En solig söndag för några år sedan fick jag soppatorsk på Bulten, hade lånat en hoj som inte hade nån lampa för låg nivå och reserven var redan på insåg jag senare.
Ingen stannade trots att jag gick och puttade en stor vit/röd Honda CBR 1000F, vi syntes klart och tydligt.
Swooosh, en blå/vit Gixxer passerade i rask takt, växlades ner kvickt och vände.
Föraren fällde upp visiret och sa: "Tjeeeena killen, vad har hänt"
-Soppan slut, sa jag.
-Jag fixar, sa Gixxersnubben och drog iväg med eld i baken, var tillbaka efter tio minuter med en PET-flaska bensin.
-Tack som fan, sa jag och presenterade mig.
-"Ezzo" sa Ezzo.
-Nu åker vi ner till Rosenhill, sa jag, du får välja precis vad du vill.
-Hehe, sa Ezzo, fick både räkmacka, fika, och en lång pratstund.
Skön snubbe tänkte jag.
Efter den dagen var han min vardagshjälte, alltid ett leende, alltid nåt kul att berätta, han kunde dyka upp på jobbet som gubben i lådan på en fika, om jag frågade om han köpt med sig bullar, svarade han precis som vanligt: "viiiist" och garvade.
Minns våra hojturer, middagar, och mek-kvällar med ett leende, alltid lika kul.
Har försökt fatta att du är borta kompis, men det vill sig inte riktigt.
Råkade bläddra förbi ditt nummer i telefonboken idag och en tanke att jag skulle ringa dig for förbi i skallen innan jag insåg att det aldrig mer skulle bli så.
Har dåligt samvete för att jag var stressad sist du ringde och att jag skulle ringa tillbaka, men glömde det.
Fan.
Vila i frid kompis, vi ses så småningom.