, gympaskor och ingen hjälm... För att åka på tur med hojarna!! Det var bara för honom att svida om i sambos utrustning innan vi åkte iväg, hade en kanontur med ett hojbyte mitt i ungefär så vi körde på båda...

Pappa var så in i hjärtat glad, det är någonting vi gjorde tillsammans och något han tyckte var fruktansvärt roligt (och inte gjort på år och dar... sedan han var typ 15!!) och han fick se att jag fixade det väl, behövde inte oroa sig för mig.

Det minnet gör mig så glad!!

Gissa om pappa sneglar på hojar numera??!!

 

[SJP]

Båda mina föräldrar kör hoj.

Far började när han var 16. Och åkte runt en hel del med någon gammal suzuki 750 plasträser (gammelgixxer?) på andra halvan av 80-talet. Sedan har han berättat att han ångrade sig och sålde hojjen när han uppnått 200blås i innerstan. För några år sedan fick han för sig att han skulle återuppta hoj åkandet, och köpte en av hans polares VT600, då han var osäker på hans förmågor att hålla sig i skinnet på R-hoj. När jag skaffade sport 125:a (cagiva mito) och körde ifrån han med den började han helt plötsligt prata om att skaffa "någonting roligare" (Hmmm inte kan ju grabben ha piggare hoj än mig!) kan även bero på att han lånat mors hoj.

Mor fick för sig att hon skulle ha hojkort efter att jag tagit A1 (hade kört moppe skoter ett tag). Så jag körde mitt gamla härk (TZR125) till en parkering där hon kunde öva på växling osv. Nu har hon en ER-5 och lägger nog på mest mil i familjen.

Det var far som fick mig att villja skaffa 125:a, tyckte det var bättre att köra riktig motorcyckel än trimmad moppe, och morsan höll med efter lite övertalning. Så jag fick mc kortet när jag fyllde 16.

Men nu när jag börjat leta större hoj (provgasade en idag) är dom lite oroliga, far är nog lite kluven, han minns sina bravader med suzukin, och tycker nog jag skall ha något lite äldre och lite tamare, samtidigt som där nog finns lite race-putte kvar i honom, han letar själv efter en SV. Mor som själv verkligen smyg kör sin ER-5 tror fortfarande jag vill ha sporthoj för att dom är snygga och självklart kör enligt hastighetsbegränsningen.

Far brukar låna mors cyckel och köra "inspirerat" emellanåt, och när han lånade min RS och jag körde morsans blev han nog lite nostalgisk, körde som värsta rossi (stolt!). Vi kör rätt mycket tillsamans, och har kommit fram till att vad morsan inte vet, lider hon inte av, på det viset har vi mat på bordet.

Edit: jäklar vad långt det blidde!

 

[Stortryne]

Ja jösses...
Mina päron har altid varit emot, men inte så farligt, om man läser vad andra här har utstått. Kan ju ha att göra med att jag var över 30 när jag tog kortet, och de bor på betryggande avstånd
Farsans komentarer har varit lite lustiga. När jag visade min monster 750 så tyckta han att den var ful "Den ser ju inte färdig ut" När jag visade upp dunderklumpen (916) så tyckte han att det såg bättre ut, trots närmare dubbla effekten...

Då är svärfar mer förstående Han övningskörde mig och tanten, men nu när han är över 60 så funderar han på att sälja hojen.
...och köpa en motard i stället

 

[DimmanZX6R]

Kul att se alla med snälla förstående föräldrar!
Jag tog mitt kort efter att morsan gått bort för hon var helt övertygad att jag skulle köra ihjäl mig direkt.(inte bara hon)

Själv är jag farsa till 2 grabbar och en tjej och kommer aldrig att hindra dem från att ta kort och köpa monsterhojar om det är vad de verkligen vill göra med sina liv.
Mina värderingar och åsikter får de själv bedömma riktigheten i.
Man kan inte gå och vara rädd för livet när det ändå är så kort.
Jag är fullt och fast övertygad om att få sina föräldrars stöd i de beslut man tar betyder oerhört mycket.
Även om alla beslut man som ung tar kanske inte alltid är de bästa så kommer man lära sig av detta.(hoppas jag)
Själv försöker jag pusha för att de ska börja med lite minimoto men helt utan framgång.
Just nu är det bara böcker som gäller???
Men om de vill köra en Kawasaki ZX10R 2015 års modell med 500hk så Go Go Go dom har mitt stöd.

/Dimman "Kawasakizx10rgårsomsatan" P

 

[EgoGirl]

Mina föräldrar har väl inte varit direkt positiva till att jag håller på och sliter med detta körkort. Inte blev de heller särskilt mer positiva till det efter att jag bromsade omkull mig förra säsongen...

Men jag ser det som så att de har tyvärr inte så mycket att säga till om på den fronten. Något kul måste man få göra i livet och det får de väl mer eller mindre acceptera även om de inte är så glada över situationen.

Mina pengar, mitt liv = mitt beslut vad jag gör med det...

Simple

 

[yamtt600r]

Själv blev man satt på en egen hoj när man var 4 år gammal så de kan ju inte direkt varit emot det. Nu är man glad att man har det i ryggraden, var troligtvis rätt nöjd då med även om man inte kommer ihåg det. Finns ju risk att grabben (nu 7 mån) får en leksak inom en snar framtid, ev får han lära sig att gå först. =)

 

[Steffo_b]

Jag skulle väl ljuga om jag hävdade att morsan var direkt förtjust i att jag kör motorcykel. Mycket av det tror jag grundar sig på hennes egna erfarenheter av hur hon själv körde när hon var i 18-20 års åldern dock.

När jag ville ta körkort för lätt MC när jag var 16 så satte hon sig orubbligt på tvären och hävdade med en dåres envishet att jag skulle köra ihjäl mig om hon tillät mig att köra MC. Jag tyckte givetvis att hon var en fåntratt.
Såhär i efterhand är jag nästan förvånad att jag överlevde med bilen så jag har ingen tvekan om att sannolikheten att jag skulle blivit inblandad i någon olycka med ganska svåra följder nog är relativt hög.
Har bland annat varit bra nära att kryssa rakt ut bland tallarna efter skräddarbacksvägen ett flertal gånger och endast en hårsmån ifrån att frontalkrocka på grund av att jag försökt köra om på fel ställen vid några tillfällen. Jag körde helt enkelt enligt devisen att hela slaglängden på gaspedalen måste utnyttjas. Dvs det ska vara full gas och inget annat. Bilen gick mer i sidled än rakt fram på vintrarna. Inget jag är direkt stolt över faktiskt

Jag tog körkort för Mc förra sommaren och då kommenterade hon lite om att det var farligt och kör försiktigt och allt det där men hon accepterar det om än något motvilligt. Jag tror faktiskt att hon någonstans är lite glad över det också. För jag tycker mig ana sådana toner i bakgrunden när MC kommer på tal. Men hennes oro för att jag ska bli skadad eller dödad i trafiken är nog större.
Hon ställer inte till med något besvär om det i alla fall så jag är ganska nöjd.

 

[Sparvöga]

en kraftig bump

Efter att ha hittat denna gamla tråd känner jag att jag också vill dela med mig

A-kortet togs i smyg, morsan trodde stenhårt på att jag höll på att fixa C-lappen (hon har på senare tid frågat om jag inte ska ta lastbilskort någongång, förklarade att det är dyrt, men att jag verkligen vill ).

Anledningen för att jag höll det så smått hemligt var att farsan redan innan övningskörningen för B-behörighet började sätta sig på tvären och tycka att det var onödigt, dyrt och onödigt dyrt! Han ställde dock alltid upp som lärare.

När jag väl "outade" vad jag gjort blev det mest positiva reaktioner, mor såg glad ut och tyckte jag varit duktig, men samtidigt ängslig att hennes ende son ska fara runt stan på ett litet fartvidunder. Farsan grymtade mest till, men även han grattade mig.

När jag senare köpte hojen tyckte mamma att den var fin (den är fin!), far såg mer bister ut och frågade 100+ frågor om allt vad det heter (försäkring, p-plats, kläder, bensinkostnad, rep.-/service kostnad, stöldrisk u.s.w.). Efter att ha mött mig ute tyckte de båda att det var häftigt att se grabben susa fram. Morsan hävdade att hon hörde mig två kvarter bort, vilket jag tvivlar, det var väldigt många hojar ute den lördagen.

Så här en hel del månader efter inköpet kan ni ju gissa vem som snackar mest med folk om att sonen kör Ducati; visst är det den über-stolta fadern. Så fort någon tar upp ämnet MC pratar han om min röda hoj. Han brukar till slut stötta mina val, vilket jag tackar för, dock är det alltid en uppförsbacke i början.

 

[Lill-Erik]

Farsan körde hoj från 16års ålder o ragga upp morsan på mc också.
Dom fick sluta köra o sålde hojen när jag föddes.
Så det va som självklart att jag skulle få köra hoj när jag ville det o A1 kort o 125a inhandlades åt mig, även om farsan va den första som körde den o tyckte direkt att strypningen skulle väck "va ju farligt o försöka en omkörning i 70 om det inte fanns kraft" va hans argument till morsan hehe.

Så nu är cirkeln sluten o farsan har provkört mina eget inköpta hojar o man ser verkligen att han är grymt sugen på o skaffa egen, fastän morsan inte vågar åka mer.

min lilla historia. kul tråd

 

[Tikka]

Morfar bor med oss så päronen och morfar höll på att bli helt tokiga när jag kom hem en dag med en Cbr 600.
Kan säga att jag vart riktigt förvånad eftersom dom ALLDRIG sakt någonting om något sånt förut.
Morfar var ju med och trimmade moppar och allt vad jag nu har haft.

Efter 3 månaders tjat från morsan om att dom va dödsmaskiner så började hon försöka muta mig att sälja hojen!
Hon sa att om jag köper en cross istället så köper hon en sprojlans utrustning till mig.

Och jag lyckades bli övertalad.... Så morsan vart 10tusen fattigare.
Men nu är hon tyst i allafall.

 

[Dr.Pepper]

En polare till mej köpte en cross i smyg när vi var si-så-där 15 år gamla. Hans morsa var EXTREMT emot hojåkning, (hade tydligen haft pojkvän i ung ålder som fick sätta livet till på en MC).

Nåväl, hojen inhandlades och fraktades snabbt ut till min farsas verkstad i Kallhäll där det busades och meckades ett par dagar. Sedan skulle hojen hem och han våndades för hur han skulle lägga upp köpet för sin mor.

Inget han hade behövt våndas för. Morsan hans hittade hojen medan vi var i skolan. När han kom hem igen ringde dom upp handlaren som fick komma och hämta cykeln samma dag!

Historien har iaf ett lyckligt slut. I vuxen ålder köpte han sej den efterlängtade hojen.

 

[Geronimo79]

Nar jag ville ta 125 cc sa var det ett javla gnall pa bada foraldrarna, men jag struntade till sist i det och borjade precis lasa sa smallde en av mina basta kompisar sin och knackte bl.a larbenet mitt av + en del annat sa han lag i respirator och var illa daran. Sa det blev ingen 125 cc men tog mellan nar jag var 20 (korde dock ostrypt) och da var det samma gnall igen pa dem. Men jag kopte mig i alla fall en zx-6r -97 ar -99 och sen eftersom jag bytt hojar ett antal ggr sa ar det fortfarande pust och stank pa dem men nar farsan val ska prova sa ar det helt plotsligt javligt kul. Men jag forklarade for dem ganska tidigt att ni kan gnalla hur mkt ni an vill for jag gor som jag vill sa dem vet nog att det inte hjalper ngt anda..

 

[J.F]

Rätt kul läsning i vissa av inläggen här allt.
Själv blev jag mer eller mindre hotad att bli arvslös av min mor när jag köpte min första väghoj. Jag försökte att förklara att det är mitt största intresse och vad skulle jag annars göra då?
Vet ni vad hon sa.. Ja du kan väl spela golf eller nått. Golf! sa jag jag är väl ingen pensionär än?
Nu 3 år senare har det lugnats sig lite men jag kan knappt nämna ordet motorcykel i hennes närhet utan att hon fräser
Min farsa körde hoj när i sin ungdom tills polisen tog han för att han inte hade något körkort. Efter det har han aldrig haft någon hoj men han är nog allt lite avundsjuk på mig som har vågat trotsa morsan.

 

[69:an]

Vi försöker så gott det går att få ungarna att köra, men det vill sig inte riktigt.
Äldste grabben köpte en NS125 men sålde den och köpte en elgitarr innan han börjat övningsköra. Får väl skylla mig själv, jag var medskyldig till det intresset också.
Mellantjejen föredrar hästkrafter i ental, fast hon har åkt med oss båda ibland.
Yngste grabben har åtminstone en XR80, vi håller tummarna.

Samtidigt förstår jag oroliga föräldrar helt. Ingen som fått barn vill se dem dö eller skadas svårt, och motorcyklar på väg hör till de farligaste hobbies man kan ha. Det går inte att blunda för. (Eller ja, det vet jag iofs många som gör... ) Mina egna föräldrar var inte överlyckliga när jag började köra, men de kände mig som en ansvarsfull gosse och lät mig hållas... och nåt måste jag göra rätt som har klarat mig hittills.